"Du fattas mig"

Helt ofattbart hur livet tar tvära kast. När man tror att man börjar ha saker också ting under  kontroll så tar livet ett tvär kast och man dyker, dyker långt ner i djupet. Efter en tid av lugn på jobbet så har jag nu fått uppleva två dagar av total kaos som varit känslomässigt tunga bara för att sedan tappa bort mig själv ännu lite mera. Jag saknar ord och samtidigt finns det så mycket jag vill säga och dela med mig. Jag vet inte om detta är rätt ställe eller rätt sätt, men samtidigt. Ja, samtidigt vet jag inte vad.

Astrid Lindgren skrev i Ronja Rövardotter en fin mening. "Du fattas mig." Mattis säger så då skalle- Pär dör.
Idag är det jag som får säga den meningen! Du fattas mig! Du fattas mig verkligen Raili! En härlig arbetskompis, ja egentligen jobbade vi aldrig tillsammans men vi jobbade i samma hus och det är faktiskt inte så länge sedan vi diskuterade hur, när och var vi träffades och lärde känna varandra.
Det var i omklädningsrummet på jobbet, kom vi fram till. Tänk vad lite det behövs ibland! Då två personer hittar rätt och blir vänner, slumpen är väl med på något hörn. Tänk så många andra jag också träffat i omklädningsrummet men som det inte blivit mycket mera än att man säger hej. Jag upplever det som om du och jag hittade varandra. Underligt kan kanske någon tänka, med tanke på åldersskillnaden oss emellan. Men än en gång har livet visat att åldern inte har betydelse. Det är vi som personer som är det viktiga.

I alla fall lärde vi känna varandra, du och jag, Raili och sedan tiggde jag med mig på din 60- årsfest. Det var lite skralt med folk. Jag jobbade egentligen kväll och kommer jag rätt ihåg så var jag dessutom tvungen att jobba över. Men jag kom på festen och vilken fest det blev. Vi var 4 kvar till det bittra slutet och jag körde hem dig och de andra. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick vara din vän!
Så otroligt tacksam. Jag tror att du visste det! Hur mycket du betydde för mig! Jag försökte i alla fall berätta det för dig. Du slutade jobba men från början hade vi ändå aldrig arbetat på samma avdelning.
Men än en gång blev det dags för fest, din pensioneringsfest. Jag kom direkt från Sverige då. Då var jag lycklig och jag tror att du var lycklig och full med förväntningar inför framtiden. Nu är framtiden evigheten, evigheten och samtidigt ingenting.

Vi höll kontakten och näst senaste gång jag var hem till Finland fick vi äntligen våra scheman att stämma ihop och vi hann träffas. Å, vad jag är glad för det idag. Idag då DU fattas mig.

För det gör du verkligen. Du fattas nog så, så, så många människor. Inte minst din närmsta familj. Du och jag, Raili, vi pratade ofta om dina barnbarn. De var så viktiga för dig! De var dina ögonstenar!
Detta är så orättvist, så ofattbart. Igår var du här ännu. Igår gav du mig råd angående hur jag skulle sköta min blomma. I förrgår skrev vi ännu med varandra. Du om det som tyngde ditt hjärta och jag om det som tyngde mitt.

För bara någon dag sedan tänkte jag faktiskt på fjolåret. Då du och jag var på kryssning till Tallinn. Vi hade så roligt, men varför skulle vi inte ha haft roligt tillsammans. Vi köpte parfymer. Jag åt mig och du åt din dotter. Vi köpte likadana parfymer. Jag har ofta tänkt fråga dig vad din dotter tyckte om parfymen? Jag frågade aldrig. Jag gillade min parfym i alla fall. Nu kommer jag aldrig att kunna använda den parfymen igen, utan att tänka på dig. Jag kommer att använda den parfymen ofta. Jag hade gärna gjort en ny kryssning tillsammans med dig! Vi var på spritshopping du och jag också. (Här kanske någon kan tänka! Varför dra in sprit i detta inlägg men jag tror mig veta att du hade gillat den kommentaren!)
Du och jag hade inte alltid samma smak gällande spritsorter. Vi hade kanske inte alltid samma åsikter om saker och ting heller men det kan jag säga att vi hade ganska så likadana åsikter gällande sådana saker som verkligen är av betydelse. Jag måste medge att du är en av mina förebilder. Det vet jag att jag aldrig sagt till dig. Jag har väl helt enkelt inte insett det förrän nu. Jag kan bara säga att jag inte känt många människor som du. Du kämpade alltid för de svaga, för de sjuka och för djuren. Du var en rättvisans kvinna. En kvinna som stod för sina åsikter som ansåg att medmänniskan var viktig. Jag har nog flera gånger försökt uttrycka genom handlingar och ord, hur viktig du verkligen var för mig. Är för mig! Jag kommer alltid att ha dig kvar hos mig! Jag hoppas att jag eventuellt kan göra något till minnet av dig. Jag vet inte vad ännu men detta är ändå en start!

Jag hade tänkt dela här på bloggen och på facebook en bild. En bild för att låta dig veta att jag hade dig i mina tankar och i mitt hjärta. Jag hann aldrig dela den så att du kunde se den, men nu delar jag den bilden till minne av dig.
Minns du, en utav mina födelsedagar. Då du skickat med Rita en gåva till mig. Två ljusstakar. De pryder nu fönsterbrädet i mitt sovrum så fint och de kommer alltid att få mig att tänka varma tankar om dig.

Tänk, det var inte så länge sedan vi skrev. Vi skrev angående en bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" heter boken. Du skrev på facebook att du gärna ville låna den. Jag skrev att du kunde få låna den av mig bara jag hade läst klart boken. I förrgår läste jag klart boken och jag tänkte att jag kunde passa på och överraska dig och skicka boken till dig per post. Jag tänkte att jag kunde skicka ett kort och skicka boken med och låta dig veta att du betyder så mycket för mig. Jag tänkte att då har vi en orsak varför vi borde träffas nästa gång jag kommer hem till Finland! Ibland behövs det ordentliga orsaker för att man verkligen ska få till en träff. Vi hade båda väldigt fulla kalendrar.
Jag skickade aldrig kortet, brevet och boken. Jag tänkte jag väntar till efter helgen. Nu skickar jag aldrig det kortet, det brevet eller den boken till dig. Aldrig. Nu träffas vi aldrig mera och ändå kommer du för alltid att finnas hos mig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, så som i så otroligt många andra människors hjärtan.

Det kan kanske finnas människor som tycker att man inte ska skriva sådant här ut i offentligheten. Jag vet inte om jag själv heller tyckte att det var en helt ok idé men detta känns rätt. Det känns viktigt att få dela med mig av en så stor person som du Raili! Du är min idol! DU fattas mig! Du fattas mig så otroligt mycket.
Jag vågar skriva detta inlägg, inte för att jag kan påstå att du skulle ha gillat att bra framlyft så här offentligt men för att du var en kvinna med fötterna på jorden som sa och gjorde det du ville, som brydde dig om andra. Jag skriver detta inlägg för att jag saknar dig och tillsammans med mig så finns det så otroligt många andra som också saknar dig. Du togs ifrån oss alltför, alltför tidigt. Detta känns orättvist men livet är väl orättvist. Samtidigt då sådant här händer får man inte glömma att det ändå på något vis sprids lite fina minnen. Vi är många som haft kontakt under det senaste dygnet. Det är tack vare dig. Vår familj, dit både du och jag hör, har tagit hand om mig, har sett till att informera mig om vad som hänt.

Jag känner mig ensam här i Örebro men samtidigt har jag hela vår gemensamma familjs tankar hos mig och mina tankar är hos dem. Jag kom att tänka på att det inte var så länge sedan jag satte ut bilden på min baileyskaka. Du skrev att du hade missat den. Jag planerade att du skulle få smaka på den nästa gång jag kom hem till Ekenäs/Karis igen. Nu kommer du aldrig att få smaka den kakan.

Nu vill jag dela en sång här med er alla och fram för allt med dig Raili! Jag vet egentligen inte om det är en sång du skulle gilla. Jag kunde ju alltid dela en Tina Turner låt, så som jag gjorde på facebook tidigare. Nu väljer jag ändå att dela denna låt, "ystäväni". Jag vet inte om du hade gillat den men den känns bra för mig! Jag hoppas att det är någon annan som också kan se det fina i låten. (Jag vill ändå passa på att be om ursäkt ifall jag kanske kan ha missat någon mening eller betydelse av orden i texten Vesa-Matti Lori sjunger. Finska är då inte mitt starka språk.)

Låten känns bra för mig!
Jag tror att du skulle ha gillat den Raili,

även om den kanske är lite i långsammaste laget

för din smak.

Men orden är fina!

Nu har jag försökt hedra dig Raili!
Du hade egentligen varit värd så mycket, mycket mer.

Men det här är vad jag nu kan åstadkomma

och jag tror att du på just ditt speciella sätt kan förstå just exakt vad jag vill säga med detta inlägg!


Du togs ifrån oss alltför, alltför snabbt!
Du fattas mig!
DU fattas OSS!

Du fattas mig!
Kram

Två dagar av absolut ingenting!

Jag jobbade lång dag på tisdagen och fick därför en extra ledig dag igår och så hade jag dessutom ledigt idag så två dagar ledigt och ingenting planerat.
Det blev också två dagar av absolut ingenting! Jag hade tänkt att jag skulle sova ut ordentligt igår men jag har stigit upp så tidigt i så många dagar så jag vaknade jag redan kl: 6.00 på morgonen men jag tog det lugnt hela dagen och läste lite och tog en liten dags tupplur och så lite senare även en tupplur på det!

Där emellan har jag fixat lite här hemma. Småpysslat med det ena och det andra. Fast egentligen inte gjort något klokt. Sitter inloggad på facebook och gör inget klokt där heller. Läser lite i en eller annan bok. Löser korsord eller så. Det kanske kan vara nyttigt att jag delar med mig av sådana här stunder då jag verkligen inte gör någonting alls. Jag anser  mig veta att ni är många där ute i världen som tror att jag jobbar ihjäl mig. det lär inte hända. Alltid nu som då behöver jag min egen tid, för att ladda batterierna och själen. För att sedan kunna ge av mig själv fullt och fast igen i alla lägen.

Tillbaka hem så har jag fixat till en "mys/gör mig på gott humör vägg".

Lugnt har det varit i två dagar alltså men som tur är så börjar jag jobba imorgon ingen och jobbar då hela helgen. Idag hade jag egentligen tänkt söka mig ut på länk men jag tror att jag låter bli. Ute blåser det och regnar och solen skiner allt om vartannat så jag tror att jag avstår från att gå ut. Jag ska ta och träna lite här hemma och så avsluta dagen med ett varmt härligt bad och kanske en "mudmask" för ansiktet!

När skönheten inte kommer av sig själv får man hjälpa den på traven!
det är väl bara gurkskivorna som saknas.

 Sedan har jag hittat lite nostalgigodis. Gräddkola. Det var "karkkin" som min gammelmormor och gammelmorfar alltid hade hemma förr. Då på den tiden de ännu åkte på sverigekryssningar.

Lite nostalgi har det annars också varit den sista tiden. Jag har tänkt mycket på min farmor och på hennes mor och far. Det är härligt att höra när mina äldre kolleger på jobbet berättar om vad de gör med sina barnbarn. det får mig alltid att tänka tillbaka på min barndom.
Annan nostalgi blev det också då jag idag mitt i allt fick en helt sjuk "himo" på chokladbollar. Det var länge sedan. Det var så pass länge sedan att jag inte ens kan receptet mera. Förr kunde jag det utantill. Nu fick jag googla receptet. Men jag visste i alla fall fortfarande ingredienserna även om jag hade glömt hur mycket av varje ingrediens det skulle vara!

Nog för denna gång... Nu ska det bakas chokladbollar om en stund. Träna lite så att jag sedan utan dåligt samvete kan äta mina chokladbollar. Se lite på Varuhuset eller Rederiet, drömma mig bort till ingenstans och sedan ta ett härligt varmt bad för att sedan i lugn och ro kunna gå och lägga mig!
Kram på er alla!

Sophantering och sortering!

Jag kan bara meddela alla ni där hemma i Finland, att sophantering och sortering är rena barnleken där hemma. Jag som tycker att jag varit i alla fall ganska så duktig gällande sortering kan bara konstatera att jag är rena nybörjaren!
Här räcker det inte att man sorterar kompost, tidningar, kartong och glas och så vidare. Nej, här ska man också sortera hårt och mjukt plast skilt från resten av soporna!

Inte enkelt inte... Nu är det bara att in skaffa extra insamlingskärl till lägenheten så att man har skilda ställen att sätta allt som man ska sortera!

Hoho... Få se om jag får någon klarhet i detta!

Hushållerskan!

Idag var det först jobb som gällde! Jag har ju jobbat hela helgen också och även om det varit väldigt lugnt de senaste dagarna så var jag ordentligt trött i morse. Det skulle ha varit så skönt att sova men det var bara att stiga upp och åka iväg till jobbet.
det är ju alltid lika roligt med alla arbetskamrater. De flesta har ju återvänt från semester och än så länge är sommarvikarierna kvar. Vi är ett härligt blandat gäng. Det pratas mycket gamla tider och jämförs med nutiden. Än en gång kan jag känna att jag gärna hade varit lite äldre. Underligt men så känner jag väldigt ofta och ändå blir jag hela tiden lite äldre men på något vis känns det som om jag aldrig är tillräckligt gammal.
Samtidigt kan jag förstå att de äldre på jobbet kan känna sig överkörda av alla yngre som kommer och tror att vi vet allting. Jag är nog för det mesta lite lika. Jag tror att jag vet så förbannat mycket. Jag kan inte låta bli att tänka mig tillbaka i tiden, då jag gick i högstadiet. Jag trodde att jag visste så mycket om livet men hur mycket visste jag egentligen. Visst har jag ju varit med om en massa saker i mitt liv men det finns så många andra som har upplevt så mycket mer och framför allt andra saker. Sedan då jag gick i gymnasiet tänkte jag att vad visste jag då i högstadiet, nu vet jag ju så mycket mycket mer...
Idag känner jag nog mera respekt för vetandet. Visst anser jag mig veta en hel del idag med men jag inser lika mycket att jag inte vet en bråkdel av vad andra runt omkring mig vet.
Ändå vill jag påstå att inte åldern alltid säger allt om hur mogen och hur "smart" eller vetande man är.
Jag försöker alltid komma ihåg att lyssna till andra men jag vet också att jag har väldigt svårt för att göra som andra säger att jag ska göra, ifall jag inte också håller med om det.
Så går jag mycket på känslan också. Något kan ju förstås vara vetenskapligt rätt men i praktiken just här och nu inte kännas helt rätt och då anser jag att man bör överväga vad man ska göra och sedan göra det som känns mest rätt! Men vad vet jag?

Jag älskar att analysera saker och är nog allt för allvarlig. Visst kan jag ha roligt också men jag tar nog definitivt livet väldigt allvarligt. För att fortsätta på livets allvarliga vardag så efter jobbet var jag nog väldigt trött men jag tänkte att här duger det inte med att vara slö och slapp, så när jag kom hem var jag och handla mat och ska nu laga ordentlig mat till mig. På jobbet (och detta är inte första gången... Samma saker har även hänt hemma i Finland) skrattar de åt mina matvanor. Jag äter allt möjligt underligt. Jag har dock inte ätit spagetti och lördagskorv här ännu! Men det blir allt som oftast gröt, sallad eller filmjölk med något gott till. Idag åt jag sallad och filmjölk med vindrivor. Men det är nog hälsosamt i alla fall.

Tillbaka till hushållsarbetet så har jag bykt, städat, lagat mat och diskat. Inte illa inte för att vara jag!
(En liten sådan här Jessica hemlighet igen... så satt jag faktiskt och skrev den här texten innan jag gjorde allt detta... Så det var väl bara "pakko på" att verkligen fixa till allt detta
Men nu är det gjort... Potatisen kokar ännu och sedan är det färdigt för idag...

God natt!

Whiskey cheescake!

Då var det dags för den berömda kakan att göra intåg även i Örebro!
Tyvärr så hade jag ingen baileys hemma så det blev inte riktigt den normala kakan... Utan det fick bli på whiskey istället.

Jag kan lova er att den som vanligt var omtyckt och jag berättade för arbetskompisarna här att det finns en hel del vänner hemma i Finland som är avundsjuka idag!

cheesecake!

De senaste dagarna har jag tillsammans med mina arbetskompisar diskuterat Finland, finnar, fördomar och upplevelser. Haha.. det är nog väldigt roligt. En äldre kvinna som hade varit till Finland första gången då hon var 18. Hon hade i alla fall fått lära sig att finnar super och att då finnar har fest tar spriten inte slut, utan det finnas alltid mera och att finnar verkligen kan festa i en vecka i sträck.
En annan arbetskompis berättade att hon hört en del grejer om finnar också, som till exempel att finnar just super mycket, går med vapen på sig (speciellt knivvapen då) och är främlingsfientliga. Hmm, mycket att ta in där. Sedan var det en annan arbetskompis som berättade att hennes pappa alltid hade sagt att han helst anställer finnar. Pappan hade varit chef (var det gällande något inom järnvägen eller så?) och han hade alltid sagt att finnar jobbar bra, mycket bättre än svenskar.
Först nu när jag skriver ner detta här så tänker jag att jag borde ju fråga ifall de anser att dessa fördomar stämmer in på mig, fast i och för sig tror jag att jag vet svaren.

Nu blir det god natt och imorgon har vi en ny vecka igen. Hoppas att ni får det bra!
Kram!

Detta inlägg är dedikerat till min vän Pauli!

Jag lovade redan i senaste inlägget att detta inlägg skulle dedikeras till Pauli!
Jag vill börja med att tacka dig Pauli för att du är en så mycket bättre vän än vad jag någonsin förstått!
Tack!

Jag har inte gjort så mycket på fritiden sedan jag flyttade hit till Örebro men så skriver Pauli igår till mig att jag ska gå på konsert ikväll. Artisterna är inga mindre än Mikael Wiehe och Melissa Horn. En definitivt bra konsert säger Pauli och jag kan ju inte göra annat än att hålla med honom.
Jag fick ett foto på mig och Wiehe och jag berättade för honom att min vän hemma i Finland kommer att vara avundsjuk när jag berättar detta. Wiehe bad mig hälsa så mycket till min vän! Så hälsningar till dig Pauli!
Tyvärr av principskäl kan jag inte dela med mig av fotot här, men här kommer lite andra bilder i stället!

Biljetten!

Två cd:en jag köpte!

Du hade rätt Pauli angående låten du skickade till mig igår! Wiehe spelade den som andra låt för sin vän Björn Afzelius, som först låt spelade han denna!

"Mitt hjärtas fågel" Här tillsammans med just Björn Afzelius!
Det var nog en fin konsert Wiehe och sedan Horn men samtidigt en väldigt tung konsert. Jag kom på mig själv med att tänka, då jag satt där och lyssnade på Wiehe, att han är så väl insatt i värdens händelser. Han har verkligen mening med det mesta han gör och han väljer att ta ställning. Han pratade också om att det är viktigt och var och ens skyldigt att agera mot orättvisor och ondska! Samtidigt är han så jordnära och ger ifrån sig värme och glädje. Då jag satt där och lyssnade till honom så tänkte jag att jag också vill göra något för att påverka världen. Jag gör i och för sig redan idag mycket för att påverka min omgivning. Jag försöker sprida positivitet runt omkring mig och jag hoppas på att det sedan smittar av sig från person till person. Men samtidigt kan jag ibland tänka att vi människor idag har allt för bråttom och är allt för giriga och själviska för att ha tid att sprida välvilja och glädje runt omkring sig. Jag hoppas att jag har fel!

En annan låt Wiehe också spelade var "En sång till modet"

Videon är i och för sig från nyåret 2008 och passar kanske inte in nu mitt i sommaren men låten är så otroligt fin!

Härligt! Så blev det sen då dags för Melissa Horn. Den delen av konserten var istället känslomässigt tung. Oj, så många bra låtar hon också hade! Du hade rätt igen Pauli och tänk att en av hennes låtar har jag egentligen hört så många gånger på radion denna sommar, utan att veta att det var hennes låt. (så typiskt mig)

Låten är "Jag saknar dig mindre och mindre"

Horn hade nog så många härliga och känslomässigt rörande låtar så nu är jag helt slut och tom men på ett bra sätt!

"Jag kan inte skilja på" var en annan låt hon sjöng ikväll.



Och ännu en låt!"Vår sista dans"

Jag kunde lägga till hur många som helst av både Wiehes och Horns låtar man nu har ni alla fått åtminstone en smakbit och så kan vi fortsätta lyssna och påverkas.

Hoppas att du, Pauli, nu njutit av dessa låtar. Fotot på mig och Wiehe får du sedan se i ett senare skede och nästa gång jag går på Wiehe konsert förutsätter jag att du är med!

Detta inlägg är då alltså först och främst dedikerat till Pauli, sedan till alla ni andra som också gillar Wiehe och Horn, sedan till alla vi som vill påverka värden till att bli en bättre plats för alla och allt levande här. Låt oss finnas till för varandra! På riktigt!
Hoppas att det var värt läs stunden nu för dig Pauli så här efter jobbet och allt. När du läser detta sover jag förhoppningsvis... Men jag kan kanske förvänta mig en kommentar (här eller på facebook) när jag vaknat (om jag hinner och orkar innan jobbet) eller så efter jobbet!

Ha det så gott!
God Natt!
Kram!

Stolt cykelfixare!

Igår då jag cyklade hem från jobbet så såg jag att framhjulet på cykeln var väldigt slitet och till och med lite sönder på ett ställe. Jag tänkte att jag nog klarar av att cykla hem men mitt i allt så sa det PAMM och framhjulet blev platt. Då hade inner ringen trängt igenom ytter ringen och hjulet var platt.

Idag hade jag ledig dag så det blev att gå in till centrum för att besöka Clas Ohlsons och köpa de tillbehör jag behövd. Jag vandrade på och tänkte att jag skulle gå lite andra vägar än vad jag vanligtvis går och hittade faktiskt nya vägar in mot centrum. Vädret är helt ljuvligt här för tillfället. Det är sol och varmt och så fint med lite sköna vindpustar emellanåt. Det var så skönt att vara ute i friska luften tankspridd som jag är så glömde jag ju bort att kolla vilken tum på cykelhjulet jag behövde! Typiskt mig men samtidigt finns det inget jag inte kan fixa till så jag ringde Finland (Bisa) för lite råd och bra blev det!
Nu är jag då hemma igen och har faktiskt fixat cykel.

"Lite" slitet!

Nya ringen på!

Hjulet fastspänt!
Nu gäller det bara att jag har spänt till muttrarna tillräckligt bra!

Färdig!
Nu kan jag återvända ut i cykelstaden Örebro!

Cykeln är alltså fixad! Dessutom köpte jag också till ett cykelsadel skydd eftersom min sadel också är lite sliten. men bästa cykeln har jag och eftersom jag är så bra på att fixa den så skulle jag aldrig byta ut den mot någon annan cykel! Nu gäller det då att fixa till mig själv lite grann och sedan ta cykeln på provkörning in tillbaka till centrum! Vad som sedan händer ikväll kommer i nästa inlägg! Men jag kan nu redan berätta så mycket att nästa inlägg kommer att vara dedikerat till ingen mindre än Paul (Pauli, Kacke) Karlsson!

Ha det gott alla ni!

Det vackra vädret har anlänt till Örebro!

Oj, vad vi har haft fint väder här i Örebro de senaste dagarna!
Igår var en arbetskompis till mig och berättade lite angående olika cykelvägar var man kan cykla i Örebro, så efter jobbet cyklade jag lite här och lite där. Jag har faktiskt inte en aning om exakt var jag cyklade men på något underligt vis förde min inre kompass mig hem i alla fall och jag hittade nya banor och stigar att fara och springa på. Det vill säga i fall att jag kan hitta tillbaka dit igen. Idag var samma arbetskompis och visade mig ännu fler ställen var man kan springa och cykla. Örebro är nog en riktig cykelstad! Här är så fint.


Jag tänkte att jag nu ska sätta in lite bilder från den senaste tiden.

 Först lite bilder från Fredrikssund, Danmark.

En kran rinnande från luften!

Denna bild visar inte den egentliga storleken på denna smörgås! Den var gigantisk!

Solnedgång i Vikingabyn i Fredrikssund!

 

Lugnet före stormen hemma hos Veka!
Fest med de finska arbetskompisarna.

En trött tjej på väg tillbaka till Örebro!

Inhandlat från Finland. Mörkt finskt bröd! Mums, reisumies brödet har jag redan hunnit äta upp.

Jag har läst klart en bok också "God natt, finaste" heter den och är skriven av Dorothy Koomson.
En definitivt värd bok att läsa! Suverän och känslomässig!

Ha det gott nu, vänner! Det blev nu igen två inlägg på samma dag men då har ni väl lite att läsa och så hinner jag samla på mig lite mera att skriva om tills nästa inlägg! Ha det så gott och nu blir det på riktigt sängen. God natt!
PS: DU, just du! Ta hand om dig! Kram
God natt, finaste

Hmm... när man är naiv och tror på det goda...

När man väljer att tror gott om människor utsätter man sig för en stor stor möjlighet att bli besviken, så därför har jag valt att tro gott om människor men ändå försöka lära mig att inte förvänta mig så mycket. Istället ta det som en positiv överraskning då något blir bra.
Det var som i helgen. Jag var till Stockholm och hälsade på lite släkt och vänner och medan jag sitter på pendeltåget till mina släktingar så kommer det på tåget gående en man med käpp som tigger pengar åt sig. Jag har redan för länge sedan bestämt mig för att jag inte ger pengar till någon eller något mera om jag inte kan vara säker på att det är för ett gott ändamål eller att personen som behöver pengarna är "på riktigt".
Ändå får jag varje gång illa att vara och dåligt samvete då jag ignorerar dessa tiggare.
Nå jag sitter och stirrar ut genom fönstret ända tills jag ska stiga av på följande hållplats och vad händer?
Jo, tiggaren stiger också av genom samma dörr som jag och han som knappt kunnat gå inne i tågkorridoren tar nu fem- sex snabba steg utan att använda käppen över huvudtaget... Bara för att hinna hoppa in genom följande dörr i följande vagn.
Och dumma jag, jag blir inte ens arg på honom utan jag blir arg på mig själv. För att jag är så fruktansvärt korkad att jag kunde ha dåligt samvete för att jag inte gav pengar till mannen.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är orättvist mot alla människor som på riktigt inte har ett annat alternativ än att tigga. Dessa människor blir hårt dömda bara för att det finns "lurare" ibland dem.

Nå lördagen blev sedan super. I min oas i världen. där man alltid är välkommen och där det känns skönt och välkomnande att vara. Det var också nu i helgen som jag gjorde beslutet att än en gång i år godkänna det som sker i mitt liv. Sluta klänga mig fast i det jag vill och behöver och i stället ta emot det som livet uppenbarligen har planerat för mig. Ja ska inte vara besviken mera angående jobbet. Får jag fortsätta så får jag och annars får jag väl bara följa efter vart livet tar mig. Just nu verkar följande alternativ vara en öde ö ute någonstans mitt i havet. En plats där jag kan vara med endast mig och njuta av nuet och absolut av inget annat. Låter galet jag vet men ibland måste man vara lite galen eller så blir det inget av det. Man vet ju aldrig.

Så på söndagen träffade jag Thomas och vi var på shopping! Det blev lunch och ett nytt sängöverkast! Så "fikade" vi också och jag åt en Stinas goda chokladboll... Den var inte så goda som jag hade tänkt mig men så stod det ju inte heller super goda eller så! Jag handlade också på Gina Tricot och jag hittade en riktig Jessica tröja så jag köpte två och Thomas grundade ett nytt uttryck: "Varför välja en grå dag då man kan välja en vinröd dag, så som vi brukar säga i Sverige!" Eller någo ditåt var det i alla fall!

På tal om Sverige så var det ju också OS Handbollsfinal och svenska herrarna fick silver! Härligt!

Det här får väl räcka för denna gång... Nu har du ditt inlägg, Pauli! ;) Lite försenat men det kom i alla fall!

Ha det gott alla ni! Nu ska jag sova!
God natt!

och så kommer... och så vidare! del 2!

Fortsättning från föregående inlägg!

Idag var jag då och träffa Brita och Lasse och jag kan bara konstatera att jag inte hittar i Örebro. Jag måste nog ta mig ut och se mig omkring lite här. Nu hittar jag till tåg/bussstation och till sjukhuset. Sedan har jag i princip en gata i centrum som jag nästan kan utan och innan. det är Drottninggatan! Där ligger O´Larrys, Body Shop, Clas Olsson, Filmstadion och en massa massa andra härliga butiker och restauranger!
Men i och för sig så har ju sommaren inte varit den bästa! Jag skyller på det!
Idag var jag på shopping också och fick en regnskur på mig. Men det gjorde inget för humöret var verkligen på plus idag. Då det regnade och jag stod där under ett tak så kände jag mig hungrig och såg en (HÅLL I DIG PAULI) Jag såg en Burger King så jag bestämde mig för att ta lunch där! Av någon underlig anlädning får Burger King mig att tänka på nyåret i Thailand. Då var det irlänkds pub först och sedan blev det Burger King senare på kvällen/natten. Det känns som hur länge som helst sedan Thailand, även om det inte är allt för länge sedan!

Kalla det kvinnlig logik eller enbart Jessica logik men det var varken huvud eller fötter med mitt handlande idag. Jag har inget sängöverkast så jag tänkte att jag skulle kunna titta efter ett sängöverkast. Hmm, sängöverkast köper man ju inte så ofta så jag har ingen aning om vad det ska kosta. Jag var på Indiska och på Hemtex idag och hittade några sängöverkast jag ändå tyckte var ok! Sedan gäller det ju också att sängöverkastet ska passa in med resten av inredningen. Det är inte lätt! Nu kommer den riktiga klämmen där Jessica logiken kommer in! Eftersom jag inte var säker på om jag gillade sängöverkasten och så tyckte jag att det var för mycket pengar att satsa så där bara. Jag bestämde mig för att tänka på saken och gick in i en bokhandel istället! Smart drag av mig. Jag är ju så svag för böcker så dagen slutade med att jag köpte böcker för bubbla priset än om jag bara hade köpt mitt sängöverkast! Hoho... men ett av mina motton är att man aldrig kan ha för mycket böcker! Jag köpte Jonas Gardells senaste bok. Jag köpte en bok om psykologi och en som ska vara bra för själen. Jag köpte ett sällskapsspel som handlar om vett och etikett och så köpte jag en Jessica film Hotell Marigold men Maggi Smith och Judi Dench! HÄRLIGT HÄRLIGT!
Så otroligt onödigt egentligen men, hej just då levde jag så som man ska leva. Jag levde i nuet och funderade inte på så mycket annat.

Samtidigt som jag nu sitter och skriver allt detta funderar jag ifall jag berättar för mycket och allt för underliga grejer. Jag blir lite rädd att ni ska tro att jag är skitzofren eller något. Ibland tror jag nästan själv också lite grann det men så tänker jag att jag bara har rikligt med tankar och funderingar. Men jag känner ändå kanske att jag inte borde dela med mig för mycket av mina "udda" tankar!
Hoho... Ni förstår att det inte kan vara lätt att leva som mig! Jag får ofta höra att jag tar livet för allvarligt. Men vad kan jag göra att jag är den allvarliga sorten. Jag har ju nog definitivt roligt också men jag försöker att alltid ta andra människor på allvar och allt jag gör gör jag till 200%. Det är inte lätt att leva så men vad gör man. Vem har sagt att livet ska vara lätt egentligen. Något av det värsta för mig skulle nog vara det att andra människor skulle känna att jag tar dem förgivet eller att jag leker med dem och deras känslor. Jag är ju ingen ängel och jag gör mina misstag men jag hatar att göra misstag när det gäller andra människor.
Men nog med dessa djup djupa tankar för denna gång.

Istället till handboll! SVERIGES HERRAR ÄR I FINAL!!! Vilken sensasion! Härligt Sverige!
Och så måste jag bara få nämna att om jag inte vore finsk så skulle jag vara otroligt förnärmad. Jag brukar lyssna på en radio kanal som spelar Rock musik. Idag spelade de Hard Rock Halleluja men jag har ännu aldrig hört en Tina Turner låt! Som jag skriver så tur att man har finskt blod i sig...

Nu får det räcka för denna gång! Ha det gott! Hoppas att ni får en bra helg!
Kram!

PS. OJ OJ OJ ... Nya Dallas har premiär den 20/8. OJ oJ Oj... Vilken sensation! hahaha... Tv freeken Jessica är i gång. Jag fattar inte att jag klarar mig utan tv här i Örebro men så tittar jag också på program genom datorn så mycket som jag hinner eller ser på de hemköpta filmerna jag har. Och vissa filmer kan jag se om och om igen. De blir aldrig dåliga!

Hejs svejs!

och så kommer alla känslorna på en och samma gång! del 1

Just idag (10/8) har jag så mycket jag vill dela med mig till er!
Idag har varit en bra dag och jag är tacksam för det.
Igår (9/8) var egentligen ingen bra dag. Jag var på jobb. Läkare jag rondade med var irriterad och jag blev väldigt irriterad och den irritationen höll i sig hela dagen. Jag försökte verkligen släppa irritationen men den bara fortsatte och fortsatte. Jag bad om ursäkt till undersköterskan jag jobbade med och sa att jag bara inte blir av med min irritation. Hon märkte också av min irritation även om jag inte var irriterad på henne. Men sedan igår på kvällen fick jag än en gång förklaringen till min irritation. Att jag aldrig lär mig! Jepp, det blev dags för den där veckan i månaden. Nu vet jag att ni är många som tänker "kan det verkligen vara så" MEN JO DET KAN DET! HELT KLART! Idag känns det ändå lite bättre!
Sedan vill jag ännu för att återvända till igår, än en gång tacka mina ljuvligt härliga arbetskompisar här! Att jag har fått träffa dessa människor är helt underbart, precis som jag är tacksam för så många andra människor som finns i mitt liv.
Just nu är i alla fall min tid här i Örebro (hoppas jag). Jag är inte redo för att flytta vidare härifrån. Jag vill verkligen fortsätta jobb och bo i Örebro och mina ljuvliga arbetskompisar här, gör verkligen allt för att jag ska få stanna. Jag pratade med en av cheferna igår angående vidare jobb men men "surprise" så ska jag vänta tills nästa vecka för ett eventuellt svar!!!
Jag fattar inte de säger att det finns tillräckligt med folk på kliniken men de ändå ska kolla vad de kan göra. Jag blir helt snurrig.
1. Om det en gång finns tillräckligt med personal så varför kolla något mera.
2. Varför kolla om ekonomin tillåter dem att anställa mig ifall jag från första början inte behövs.
3. Vad jag vet så borde det vara 6 stycken som kommer att vara borta i höst bara på min avdelning och de har vad jag vet endast 2 nya istället. Men men DET FINNS TILLRÄCKLIGT MED FOLK!!!
4. Skulle jag inte vilja stanna kvar så otroligt mycket så skulle jag be dem dra åt skogen och bara söka ett annat jobb. Det är ju inte precis så att jag inte kan få ett annat jobb. Jag lär inte behöva gå arbetslös i första hand.
5. Just nu jobbar jag då 100 % samtidigt som jag jobbar massor med övertid. Men fortfarande så är jag "överlopps".

Fan att man ska vara en människa som låter känslorna styra. Om man bara kunde tänka. Jag tänker nog också men jag kan inte gå emot mina känslor och det vad mitt hjärta säger.
Ibland får jag lite en känsla av att det är lite "svenskt" att vilja behålla kakan men samtidigt vill man äta upp den. Jag menar ju inte att detta gäller alla men jag upplever att man heller "halvlovar" något ifall att om situationen skulle ändra längre fram, istället för att man säger som det är från början. Man håller folk på spänn och man får vänta på besked. Detta är väldigt svårt att förstå för en rättfram finska som säger vad hon tycker just här och nu!

Nå i alla fall var jag en sur och butter tjej som dessutom hade väldigt ont igår. Så fick jag prata med min släkting Kertu i telefon och henne och Hasse kommer jag att få träffa i helgen! Härligt!
Tack till Jenny också för igår och till Andrea för idag. Vad skulle jag göra utan facebook och er!
Jag ska också träffa Thomas nu i helgen! Härligt det med!

Om gårdagen inte var allt för super så har då idag istället varit betydligt bättre. Jag fick ett samtal från en kvinna i Örebro som säger att hon har Finlandsfrämmande som också gärna skulle träffa mig! :) Lasse och Brita var det! De hade ringt till mitt jobb för att få tag på mitt telefon nummer. Härligt. Tänk att de gjorde så mycket extra för att få träffa mig. Det var roligit att få höra nyheter hemifrån och från handbollsvärlden där hemma. Det börja nästan klia i fingrarna att få spela handboll själv också. Eftersom jag inget vet angående fortsättning på jobbet så har jag ju inte heller kunnat planera så mycket annat...
Lite roligt är att igår tänkte jag att jag håller på och glömma min finlandssvenska. Jag blev till och med lite rädd av all "svenska" svenska och att jag kommer på mig själv för att prata mer och mer "svenska" svenska men så fick jag då idag höra riktig "kariska" detta är härligt och nu är all min rädsla borta. Jag ska använda mig av min finlandssvenska här bland alla svenskar! De gillar ju min finlandssvenska så varför skulle jag inte hålla mig till den!?

Nu blir det väldigt långt det här så jag väljer att skriva fortsättningen i ett annat inlägg!
Alltså fortsättning följer!

Cykelslalom genom Örebro!

Roligt eller inte så åker jag mer eller mindre slalom till och från jobbet!
Det har ju även här i Örebro, som andra ställen i världen regnat väldigt mycket denna sommar. Detta gör att en massa små djur söker sig bort från de överfulla dikena och den våta jorden under buskarna. Och vart söker de sig då? Jo, ut på cykelbanorna så jag cyklar slalom till och från jobbet. Cykelvägarna är fulla av sniglar. Stora, bruna och slemmiga sniglar och små lite sötare sniglar med "hus" på ryggen. Alla dessa sniglar ligger på cykelvägen och jag får svänga åt vänster och åt höger för att inte cykla rakt över dem. Men ibland misslyckas jag och så hör man ett plupp eller ett krasch... Inte så trevligt men jag gör så gott jag kan för att missa alla dessa sniglar.

Jag måste också bara än en gång få nämna alla mina härliga arbetskompisar här i Örebro. De gör då verkligen min dag så positiv här! Jag hoppas verkligen att jag ska få stanna här. Alla kämpar verkligen för att jag ska få stanna och nu är chefens chef i kontakt med ännu en högre chef för att kolla om det finns möjlighet för dem att ha mig kvar, så folk tycks ju verkligen vilja ha mig kvar! Och jag är så tacksam! Det är tydligen en fråga om pengar! Jag kan då inte låta bli att tänka tanken att de kunde kanske göra sig av med någon av alla dessa chefer och istället anställa några "arbetare" så att arbetarna inte behöver jobba slut sig!
Jag håller tummarna och hoppas (vet) att ni också gör det för min skull för jag är definitivt inte redo att flytta härifrån ännu!

Nu till OS... Man får väl vara glad för att det så småningom börjar vara slut på OS. Man hinner ju inte sova! Så mycket härlig sport som man vill se på! Tungt värre! Men än så länge överlever jag! Men jag kan då bara säga det att det är inte lätt att vara "soffidrottare". Jag hinner ju inte träna något själv och dessutom värker det i kroppen av allt soffsittande! Nej, det får nog snart bli någon egen träning!

Nu en väldigt rolig nyhet! Egentligen är det här en så stor nyhet att den borde ha kommit först eller borde få en egen rubrik till och med! Jag har kommit med på bild med namnet under och allt i Athlones lokaltidning. Inte illa att komma med i irländsk tidning! I och för sig är jag ju redan halvirländare så jag borde väl inte vara allt för överraskad. Jag är med på bild som en av deltagarna i det irländska volleyboll teamet. Jag är stolt och jag har till och med fått ordnat så att jag ska få en kopia skickad hem till mig! Inte illa!

Nu tycker jag att det är passande att sluta med en så stor nyhet denna gång.
Go natt på er! Sov got och hoppas att ni får en fin dag då ni vaknar igen!
Ta vara på er! Glöm aldrig att jag håller var och en av er i mitt hjärta. Sköt om er och låt mig veta om ni någon gång behöver något. För ni ska veta att även om jag nu bor i Örebro så tar det inte allt för länge innan jag är var än ni är om ni behöver mig!
Kram på er!

"The Best of The Best!"

The Best of The Best, har träffats än en gång!
Uttrycket "The Best of The Best" uppkom förra året vid den här tiden men gruppen det gäller har nog funnits långt innan dess!
Det gäller mina härliga "gamla" arbetskompisar. Den avdelning där jag dtartade min karriär inom vården. Jag började mitt sommarjobb där sommaren 2006 och sedan jobbade jag från och till på den avdelningen fram till hösten 2010.
Tack vare det jobbet har jag fått vänner för livet. Jag har fått en helt ny egen lite familj. Jag har mina extra mammor där. Jag har till och med en "svärmor" där och fram för allt har jag några så absolut super fina vänner där!
Nu träffades vi då i helgen. Jag var en kort sväng hem till Ekenäs och tillsammans skrattade och grät vi om vart annat.
Ni är helt super och jag är så glad att jag fått lära känna er. Tillsammans med er kan man dela med sig av alla tankar och funderingar man har och det är ingen som tycker att man är underlig eller knasig för det! Eller så tycker ni också det men ni har bara lärt er att inte alltid säga vad ni tycker!
Ni är suveräna och just nu saknar jag er så mycket.
Tack till Veka som alltid så hjärtansfullt öppnar sitt hem för oss alla och som fixar till något gott att äta.
Detta kommer jag att leva länge på! Tack till er alla som var där.

En anna sak som jag också tycker att är roligt är att få veta vem alla som läser min blogg. Jag kan ju se läsarstatistiken här men jag vet ju ändå inte vem det i verkligheten är som faktiskt läser dessa mina inlägg.
Nu efter denna helg vet jag igen lite fler som tittar till min blogg och som följer med vad som händer mig här i Örebro.
Ni ska veta att det är till er alla som jag skriver. Jag har era ansikten framför mig de gånger jag sätter mig ner och skriver ett inlägg.

Hemma i Finland var det massor att göra och jag kan bara låta er alla veta att jag alltid gör mina kalkyleringar angående vem jag ska försöka hinna träffa och så försöker jag hinna träffa så många som möjligt! Men jag har ju så otroligt många ljuvliga vänner där hemma att jag hinner ju på inga vänster träffa alla. Så de jag inte hann träffa denna gång hinner jag kanske träffa nästa gång och så vidare. Jag tänker dock på er alla väldigt ofta här!
Denna gång träffade jag i alla fall båda dröderna mina. Jag är nu officiellt minst i syskonskaran. Yngsta brodern som ändå är 10 år yngre än jag är nu huvudet längre än mig, så jag som inte är speciellt lite kännde mig ändå väldigt liten i jämförelse med mina bröder. Men äldst kommer jag ju ändå att vara tills jag går och dör. Och som den äldsta så kommer jag också alltid att vara den klokaste! ;) Det är ju självskrivet och är jag inte alltid klokast så är det väl i alla fall så att man ska höra på sin storasyster... :)

Jag träffade ju så många att jag inte kan räkna upp alla men solstrålen Oliver var nog en av de personer som var härligt att få träffa. Tänk att bara på två månader hade han ändrat otroligt mycket. Det är nog alla de små som det är mest synd att vara borta ifrån. De utvecklas så fort och det är så mycket som man missar men det får man ta om man vill pröva på utmaningar i livet. Jag träffade också min brors pojke, Elias, som faktiskt tyckte att det var roligt att träffa mig också! Vännen, är så otroligt omtänksam ibland och han kan vara så otroligt känslig och uppmärksam ibland!
Jag träffa en hel del andra också men det blir väl bara tråkigt att räkna upp alla en efter en så nu ska jag inte göra det men jag måste bara få nämna min gammel mormor, som också blev så väldigt glad av att se mig. Det var extra fint att få träffa även henne.

Nu är jag då tillbaka i Örebro och jobbar som bara den! Jag har jobbat så mycket den senaste tiden så man kan säga att jag vet vad jag gör med min tid här i alla fall.

Ni ska nu alla ha det så bra och sköt om er var än ni finns i världen. Ni ska veta att ni är viktiga för mig och att jag tycker om er!
Kram på er...

PS. Trött och så och på grund av att jag är som jag är så sitter jag nästan och gråter här medan jag skriver detta. Men alla ni som känner mig vet ju att det är sådan jag är. Jag gråter när jag är glad, ledsen, rörd, ordentligt trött och till och med då jag blir arg. Så det är inte mycket att ha av mig!
Jag försökte använda mig av detta mitt gråtande en gång inom vården. Jag sa till en patient att det är bra att gråta och släppa ut sina känslor. Jag fick som svar "du menar att du är en sån där lipsill, alltså!"
:) så kan man ju också se det!

Tack och hej för mig!

 

Den enas dröm, den andres mardröm!

"Nej, hur länge ska den här sporten hålla på?"
Säger en av mina  kolleger. Stackars henne, då OS bara just har börjat! Jag tänker istället! "Tänk så mycket det är kvar. Egentligen skulle jag inte alls hinna arbeta! Det kommer ju så mycket sport! Tänk att få se handboll, volleyboll, beachvolley och så mycket mycket mer.
Jag som ju nog gillar att jobba mycket så måste ändå erkänna att jag för tillfället saknar mitt gamla jobb lite grann... På mitt gamla jobb hade jag utan dåligt samvete, dagligen kunnat sitta framför tv:en och se på sporten tillsammans med patienter... Nu måste jag faktiskt "jobba". Men tur så har man ändå en dator som fungerar någorlunda och att OS sänds via svt och att man kan se en del sport senare via svt play. ME LIKE!

Annars så kan jag ju bara berätta att jag inte ändrat allt för mycket här i Örebro. Åtminstone inte gällande "arbetsnarkoman" titeln! Biträdande avdelningssköterskan sa till mig här för en dag sedan att arbetsschema programmet visar att jag har allt för mycket övertidstimmar i juli. Inte konstigt då än den ena blir sjuk och än den andra blir gravid! Tycks nästan vara en epidemi detta med gravida arbetskolleger för tillfället... Man  får väl se upp så att man inte själv blir gravid... I och för sig så är väl ända chansen till det att den "heliga anden" kommer och fixar till det i så fall!

Fortsättning gällande jobbet är ännu oklart och det är lite irriterande... Så mycket extra jobb som jag redan nu ställt upp på och dessutom så är det fler arbetskolleger som av olika anledningar kommer att sluta eller då vara borta åtminstone under hösten. Så man tycker ju att de skulle kunna lova något. Jag har dock helt ljuvliga arbetskolleger som den ena efter den andra säger att de pratat eller ska prata med cheferna för att de vill att jag ska stanna. Jag pratade också med min hyresvärd till lägenheten var jag bor och jag skall kunna få bo kvar här åtminstone ett år till så nu gäller det bara att de från jobbet meddelar att jag får stanna... Annars får jag väl byta bransch och sadla in på åldringsvård eller på den gamla linjen och jobba med det jag jobbade med tidigare. En annan möjlighet kan väl kanske i så fall vara Stockholm eller kanske Oslo eller någon annanstans i Norge. Man får se men helst av allt skulle jag nog inte vilja flytta! Sen gäller det bara att stå på sig och våga löneförhandla. Där saknar jag nog lite Finland. I Finland är det mera jämlikt och alla får den lön man är berättigad till. I Sverige får man ju själv förhandla sig till lönen man vill ha och vet man inte vad ens rättighet är så kan man bli lite blåst... Dessutom sedan när det gäller löneförhöjning så anser jag mig se en risk att det kan bli så att om chefen gillar dig har du lättare att få löneförhöjning än om chefen inte gillar dig. Då kan jag ju tycka att kriteriet istället borde vara hur man arbetar.

Det är väl tur att jag haft så mycket jobb nu sista tiden och att det är så mycket OS på tv för det har gjort att den vanliga svackan efter den årliga festivalen inte har känts så tung. Jag har väl helt enkelt inte hunnit känna på att jag är hemma. Samtidigt som jag nu skriver detta så inser jag att jag nog saknar alla härliga människor, vilka varit med och upplevt den härliga veckan jag har bakom mig. Jag kan gott och väl säga att den senaste veckan definitivt varit den bästa tiden under detta år så här långt!

Nu ska jag återgå till OS och för tillfället är det beach volley som står på schemat!

Ha det gott ni alla!
Kram