Har just insett fakta/ Have just realized a reality

Scroll down for English version:

Här om dagen blev jag smärtsamt uppmärksammad på att hur mycket italienska jag än lär mig så kommer det nog aldrig att vara tillräckligt. Jag förstår stora helheter och kan något så när hänga med i en diskussion, åtminstone då de som diskuterar vill att jag ska hänga med i det som sägs och talar långsamt och tydligt.

Men så kommer vi till det stora "menet"! För om jag någonsin ska ha en riktig chans att komma in bland lokalbefolkningen här, riktigt på riktigt alltså så kommer jag även att bli tvungen att lära mig napolitanska och den dialekten förstår sig inte alla italienare på ens! Så jag säger suck!

Jag måste se till att hålla uppe min italienska när jag kommer hem så att jag inte glömmer bort den och sen får jag väl åka hit så ofta som möjligt och fräscha upp minnet.

Jag har endast tagit med mig nybörjarboken hit till Italien för denna resa men hemma väntar fortsättningsboken på mig och så köpte jag de här böckerna förra helgen. Så lite övning blir det kanske! De två senaste böckerna är enbart på italienska! Sen har jag kommit på att min film "What´s love got to do with it" om Tina Turners liv verkar förutom att vara på originalspråket engelska även finnas i italiensk version och så köpte jag filmen Philomena också förra veckan och eftersom den är köpt i Italien så är språkmöjligheterna förstås engelska och italienska!
En kokbok på italienska blev det också och maten är då 200 recept på napolitansk mat, så om jag inte kommer att lära mig prata napolitanska så kommer jag kanske åtminstone att kunna laga ok mat enligt dem.
Ps. Bilder längs ner!






A couple of days ago I got painfully awared of that how much Italian I do learn it will never be enough. Right now I can understand the conversation but still not get every word but this is only if the persons who are speaking wants me to understand what they are saying and they talk really simple and slow.

But then there comes the big "BUT", because if you want to ever have a chans of being one of the locals it´s not enough with knowing Italian in my case I should as well understand the dialect of Naples. The only thing is that Not even all Italians understand this dialect!
What I know is anyway that I will have to keep practice the language when I get home and then I guess I just have to return as often as possible to refresh my skills.

I have only taken with me the Italian beginners book but I have also bought an Italian continue your studies and now in Italy I bought a book on Italian verbs, Then I olso bought the movie "Philomena" and since I bought that one here in Italy I of course get to listen to it in English or Italian.
I also realized that the Tina Turner movie that I have from before also might have an option not only in English but also in Italian.
I also bought a book with recipes on food from this region, so if I won´t be able to talk this dialect I at least might get an okay on the food.
Down here some pics on what I have bought!

Jag drömde i natt/ Last night I dreamed a dream

Scroll down for English version:


Det är inte så ofta som jag kommer ihåg drömmar. Det är väl bara ett fakta att jag sover för några timmar per natt så jag behöver alla sömn jag kan få och sover så djupt att jag inte kan komma ihåg vad jag drömmer men så förra natten kom jag i säng redan vid 22.30-tiden. Men antar att det kan vara för att kroppen inte är van att sova allt för långa nätter för första gången jag vaknade var klockan bara runt kl: 2 och jag kände mig pigg och utvilad. Jag somnade om men vaknade igen vid 4 och sedan vid 6 igen. Vid klockan 6 hade jag en dröm som jag kom ihåg så detaljerat att jag nu tänkte skriva ner den innan jag hinner glömma den.

Jag drömde att jag hade massor med saker med mig, typ resväskor och handväska och jag visste inte vilken buss jag skulle ta så jag steg på en bus efter att ha dragit fram och tillbaka mellan två hållplatser ett antal gånger först. Hållplatserna låg precis bredvid varandra och det var olika bussar som gick från olika hållplatser. Till sist steg jag på en buss men efter ett tag steg jag av igen för att jag kom på att det var fel buss. Det intressanta var att jag skulle till jobbet och jag åker aldrig buss till jobbet! Jag var tillbaka i Örebro och hade precis flyttat till en ny lägenhet, riktigt var lägenheten låg vet jag inte men jag har en känsla av att den låg på "rätt" sida av Örebro. Rätt sida lär vara öster enligt många och enligt bostadspriser. I alla fall så steg jag då av bussen mitt i allt och jag vet inte riktigt var jag steg av men mitt i allt var jag hemma i min nya lägenhet, även om jag var på väg till jobbet.
Där hemma kom jag på att jag lämnat alla mina väskor kvar på bussen och jag började reda ut hur jag skulle göra nu för att få tillbaka mina saker. Främst var jag orolig för att jag faktiskt också hade lämnat min handväska efter mig.

På riktigt så hade jag kollat mina pengar kvällen innan och detta följde med i drömmen så att jag kunde komma ihåg exakt hur mycket pengar jag hade och att jag hade ganska mycket lösa pengar på mig, både euron och kronor.
Jag hade alla kort och det mest otroliga var att jag hade min hemnyckel där också. Så hur jag hade kommit in i lägenheten vet jag inte!
Jag började ringa för att få tag på någon som kunde hjälpa mig och här vaknar jag med en sådan där kuslig känsla man har när man drömt något så där tillräckligt olustigt.

Sedan fortsätter jag för en stund att utreda mitt problem innan jag kommer på att jag verkligen bara drömt denna udda dröm.
Sedan då jag är vaken så tänker jag att det var då ologiskt och dessutom så om jag hade handväskan på bussen så hur hade jag då telefonen med mig. Ja, i och för sig så kunde jag ju ha haft telefonen i handen och då kunde jag ju ringa i alla fall och kanske jag då också hade hemnycklarna i fickan så då var det kanske inte så ologiskt att jag hade kommit hem!

Detta låg jag och tänkte på tills jag tänkte för mig själv att vad gör du tänka på detta det var ju bara en dröm!
Snurrigt värre, är det för mycket som snurrar i huvudet eller är jag annars bara snurrig eller kan drömmen ha någon betydelse?

Nu är då drömmen nedskriven och då kan jag kanske gå och lägga mig utan att behöva tänka på att blanda ihop denna dröm med någon eventuell ny dröm.
God natt!










It´s not that often that I can remember my dreams. I guess it can be because I usually sleep to short nightsand that makes me sleep very deep. Last night I went to bed already at 10.30 p.m. and at about 2 o´clock I woke up and felt as if I had slept a hole night and then I woke up again at 4 o´clock and att 6 o´clock. At 6 o´clock I woke up after a dream and that´s what I am going to share now.

I dreamed that I had a lot of things whit me, like suitcases and my handbag. I was walking back and forwards between two Busstations to find which Bus I was suppoused to take. I was back in Sweden in Örebroand I was going to work, I think. It only feels strange because I do never take the Bus to get to work but this time I did. I stept on a Bus and suddenly I realized I was on the wrong Bus and stept of it. The interesting thing is that I was not at work but at my new apartment. I don´t remember where my apartment was, just that it was located on the right side of the town. To some of the people living in Örebro the only place to live is on the east side of the town. Of course that depends on who you ask.

I was in my apartment and I realized that I had forgotten all my bags on the Bus. I started to call around to find out what I was supposed to do to get my bags back. Most worried I was because I had left also my handbag on the Bus. 

For real I had checked my many the evening before and this I remembered in my dream and I thought what shall I do? I had a lot of money on me.
I also had all my cards in the handbag and the most unbelievable thing is that I also had my key in the handbag so how did I get into my apartement?
I started calling around to fuond out what I should do and here I woke up with that strange felling you have after not a nightmare but a creepy dream.

Then I continue for a while to think about my problem until I realize that it was only a dream. Then when I am awake I think about how illogical my dream was. Lot´s of thoghts? Can this dream mean something or not? Was it just stress? And if I had forgotten my handbag on the Bus how did I have my phone on me? Or had I just had my phone in my hand, maybe it was the same thing with my keys? Maybe I had them in my pocket? Maybe it was not so illogical that I was back in my apartement?

I kept thinking about this until I once again realized that it was just a dream.
Crazzy or not but so it was and now I have written it all down befor going to bed again and maybe dreaming a new dream.
So good night!

I am back/ Jag är tillbaka

För svensk version, scrolla neråt:

I have been gone a long time from here. I started this blog about 5 years ago. At that time I had moved to Örebro in Sweden and the thought was to update friends and family around the world about what's going on in my life. For a long time right now I have not written anything here but I will now try to get started again.

So what's going on in my life right now? 
I have my job. I am not working as much as I used to. I never thought I would say this but right now I even feel like I would need to work a little less even! I don't realy get it, before when I was doing so much more I always had time for so much more and now when I am doing less time doesn't seem to be enough!
I guess it is the couch or the bed that takes to much of my time lately.

As much as I used to practice sports I now do almost nothing. Though when I finaly do something I love it. I just have to get more stricked and I guess I would be less tired also if I did more but thinking is one thing and doing is a completely different thing as all of us knows.

Now this is nothing much but it is still a start and I going to try to write about once a week. Take care!

Svensk version:

Det var länge sedan jag senast skrev något här. Det har gått cirka 5 år sedan jag startade den här bloggen och det var i samband med att jag hade flyttat till Örebro. Då var jag ensam i Örebro och för att vänner och familj världen över skulle kunna hänga med i vad som hände i mitt liv så hjälpte en vän mig att starta den här bloggen. Nu tänker jag att jag igen ska komma igång och skriva.

Och då kanske ni nu tänker: Vad händer i Jessicas liv just nu?

Jo, om det nu är några läsare som kanske hittar tillbaka hit igen så kan jag berätta att det inte är så mycket som händer just nu. Jag har mitt jobb, dock till säkert mångas överraskning så jobbar jag inte så mycket som jag tidigare gjort. Konstigt nog så skulle jag till och med kunna tänka mig att jobba mindre än vad jag gör. Det trodde jag inte jag någonsin skulle säga men nu är det sagt.

Jag förstår inte hur det kan vara så att tidigare då jag gjorde så mycket mer så verkade tiden räcka till så mycket mer men nu då jag gör mindre så räcker inte tiden till eller åtminstone så känns det som om jag inte får något gjort. Men det är väl så att jag börjat tillåta mig själv mer vilotid, mer tid på soffa eller sovande, och då får man inte så mycket gjort.

Jag som tidigare sportade så mycket har helt tappat bort den delen av mitt liv. Idag gör jag knappt något alls men de få gångerna jag rör på mig så gillar jag fortfarande det så jag tänker jämt att jag måste komma igång och träna mera regelbundet igen. Men som vi alla vet är det en stor skillnad mellan att tänka och att göra.

Detta är nu en start i alla fall, inte mycket men ni vet att jag lever. I fortsättningen ska jag försöka skriva minst en gång i veckan. Vi får väl se hur jag lyckas!

All the best to all of you! An early happy Halloween! Take care./

Jag önskar er alla bara det allra bästa och en tidig trevlig Halloween!

(Detta är ingen egentlig reklam men gillar ni masken kan den köpas i Hemköpets affärer.)

Ta hand om er!

Energized/ Full av energi

Scrolla ner för svensk version:

O, there is so much I want to tell you all... I just do not have the time and the fucus! But right now I´m full of plans and feelings.
I am a mix of feeling about being here in Italy. The kids realy love me but they do not like me setting the rules and I guess that is good and after a while they really do as I tell them to do... At least for a while!
There are persons who tell me that I can not ever know what the feeling is to have your own kids and that you can´t love any other kids as if their where your own (until I one day maybe have my own)!
I still say then I´m in the big shit! I really love this kids down here in Italy! I feel that they need me and that they love me back. Even the older boy who has been more difficult is enjoying my company right now. The only wrong thing with me is that I never can enjoy anything fully. I feel crazy and guilty for coming down here, making the boys like me and now I´m soon going to leave them as everyone is doing! But lot´s of people says to me that it´s not my problem, maybe not but it still feels like my problem! (somehow I still sometimes thinks that it might be a little bit easier to have your own kids, you have all the responsibility but at least it is YOU who can decide for your kids, you don´t have to stay quietly and at the same time cry inside wishing that the kids where yours so that you could get the chans to do what you think is the best for them... Then there is the question: WOULD WHAT YOU WOULD DO BE THE BEST???)

But just as much as I love this kids or maybe because of it I can tell you this!
I have been down here now for about a week. The first morning after I had arrived I could see the boys by the door to my room but to shy to come in to me... But as I got up, did go to the toilett I did not get to finish before I heard a knocking on the door and when I opened the door I had that little cute littlebrother in my arms, hugging me so hard.

I did though not take more then one day to end the "honeymoon" and we where back to buisness! Discussing and arguing but then having fun as well!
I have been a lot whit the boys this week and as much as I like it I get exhausted from being whit the boys more or less day and night.

My sanity down here has been on vacation an I have pritty much have had to get along on my own. As I have been spending most of my days alone with the kids I have to say that I think I know how it feels to suddenly get a couple of hours by yourself is an feeling indescribable. To suddenly be free to do what YOU YOURSELF want to do... And parents here it come... and enjoying that feeling so much you so you find yourself by the sink doing the dishes whit a smile on your face...
Warning I think is in order!

Well after a week of a lot of childrens company I just felt today that I needed a glass of red wine and I got the best company just next door... I got to smile, spend time with my lovely Italian family, two wonderfully cuddely dogs and some red wine and now I feel as a new person!






Oj, det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för er... Bara jag bara skulle få tid och dessutom kunna fokusera mig på att samla mina tankar och få dem ner skrivna också. Jag är så full av planer och känslor just nu så det är lite svårt...
Det känns väldigt dubbelt att vara här i Italien. Barnen älskar mig även om de inte gillar att de inte får göra precis som de vill och det är väl bra på sitt sätt även om de förr eller senare inte har något annat val än att gör det jag säger att de ska göra.
Det finns personer som säger till mig att jag aldrig kan veta hur det är att ha barn förrän jag en dag eventuellt får mina egna barn. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, om det är så så är jag fullständigt i skiten. Fan, jag tycker om dessa två gossar här nere i Italien. Jag känner att de behöver mig och att de i sin tur tycker om mig. Till och med den äldre pojken har verkligen accepterat mig som han aldrig gjorde tidigare. Det största felet med mig dock är ju att jag aldrig kan njuta av något fullt ut utan så börjar jag fundera på vad jag håller på med och på det att jag snart ska åka hem härifrån och lämna dessa två killar och vad det kommer att betyda för dem! Att jag som alla andra lämnar dem! Det finns många människor som skule säga till mig att jag inte ska bry mig, eftersom de inte är mina barn och därför inte mitt ansvar... men så fungerar jag inte! (Ibland tänker jag tanken att det ändå kanske skulle vara enklare att ha mina egna barn för då skulle jag få besluta om vad som är bäst för dem och ingen annan skulle kunna göra hur de vill med de barnen! Sen är väl bara den stora frågan: OM DET JAG SKULLE BESTÄMMA OCH TYCKA VERKLIGEN SKULLE VARA DET SOM ÄR BÄST FÖR DE BARNEN???)

Men hur mycket jag än tycker om dessa pojkar eller kanske just därför att jag tycker om dessa pojkar så kan jag berätta detta! Efter att ha varit här i Italien i en vecka med en start var jag första morgonen ser två killar tjuvtitta in i mitt rum och så fort jag stiger upp och går på toa, hinner inte bli klar så hör jag någon knacka på toadörren och då jag öppnar så har jag den lilla killen i min famn och han kramar om mig som bara den.

Det tog dock inte längre än till nästa dag förrän "smekmånaden" var över och det var bråk och skrik. Av denna vecka som jag varit här nere just nu så har jag mest spenderat min tid med dessa två pojkar, ibland till och med från morgon till kväll och hur mycket jag än gillar pojkarna så är det väldigt krävande.
Dessutom har personen som hjälpt mig att hålla kvar mitt förstånd varit på semester så jag har verklien varit själv med pojkarna största delen av tiden. Eftersom jag då har spenderat den mesta av min tid med pojkarna, med mina regler men ändå mycket på deras villkor så vill jag mig påstå veta att jag kan förstå hur föräldrar kan känna då man mitt i allt får möjligheten till lite oplanerad egen tid och glädjen man känner då man egentligen för några timmar kan göra vad man vill. Och Efter att ha känt denna totala frihet så ställer man sig och diskar med ett leende på läpparna och man diskar och njuter. Jag tror att detta kan ses som ett varningens märke!

Nå, i alla fall efter att då i en vecka mestadels varit tillsammans med två små pojkar så kände jag idag att jag definitivt är i behov av någon vuxens sällskap och jag kände även behovet av något glas rött, så ikväll gick jag över till grannen och fick kvällens bästa sällskap, ett leende på min läppar och något glas rött också och nu har jag samlat på mig ny energi för kommande dagar!

ÄVEN OM DET EGENTLIGEN ÄR FÖRSENT SÅ VILL JAG ÄNDÅ PASSA PÅ OCH GRATULERA MIN GODING OCH FAVORIT DÄR HEMMA I FINLAND! ELIAS FYLLER 12 ÅR SÅ GRATTIS PÅ HONOM! Han är en god och härlig kille och jag tänker på honom både för igår och för idag! KRAM

Fullbokad/ Lot´s to do

Scroll down for Enlish version:

Oj, oj, oj... Jag har då varit dålig på att skriva de här senaste månaderna och det är tråkigt men det betyder inte att jag varit lat utan mera det att jag har haft fullt upp.
Från att jag kom hem från Italien så har jag jobbat från första stund och jag har jobbat hela sommaren med endast lediga dagar som jag har haft fullbokade med träffar med en massa goa människor.
Det har varit flängande fram och tillbaka till Finland och lite runt i Sverige har jag hunnit också och till Tyskland på festival var jag också i sommar, mer om detta kanske i ett senare inlägg.

Hemma i Örebro hade jag först svårt att återhämta mig och återinstallera mig i min gamla vardag. Det är nyttigt att se andra saker och andra kulturer men det tar på och att sen komma hem och fortsätta där man tidigare varit så sätter sina spår.
Jag vet inte om jag skrev om detta i ett tidigare inlägg men annars kommer det kanske lite mera utförligt i ett senare skede. I alla fall så vi veta att vi har det bra i Norden, med våra rättigheter och så. Sen kan det ju alltid bli bättre även i Norden.
Men nog om detta nu. Jag har också hunnit med att flytta in i en lägenhet och två veckor senare in i en ny lägenhet igen men nu verkar det som jag kan komma att få bo kvar i tills jag själv känner för att flytta. Jag har dock redan fått ögonen på en lägenhet som jag kunde vara intresserad att köpa men mer om det om det blir något av det. Jag hann aldrig på någon visning och dyr var lägenheten med. Men fin och bäst av allt så fanns det bastu i källaren.
(För alla i Finland som läser detta så är det inte något konstigt med bastu i källaren. Även i höghus finns det alltid bastu i källaren om det inte till och med i nyare hus finns bastu i varje lägenhet men så är inte fallet i Sverige. I Sverige får du nog vara glad om du kan hitta ett höghus med bastu i källaren men vad jag vet så finns det nu då två ställen i Örebro som lär ha bastu i källaren så om jag ska köpa något i Örebro så har jag hittills siktet inne på dessa bastuställen!)

Nå ja till jobbet så har det också varit med blandade känslor jag har återvänt. Det är inte lätt att vara "nygammal" och komma in i system som man kan till en del och som till en del har förändrats men efter några månader har det gått bra. Det som kanske chockade mig mest var nog att jag som alltid tyckt om att ta i och jobba. Visst blir jag trött men jag brukar tycka om att jobba då det är mycket att göra, jag har blivit stressad de dagar som det har varit mycket att göra. Hmmm, börjar jag bli sund eller börjar jag bara bli gammal eller har jag bara varit "ledig" för länge?

I alla fall passligt till att jag nu börjar vara inne på jobbet igen och inte stressar upp mig lika mycket så ska jag nu åka på 5 veckor till Italien igen. Det är med blandade känslor som jag åker tillbaka. Jag vill och jag vill inte. Jag vill dit men jag vill inte åka från Örebro men nu är det bestämt så Neapel, Italien här är jag!

Fortsättning följer...


Haven´t written much this last months but it´s not cause I´ve been lazy, I just have had to much to do. Since I´ve got back to Sweden I have been working, no holliday and a lot of the days of from work has been fully booked. I´ve been a couple of times back and forward between Finland and Sweden and I have tried to catch up with friends I haven´t seen for a long time and I where for a week in Germany as well!

I have moved twice since I came back in the beginning of the summer but now I think I wont have to move before I myself want to.
I had difficulties geting back to buisness at work. I who always have liked working got stressed when it was a lot to do and I was as a/an "new/old" co-worker so some things had changed and others not and it was not so easy to come back to work.

Then again it was difficult for me to see the differences between different places and people. It is difficult to travel between different cultures and now that I have started to found my place I have traveled back to Italy again.
What I am doing I´m not sure but I know I´m supposed to stay in Italy for 5 weeks but how it will be I´m not sure!

More about that an other time...

Jävla skit människor/ Fucking people there is in this world

Scroll down for English version:

Så jävla besviken jag blev idag! Jag vet att man inte ska förvänta sig att andra människor behandlar en som man behandlar dem men ändå kan jag inte låta bli att bli förbannad, förnärmad och så otroligt ledsen. Idag cyklade jag till jobbet men då jag slutade jobbet nu på kvällen och kommer ut för att ta cykeln och cykla hem så hittar jag bara ett uppklippt lås kvar.
Jag vet att jag inte är den första och inte heller den sista men det känns jävligt att man inte ska få ha sina saker i fred någonstans. Man ska inte fästa sig vid materiella ting brukar jag försöka tänka men det finns saker som har ett känslomässigt värde i alla fall. Cykeln är inte värd mycket i pengar men för mig är den värd så mycket mera. Det är en gammal "mommocykel" som jag faktiskt har fått av min gammelmormor och gammelmorfar. Min gammelmorfar hade typ ropat in den på en polisaktion av gamla cyklar så han betalade inte heller mycket pengar för den.

När jag för några år sedan av någon orsak var i ett sådant skede av mitt liv att jag var utan cykel så fick jag denna cykel av min gammelmormor och -morfar. Jag har vårdat denna cykel och varit så glad för att jag fått den här cykeln. Vissa delar så som ytter- och inner ringar har jag bytt ut likaså sadeln och kedjan men jag har varit så glad för att jag fått denna cykel.
Så pass glad att jag till och med då jag flyttade hit till Örebro packade med mig cykel.

Min gammelmorfar dog redan för några år sedan och min gammelmormor då tidigare i våras och så sent som idag då jag tog cykeln från källaren tänkte jag faktiskt: vad härligt att jag har denna cykel för jag tänker så ofta på min gammelmormor och -morfar när jag tar min cykel och ska cykla iväg någonstans.

SÅ TILL DIG SOM TOG MIN CYKEL! DU SKA VETA ATT DU SÅRAT MIG SÅ MYCKET MERA ÄN VAD DU NÅGONSIN KAN FÖRESTÄLLA DIG! FÖR DIG ÄR DET BARA LITE EXTRA PENGAR NÅGONSTANS FÖR MIG VAR DEN CYKELN MINNEN!
Skulle du/ni som tog min cykel på något sätt råka läsa detta så hoppas jag att du/ni har hjärta nog att hämta tillbaka cykeln därifrån ni stal den.

Det var faktiskt en gång en hälsocentralsläkare/vårdcentralsläkare som blev bestulen på sin cykel utanför sitt jobb hemma i Ekenäs och han satt in en annons i tidningen var det ungefär stod: Du som tog min cykel var vänlig och lämna tillbaka den för jag behöver den.
Till storyn hör också att denna läkare dagligen cyklade låna sträckor både till och från jobbet och där utöver också och tack vare den annonsen så fick han faktiskt tillbaka sin cykel. Bara dagen efter eller någon dag efter stod cykel återlämnad på den plats den tidigare stulits från så jag kan ju åtminstone lite hoppas på att det finns en liten chans att den person/de personer som stal min cykel ska först se detta inlägg och sedan ha lite hjärta också.
Annars hoppas jag att ditt/ert dåliga karma snart ska hinna ikapp dig/er och att du/ni ska få känna hur det känns att känna utlämnad och ledsen, på samma sätt som jag och säkert många andra med mig också gjort då de kommit ut och inte hittat sina cyklar utan istället bara uppklippta lås. För jag tror inte att det kan vara en tillfällighet att det med jämna mellanrum försvinner cyklar utanför Örebros sjukhus! Antagligen är det samma person/personer som håller på och vid det här laget har ni hunnit bygga upp ett rejält dåligt karma som förr eller senare kommer att ge igen hoppas jag!

Min cykel som står först i raden!
My bike is the first one!

So disappointed I was today. I know that I can´t go around and expect other people to treat me as I treat them but I can´t help feeling sad and angry right now. Today I took my bike going to work but when I come out after ending my shift I only find a lock gut open and no bike.
I know I´m not the first nor the last one this has happened to or will happen to but I feel sick whit the thought that I and others with me as honest, hardworking people go to work and your things are not left alone outside your workingplace. I always try to think that you should not get to attached to material things and my bike was old and not worth much money but for me this bike is not only a bike, it is also memories.
This bike ment so much for me so that when I moved to Sweden from Finland I brought this bike with me. There was a lot I had had to change on the bike but I got this bike from my greatgrandmother and greatgrandfather. Both of them are dead today, my greatgrandmother died as late as this spring and I have been so happy and latest today when I took my bicycled to work I thought of my greatgrandmother and greatgrandfather.

SO TO YOU WHO TOOK MY BIKE, IF YOU WOULD HAPPEN TO READ THIS! YOU SHALL KNOW THAT YOU HAVE HURTED ME A LOT MORE THEN YOU PROBABLY EVER COULD IMAGINE! FOR YOU THIS BICYCLE JUST IS SOME EXTRA MONEY FOR ME IT IS SO MUCH MORE SO IF YOU SHOULD HAPPEN TO SE THIS TEXT AND IF YOU HAVE A LITTLE BIT OF HEART IN YOU, YOU BRING BACK THE BIKE WHERE YOU STOLE IT FROM!

It was actually once a doctor that lived and worked in my hometown Ekenäs who always bicycled a lot both to work and otherwise aswell and one day his bike was stolen outside his work and he put in an annons in the local newspaper and told the person who had stolen his bike to bring it back.
Now i can´t remember if it was the day after or a couple of days after that his bike was brought back to the spot from where it was stolen erlier.
I guess the chans is little that the person/persons who stole my bike first will see this text and then care enough to bring back my bike from where it was stolen.
And if I don´t ever see my bike again I at least hope that your bad karma will catch up with you and you´ll get back everything you deserve and more.

Klant ARSEL/ Blunderer

Scroll down for English version:

Hahaha... Jag kan inte låta bli att skratta... Jag, Jessica, har varit framme igen! Fast lite förvånad måste jag säga att jag är ändå. Jag kan vara tankspridd ibland men för det mesta brukar min hjärna ändå vara ganska skärpt! Sista tiden nu har jag dock gång på gång förvänats över att jag stressar upp mig för saker jag inte blivit stressad av tidigare och jag tycker också att min hjärna har varit otroligt trögtänkt de senaste veckorna.
Idag tog dock priset! Jag är som bäst på väg till Söderhamn och hälsa på min vän Ingela och hennes familj.

Jag hade klockan och ringa i god tid idag och packade mina grejer. Jag har en gång igen flyttat nu under helgen och även jobbat natt så jag har levt lite provisoriskt och allting ligger i påsar och säckar just nu! Jag plockade dock fram allt jag behövde, slängde ner det i resväskan och packade också handväskan! Jag tänkt att jag måste ta den lilla Marimekko väskan som jag hade skillt igår då jag var ut och handlade. Men mitt i allt var handväskan full och jag tänkte nog bara att jag måste ju ha allt packat nu och börjar gå mot station. När jag sedan står ich väntar på tåget med 5 minuter kvar kommer jag på att jag tog ju aldrig Marimekko väskan och i den ligger alla mina pengar och kort. Jag ringer Ingela som lovar låna mig pengar under min vistelse i Söderhamn och jag funderar inte mer på saken eftersom jag har tågbiljetten färdig betalad och då kan ta mig fram till Söderhamn utan problem!

Jag som då senaste tiden har stressat upp mig över saker som jag inte brukar känner mig mitt i allt väldigt lugn och befriad. Jag kan inte småhandla en massa onödigt och turligt nog packade jag med mig lite frukt och annat smått och gott!

Så där totalt "Jessica galet" sitter jag nu alltså på tåget upp till Söderhamn och är så gott som stressfri! Det enda som irriterar lite är att som vanligt är det strul med sj tågen. Jag har väl haft en otrolig tur de senaste gångerna då jag åkt tåg för då har tågen varit i tid men nu känns det mera som vanligt igen! Förutom att lugnet som dök upp över mig tidigare idag gör att jag egentligen inte är irriterad över tågförseningen, bara lite då!


I can't do anything but laugh right now! I have done it again! Something that probably just I, Jessica, would do. But I am a little bit surprised because lately I have been more absent-minded then I think is normal for me! I think that usually my mind works pretty fast and I think I can take stress pretty well but lately I think I have gotten worked up about things I don't normaly get worked up about and my brain has been working much more slowly then normal!

Today I got up in good time and packed my things, since I have moved and worked nights this week-end I still have almost everthing in bags and yesterday I went shoping and had all of my money separatly in a small purse. This morning I thought I have to take that purse and put it among the other things I am going to take with me! I packed my bag and my handbag and when both of them where full I thought Ihave to have everthing packed and left for the train station! At the train station I remembered that I did not take my purse with all my money and cards! I call my friend who promises I can barrow money from her when I get to "Söderhamn", so I get on the train and I have my ticket paid since erlier and I have some fruits with me so I don't have to starv.

And suddenly I feel a calmness I haven't felt for weeks. I feel free, I feel calm and even thoughe train is late as usually here in Sweden I'm not feeling as irritated as I normaly would.  I am calm and free and just so normaly "Jessica crazy".

Dagens skämt/ The joke of the day

Scroll down for English version:

Det här inlägget kunde egentligen ha kommit för några veckor sedan. Det komiska jag kommer att berätta om nu hände andra dagen efter att jag hade återvänt till Sverige men det kunde klart ha hänt när som helst och jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt.

Jag var med en vän och handlade i en vanlig mataffär i Örebro. Vi köpte bland annat en förpackning med fyra stycken Somerby cider och i kassan betalade min vän först och jag sedan och jag hade cidern bland det som jag skulle betala. Då killen i kassan dragit igenom alla varor och jag skulle betala så frågar han mig om jag har leg.
HAhahahahahaha... Jag blev så paff så jag säger till min vän "nu ska han se på min legitimation också" och jag var väl så rakt på sak och så förvånad att efter att jag sagt detta blev det tyst för en stund innan jag sedan plockar fram mitt pass.

Kontrasten från att bara två dagar tidigare fortfarande ha varit nere i Italien där man till och med kan köpa vin och starkare i vanliga mataffärer och var jag tror att ingen ens tänkt tanken på att fråga om någon legitimation. Jag har också väldigt sällan behövt visa leg i Finland men i Sverige får jag visa leg så gott som varje gång på systemet men aldrig tidigare har jag behövt bevisa min ålder i en vanlig mataffär för att köpa några cider. Jo, i och för sig så en gång för cirka ett år sedan fick jag visa id då jag köpte en lott i en mataffär.

De flesta brukar väl bli glada för att man tar dem för att vara yngre men inte jag! Jag vet att jag själv har svårt med att bedöma åldern på andra men hallå att jag skulle vara under 18 år det kan väl ändå ingen tro!

Men då kan jag ändå passa på att berätta att för någon dag sedan var jag på systembolaget och killen före mig i kassakön var tvungen att visa id. När det blev min tur släppte killen i kassan förbi mig men sedan så frågade han igen id på killen efter mig i kön.
Då slog det en extra volt av glädje inom mig! Ha ha ha...

About a couple of weeks ago something very interesting happened. A funny thing happened to me. I was shopping with a friend, in a normal supermarket in Sweden. I bought 4 ciders (alcoholic drinks) and when I was supposed to pay, the man at the counter asked to see my id card. I was so surprised that I first looked at my friend and said "Did you hear that? He wants to see my id card." And first then I realized that he relly was not joking.
You get to buy cider when you have turned 18 but in the shops they have an obligation to ask for anyones id card if they think the person is under 25, in some shops in Sweden they even should ask for id cards of any person they think is under 30 when buying alcohol.
I guess most pople get happy if anyone ask for they id card but no one can say that I look under 18 and I don't want to be taken as one.

The thing is that just two days before this insident in the shop in Sweden I still was in Italy where you can buy any alcoholic drinks in a normal food store and I have only once or twice had to show an id card when buying alcohol in Finland. In Sweden I have had to show my id card allmost everytime I shop in "Systembolaget" (the store where you can buy alcoholic drinks) and once I have had to show my id card when I was buying a lottery ticket but never buying cider before.

A fallow up to this story did come a couple of days ago when I was buying wine at Systembolaget and the man before me had to show his id card, when it was my turn I did not have to and then the man after me again had to show his id card. Guess who was happy! A winn for me!

The party

Scroll down for English verison:

Jag har då varit den duktiga tjejen i Italien, inget riktigt party, inga riktiga flirtar och inte allt för mycket alkohol (fast en del har jag syndat på den fronten).
Men så blev då omständigheterna de att senaste lördag som tidigare såg ut att bli den sista dagen/kvällen med de i Italien som jag skulle kalla för min italienska familj blev en kväll och natt av fest.
Jag fick låna familjens bil och jag fick till och med lov att dricka lite alkohol i början av festen även om jag skulle köra... Men då man är van hemifrån att man inte dricker och kör så var jag nykter hela festen!
Jag åkte med Filomena för att lyssna till lite napolitansk musik. Gigi Finizio var det som sjöng och som vanligt i de sydeuropeiska länderna så började tillställningen så att vi åkte hemifrån vid 21.15 och vi åt lite först och så lite innan midnatt började Gigi Finizio sjunga och efter att han slutade så tog en DJ över och det spelades all sorts musik och det blev att svänga loss lite på dansgolvet!

Tro det eller inte men jag och Filomena var hemma igen kl: 3 den natten och de andra vi var där med stannade ännu längre. Igår (söndag) sov jag inte så länge. Det var packning på schemat och så trodde jag från början att jag redan igår skulle åka in till Neapel för att idag tidigt ta mig ut till flygplatsen men se där blev det än en gång inte som vi planerat eller diskuterat. Men denna gång var det bara en positiv del för mig för jag fick en dag extra att spendera med min italienska familj!

Och just nu är jag så trött så jag orkar inte ens känna efter hur jobbigt det egentligen är att åka ifrån alla dessa människor som påverkat mitt liv och som det känns nu så kommer denna upplevelse att fortsätta påverka mig en tid till. Få bara se vart jag kommer och vem jag kommer att bli efter det här!

Redo för party!
Ready for the party!

Since I came to Italy I´ve been the good girl and that means no partys, no real flirts and not to much alcohol. So this Saturday it was time for party! We went to listen to a Napolitanian singer, by the name Gigi Finizio.
I had a nice evening that ended first at 3 o´clock that night so yesterday I was tired, packing my things and spending the last of my time with the wonderful people I met djuring my stay in Italy.
The to little sleep has helped me so that I´m not crying to much right now. I´m to tired to feel... so even though I now am sitting at the airport in Napels I still haven´t realized I´ve left (I think).
But I know this experience has changed me and probably will keep on changening me still, for some time.

PARRUCCHIERE

För er som inte förstod direkt så är parrucchiere det italienska ordet för frisör. Jag var allts åigår till frisören och klippte håret lite grann.
Det var tror jag första gången jag varit till en manlig frisör. Han gjorde ett bra jobb tycker jag och jag har lovat gå tillbaka till honom för att sätta lite slingor i håret sen i september när jag återvänder.
Jag är lite stolt för jag hängde med i allt han pratade och frågade mig om. Inte förstod jag alla ord men tillräckligt många för att förstå helheten.
Sedan gjorde han fina lockar men eftersom han är vana med italienares, en hel del grovare hår så satte han för lite spray och efter en stund var mitt hår så gått som rakt igen. Så brukar det väl i och för sig annars också gå.


I got a haircut and the word parracchiere means hairdresser in Italian.

Här tycker jag att man bättre ser mitt hår men det blev ju inget leende så det kommer en bild till med ett leende.
My new haircut and the same on the next pic only with a smile as well.

Bevis på att jag har sprungit. Har blivit märke efter toppen jag använder då jag springer.
I am running, have a mark after the top I´m useing when I´m running.

 Jag är som jag är och jag önskar att några av er som vet det skulle kunna berätta för vissa här nere att det bara är så. Jag vet att det inte kommer att gillas att jag köpt detta men jag har fått så mycket god mat och haft så många trevliga stunder och jag kommer åtminstone inte på länge kunna bjuda tillbaka. Därför har jag nu köpt detta som ett litet tack!

Soon my days here is over and I have bought a little go away gift to my "my family" here... and it´s not the family I´m taking care of. It´s to the family that takes care of me!
I know Filomena will be a bit angry with me for buying this things but I wanted to so I did!

IKEA

Hmm... man kan ju besöka svenskt här i Italien också. När man ska handla vissa saker så handlar man bästpå IKEA!

Jag gjorde en gåva till Filomenas födelsedag som jag behövde en ram till och då var vi till IKEA och köpte en! Dessutom har de då en svensk butik var man man kan få köpa massor av olika svenska produkter som bland annat knäckebröd, kanel bullar, lösgodis och en massa annat.
Passar ju lite bra med svensk info idag på Sveriges nationaldag, även om det är närmare en månad sedan jag var på IKEA!

Grattis Sverige!


Have been in the Swedish store IKEA for some shopping.
It is almost a month since I was at IKEA but since today is tha national Day of Sweden I thought I could write about this today!

Fakta

Då är det bara att inse fakta och att acceptera att jag inte har många dagar kvar här, som jag tidigare sagt så är det både skönt att veta att tiden här snart är över och samtidigt så är det väldigt jobbigt. Det som i alla fall är bra är att det verkar som om mina arbetskompisar är glada för att jag ska komma tillbaka! Det gör ju det hela lite lättare och det att jag tagit mod till mig och ställt frågan som egentligen ställdes till mig först. Men för tidigt att nämna mera här just nu om det eftersom inget ännu är klart... Det enda jag kan säga är att det handlar om att åka på semester till Italien någon gång efter att jag varit tillbaka här cirka 4 veckor i september/oktober.

Fick ett meddelande igår med ett foto på mitt namn och några andras namn. En dag av arbetslistan i sommar. Det känns varmt i hjärtat att veta att det åtminstone finns någon som kollar om de jobbar med mig och som blir glada för det. Sen får vi väl hoppas att det inte finns allt för många som även kollar listan för att konstatera med fasa att de jobbar med mig.
Detta är inte dåligt självförtroende eller uppmärksamhetssökande utan ett fakta. Även om jag tror mig för det mesta vara en ganska så bra arbetskamrat så har jag väldigt höga krav främst på mig själv och jag kan vara väldigt drivande ibland också. De höga kraven stannar dock inte enbart vid mig utan ibland är jag rädd för att jag ställer för höga krav på min omgivning.

Nu ska jag dela med mig en bild som får mig att tänka på ett visst ställe (som i och för sig denna text också handlar om).
Detta föremål på denna bild har jag sett i badrummet här nere från och till enda sedan jag kom ner hit till Italien och varje gång har jag tänkt på samma ställe och dessa underbara människor och fått ett leende på läpparna!

Hör ni alla där hemma i Örebro snart ses vi om ni så vill det eller inte!
Kram till er alla!

Italienskan/ The Italian girl

Jag blev här tidigare på facebook tillsagd att jag inte ska gå och bli en italienska nu utan se till att jag kommer hem. Haha, nu har jag väl än en gång då tagit ett steg närmare att vara en italienska!
Dagens inköp är väl så italienskt det kan bli eller ja det skulle väl bara ha behövts vara  ett italienskt märke på skorna också men de är faktiskt köpta på H&M.


I at one point erlier was told on facebook not to become an Italian and just come home from Italy before that. I don´t think that is anything anyone need to worrey about, though have I now maybe taken one step closer to becoming Italian. I have had high-heeled shoes erlier but maybe never with so high heels. The are though bought in a H&M store and are not an Italian brand.

Jessica syndrom/ Jessica syndrome

Det finns säkert ett annat namn för det syndrom jag lider av eller så finns det inget sådant syndrom. Men finns detta syndrom så skulle Jessica syndrom vara ett bra namn på det och det är jag inte ensam att tycka. En av mina vänner kallade det jag lider av för Jessica syndrom och det har även jag gjort!
Det finns en del av mina vänner som sett detta syndrom hos mig även om jag försöker dölja det, ibland bättre och ibland sämre.

Syndromet jag pratar om finns inte där hela tiden men vid vissa stunder dyker det upp och då gör det ont i hela kroppen, mest i bröstregionen. Jag blir tystlåten, gråtmild och försöker av alla mina krafter hålla ihop mig själv så att jag inte ska gå i små små bitar. Detta händer då jag befinner mig på en plats med härliga människor och jag börjar inse att jag inte har mycket tid kvar tillsammans med de människorna. Att jag måste åka ifrån människor som jag gillar, människor som har varit min vardag just här och nu. 
Jag hatar den känslan och jag känner igen den så otroligt bra hos mig när den kryper på mig. Just nu har syndromet blivit starkare och starkare i några dagars tid och om inte det sker ett under som kommer de 8-9 närmsta dagarna bli en total pina. Jag kan ändå njuta i vissa lägen och då njuter jag fullt ut men sen kommer ångesten över mig igen så fort jag börjar tänka på att jag ska åka från den plats jag befinner mig på just nu.

Det är så fruktansvärt att åka ifrån människor som rört vid ditt hjärta och din själ och du vet då du åker iväg att du inte kommer att se dem på länge. Du vet inte om du kommer att se dem igen och även om jag alltid försöker hålla kontakt så mycket som möjligt så vet jag ändå att förr eller senare brukar det bli längre mellan kontakten och till sist dör den ut. Ibland upptas den igen men det är inte mycket tröst just nu. Jag vet också att jag klarar mig och de jag saknar klara sig. Man kommer in i sin nya vardag och den blir fylld med en massa annat och människorna som man inte vill leva utan är mitt i allt inte mera en del av din vardag.

Jag älskar att resa men jag hatar farväl och avsked. Det gör så ont och även om jag försöker skjuta iväg känslan in i framtiden och njuta av varje liten stund så lyckas jag väldigt dåligt och sämre och sämre brukar det bli med ju färre dagar det är kvar tills jag ska resa. På bussen eller flygplanet brukar jag sitta och gråta tyst för mig själv, sitta och blunda och vet inte vad jag ska ta mig till. Tills jag kommer hem då kan jag ändå känna en liten lättnad av att vara hemma och en glädje att veta att jag snart får träffa människor jag tycker om.

Jag har nog haft den här känslan enda sedan jag var liten. Då var det mera andra som var på besök i min vardag och jag som fick njuta av deras sällskap men då de skulle åka så fick jag alltid tungt att vara.
Känslan lättar definitivt inte med tiden men jag kan mer eller mindre hantera den från gång till gång.
Tror jag åtminstone tills man får en kommentar "vad är det med dig?" "Är du ledsen eller irriterad?", som Filomena sa igår. Hon tyckte också att jag varit nere dagen innan. Andra vänner har tidigare också sett detta fenomen hos mig och jag önskar att jag bara kunde njuta av tiden jag har tillsammans med dessa härliga vänner istället för att redan innan jag åkt börja sakna dem.


English version!

This syndrome might have a name but if it doesn´t have a name I think that Jessica syndrome would be a good name för it. I have for a time now called it the Jessica syndrome and just some time ago a friend said that must be a Jessica syndrome so there we have it. There are some friends that have seen this syndrome on me even though I try not to let it show to much.

When this syndrome blooms I feel pain in my body, mostly the pain appears in the chest region. I become silent, weepy and I use all of my power to keep myself thougher and not break into small, small pieces. This happens everytime when I´m at a place, with wonderful people, people that I really like and this people have been there every day for a short time in my life and suddenly I realize that my days with this wonderful people are soon going to be over. And I hate it!
I hate the feeling and I know when it´s jumping on me. It comes slowly and take control over me.
This feeling has started to appear again and I know it´s going to get stronger and stronger as the countdown continues. Now it´s only 8-9 days left and then I´m leaving Italy for this time. I still can enjoy myself but this anxiety continues to grow in under my skin.
It so terrible to have to part from people you like. You don´t know when or even if you are goning to met them again and you promises you will stay in touch and in the beginning you do but then somehow almost every time it get longer and longer between the contacts and sadly one day there is a big risk that one they you loose the contact. Sometimes you get back in touch but not always.
I know I manage without this wonderful people and the manage without me. Your life continues and you get bussy living your life, with other people around you.

I love traveling but I hate farwells and goodbyes. It hurts so much and how much I still try to push this feeling on the future and try to enjoy every little part of joy I get right now. I still know though that sooner or leater the breakdown will come. Usually when I´m leaving or at the latest when I´m sitting on the bus or the plane on my way, then at the latest the tears comes. Then when I´m home again then the feeling ease a bit and I become myself again.

I have had this feeling since I was young. Then it was more people visiting me in my everyday life and I got to enjoy there company for a while and then it was they who left.
This feeling or anxiety doesn´t get easier as I get older I just think I can mannage it better and then yesterday Filomena asks me if "I´m nervous or sad because I haven´t been myself for a couple of days". Other friends has also seen this syndrom from time to time...
This is me and it´s just to accept it and go on.

Uppdatering av springande/ Update on my running

Hahahaha... Lite roligt är det ju att jag  sitter här och skriver detta inlägg just nu. Jag vet ju att Babo följer med min blogg och samtidigt är hon också min privata "hålla koll på mitt länkande".
Jag har haft ett utkast av detta inlägg sparat här på bloggen länge nu redan och så idag började jag skriva lite mera på de inlägg jag har sparade här och samtidigt får jag ett meddelande via facebook om att jag inte uppdaterat henne om mitt springande å länge. Babo, du fick uppdatering tidigare redan men här får du nu ett helt inlägg med uppdatering.
Läs och njut och döm sedan utgående ifrån den statistik jag presenterar här.

Some updates on my runing. I did start keeping statistics since the begining of last year. The plan was that I was supposed to run 100 kilometre for each month but that has not gone so well. Scroll down to watch month by month how bad or good I´ve managed to run.

Sedan början av januari 2013 har jag haft som mål med några vänner att uppnå 100 kilometer varje månad. Jag kan säga att det har inte gått så bra men jag har sprungit i alla fall och det går förhoppningsvis framåt nu när jag ändå någorlunda kommit igång med springandet.

januari/ January 2013            35.42 km
februari / February 2013        74.30 km 
mars/ March 2013                 10.08 km (Mars var då kanske det absoluta bottennappet även om det kommer månader som jag inte sprungit något alls.)
april/ April 2013                49.17 km
maj/ May 2013                 6.74 km länk/running, 7 km promenad/walking, 34,58 km cykling/cycling 
juni/ June 2013                 27.08 km

juli/ July 2013                  21.81 km

Sedan har vi den riktiga dippen i springandet. Augusti, september och oktober har jag ingen statistik på. Jag vill minnas att det nog blev en del promenader någon gång under detta men inget som jag har fört statistik över i alla fall.
Efter den här svackan har jag dock bättrat på springandet betydligt.

A real dip during my running last year were August, September and October. No running there, maybe some walking but that I haven´t kept score of.

november/ November 2013          49.98 km

december/ December 2013           55.09 km


Och så till i år!
And this year!

januari/ January  2014                59.26 km 

februari/ February 2014              74.16 km

mars/ March 2014                    22.62 km promenad/walking och 43.01 km länk/ running

april/ April 2014                    100.68 km (Den enda månaden jag verkligen uppnått 100 kilometers strecket hittills/ The only month so far that I´ve reached 100 kilometre)

Nu är det väl då bara att fortsätta att springa och så får jag väl uppdatera er igen någon gång i framtiden.
Denna månad nu har då inte varit bra så här långt. 50 km har jag väl uppnått hittills och nu blir det att springa varje dag av denna månad till så får vi se hur många kilometer jag allt som allt kan uppnå ännu denna månad.


I´ll keep on running, tihs month I so far just reached 50 kilometre but right now I´m going for a run and I plan tu run every day that´s left of this week.

Mera foton/ More photos

Alla dessa foton är från tidigare här i Italien. Jag tror att jag tog dem någon gång i februari men det har bara inte blivit av att få bilderna delade här.
All this photos were taken already in February but I haven´t gotten to share them here until now.

Vissa blommor har blommat hela tiden medan jag varit här. Rosorna bland annat, dock blommar de ännu mera just nu. Nu börjar det bara nästan bli för varmt för dem och man får se till att de får lite extra vatten då som då.

Some of the flowers have been blooming all the time that I have been here, as this beautiful rose bush. Now there are more flowers and you somtimes have to give them some extra water because it is to hot djuring the sunny days.


Min vän Leo som finns med lite varstans då man är ut. Han är med och springa med mig, han är med då jag hugger/sågar ved och så brukar jag gosa med den smutsiga gosebjörnen.


My friend that is whit me almost everywhere when I am outside. He is with me when I run, when I´m sawing wood and sometimes I just "snuggle" with this durty but wonderful friend.

Två andra vänner som är väldigt trofasta och gosiga de också.

Two other of my friends that always there to give you some affection.

The photo above is taken a day when it was raining and then the sun came out after and you could se the raindrops on the grass.

Fotot ovanför är taget en dag då det regnade och efter regnet tittade solen fram och man kunde fortfarande se regndropparna på gräset.

Lite foton på bufflarna på gården också. De är också väldigt goda på sitt sätt men samtidigt skrämmande och väldigt smutsiga. De är ju alla i hagarna men man kan komma ganska nära dem och då man står och tittar på dem så är det med en blandad förtjusning och rädsla. Eller rädsla är kanske fel ord men ordentlig respekt i alla fall och samtidigt som man skulle vilja klappa dem så vill man absolut inte gå nära dem. Och bufflarna är nog i verkligheten lite rädda för oss människor också och kommer man för nära dem så backar de längre in i hagen men det är ju klart att skulle man komma in i hagen så är de vilda djur och skulle antagligen förr eller senare attackera en.

Some photos of the buffalos. They are rally beautiful but also scary. When you stand and look at them a part of you would want to clap them but an other part of you just feel that respect and see the wild beast that the buffalos really are.

The following photos are a serie of a buffalo licking the fence. The buffalos have long tongues.

De följande fotona är en serie på en buffel som slickar ett stängsel. Titta på hur lång tunga buffeln har.

Leo igen, som ligger vid skottkärran som jag/vi brukar använda för att hämta ved. Ved behöver vi då inte hämta mera eftersom sommaren äntligen har hittat hit och det är varmt, varmt, varmt...

Leo beside the wheelbarrow that we use when we get the wood for the fireplace. Now we don´t have to get any wood anymore because the summer is here and it´s warm, warm, warm...

Some of the smaller buffalos.

Några av de lite mindre bufflarna.

Nyfödda små söta bufflar.

Newborn, cute buffalos.

Fotot ovanför är på en buffel som är endast några dagar gammal.
The photo above is of a little buffalo only a couple of days old.

Allting har gått väldigt fort här. Då i februari så var vissa av träden fortfarande utan löv men mitt i allt för en tid sedan insåg jag att alla träden som då tidigare var utan löv nu har hur mycket löv som helst och vissa träd har till och med blommor.

Everything goes very fast down here. In February all this trees didn´t have any leaves but now for some time the leaves just have returned whitout I really noticed that that had happened and some trees also have flowers.

Den sista av mina fyrbenta vänner. Jag är nog en väldig djurvän även om jag just nu i mitt liv inte har eller kan ha några djur så som jag lever. Denna lilla hund skäller som bara den då den är ute, mest för att den är rädd men sen då den är inne hos Filomena så har den verkligen blivit min vän och kommer mer än gärna och sätter sig i min famn och gosar.

The last of my four feethed friends. This one barks a lot outside but at Filomenas house he has gotten used to getting cosy with me.