lördag 31 maj 2014

Jessica syndrom/ Jessica syndrome

Det finns säkert ett annat namn för det syndrom jag lider av eller så finns det inget sådant syndrom. Men finns detta syndrom så skulle Jessica syndrom vara ett bra namn på det och det är jag inte ensam att tycka. En av mina vänner kallade det jag lider av för Jessica syndrom och det har även jag gjort!
Det finns en del av mina vänner som sett detta syndrom hos mig även om jag försöker dölja det, ibland bättre och ibland sämre.

Syndromet jag pratar om finns inte där hela tiden men vid vissa stunder dyker det upp och då gör det ont i hela kroppen, mest i bröstregionen. Jag blir tystlåten, gråtmild och försöker av alla mina krafter hålla ihop mig själv så att jag inte ska gå i små små bitar. Detta händer då jag befinner mig på en plats med härliga människor och jag börjar inse att jag inte har mycket tid kvar tillsammans med de människorna. Att jag måste åka ifrån människor som jag gillar, människor som har varit min vardag just här och nu. 
Jag hatar den känslan och jag känner igen den så otroligt bra hos mig när den kryper på mig. Just nu har syndromet blivit starkare och starkare i några dagars tid och om inte det sker ett under som kommer de 8-9 närmsta dagarna bli en total pina. Jag kan ändå njuta i vissa lägen och då njuter jag fullt ut men sen kommer ångesten över mig igen så fort jag börjar tänka på att jag ska åka från den plats jag befinner mig på just nu.

Det är så fruktansvärt att åka ifrån människor som rört vid ditt hjärta och din själ och du vet då du åker iväg att du inte kommer att se dem på länge. Du vet inte om du kommer att se dem igen och även om jag alltid försöker hålla kontakt så mycket som möjligt så vet jag ändå att förr eller senare brukar det bli längre mellan kontakten och till sist dör den ut. Ibland upptas den igen men det är inte mycket tröst just nu. Jag vet också att jag klarar mig och de jag saknar klara sig. Man kommer in i sin nya vardag och den blir fylld med en massa annat och människorna som man inte vill leva utan är mitt i allt inte mera en del av din vardag.

Jag älskar att resa men jag hatar farväl och avsked. Det gör så ont och även om jag försöker skjuta iväg känslan in i framtiden och njuta av varje liten stund så lyckas jag väldigt dåligt och sämre och sämre brukar det bli med ju färre dagar det är kvar tills jag ska resa. På bussen eller flygplanet brukar jag sitta och gråta tyst för mig själv, sitta och blunda och vet inte vad jag ska ta mig till. Tills jag kommer hem då kan jag ändå känna en liten lättnad av att vara hemma och en glädje att veta att jag snart får träffa människor jag tycker om.

Jag har nog haft den här känslan enda sedan jag var liten. Då var det mera andra som var på besök i min vardag och jag som fick njuta av deras sällskap men då de skulle åka så fick jag alltid tungt att vara.
Känslan lättar definitivt inte med tiden men jag kan mer eller mindre hantera den från gång till gång.
Tror jag åtminstone tills man får en kommentar "vad är det med dig?" "Är du ledsen eller irriterad?", som Filomena sa igår. Hon tyckte också att jag varit nere dagen innan. Andra vänner har tidigare också sett detta fenomen hos mig och jag önskar att jag bara kunde njuta av tiden jag har tillsammans med dessa härliga vänner istället för att redan innan jag åkt börja sakna dem.


English version!

This syndrome might have a name but if it doesn´t have a name I think that Jessica syndrome would be a good name för it. I have for a time now called it the Jessica syndrome and just some time ago a friend said that must be a Jessica syndrome so there we have it. There are some friends that have seen this syndrome on me even though I try not to let it show to much.

When this syndrome blooms I feel pain in my body, mostly the pain appears in the chest region. I become silent, weepy and I use all of my power to keep myself thougher and not break into small, small pieces. This happens everytime when I´m at a place, with wonderful people, people that I really like and this people have been there every day for a short time in my life and suddenly I realize that my days with this wonderful people are soon going to be over. And I hate it!
I hate the feeling and I know when it´s jumping on me. It comes slowly and take control over me.
This feeling has started to appear again and I know it´s going to get stronger and stronger as the countdown continues. Now it´s only 8-9 days left and then I´m leaving Italy for this time. I still can enjoy myself but this anxiety continues to grow in under my skin.
It so terrible to have to part from people you like. You don´t know when or even if you are goning to met them again and you promises you will stay in touch and in the beginning you do but then somehow almost every time it get longer and longer between the contacts and sadly one day there is a big risk that one they you loose the contact. Sometimes you get back in touch but not always.
I know I manage without this wonderful people and the manage without me. Your life continues and you get bussy living your life, with other people around you.

I love traveling but I hate farwells and goodbyes. It hurts so much and how much I still try to push this feeling on the future and try to enjoy every little part of joy I get right now. I still know though that sooner or leater the breakdown will come. Usually when I´m leaving or at the latest when I´m sitting on the bus or the plane on my way, then at the latest the tears comes. Then when I´m home again then the feeling ease a bit and I become myself again.

I have had this feeling since I was young. Then it was more people visiting me in my everyday life and I got to enjoy there company for a while and then it was they who left.
This feeling or anxiety doesn´t get easier as I get older I just think I can mannage it better and then yesterday Filomena asks me if "I´m nervous or sad because I haven´t been myself for a couple of days". Other friends has also seen this syndrom from time to time...
This is me and it´s just to accept it and go on.

torsdag 29 maj 2014

Uppdatering av springande/ Update on my running


Hahahaha... Lite roligt är det ju att jag  sitter här och skriver detta inlägg just nu. Jag vet ju att Babo följer med min blogg och samtidigt är hon också min privata "hålla koll på mitt länkande".
Jag har haft ett utkast av detta inlägg sparat här på bloggen länge nu redan och så idag började jag skriva lite mera på de inlägg jag har sparade här och samtidigt får jag ett meddelande via facebook om att jag inte uppdaterat henne om mitt springande å länge. Babo, du fick uppdatering tidigare redan men här får du nu ett helt inlägg med uppdatering.
Läs och njut och döm sedan utgående ifrån den statistik jag presenterar hä
r.

Some updates on my runing. I did start keeping statistics since the begining of last year. The plan was that I was supposed to run 100 kilometre for each month but that has not gone so well. Scroll down to watch month by month how bad or good I´ve managed to run.


Sedan början av januari 2013 har jag haft som mål med några vänner att uppnå 100 kilometer varje månad. Jag kan säga att det har inte gått så bra men jag har sprungit i alla fall och det går förhoppningsvis framåt nu när jag ändå någorlunda kommit igång med springandet.


januari/ January 2013            35.42 km
februari / February 2013        74.30 km 
mars/ March 2013                 10.08 km
(Mars var då kanske det absoluta bottennappet även om det kommer månader som jag inte sprungit något alls.)
april/ April 2013                49.17 km
maj/ May 2013                
6.74 km länk/running, 7 km promenad/walking, 34,58 km cykling/cycling 
juni/ June 2013                 27.08 km
juli/ July 2013                  21.81 km

Sedan har vi den riktiga dippen i springandet. Augusti, september och oktober har jag ingen statistik på. Jag vill minnas att det nog blev en del promenader någon gång under detta men inget som jag har fört statistik över i alla fall.
Efter den här svackan har jag dock bättrat på springandet betydligt.


A real dip during my running last year were August, September and October. No running there, maybe some walking but that I haven´t kept score of.

november/ November 2013          49.98 km
december/ December 2013           55.09 km


Och så till i år!
And this year!

januari/ January  2014                59.26 km 
februari/ February 2014              74.16 km
mars/ March 2014                    22.62 km promenad/walking och 43.01 km länk/ running
april/ April 2014                    100.68 km (Den enda månaden jag verkligen uppnått 100 kilometers strecket hittills/ The only month so far that I´ve reached 100 kilometre)

Nu är det väl då bara att fortsätta att springa och så får jag väl uppdatera er igen någon gång i framtiden.
Denna månad nu har då inte varit bra så här långt. 50 km har jag väl uppnått hittills och nu blir det att springa varje dag av denna månad till så får vi se hur många kilometer jag allt som allt kan uppnå ännu denna månad.


I´ll keep on running, tihs month I so far just reached 50 kilometre but right now I´m going for a run and I plan tu run every day that´s left of this week.

tisdag 27 maj 2014

Mera foton/ More photos

Alla dessa foton är från tidigare här i Italien. Jag tror att jag tog dem någon gång i februari men det har bara inte blivit av att få bilderna delade här.
All this photos were taken already in February but I haven´t gotten to share them here until now.
Vissa blommor har blommat hela tiden medan jag varit här. Rosorna bland annat, dock blommar de ännu mera just nu. Nu börjar det bara nästan bli för varmt för dem och man får se till att de får lite extra vatten då som då.

Some of the flowers have been blooming all the time that I have been here, as this beautiful rose bush. Now there are more flowers and you somtimes have to give them some extra water because it is to hot djuring the sunny days.


Min vän Leo som finns med lite varstans då man är ut. Han är med och springa med mig, han är med då jag hugger/sågar ved och så brukar jag gosa med den smutsiga gosebjörnen.


My friend that is whit me almost everywhere when I am outside. He is with me when I run, when I´m sawing wood and sometimes I just "snuggle" with this durty but wonderful friend.



Två andra vänner som är väldigt trofasta och gosiga de också.

Two other of my friends that always there to give you some affection.

The photo above is taken a day when it was raining and then the sun came out after and you could se the raindrops on the grass.

Fotot ovanför är taget en dag då det regnade och efter regnet tittade solen fram och man kunde fortfarande se regndropparna på gräset.

Lite foton på bufflarna på gården också. De är också väldigt goda på sitt sätt men samtidigt skrämmande och väldigt smutsiga. De är ju alla i hagarna men man kan komma ganska nära dem och då man står och tittar på dem så är det med en blandad förtjusning och rädsla. Eller rädsla är kanske fel ord men ordentlig respekt i alla fall och samtidigt som man skulle vilja klappa dem så vill man absolut inte gå nära dem. Och bufflarna är nog i verkligheten lite rädda för oss människor också och kommer man för nära dem så backar de längre in i hagen men det är ju klart att skulle man komma in i hagen så är de vilda djur och skulle antagligen förr eller senare attackera en.

Some photos of the buffalos. They are rally beautiful but also scary. When you stand and look at them a part of you would want to clap them but an other part of you just feel that respect and see the wild beast that the buffalos really are.


The following photos are a serie of a buffalo licking the fence. The buffalos have long tongues.

De följande fotona är en serie på en buffel som slickar ett stängsel. Titta på hur lång tunga buffeln har.




Leo igen, som ligger vid skottkärran som jag/vi brukar använda för att hämta ved. Ved behöver vi då inte hämta mera eftersom sommaren äntligen har hittat hit och det är varmt, varmt, varmt...

Leo beside the wheelbarrow that we use when we get the wood for the fireplace. Now we don´t have to get any wood anymore because the summer is here and it´s warm, warm, warm...



Some of the smaller buffalos.

Några av de lite mindre bufflarna.

Nyfödda små söta bufflar.

Newborn, cute buffalos.



Fotot ovanför är på en buffel som är endast några dagar gammal.
The photo above is of a little buffalo only a couple of days old.




Allting har gått väldigt fort här. Då i februari så var vissa av träden fortfarande utan löv men mitt i allt för en tid sedan insåg jag att alla träden som då tidigare var utan löv nu har hur mycket löv som helst och vissa träd har till och med blommor.

Everything goes very fast down here. In February all this trees didn´t have any leaves but now for some time the leaves just have returned whitout I really noticed that that had happened and some trees also have flowers.


Den sista av mina fyrbenta vänner. Jag är nog en väldig djurvän även om jag just nu i mitt liv inte har eller kan ha några djur så som jag lever. Denna lilla hund skäller som bara den då den är ute, mest för att den är rädd men sen då den är inne hos Filomena så har den verkligen blivit min vän och kommer mer än gärna och sätter sig i min famn och gosar.

The last of my four feethed friends. This one barks a lot outside but at Filomenas house he has gotten used to getting cosy with me.







söndag 25 maj 2014

Grillfest/ Barbecue

Idag har jag haft en bra dag! Inte helt ledig så som det är meningen att jag ska vara på söndagar men jag är ändå nöjd. Min tid här i Italien börjar lida mot sitt slut och det är med väldigt blandade känslor som jag kommer att åka härifrån! Sådana dagar som idag kommer jag att sakna. Stunder då jag känner att jag får vara med i gemenskapen och bara njuta av dagen.

God mat har jag ätit och fint väder har vi haft också.


Today has been a good day! Not completely no work as it should be but mostly a free day with good company and good food. My time here in Italy are soon coming to it´s end for this time and it is with mixed feelings I will be leaving from here after two weeks. Days like today I would not want to leave and just enjoy the company and enjoy the day.


Förrätt! Fritterad aubergine, skinka, ost och tomater.
Starter! Fried eggplant, ham, cheese and tomatos.

Sedan blev det så mycket folk och jag hade fullt upp att försöka hänga med i vad som sades och hann aldrig ta mera bilder på vad vi åt, så ni får nöja er med detta.
Och jag som alltid brukar lyckas skriva så att jag kan klaga på vädret kan då säga att de senaste dagarna, ja kanske till och med veckorna har vi haft fint väder. Idag var det så varmt att jag var helt slut efter en länk, som blev kortare än vad jag hade tänkt bara för att det blev totalt svettigt och hett.


Just got one pic of the starter because later there where to many people and I had to concentrate a lot to understand something of the conversation, so this is what you get today.
And I who have been telling you that it´s been a lot of rain here in Italy I can now inform you that the last couple of days maybe even the last couple of weeks have been sunny and nice. Todays run did though not go so well. I had planed to run longer but the heat made me very tired.

Och lediga dagen till ära så skiner solen!
Sunny and nice day!


fredag 23 maj 2014

Komplimangernas komplimang/ The compliment of compliments

Scroll down for English version:

För en tid sedan fick jag komplimangernas komplimang, för att vara sagd till mig. Jag har många äldre människor omkring mig (och jag som då är såååå ung så är det inte alla gånger frågan om lastgamla människor som jag har runt mig). Men det gör att jag allt som oftast får hör och känna mig så mycket yngre än vad jag egentligen är och vad jag egentligen känner mig. Jag har redan länge sagt att jag har en gammal själ och att jag egentligen borde vara äldre än vad jag är.

Men för en tid sedan fick jag alltså en komplimang som jag blev så glad för. Jag fick höra att det inte vara någon skillnad om jag hade varit 20 eller 29 år (som jag är idag) för jag har den karaktären som gör att jag hade gjort rätt även som 20-åring. Och då tar jag mig förstås friheten att tolka det hela till att om denna person anser att jag som 20 åring kunde tänkas lika klok och intelligent som jag idag kan så måste jag ju ha utvecklats under de senaste åren med den tillkommande erfarenheten och så och på så sett fortfarande vara klok och intelligent för min ålder. Man kan ju alltid hoppas och fantisera! 
Dock måste jag säga att jag brukar tänka att hur kunde jag tro att jag visste så mycket när jag var yngre för inte visste jag ju något då mot vad jag vet nu och ändå vet jag ju mycket nu men vad kommer jag att veta sen?!
(Det här är total Jessica logik och jag kan gott och väl först om ni inte förstår mitt sätt att se och fundera kring allt detta men så har jag ju alltid varit lite annorlunda också!)

Sen är det ju klart att erfarenhet kommer med åldern men vi är alla med om olika saker i våra liv och det finns inget som säger att en 40- åring är lika erfaren som en annan 40-åring. Dessutom finns det personer som lär sig av sina fel och misstag medan andra aldrig tycks lära sig och gör misstag på misstag på misstag, om och om och om igen. Alltså kan även en yngre ha smarta idéer även om denne inte har lika mycket erfarenhet som en äldre. (Efter detta som jag skrivit här är jag mer än väl beredd på att jag kommer att få en del kommentarer men det får jag väl lov att ta. Jag vill också tillägga att jag hoppas att bara jag får leva till att uppnå en högre ålder så hoppas jag komma ihåg mina funderingar nu och behandla yngre/alla personer med respekt och att jag även lyssnar på andras åsikter.)

Det är klart att jag gör mina misstag jag med. Jag hatar det men är ju tvungen att acceptera att jag inte gör allting rätt jag heller för annars hade jag väl "gått in i väggen" för länge sedan eller tagit livet av mig. För misstag gör jag, säger saker som jag inte alltid menar och sårar människor ibland medvetet men för det mesta omedvetet (vill jag tro i alla fall) Många gånger då saker och ting blir fel tror jag att det handlar om att jag kämpar för rättvisa eller sanningen och att helheten blir viktigare än den lilla enskilda människan. Jag tycker att detta inte är rätt egentligen men det är den jag är och det är inte så lätt att förändras. Andra gånger är det kanske PMS eller kvinnohormoner eller så också bara djävulshornen som är väl dolda som hoppas fram.

Jag anser dock att man inte är bättre än sin svagaste länk, även om man har bra länkar också och man ska bygga från dem. När de svagare sidorna kommer fram så är man i alla fall fast där och det är inte trevligt varken för en själv eller för någon i omgivningen.

Och ännu till sist måste jag säga att jag många gånger har sagt att jag gärna redan nu skulle ha en äldre klok persons erfarenhet men man kan inte få allt här i världen så jag får kämpa på och njuta av de personer som ser att jag kan fast jag är ung men jag har en känsla av att i mångt och mycket kommer jag ännu länge att få kämpa i motvind. Jag hoppas bara att jag en dag kommer att kunna känna att nu är jag precis rätt i livet.Så gått som varje gång går jag den väg eller gör det som känns rätt. Alla gånger är det inte det som är rätt men man måste försöka. Ibland sårar man eller gör illa andra men man får försöka sitt bästa och jag hoppas att jag alltid kommer att ha viljan att kämpa för det som jag tror på och som känns rätt och ändå inte såra för många på vägen.


Vet inte om den här video egentligen passar in här... Eller vad snurrar jag om? Det är klart den passar in! Den här bloggen har ju fått sitt namn efter en sång som kvinnan i denna video sjunger och så heter ju sången "cose delle vita" som betyder "saker i livet" och dessutom sjunger ju Eros Ramazzotti på italienska ju!
Tänk er bara en sådan underbar överraskning att du går på en Eros Ramazzotti konsert och får Tina Turner på köpet! Fast det var väl tur att jag inte var där för jag hade väl dött av lycka eller spruckit av glädje! Jag känner dock till och med här och nu hur det ryser i kropp och själ!



Don´t know if this video belong here... Or what am I saying? Of course it do! This blog got it´s name after a song the women in the video is singing and they sing about "cose delle vita" that means "things in life" and Eros Ramazzotti is singing in Italian.
Think if you did go to a Eros Ramazzotti concert and the surprice guest was no less then Tina Turner. I would die of happiness! Even sitting here just thinking about the possibility gives me chills in body and soul!


Some time ago I got the compliment of compliments, by my measures anyway. I have many friends that are older then me (and remember that I am soooo young so my friends are not that old even though they are older then me). But with a lot of older friends around me I often get to hear and feel a lot younger then I really am or feel. I have many times before said that I have an old soul and that I really should be a lot older then I am.

Some time ago I got the compliment of compliments and that was that it was no difference if I had been 20 today or if I am 29 as I am I have a character so I still would have thought wisely even as a 20 year old. I though think that I if I could think wisely as a 20 year old I should hopfully be even wiser now and hopefully still have a good character.
Even so I have to say that I often think that how could I, when I was younger think that I knew so much because today I think I know so much more but sometimes today I still think I know everything and how could I do that!?

And then again there are times when I just think I can´t do anything. I guess everyone have times like that. I make mistakes, I do and I hate making mistakes but I just have to accept them and live with them. Because if I don´t accept them I would not be able to live my life. Sometimes you hurt people, sometimes unconsciously and sadly enough also sometimes deliberately. I want to think that moste of the times I hurt people unconsciously and mostly just because I try to fight for the bigger truth or justice and in this fight forget tha smaller picture and the persons around me. Always when this happens I think that I have to change but that is easier said then done. Sometimes I can say that it is the hormones or PMS but sometimes it´s just the devils antlers that gets a hold of me.
I try to think of myself that I´m no better then my worst, with times of goodness in between and at time when the worst take over I´m not nice to be around.

I have though said many times before that I already today would love to have an older and wiser persons wisdom but I guess I get to continue struggeling for some time yet and keep on hoping there are persons around me who see me for who I am. I´m going to be young fore a while yet but I hope that one day I will find myself just exactly right in life but I at least can say that mostly I go the way that feels right in my head and heart.
Lot´s of deep thoughts here but sometime that is also needed.

torsdag 8 maj 2014

Torgdag/ Market day

Idag torsdag är det torgdag i Pontecagnano!
Torget ställs upp på en väg som stängs av för dagen och man kan i princip köpa allt... Grönsaker, frukkt, blommor, kläder... Lite av varje!
Thursday is Marketday in Pontecagnano! At the Market you can buy a little of everything!



 En fin ros hittade jag också idag!
I found a beautiful rose today!

Och dagen kronades med gott sällskap och gott att äta och gott att dricka! Dock hade jag redan hunnit äta upp allting gott när jag kom på att jag ju kunde fota detta för dagens bild så det blev bara drickan på bild!
And the happening of today was good company, good food and good drinks... I just realized I can use this as a pic of the day when I allready had eanten everything so the pic is just from what I had to drink!

onsdag 7 maj 2014

Internet avbrott/ A break using internet

Vi har värsta remonten här "hemma i Italien". Ingenting finns på plast och allt är intäkt lite här och där och i snart nu en vecka har jag inte haft något internet att tillgå!
Men tur så har jag min granne här och just nu har jag ännu en extra orsak att gå hem till henne eftersom jag måste kolla min e-post och annat på datorn!

På grund av avbrottet i internet kontakten har det blivit en paus med mina vardagsbilder men idag kommer då bild 4/5...


We have no internet at "home in Italy" right now so I have jet an other excuse to go over to my neighbors. My "pic of the day" have been resting for a couple of days but now I´m back!
Pic 4/5.


På grund av remonten har vi ätit lunch ute de två senaste dagarna och turligt nog har faktiskt solen visat sig!
Because they are fixing the house and it´s durty and noisy inside we have been eating lunch outside for two days now!
And luckely it´s been sunny!

En fin blomma i trädgården!
A nice flower in the garden!

Mitt dagsarbete... Idag tog kraften slut och yxan fastnade i trädstubben! Imorgon blir det att få loss yxan!
My work today...




Tack för idag... Nu tar batteriet slut... så det är dags att sluta och att vara lite social här också "in the real life" också!

Thank´s for today... The power of the computer is soon used up... so now it´s time to stop and be social...

fredag 2 maj 2014

Vardagsbild 3 av 5 / Pic of the day 3 of 5


English text is red.
Svensk text är blå.

Jaha... då är klockan mycket igen och det har varit fullt upp så gått som hela dagen och jag som lovade att vardagsbild 3/5 skulle komma ännu idag, fast nu är det redan igår men ska snabbt skriva ihop något.
Min vardag har varit tillsammans med barnen och då ser vardagen ut som så att vi ser på tv, fångar möss (som vi sedan släpper ut på åkrarna), spelar fotboll och gör läxor bland annat.

Just nu är det väldigt stökigt i huset eftersom vi har hel ommålning av väggar i hela huset. Hittills har de bara varit på övre våning men det är där vi sover och de senaste nätterna har jag varit nerflyttad till arbetsrummet/gästrummet/bykrummet (eller ska jag säga rummet där tvätten hänger). Det är tur att man är van att bo i kappsäck och inte har bekymmer att sova hur eller var man än sover!



Okay, I promised a new pic today and today was allready yesterday so now I´m trying to put together something before I go to bed. Today has been a day with the boys and a day with the boys contains some watching the television, catching mice (that we then let out in the felds) and the last couple of days I´ve been sleaping in the study/guestroom/the room where we dry the clothes. It´s good that I´m used to living with evrything in a kit and that I can sleep anywhere.
Why I´m not staying in my own room is because the family right now is having the house painted and as to this day they have been working up- stears where I usually sleep!



Dagens fångst! (Som då senare blev utsläppt och fick fortsätta springa fritt i åkrarna.)
The atch of the day! (That then later was released out into the felds.)


Mitt på dagen blev det sedan dags för lite "murukaffe" som vi skulle säga på finlandssvenska men i verkligheten heter det väl pulverkaffe eller något sådant, med lite choklad till! Här i Italien har vi gasspis vilket då inte är allt för vanligt hemma i Norden! Dessutom kokar man kaffe lite annorlunda här. Vi har ingen vanlig kaffebryggare men mer om det en annan gång!
Some coffee and chocolate!

Min lilla mysiga knut med packning med det viktigaste och en säng och min telefon och dator!
My corner with the most important things packed, my bed, phone and computer!