Hmmm... höll ju på att bli pannkaka av allt!
Ska åka hem till Finland idag för att under helgen delta i Sjundeå cup och alltså spela handboll första gången på 3 år.
Jag har avvaktat och avvaktat in i det sista för att ändra på mina arbetspass och på så sätt kunna vara så länge som möjligt hemma i Finland!
Det hela slutade med att jag fick välja mellan en Q-hytt eller svit med bara en skillnad mellan cirka 500 och 4600 kr.
Blev ju Q-hytten, snål som man är. Så nu blir det att bädda själv och kissa på toa/wc:en i korridoren! Ha, det är tur att man inte är allt för van med lyx och glim och glamor.
Nå, så även i sista minuten igår betalade jag licensen för att få spela och hag hoppas verkligen att det var så att jag bara på mobilen inte hittade finska handbollsförbundets svenskspråkiga sidor. Annars var mitt utbrott hemma verkligen befogat, tycker jag. Också i lika god tid började jag leta efter mina försäkringspapper. Check för dem och samtidigt blev det en hel del papper som hamnade i pappersinsamlingen. Sedan pack, sova och idag på morgonen iväg och jobba. Fullt ös idag! Irritation, lycka och många glada skratt! Tur att det finns underbara människor i ens omgivning.
Rusa från jobbet för att hinna med tåget. Då jag kommer ut ösregnar det, halvvägs hemma slutar tramparna fungera. Går bara inte att trampa!
Bara att börja gå! "Multitaskar" och besluter mig för att ringa min kompis och gratulera på födelsedagen medan jag går hem sista biten. Pratar i telefon och parkerar samtidigt cykeln i cykelrummet. Kommer upp till min lägenhetsdörr och hittar under inga omständigheter min lägenhetsnyckel... Skit också, avslutar samtalet och står helt villrådig i trapphuset och försöker att komma på något vettigt! Ingen vits att gripas av panik men jag har bara 40 minuter på mig tills tåget går. Råkar se en man och hans dotter komma cyklande och kommer med deras hjälp in i cykelrummet igen och där ligger mun nyckel. Tack, rysa in, plocka ihop det sista, vattna blommorna, byta till torra kläder och iväg till tåget. Nu får vi väl då hoppas att detta var det och inga fler onödiga utmaningar tillkommer. Imorgon blir det (så gott som obligatorisk) Åbo frukost med god vän, förhoppningsvis gos med mina småkillarna och sen handboll.
Nervositeten börjar stiga i kroppen! Stora förväntningar inte bara från min sida utan det finns även arbetskompisar som peppar, förväntar sig rapport och dessutom att jag spelar bra. Spela med klass förväntar jag mig också. Frågan är bara om det finns en chans att uppnå mina egnaförväntningar med en så här lång paus bakom mig! Ena minuten försöker jag tänka att jag är glad bara jag orkar värma upp och sedan spela hyfsat. Andra stunden kommer tävlingstjejen i mig fram och förväntar sig att jag ska storspela!
Får väl bli uppdaterig här sen!
