Låt oss ha lite kul/ Let's have so e fun

Låt oss ha lite kul...
Let's have some fun...

Fyra platser jag har på bott:
Four places where I have lived:

1. Ekenäs (Finland)
2. Karis (Finland)
3. Örebro (Sverige/Sweden)
4. Pontecagnano  (Italien/Italy)

Fyra ställen jag har arbetat:
Four places where I have worked:

1. Sommarjobb i glasskiosk/ Selling ice-cream as a Sumerjob
2. Café Gamla Stan/ café in old town, Ekenäs
3. Ekåsen/ Hospital in Ekenäs
4. Universitetssjukhus i Örebro/ Universityhospital in Örebro

Fyra serier jag älskar att se på tv:
Four tv-series I love to watch:
1. Pantertanterna/Golden girls
2. Rederiet
3. Simpsons
4. Criminal Minds
... och så många fler! Jag älskar tv-serier.
... and so many more! I love tv-series.

Fyra platser jag har varit:
Four places I've been:
1. Athlone, Irland/Ireland
2. Schifflange, Luxemburg
3. Stockholm, Sweden
4. Puket, Thailand

Fyra saker jag älskar att äta:
Four things I like to eat:
1. Choklad/Chocolate
2. Vattenmelon/Watermelon
3. Sallad/Salad
4. Italiensk pizza/Italian pizza

Favoritdrink:
Favoritdrink:
1. vatten/water
2. Vin/wine
3. Mjölk/milk
4. Coca-cola

Lite att fördriva tiden med!
Something to do with my spare time!

Living in the bubble/ Att leva i bubblan

Scrolla ner för svensk version!

And then we are there again. At the day when you are so greatful but realy tired, so tired that you just want to cry. The emtiness that you feel. It is indescribable and you know that when you just get home it will get better but now sitting at the airport all by yourself you think your heart is going to break and you have this heavy feeling over your chest and tears in your eyes! This unbelievable feeling of emtiness and when you get home it is as if you live in an other world, andyou realy do! You can tell everyone about what you have done and what has happened during the week but you will never be able to describe the true feeling of being a part of EPF (European Peoples Festival).

During the festival you keep living like in a bubble. Everything else do almost not exist. I can surtanly say that taking part in the EPF is probably the best thing I ever have done. It is realy that big, nothing else can be said. I have gotten a new family and so many wonderful friends and during this years festival I have been thinking that if I never started going to this festivals I would not be the person I am today and I would not have all of this wonderful friends in my life. Of course I would not know then what I would be missing but I know I would be less of a person and human being.

EPF got started 1992 and since then have been going on for one week ever year in the end of July, with exeption for 1995. I have participate since 2003 and I have been going back every year since then. The festival started because of EU and to bring people from different EU countries together. Today we are 14 countries and every year the festival takes place in a different country. This year I have been in Rezekne, Latvia. Taking part in sports and culture activities. I have been taking part in the festival as a representative for the Finnish team but last year and this year I went as a Irish representative. Thank's to this festival I have made friends for life and it is not only the Irish group, though I have chosen to travel with them. It is so many more of the participants that I call my friends. And the spirit trough the festival is a spirit we would need around the world right now. The feeling of belonging together and always being there for each other, it is unbelivable and so pure!

For every year the festival spirit keeps getting better! The more friends I meet and the richer I get. When you are togheter at the festival you do look for the nationalities of the others, but mostly just of curiousity. In the end most often the nationality does not mather. When you are togheter you are all a group and you help and mind each other.
Thank's to this festival I have a place I can travle to in Europe and say I have friends in that place. Within the coming year my plan is to go to Athlone, Ireland; Bad Segeberg, Germany and Schifflange Luxembourg. And I hope I could get some of my friends with me to some of the trips!

I just want to thank you all for making my week so worthwhile. Thank you to, Ireland team, Finnish team, German team, Schottich team, Danish team, Luxembourg team and to so many special individuals for making me feel a part of the festival.
I had the best surprise when friends that I did not think would come to the festival DID come to the festival. Then of course there are every year special friends you will miss that could not come to the festival this year and that is the way it is always going to be! I have been practicing my languages and finaly when I maybe started to find the words a little better it is time to go home!

I still hope to see as many as possible in France next year and hopefully also through out the year and remember if any of you feel the need to travle to Sweden to meet me as well you are more then welcome!

Love you all xxx

Svensk version:

Och då är vi där igen, trött och ledsen men även så full av lycka och fina minnen. Tomheten du känner justnu när du sitter ensam på flyplatsen och har tagit farväl av alla. Tomheten blir bättre bara man kommer hem men just nu vet man inte riktigt vad man ska göra av sig själv. I och för sig kan man alltid berätta om veckan borta och se på foton men det kommer ändå aldrig att gå att på riktigt förklara vad festivalen är. Man måsre uppleva den och med festivalen menar jag European Peoples Festival  (EPF).

Att vara på festival är som att leva i sin egen lilla bubbla tillsammans med alla andra deltagare. Jag kan då även om jag nu sitter här och känner mig ordentligt nere säga att det att jag började åka på denna festival är nog något av det bästa jag gjort i mitt liv. Vilka underbara vänner och människor jag har fått chansen att lära känna. Jag har fått en egen Europeisk stor familj.
Under denna festival har jag flera gånger tänkt att tänk om jag aldrig börjat delta i denna festival, då hade jag varit många vänner fattigare! Jag hade förstås aldrig vetat om att dessa människor existerade men nu då jag gör det känns tanken ofattbar. Förstås hade jag inte vetat vad jag missade men jag vet att jag hade varit en mindre människa idag så tur är att jag fortsatte komma till festivalen.

EPF började redan år 1992. Det var några EU länder som fick tanken att man skulle föra samman olika EU länder för att lära känna varandra och varandras kulturer. Själv kom jag med på festivalen första gången 2003 och har varit med varje år sedan dess. Idag är det 14 EU länder som är aktiva inom EPF och detta års festival var i Rezekne, Lettland. Var vi som vanligt deltagit i olika sporter och kulturaktiviteter. Tidigare har jagju förstås varit en del av den finska gruppen men de två senaste åren har jag varit en del av den irländska gruppen. Tack vare denna festival har jag fått vänner för livet och det gäller inte enbart den irländska gruppen utan också såmånga andra nationaliteter. Festival känslan och andan skulle speicellt idag kunna behövas runt om i världen medtanke på den oroliga världssituation vi lever i idag. Man är skilda nationaliteter men man är alla ändå en del av enstor familj var man bryr sig om varandra och hjälper varandra.

Jag är så tacksam för denna vecka! Jag hade så roligt och har övat på de språk jag mer eller mindre kan. Festival andan blir bara bättre och bättre för varje år. Nästa år är det Frankrike men kanske det blir några resor ut i Europa innan dess. Jag hoppas i alla fall på det!

Allting gott till alla! Ta hand om varandra.
Kram Jessica

Off, off, off

Scroll down for English version:

Ser nu här att senaste inlägget är skrivet för över ett halvår sedan. Jag lever och har det bra men jag känner att jag varit mycket bortkopplad den senaste tiden. Hela hösten kändes det mest som om jag sov och då jag inte sov så jobbade jag. Jag har nog alltid jobbat mycket men just nu känns det nästan som om jag jobbar för mycket och då jobbar jag just nu inget extra. Ibland slår mig tanken att kan det ha att göra med att jag har fyllt 30 och kanske börjar bli lite gammal. Nu den senaste månaden har jag dessutom börjat vakna tidigt på morgonen. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig så vaknar jag ändå 7-8-tiden. Det är väl ett åldrandets tecken det med, eller?
Men turligt nog så kan jag ändå ta det lugnt, se på tv eller läsa en bok. I och får sig var det väldigt länge sedan jag senast läste en bok, tror jag! Åtminstone kan jag just nu inte minnas när jag senast läste en bok. Jo, visst nu minns jag det var innan ju och boken hette " Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi. Det var en tunn men intressant bok som alla oberoende kön mycket väl kunde läsa. Boken gav mig en tankeställare till mycket här i livet.

Något annat som också fick mig att tänka till lite var en föreläsning som jag var på under hösten. Bland annat föreläste Özz Nujen, komikern ni vet. Föreläsningen var i början av november och Nujen öppnade med att säga: "från och med idag jobbar ni kvinnor gratis för resten av året, medan män får betalt till årets slut. Kvinnor har 20% lägre lön än män."
Något att tänka på.

Nå nu har jag då ordnat 1 vecka semester åt mig och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag har en massa planer men inget blir av, inget blir gjort! Fast kanske det är bra att inte göra så mycket. Kanske det ännu blir något gjort eller så blir det inte och blir inget gjort finns det nog säkert någon mening med det också! Åtminstone har jag nu skrivit klart detta inlägg som jag har hållit på med från och till i flera månader.
Dessutom kan jag ju säga att i år har jag lyckats med att ha ledigt i samband med Oscarsgalan i år! Jag älskar att följa med Oscarsgalan men brukar ändå glömma bort att se till att ha ledigt. Men detta år är jag ledig och kan utan problem sitta vaken hela natten och följa galan!
Ha det gott. Ta hand om dig och även om jag just nu är dålig på att hålla kontakt så tänker jag nästan helt säkert på dig, åtminstone då och då! Puss och kram eller som man skulle säga på italienska Bacio e abbraccio!

P.s. Jag ska försöka bättra mig och åtminstone få till 1 inlägg i månaden! Jag lovar inget men jag ska försöka.

I can just admit to myself that it is over six months since I last wrote anything here. I am alive though but this last autumn, winter and until today I have not done anything but worked and rested. It feels like I work to much and still I work less then I am used to.
Sometimes I think it might be that I am over 30 now and I have been getting old. The last month I also have been wakening at 7-8 am and that too could be a sign of getting older, or not?

At least I am able to relax, watch tv or read a book. Though right now it is a long time since I last read a book. I can not even remember what I read last. O, yes it was a short novel "We should all be feminists" by Chimamanda Ngozi. A short book, easy to read and a book I think everyone should read. The book got me at least to think a little extra about the ways of the world.

Last beginning of November I attended a conference where one of the speakers where a stand-up comedian and he started whit saying that from this day until the end of the year women are going to work for free but men get payed. This as a result of women being payed 20% less then men. Something to think about.

Well, starting on Monday I now will have a weeks vaccation and I don't know what I will be doing. I have a lot of plans but I don't get anything done. But maybe there is a reason to me taking it slowely. At least I now have finish this text. I promise I will try to write a text at least once a month.
Just wishing all good to all of you! Take care. Lately I have been bad on keeping in touch but I can promise you that I probably still have been thinking of you!
Kisses and hugs to everyone! Or as it is said in Italian Bacio e abbraccio!