A feel good day

Idag har jag haft en av de så kallade "Jessicas feel good days". Dessa dagar bara njuter jag av att leva. Det var väldigt, väldigt länge sedan jag haft en sådan dag. Idag har psyket varit inställt på rätta dimensioner och egentligen inget kan få mig ur balans. Jag tror att det var gårdagens härliga överraskning och att jag börjar ha lite planer för framtiden igen. Sedan antar jag att det nog var Oscarsgalan lite också. Jag såg på reprisen igår och så många härliga filmer som har gjorts en gång igen, mycket att se fram emot.
Jag har ju också sprungit rätt duktigt denna månad och det känns i benen så redan igår bestämde jag mig för att besöka en massör idag.

Idag gick jag till ett thai massage ställe och det var en upplevelse det. Jag behövde faktiskt det, vilka spända muskler jag hade. Utan att nu låta allt för stor på mig så vill jag i alla fall säga att denna thai massage inte är för alla. Först och främst fick jag lägga mig i endast underbyxor och sedan vända och vrida på mig under själva massagen. Tjejen som masserade mig gick och stod på mig och ordentlig kraft i händerna hade hon också. Det knakade och brakade lite här och lite där men efteråt har det känts som om jag har en helt ny kropp, så så småningom kommer det nog att bli ett återbesök dit.

Efter massagen blev det sedan ett bio besök och då en härligt härlig "Jessica film". Jag såg Kvartetten med bland annat Maggi Smith. En riktig "feel good movie". Det finns nog risker med att jag rekommenderar filmer för andra. Jag har min egen smak men detta är ändå en söt, god och rolig film.

Pricken på i:et var sedan ännu att lyssna på detta klipp. Denna kvinna har så mycket energi så att hon stänker över det på en själv. Två av de kanske mest kända av hennes låtar, The Best och Proud Mary. I och för sig så är det väl ganska många som brukar uppträda med Proud Mary och det är ju John Fogerty som skrivit låten och först uppträtt med den men jag har hört att han i någon intervju sagt att låten är som gjord för Tina Turner och att hennes version är bättre än originalet. Sedan får väl alla själva bestämma vilken version man gillar bäst. Ni kan ju gissa vilken min favorit är, även om jag måste säga att jag också gillar Fogerty, så bara därför kommer här nu också Fogertys version av Proud Mary.

Tina Turner live in concert!

John Fogerty singing Proud Mary.

En deppig dag

Tänk att något som heter "en deppig dag" kan bli höjdpunkten av dagen. För en tid sedan, innan jag tog paus med facebook, gillade jag en kompis status. Statusen gick ungefär så här: Gilla detta så kommer du att få en överraskning lite längre fram.
Jag gillade statusen och idag fick jag verkligen min överraskning. Efter att jag sovit några timmar på dagen så vaknar jag av att jag behöver gå på toa och då jag stiger upp ser jag att jag fått paket. Då har jag alltså fått den överraskningen som tidigare utlovades och det blev verkligen en överraskning. Jag hade totalt glömt bort att jag skulle kunna förvänta mig en överraskning.
Överraskningen var boken "en deppig dag", lite godis, gratis kryssning på viking line och en inbjudan till en eventuell resa i framtiden.

Suveränt, tack Andrea. Ibland är det definitivt det lilla och det oväntade som blir det stora och glädjande. TACK!

Sedan ska jag dela med mig lite av dagens funderingar utöver detta. Jag fick plötsligt, kan ha något att göra med Oscarsgalan men jag fick en plötslig lust att gå på bio. För tillfället går det två filmer med två av mina favorit skådespelerskor. Kvartetten med Maggi Smith och sedan då Hitchcock med Helen Mirren, så imorgon tror jag att jag kommer att unna mig själv ett biobesök.

En liten uppdatering. Nu blir det att äta lite och sedan tror jag att jag ska lägga mig igen. Känslan av att man kan sova hur mycket som helst och det gör inget. Så en gång igen, God Natt!

Oscarsgalan 2013

I år hade jag än en gång råkat passa in mitt arbete så att jag jobbade natt denna natt då det var dags för årets Oscarsgala. Tyvärr blev det ändå så att jag inte ens såg glimtar av galan eftersom det är först året på länge som jag inte sett på Oscarsgalan. Det känns lite vemodigt men jag fick inte in kanalen som galan sänds på här och inte hittar jag någon live sändning genom datorn heller. Jag får väl helt enkelt klara mig med att se på resultatet i efterhand. Jag har sett lite angående filmerna som är nominerade i alla fall och foton från röda mattan och så småningom vet jag väl också vilka som vunnit vad. I år tycket jag att det fanns många väldigt stiliga klänningar. Inget sådant där kaos spektakel som det ibland kan vara. I och för sig så har jag inte sett allting men nog brukar ju katastroferna också hamna på bild, så jag skulle väl ha sett katastroferna vid det här laget. Roligt skulle det ha varit att höra kommentatorernas och experternas kommentarer men kanske jag får det i efterhand också.

Efter jobbet var jag ganska pigg och bestämde mig för att springa dagens länk redan nu så att jag inte kan slöa till och tänka ikväll att jag hoppar över dagens motion. Jag sprang lite nya gamla vägar. Denna väg har jag inte sprungit sedan någon gång i somras och naturen var lika fin nu i vinterskrud som den var i somras med djur, vatten och grönt. Det går bara bättre och bättre att springa. Allt för fort går det fortfarande inte men det börjar sakta men säkert gå lite fortare. Få nu se bara vad slutresultatet gällande kilometer för denna månad kommer att bli. Det är inte säkert att det blir det efter strävade men denna månad kommer det åtminstone att bli mycket nära 100 kilometers strecket.

Men det återkommer jag med.
Nu blir det sängen. Ha en bra vecka. God natt!

Skratt attack

Oj, herregud hur jag skrattade den senaste helgen. Det är nog bara så att jag än en gång får konstatera att jag har en sådan fruktansvärd tur att jag fått lära känna så härliga människor via mitt jobb. Denna gång var mitt mål med resan till Ekenäs först en träff med mina finska arbetskamrater för att en av dem fyllt 40 år och nu skulle det firas. Den andra orsaken var att jag skulle på en fest till och det var min släktings 80-års kalas.
Jag börjar med 40-års kalaset först, som enligt födelsedags firaren endast var 27års kalas.
Här kan jag väl tillägga att jag för en tid sedan såg en sådan där träskylt med citat på. Texten på skylten var: " Bästa rådet att hålla sig ung är att ljuga om sin ålder."
Det är ett citat som nog kunde passa in på en speciell vän till mig kanske även flera men speciellt en vän!
Oberoende åldern så kan jag säga att jag inte kan komma ihåg när jag har haft så där fruktansvärt roligt senast. Jag tänkte till och med tanken att nog är jag galen som lämnat allt detta och flyttat så långt bort men samtidigt skulle det ändå inte ha funnits någon framtid för mig på min gamla arbetsplats och så här har jag ju fått tillfället att lära känna så många nya härliga människor och ännu viktigare så har jag lärt känna mig själv på ett helt nytt sätt.

På 40-års festen var det i alla fall inte så många som visste att jag skulle komma och turligt nog blev det en hel del glada miner då de flesta överraskande glada konstaterad: "Du är här också!"
Jag hade då fixat en liten egen gåva till födelsedagsbarnet, eftersom jag antog att de andra säkert hade fixat något. Men till min glädje och överraskning så även om de inte visste att jag skulle vara där så var alla rörande överens om att det var helt självklart att jag skulle vara med på deras gåva också. Det kallar jag gränslös gemenskap och jag är så fruktansvärt tacksam för att jag får vara en del av denna härliga familj/gemenskap. Sedan fortsatte kvällen i galenskapernas tecken, som jag antytt så blev det ett fruktansvärt skrattande och det var rena galenskapen. När vårt gäng sätter igång önskar nog andra att de endera var långt därifrån eller också att de fick vara en del av gemenskapen. Hela kvällen skrattades det och skämtades det och snackades allvar, allt om vartannat. Precis som förr i tiden!

Resten av resan blev nog en hel del skratt också. Morgonmål med Andrea och sedan 80-års kalas med den bättre delen av släkten. Bättre eller bättre men åtminstone den delen av släkten var större delen kommer överens. Härliga människor med gott humör och värme.
Men sedan blev det att åter ta båten över Östersjön för att återvända till Örebro och jobbet. Intressant nog så hade jag igen en gång bokat damplats i en hytt. Folk skrattade åt mig på jobbet då jag berättade att jag trodde att jag denna gång delade hytt med samma kvinna som för en vecka sedan. Men jag är inte säker och detta tyckte mina arbetskompisar att var lite intressant.

Jag var först i hytten och denna gång valde jag en av de nedre sängarna och sedan gick jag ut för att ära och shoppa lite. När jag sedan kom tillbaka till hytten så hade tydligt två andra också kommit till hytten. Det första jag konstaterar är att jag tycker mig känna igen en av väskorna i hytten (och då menar jag inte min väska). Sedan tror jag då alltså att den ena kvinnan sov i samma hytt som jag även en vecka tidigare men säker är jag inte. Denna gång pratade jag med kvinnan så om jag någon gång igen skulle hamna i samma hytt som henne så kommer jag nog att känna igen henne. Detta följande som jag nu kommer att skriva så är nog något som många av er kommer att skratta lite gått åt och konstatera att det där är så Jessica. Men jag skriver detta just därför eller i alla fall. Jag hittade något gemensamt med denna tanten. I hytten fanns en tv och jag passade på att se på en tysk kriminalserie på en finsk kanal och detta gillade då tanten så vi hade något att diskutera. Jag kan se vissa likheter hos denna tant så som jag tror att jag eventuellt kommer att vara sedan då jag också blir tant (på riktigt). Med respekt för allas integritet kommer jag inte att skriva mera om tanten här och nu men är det någon som nu då funderar på hurudan jag tror att jag kommer att vara då jag blir gammal så är det bara att fråga mig så kan jag ge er en lite mera utförlig förklaring för hur jag tror att framtiden kommer att bli.

Men nu är jag tillbaka här och har fått landa på en av min trygga platser igen. Jag gillar ju nog mina arbetskompisar här också så mycket.
Men nu återkommer jag en annan dag! Ha det gott!

Manjana manjana

Ibland går min hjärna på högvarv. Den är inställd på att lösa ett problem på mest effektiva och mest smärtfria sätt och då blir det kanske inte alltid så pedagogiskt. Den senare tiden har jag varit väldigt irriterad på svensk sjukvård och speciellt då hur man åtminstone på min klinik tar hand om sin personal. Intressant är det att då jag var kvar i Finland så pratades det alltid så mycket om hur bra det är i Sverige jämfört med vad det är i Finland. Lönerna brukar ju allt som oftast komma på tal och visst är ju lönerna för det mesta högre i Sverige än vad de är i Finland men...
Som sagt den senaste tiden har jag irriterat mig en hel del på personalpolitik. I Sverige är jämlikhet och individualitet två saker som man strävar väldigt mycket efter, åtminstone i teorin. Om det blir riktigt så i vardagen kan jag inte helt hålla med. Ibland har jag upplevt att man hittar på projekt eller problem bara för att inte behöva ta itu med de riktiga problemen.
Jag vill nu inte så här officiellt gå in på allt för mycket detaljer men det som jag upplever är att jag personligen måste veta och kunna mina rättigheter som arbetstagare betydligt mera i Sverige och Örebro än vad jag någonsin behövde i Finland. På något sätt kände jag mig tryggare och mera rättvist behandlad i Finland och av finska system än vad jag överhuvudtaget har känt sedan jag börjat jobba i Sverige. Jag vet inte riktigt, det kan ju förstås vara orts beroende och även förstås chefsberoende. Visst har jag också haft mina problem som arbetstagare hemma i Finland. Nu ska jag inte försköna saker och ting bara för att jag inte jobbar i Finland just nu. Men det som jag försöker komma fram till nu är i alla fall det att jag känt mig nästan kränkt av missbruk av makt och det att jag inte tillräckligt vet mina rättigheter i Sverige jämfört med att jag inte ändå kan komma ihåg att jag någonsin känt på det viset då jag jobbade i Finland.
För några dagar sedan hände då något som fick mig att tänka om lite grann. Jag träffade på en man som var hemma från Kamerun men som hade bott och studerat i Finland i snart 7 år nu. Han klagade på skattesystemet i Finland och det gällde då att han inte hade fått veta att man skulle lämna in ett skattekort och då hade man tagit 60% skatt på hans lön. Detta fick mig att tänka efter en och annan gång. Är det så att jag är så invand med de finska systemen och reglerna att detta gör mig så kritisk till de svenska systemen? Ibland är det verkligen nödvändigt att prata med andra människor och få nya synvinklar på sig själv, på "sitt folk", på traditioner och på rätt och fel. Jag fick nu i alla fall något att fundera på och det ska jag göra. Jag ska lära mig de svenska systemen ordentligt och kanske kommer jag sedan inte att ha känslan av att bli felaktigt behandlad eller så har jag fortsättningsvis den känslan men då har jag i alla fall omprövat mina känslor och värderingar. Då bygger mina känslor i så fall på något mera än rättvisekänslan som i sin tur eventuellt från början kommer från traditioner som bara är vane saker.

Om jag nu då klagat på Sverige så kan jag nog konstatera att det finns åtminstone en sak som jag så här direkt kan konstatera och det är att sj inte är något vidare i Sverige men jämfört med den finska motsvarigheten vr så är sj rena lyxen. Det finns nog inget som är så irriterande och komplext som vr. Jag hann inte vara hemma många minuter innan jag fick känna på min första irritation och det då tack vare vr. I Finland hör det till att då man reser med viking line eller med silja line så har man rätt att få 50% av från priset på tågbiljetterna. Första bekymret med detta är att man endast kan köpa dessa biljetter i biljettluckan på någon station, man får alltså inte denna rabatt om man köper via internet eller någon biljettautomat. Jag frågar då alltså på Åbo stationen om det är möjligt att få en biljett till halva priset. Kvinnan i kassan är trevlig och tur det för det gör att jag inte blir irriterad men kvinnan förklarar i alla fall vänligt och lugnt att tyvärr kan man inte få rabatten i efterhand utan man måste köpa biljetten innan man åkt med viking line. Nå, jag tackar för mig och köper en biljett till fullt pris och så tänker jag då jag stiger av i Karis att jag nu så ska passa på att köpa min retur biljett färdigt för hemresan så att jag då eventuellt kan få åtminstone den till halva priset. Men då fattar kassatanten sig inte på min biljett/ mitt kvitto från silja line och sitter där och säger gång efter gång efter gång att hon inte kan se att biljetten är betald och är biljetten inte betald så kan man inte få rabatten. Jag visar på min silja line biljett var det står betalningshistorik och betalnings sätt men enligt tanten så står det ingenstans betald på papperet. Hmm, i min hjärna så säger det i alla fall att hur kan det stå betalningshistorik och betalnings sätt om biljetten inte är betald men... Denna gång blir jag förbannad och säger att jag då skiter i det hela och bara går därifrån. Lika bra kunde de helt och hållet avsluta dessa jävla rabatter om det nu ska vara så förbannat svårt att få tillgång till dessa rabatter. Det är nu min åsikt i alla fall.
Nå, slut gnällt nu men ni kan då förstå att starten i Finland denna gång blev en helvetes irritation. Nu blev det mycket svordomar här, för ni som känner mig från tiden i Finland blir kanske inte så förvånade. Jag har alltid varit ganska snabb på att ta till svordomar medan jag själv har konstaterat att jag svär mycket mindre i Sverige så ni mina svenska bekantskaper kan nog eventuellt bli lite förvånade.
Jag kan då säga att även om starten i Finland inte blev den mest positiva så blev då resten av resan super istället. Mer om det i nästa inlägg!

Vändagen 2013!

Då var det den där dagen på året igen, vändagen. Denna dag har gått på som vanligt, jobb eller rättare sagt skolning för min del. Intressant dag har det varit som började som vanligt med allt för lite sömn men innan dess hade jag sovit extra och annars är nog kroppen och knoppen van med inte allt för mycket sömn. Skolningen var i alla fall så intressant att det inte fanns någon risk att jag skulle somna. Och undrens tid är inte över. Kan ni förstå att jag faktiskt var på jobbet redan kl: 7 och kursen började först kl: 8.30, sedan kan jag ju förstås tillägga att så stora förbättringar var det kanske inte. Till saken hör det att det fanns instuderingsfrågor som man skulle svara på och en film skulle man också se på, så jag var nog inte alls för tidigt ute!
Kursen gick i alla fall ut på "återupplivning" av nyfödda och det finns faktiskt en video ute på youtube som är inspelad på sjukhuset i Örebro och som visar ett fall.
Är ni intresserade kan nu gärna ta en titt på videon här under.

Med tanke på att det är alla hjärtans dag så måste jag erkänna att jag än en gång känner mig lite ensam. Alla mina vänner finns ute på världen någonstans, eller ja alla finns definitivt inte där ute.
En sådan här dag är jag så tacksam för alla vänner jag har att dela mitt liv med och samtidigt så är denna dag en påminnelse om så många vänner som jag saknar. Vänner som inte lever mera och vänner som jag av olika orsaker inte har kontakt med. Med alla vänner jag har så har jag i alla fall valt att sitta mitt emellan allting och allihopa. Jag som aldrig brukar skriva då jag är på farande fot kommer nu att frångå min princip. Saken är den att jag sitter mitt emellan mina två hemställen just nu. Även om jag nyligen var hem till Ekenäs så är jag faktiskt på väg hem igen. Jag sitter alltså så här på alla hjärtans dag på Finlandsfärjan/sverigebåten. Inte allt för munter kan jag lova er men samtidigt så är det ganska roligt att iaktta människor. Åker jag tillräckligt många gånger så kommer jag kanske att kunna skriva en ny serie typ en blandning mellan Rederiet och Färjan (eller vad det senare programmet nu heter, i alla fall menar jag den där dokumentären som dom spelar in på båten mellan Finland och Sverige).

Intressanta är att jag varje gång av någon underlig orsak handlar så mycket att jag får fribiljetter för kryssningar. Nu på dessa två resor inom en och samma vecka har jag fått ihop två gratis kryssningar. Då gäller det väl bara att komma iväg på kryssningarna.
Något annat intressant med att resa mellan Finland och Sverige är att allt som oftast träffar man på någon man känner, åtminstone känner igen om man nu inte känner personerna personligt. På tal om att känna igen så tillbaka till dagens skolning så fick jag än en gång frågan om jag är hemma från Åland och jag fick förklara att nej jag kommer från Ekenäs. Då de fick reda på att jag var från Ekenäs så berättade de att det så länge som fram tills senaste höst hade jobbat en läkare på sjukhuset som var hemma från Örebro men att han nu jobbade i Göteborg. Jag sa att jag hade hört om det och att jag hade blivit informerad om det även hemifrån. Roligt och intressant, jag blir inte ens överraskad mera.
Allt som oftast är det någon som jag känner på något vis och som jag redan skrev så om jag inte känner personen så finns det någon som känner någon som känner just denna person. Det är det ljuvliga eller om du vill det sorgliga med Ekenäs. Alla känner alla på gott och ont.

Intressant är hur finnar alltid kommer att vara finnar. Här sitter jag i caféet med ett annat par (som jag faktiskt tror är hemma från Ekenäs, åtminstone västra Nyland). Vi sitter och ser på tv, paret följer mera med ett svenskt program men jag tittar alltid då och då upp jag med från min dator och mitt i allt kommer en finne. Först vet man inte att han är finne men efter en stund kan man inte missta sig. Nej, för vad gör han, jo sätter sig närmast tv:en och byter kanal. Höjer ljuden och mitt i allt har vi finska nyheterna på tv istället för vårt svenskspråkiga program. Jag kan inte göra annat än konstatera TYPISKT! För mig spelar det inte så stor roll egentligen men lite irriterande är det nog att han bara tror att han kan slå sig ner och byta kanal utan att ens fråga om det är ok. Storyn fortsätter sedan ganska typiskt och det svenskspråkiga (väst Nyländska) paret stiger upp och kvinnan poängterar att de faktiskt såg på programmet men så går de bara snällt sin väg och finnen förstod säkert inte ett ord av vad hon sa till honom. Sorry, det kan vara att jag bara lever efter stereotyper men jag bara beskriver vad jag såg. Den finska mannen sitter kvar tills han ätit klart, sett nyheterna, vädret och sporten och sedan reser han sig och går vidare. Ho ho ho... man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Som vanligt så är ju musiken väldigt svängande och ombytlig. Här kommer nu några axplock i musiken ombord.

Du är så yeah yeah Wow wow!

Täysikuu!

Ja det är bara två låtar bland många. Hoppas ni får en trevlig helg! Jag ska då göra mitt allt för att ha roligt men sedan ska det jobbas lite också. Nu blir det puben och ett glas rött och sedan blir det sängen! Go natt!

Jubileum!

Ja då var jag tillbaka i Örebro igen. Efter att det igår kändes jobbigt att åka från Ekenäs så kan jag säga att det kändes lite bättre då det var dags för jobb igen och man möts av personer som är glada för att se en. Att få höra hur alla har haft det här också, är ju väldigt rogivande.
Bra har jag det ju nog, tänk om det istället skulle vara så att jag satt här och inte saknade någon. Det skulle vara ett tomt liv det.

Jag insåg alldeles just att senaste inlägg var denna bloggs hundrade inlägg och det måste ju firas. Nu blir det alltså dags för ett glas vin och lite gott att äta och eftersom denna blogg nu fått sitt namn på grund av en alldeles speciell person så kommer jag att dela med mig lite av henne.
Det finns ju många som anser att Tina Turner inte är något annat än ett par snygga ben men jag kan berätta för er att hon är så mycket mera. Tina Turner är buddist och under de senaste åren har hon spelat så mycket mera än rock n´ roll eller country och här kommer nu ett litet prov då det andra hon har gjort.

Tina Turner - Sarvesham Svastir Bhavatu - (Peace Mantra) 

Yes! Ny vecka, nya händelser och nya utmaningar men nu blir det först och främst sängen så: 

"God Natt" och kram på er, så hörs vi igen!

PS. Jo, förresten så en liten bonus story ännu. En fortsättning på senaste inlägg. Ni vet kvinnorna jag skrev om, de som jag delade hytt med på vägen hem till Sverige. Den ena av dem hade nog tur som hamnade i samma hytt som jag för hon skulle inte ha nog inte hittat något vidare i Stockholm. Turligt nog så kunde jag prata hennes språk och dessutom känner jag ju vid det här laget till Stockholms vissa delar något så där. Jag fick alltså vara guide och eftersom jag ändå var tvungen att vänta på min buss så gick det ju bra. På tal om bussen så hände något som jag tycker var roligt. Det är ju nästan en 3 timmars resa på bussen från Stockholm till Örebro. Idag var det en suveränt trevlig busschaufför, det är det första roliga eller kanske mera trevligt än roligt sedan satt jag bakom en tjej som lyssnade på musik på väldigt hög ljudnivå. Mitt i allt så hörde jag tonerna till en låt som jag kände igen. Jag fick fundera lite och kom sedan fram till att det var den här låten!

Bloodhound Gang - the bad touch

Nu vet jag då inte om dessa två videon borde publiceras i ett och samma inlägg men nu gör jag nu det i alla fall. Sedan för att få tiden att gå lite fortare på bussen tittade jag också på svt play och "på spåret" och vad glad jag blev att se att mitt favoritlag, bestående av Cecilia Hagen och Lennart Dahlgren vann och är nu i final. Så roligt, tycker jag! Sedan tittade jag också lite grann på andra deltävlingen av melodifestivalen och ni som känner mig vet nog vilken del av hela melodifestivalen som var min favorit! Mer säger jag inte, ni får gissa! Haha... nu blir det sängen här så god natt!

 

Då jag förhandsgranskar detta inlägg så ser jag att på något underligt vis lever texten sitt eget liv, emellanåt blir den stor och emellanåt är det mera mellanrum mellan meningarna än vad det vanligen är. Jag vet inte vad som har hänt och just nu är jag för trött för att försöka fixa till det. Jag skulle bara bli irriterad och sedan skulle jag vara hur pigg som helst på grund av irritationen och just nu är jag så pass trött att jag endast tycker att det är roligt att texten lever lite sitt eget liv, så håll till godo!

Borttappad eller nästan åtminstone!

Tänk att man slutar aldrig förundras över vissa saker som till exempel Sverige/Finlands kryssningar.
Schemat för varje kryssning är så gott som samma varje gång och passagerarna som åker med båten har i princip mer eller mindre samma rutiner som hör till att man gör när man är på kryssning.

Det är ju lite skillnad på ifall man är på nöjeskryssning eller om man sitter på båten för att man har ett ärende till endera Finland eller Sverige. I detta fall för mig så handlar det mest om en tripp för att ta mig en kort sväng hem till Ekenäs och sedan ska jag tillbaka hem igen.
Det där med hem och hem, så frågar folk mig fortfarande om var jag anser hem vara. I Örebro pratar jag fortfarande om hemma i Ekenäs eller hemma i Finland medan jag i Finland pratar om hemma i Örebro. För mig är hemma där jag just nu och här är eller var jag har mitt hjärta. Alltså är hemma egentligen lite varstans för mig. Jag har också mitt hem på Irland även om jag aldrig bott där mer än en vecka åt gången.

I alla fall med kryssningar så hör det ju alltid till att man shoppar lite i tax free shoppen. Nu för tiden har det blivit vissa produkter som är väldigt efterfrågade och som man får beställningar på hem till Finland. Så kan man alltid också hitta några extra mer eller mindre nyttiga fynd. Jag brukar också sitta och lyssna på trubaduren i baren en stund på kvällen och sedan brukar det bli en stund med dans.
Jag har alltid tyckt om musik men sista tiden har det varit en lite hat/kärleksrelation det där med musik och dans. Jag kan fortfarande känna att jag har rytmen i kroppen men, ja, kanske det senaste året så har det inte blivit mycket dansas och detta eftersom själen inte varit på danshumör.

Någon som var på danshumör var i alla fall en dam i cirka 60-årsåldern, oj vad det svängde om henne och hon verkligen njöt och hade roligt. Sådan vill jag också vara då jag blir äldre. Det ska inte vara någon skillnad om jag är ung eller gammal. En dag kommer jag att gilla att dansa igen och då kommer jag att dansa. Man är inte äldre än vad man känner sig och man måste få vara den man är.

Orsaken varför jag tog mig hem till Ekenäs var för att vara med på begravning. Nu kanske ni tycker att det var ett evigt rännande på begravningar. Jag tycker i och för sig också det. Det är allt för många goda härliga människor som lämnat detta jordeliv det senaste året. Men det finns inget annat man kan göra än att gilla läget och leva vidare.

Förutom huvudsysslan med min resa så passade jag också på att träffa Heidi i Åbo och det blev shopping med henne och jag gjorde av med allt för mycket pengar men egentligen köpte jag inget onödigt så det gör inget. Nya pengar får jag ändå igen alldeles snart. Dessutom blev det lunch också och jag blev bjuden på lunchen så jag får bara än en gång tacka för den.

Sedan blev det tåg till Ekenäs och på tåget såg jag Michael Monroe en finsk kändis och en av domarna/ledarna i finska voice programmet. Väl framme i Ekenäs så spenderade jag stora delar av min vistelse på min gamla gata, i mitt senaste hemkvarter. Jag hann med att hälsa på släkten och med kalas i gamla grannhuset och jag hann även med ett besök hos min gamla granne. Oj, vad jag saknar det kvarteret med så många härliga människor på ett och samma ställe och ibland tänker jag faktiskt att hur korkad får man egentligen vara då jag frivilligt flyttat så långt bort från dessa härliga människor. Men samtidigt har jag ju alla dessa ljuvliga människor kvar och jag har dessutom fått lära känna så många andra fina människor.
Sedan sov jag över hos pappa och hans familj och det blev bastu och det var ljuvligt skönt. Dessutom passade jag på att rulla mig i snön några gånger också.

Jag hann med att göra ett besök på min yngsta brors skola också. Passligt nog hade de öppet hus samtidigt som jag var hemma. Jag var inte länge där men jag hann i alla fall se lite vad han sysslar med. Sedan blev det dags för huvudpunkten med min resa hem. Det var begravningen och jag måste säga att det var en fin begravning och att få bevittna en så fin sammanhållning mellan syskon, familjer och släktingar som jag fick se där. Det var suveränt och påverkade mig väldigt mycket. När man själv inte så ofta upplever något sådant så påverkas man väldigt starkt av en så fin gemenskap.
På minnesstunden hölls ett så fint tal och jag tänker varje gång att man oftare borde hålla tal på begravningar och tillställningar i allmänhet. Man borde oftare delge människor vad man upplevt, vad man känner och vad man tycker om andra människor.

Efter begravningen passade jag på att överraskningsgästa en kompis födelsedags firande. Jag fick där träffa flera av de "bästaste" människorna som finns i mitt liv. Lilla Oliver, han blir så stor och vad jag är glad att han alla gånger jag träffar honom fortfarande är lika mycket min kompis som gången innan. Jag är varje gång lika "rädd" för att han ska ha hittat en roligare kompis att leka och busa med. Men han är lika mycket diplomat som sina föräldrar och delar så gärna sin tid mellan alla som så gärna leker och busar med honom.
Sedan kan jag snart sluta oroa mig för nu börjar han snart bli så pass gammal att han utan problem kan komma ihåg mig. Snart är han väl så stor att han bara kan ta båten eller flyget och komma och hälsa på mig när helst han vill och var än jag bor. Fast jag tror nog att mor och far hans tycker att dit är det ännu en väldigt lång tid! Men tro mig! Den tiden är nog kortare än vad någon av oss inser eller vill att den ska vara. I och för sig så kommer han nog antagligen då att välja att ta båten eller flyget någon helt annanstans än till det ställe där jag befinner mig! Lite sorgligt men väldigt realistiskt, eller hur?!

Sen var det bara att ta sig hemåt (till Örebro) igen. Denna gång var det en väldigt kort visit men jag ska hem och jobba så vad kan man göra. Innan jag hoppade på tåget i Karis så passade jag på att ringa min brors son. Jag brukar kalla honom för min favorit brorson men snart kanske jag blir tvungen att kalla honom för endast min favorit. Denna gång hann han prata med mig och berättade att han snart med sin mamma skulle till Österby kiosken för att köpa lite gott att äta och sedan skulle han se på Melodifestivalen med mamma. Denna gång blev det ett långt samtal jämförelsevis med senaste gång. Det var väl kring jul jag senast ringde honom och då hann jag bara önska honom god jul och så säger han typ "Jag hinner inte prata nu. Du kan väl ringa senare."
Jag hinner bara konstatera att okej och så är det samtalet slut! Så kan det gå ibland.

Till hemresan hade jag bokat en sådan där damhytt på båten. Jag som ändå ganska så långt helt tydligt tänker positivt på mitt speciella lilla vis tänkte att inte är det väl så många som ids åka på en damplats och vara tvungen att dela hytt. Men tydligen är det betydligt fler än jag som kan tänka sig att dela hytt med någon helt främmande kvinna. Då jag kom till min hytt var jag ensam men sedan, tyvärr, droppade det först in en kvinna och sedan en kvinna till. Jag som tänkte att jag är här först i alla fall så jag tar en av de nedre sängarna flyttar till sist i alla fall snällt på mig och sover i en av de övre sängarna. Den ena säger att hon väger 130 kilogram så hon kan inte sova överst och den andra verkar lite för styv helt enkelt och jag har inte egentligen så stor skillnad var jag sover. Dessutom tänker jag att jag de senaste dagarna har jag sovit alltför, alltför lite så jag sover nog var än jag sover.
Positivismen inom mig hoppade i alla fall fram en gång igen och det var för att jag den senaste tiden varit lite orolig för att jag använder mitt finska språk allt för lite och förstås var de två kvinnorna som jag skulle komma att dela hytt med finskspråkiga. Så lite övas blev det i alla fall och mitt ordförråd är aldrig så kasst som jag tror att det ska vara.

Min melankoliska sida har då varit framme de senaste dagarna och det är dessutom den där tiden i månaden som förstärker alla känslor hur mycket som helst och i regel gör det inte saker och ting lättare. Det finns så många människor som jag saknar men saknad är väl bra!? Jag tror att man då inte tar andra människor för givet. Även om man kan krossas av att tycka om andra människor så tror jag ändå att kärleken är meningen med livet. Det är inte lätt att tycka om andra människor så mycket så att man saknar dem och så mycket så att man blir sårbar men det är nog det som gör livet värt att leva. Även om man ibland är tvungen att släppa taget fullständigt om de människor man tycker allra, allra mest om. För hur mycket man än tycker om någon annan så har man inte rätt att äga, styra eller begränsa någon annan på grund av sina egna begränsningar.

Nu är jag snart hemma igen. Denna gång var det svårt att ta sig från Ekenäs. Jag träffade under denna korta tid så många härliga människor som jag saknar så mycket och det var inte lätt att lämna dessa människor och åka iväg. Men vad kan man göra? Har man gjort valet att börja på nytt någon annanstans så är det bara att stå för det och egentligen så ångrar jag inte mitt val gällande ombytet. Jag önskar endast att det skulle kunna gå att ha människor praktiskt närmare mig. Praktiskt för att själsligt går det inte för dessa människor att vara närmare mig, för de finns alla var och en av dem i mitt hjärta och i min själ. Samtidigt är jag aldrig längre borta än att jag kan dyka upp precis var som helst precis när som helst. För jag lever mitt liv.

Kram på er! Ha det bäst!

Runebergsdagen!

Runebergsdagen är något som helt klart inte firas i Sverige. Runebergsdagen firas i Finland alltid den femte februari. Varför jag nu skriver om Runebergsdagen är för att allting började med att jag förra fredagen skulle fixa fredagsfika till jobbet. Eftersom det i fredags ändå var första februari och passligt nära Runebergsdagen bestämde jag mig för att jag kunde bjuda på lite finsk tradition också.

Jag har aldrig tidigare bakat Runebergstårtor så det var en chansning. Jag fick lite goda råd hemifrån och även om Runebergstårtor inte precis är mina favoriter så beslutade jag mig för att pröva på att baka dessa tårtor. Jag bakade dem i vanliga muffinsformar och så här fina blev de.

Runebergstårtor

Jag måste säga att jag tycker att de blev riktigt goda. Jag gillade dem nästan bättre än vad jag brukar gilla köpta Runebergstårtor och de gjorde succé på jobbet. Alla sa åtminstone att de gillade dem och som sagt så gillade jag också mina Runebergstårtor.

Sedan måste jag också berätta att även om Januari månad inte gick så bra gällande mitt löfte om att springa 100 kilometer men då kan jag nu i alla fall berätta att februari istället börjat bättre. Jag har nu två länkar sprungna och tredje länken blir ikväll. Än så länge har jag kommit upp i 15 kilometer och så får vi se hur lång kvällens länk blir.

Senaste natt jobbade jag och då brukar jag och då såg jag och min arbetskompis på lite filmer. Filmerna blir ju pausade ibland för att man behöver jobba då och då men stunderna det är lugnt så är det ju bra att ha något som håller en vaken. I natt hade min kollega med sig en alldeles fenomenal film, en absolut Jessica film. "Letters from Juliet", ahh, den är helt suverän. Filmen är inspelad i Italien, bland annat Toscana. Omgivningarna i filmen är totalt njutbara och innehållet i filmen är helt ljuvligt. Jag kan bara säga till er alla. Se filmen!
Jag har också sett en annan film, "Confessions of a shopaholic". Filmen handlar om en tjej som helt enkelt shoppar för mycket och ljuger och håller på. Det roliga med den här filmen är att tjejen påstår sig kunna prata flytande finska och ibland hör man lite finska i filmen också. Roligt för mig åtminstone och jag kommer än en gång på att jag måste skärpa mig och passa på och läsa lite finska böcker eller se någon finsk film eller något så att jag får minnet förfriskat.

Men nu räcker detta. Nu är det dags för länken. Egentligen vet jag inte alls hur sugen jag är. Ute har det snöat en del under de senaste dagarna men det får inte stoppa mig just nu. Hej då, för nu!

Januari 2013!

Då har en månad gått och detta har varit en månad med mycket jobb. Jag har som vanligt jobbat en del övertid för det har varit arbetskompisar sjuka. Jag var faktiskt själv sjuk också. Jag hade feber i några dagar och sedan var jag mer eller mindre förkyld under nästan 2 veckor men turligt nog var jag som mest sjuk på mina lediga dagar, även om de lediga dagarna inte blev som planerat. Min kompis Thomas var och hälsade på mig och då råkade jag bli sjuk och fick till och med feber. Det är inte ofta som jag har feber upp över 38 grader men denna gång var jag ordentligt sjuk i två dagar. Men sjukskriva mig behövde jag inte. Jag kryade på mig passligt tills att jag skulle på jobb igen. Förkyld var jag nog men med god handhygien  och sunt förnuft så smittar man inte, tror jag i alla fall.

Från och med januari var det meningen att jag skulle springa 100 kilometer varje månad. Tyvärr ställde förkylningen till det för mig och nu i januari fick jag endast ihop 35 kilometer. Men nu gäller det bara att ta igen det hela de kommande månaderna.

Nu i januari har jag också avslutat min massagekurs, så nu är jag diplomerad massör. Inte illa, nu gäller det bara att skärpa sig och fortsätta hålla igång så att jag inte glömmer allt jag lärt mig.

Jag har också fått gå en Alert kurs. Det är en kurs var man får lära sig första hjälp och i vilken ordning man ska reagera och undersöka en patienten ifall något skulle hända.

A= airway (luftvägar)

B= Breathing (andning)

C= Circulation (blödningar, puls)

D= Disability (medvetandegrad)

E= Expose helkroppsundersökning, kontroll av omgivningen.

Ja det var en summering av januari. Det har hänt en del och samtidigt har det väl inte hänt så mycket!
Men det är väl det som är livet, så det är väl bara att göra det bästa av det.

PS. Jag har satt in lite bilder till Hindersmässa inlägget också, så titta gärna igenom det också!
Ha det så bra!