Farfar ("fafa") / Granddad

Scroll down for English version:

Ett nytt försök till att komma igång med bloggandet!
Har haft en fullbokad helg där det är tur att man är flexibel för att få allt att gå ihop!
På fredag skulle jag åka mot Finland för att fira min fafas 80-årsdag tillsammans med släkten.
Resan började med att jag funderade på ifall jag skulle ta bilen eller tåget till Stockholm. Jag bestämde mig för tåget och bokade och betalade men precis i samma stund som jag var på väg hemifrån så fick jag ett meddelande om signalfel på tågstreckan och jag fick göra ett snabbt beslut! Ta tåget och chansa på att komma i tid till båten eller ta bilen. Startade jag så snart som möjligt skulle jag hinna med bilen till båten.
Avbokade tågbiljetter och ställde mig i telefonkö för att kontrollera om jag kunde boka bilplats på båten samtidigt som jag sopade bort snö från bilen och skrapade rutor.
Det fanns nämligen ingen tid för att parkera bilen på något vettigt ställe i Stockholm då jag bokat flyg och tåg hem!

Bilen fick plats på båten och får nu bli kvar i Ekenäs tills nästa gång jag åker dit!

Tiden i Ekenäs blev kort, intensiv Men fylld av trevliga möten. Fafa firades tillsammans med sina 3 barn, 9/10 barnbarn, 5 barnbarnsbarn tillsammans med några respektive i olika generationer + 2/4 av fafas kvarvarande systrar.

Tack till farbror och faster som drog igång detta!
Efter denna energi/tillhörande boost så blev det tåget vidare mot Helsingfors flygplats. Några timmars väntande på flygplatsen och snart flyger jag mot Stockholm igen för att därifrån hoppas på att det inte blir några nya tågförseningar då jag ska åka vidare till Linköping och sedan där ta bussen till Ljungsbro för första matchen av fyra nu i januari/februari.

Jag kan spontant känna att det kommer att bli mycket skönt att landa hemma ikväll någongång. Dock har jag satt deadline denna vecka för tapet rivning i nya lägenheten så blir väl lite sådant ännu ikväll innan sängdags.

För alla som då känner mig och som nu tänker "ja, den där Jessica bara flyger och flänger som vanligt" så kan jag säga att det är inte riktigt sant. Sista året har blivit mycket hemma och inte mycket gjort jämfört med tidigare så oroa er inte. Det är bara ibland det blir sådana här dagar fullbokade på många olika platser på mycket kort tid!

English version:
A new try to start my blogging again! This weekend have been fully booked and it's realy good that I am flexible so that I got every thing to go together. This weekend I needed to be in Finland for my granddads 80th Birthday on Saturday and back in Sweden for a Handboll game on Sunday. How I were supposed to travel from point A to B to C to D got decided in tge last minute and still I had to change plans in the last minutes. I were going to Take the train from Örebro to Stockholm and the shop there and as I were leaving from home I got a text letting me know there were delats in the traintrafic. In a couple of minutes I decided to cancel my trainticket, book a carspace on the shop, clean the car from snow and ice and start drivning to Stockholm. This ment that I now have had to leave my car in Finland and I am now sittning at Helsinki Airport so I can fly back to Stockholm and there take the train, that hopefully will be on time, to get to the game later today.

Anyway so far this weekend has been splended, with energetic meetings, with relatives I nowardays se much too seldom. Together there were 3 children, 9/10 grandchildren, 5 greatgrandchildren, some wifes/husbands, girlfriends/boyfriends of different generations + 2/4 sisters to the Birthday celebrator. Aroumd 30 persons, not to bad. Now we just Hope the weekend continues as nice as yesterday and I can Hope for a good game later today.

And to end I want to thank my unkle and aunt for geting all of us together to celebrate the Granddad!

Låt oss ha lite kul/ Let's have so e fun

Låt oss ha lite kul...
Let's have some fun...

Fyra platser jag har på bott:
Four places where I have lived:

1. Ekenäs (Finland)
2. Karis (Finland)
3. Örebro (Sverige/Sweden)
4. Pontecagnano  (Italien/Italy)

Fyra ställen jag har arbetat:
Four places where I have worked:

1. Sommarjobb i glasskiosk/ Selling ice-cream as a Sumerjob
2. Café Gamla Stan/ café in old town, Ekenäs
3. Ekåsen/ Hospital in Ekenäs
4. Universitetssjukhus i Örebro/ Universityhospital in Örebro

Fyra serier jag älskar att se på tv:
Four tv-series I love to watch:
1. Pantertanterna/Golden girls
2. Rederiet
3. Simpsons
4. Criminal Minds
... och så många fler! Jag älskar tv-serier.
... and so many more! I love tv-series.

Fyra platser jag har varit:
Four places I've been:
1. Athlone, Irland/Ireland
2. Schifflange, Luxemburg
3. Stockholm, Sweden
4. Puket, Thailand

Fyra saker jag älskar att äta:
Four things I like to eat:
1. Choklad/Chocolate
2. Vattenmelon/Watermelon
3. Sallad/Salad
4. Italiensk pizza/Italian pizza

Favoritdrink:
Favoritdrink:
1. vatten/water
2. Vin/wine
3. Mjölk/milk
4. Coca-cola

Lite att fördriva tiden med!
Something to do with my spare time!

Living in the bubble/ Att leva i bubblan

Scrolla ner för svensk version!

And then we are there again. At the day when you are so greatful but realy tired, so tired that you just want to cry. The emtiness that you feel. It is indescribable and you know that when you just get home it will get better but now sitting at the airport all by yourself you think your heart is going to break and you have this heavy feeling over your chest and tears in your eyes! This unbelievable feeling of emtiness and when you get home it is as if you live in an other world, andyou realy do! You can tell everyone about what you have done and what has happened during the week but you will never be able to describe the true feeling of being a part of EPF (European Peoples Festival).

During the festival you keep living like in a bubble. Everything else do almost not exist. I can surtanly say that taking part in the EPF is probably the best thing I ever have done. It is realy that big, nothing else can be said. I have gotten a new family and so many wonderful friends and during this years festival I have been thinking that if I never started going to this festivals I would not be the person I am today and I would not have all of this wonderful friends in my life. Of course I would not know then what I would be missing but I know I would be less of a person and human being.

EPF got started 1992 and since then have been going on for one week ever year in the end of July, with exeption for 1995. I have participate since 2003 and I have been going back every year since then. The festival started because of EU and to bring people from different EU countries together. Today we are 14 countries and every year the festival takes place in a different country. This year I have been in Rezekne, Latvia. Taking part in sports and culture activities. I have been taking part in the festival as a representative for the Finnish team but last year and this year I went as a Irish representative. Thank's to this festival I have made friends for life and it is not only the Irish group, though I have chosen to travel with them. It is so many more of the participants that I call my friends. And the spirit trough the festival is a spirit we would need around the world right now. The feeling of belonging together and always being there for each other, it is unbelivable and so pure!

For every year the festival spirit keeps getting better! The more friends I meet and the richer I get. When you are togheter at the festival you do look for the nationalities of the others, but mostly just of curiousity. In the end most often the nationality does not mather. When you are togheter you are all a group and you help and mind each other.
Thank's to this festival I have a place I can travle to in Europe and say I have friends in that place. Within the coming year my plan is to go to Athlone, Ireland; Bad Segeberg, Germany and Schifflange Luxembourg. And I hope I could get some of my friends with me to some of the trips!

I just want to thank you all for making my week so worthwhile. Thank you to, Ireland team, Finnish team, German team, Schottich team, Danish team, Luxembourg team and to so many special individuals for making me feel a part of the festival.
I had the best surprise when friends that I did not think would come to the festival DID come to the festival. Then of course there are every year special friends you will miss that could not come to the festival this year and that is the way it is always going to be! I have been practicing my languages and finaly when I maybe started to find the words a little better it is time to go home!

I still hope to see as many as possible in France next year and hopefully also through out the year and remember if any of you feel the need to travle to Sweden to meet me as well you are more then welcome!

Love you all xxx

Svensk version:

Och då är vi där igen, trött och ledsen men även så full av lycka och fina minnen. Tomheten du känner justnu när du sitter ensam på flyplatsen och har tagit farväl av alla. Tomheten blir bättre bara man kommer hem men just nu vet man inte riktigt vad man ska göra av sig själv. I och för sig kan man alltid berätta om veckan borta och se på foton men det kommer ändå aldrig att gå att på riktigt förklara vad festivalen är. Man måsre uppleva den och med festivalen menar jag European Peoples Festival  (EPF).

Att vara på festival är som att leva i sin egen lilla bubbla tillsammans med alla andra deltagare. Jag kan då även om jag nu sitter här och känner mig ordentligt nere säga att det att jag började åka på denna festival är nog något av det bästa jag gjort i mitt liv. Vilka underbara vänner och människor jag har fått chansen att lära känna. Jag har fått en egen Europeisk stor familj.
Under denna festival har jag flera gånger tänkt att tänk om jag aldrig börjat delta i denna festival, då hade jag varit många vänner fattigare! Jag hade förstås aldrig vetat om att dessa människor existerade men nu då jag gör det känns tanken ofattbar. Förstås hade jag inte vetat vad jag missade men jag vet att jag hade varit en mindre människa idag så tur är att jag fortsatte komma till festivalen.

EPF började redan år 1992. Det var några EU länder som fick tanken att man skulle föra samman olika EU länder för att lära känna varandra och varandras kulturer. Själv kom jag med på festivalen första gången 2003 och har varit med varje år sedan dess. Idag är det 14 EU länder som är aktiva inom EPF och detta års festival var i Rezekne, Lettland. Var vi som vanligt deltagit i olika sporter och kulturaktiviteter. Tidigare har jagju förstås varit en del av den finska gruppen men de två senaste åren har jag varit en del av den irländska gruppen. Tack vare denna festival har jag fått vänner för livet och det gäller inte enbart den irländska gruppen utan också såmånga andra nationaliteter. Festival känslan och andan skulle speicellt idag kunna behövas runt om i världen medtanke på den oroliga världssituation vi lever i idag. Man är skilda nationaliteter men man är alla ändå en del av enstor familj var man bryr sig om varandra och hjälper varandra.

Jag är så tacksam för denna vecka! Jag hade så roligt och har övat på de språk jag mer eller mindre kan. Festival andan blir bara bättre och bättre för varje år. Nästa år är det Frankrike men kanske det blir några resor ut i Europa innan dess. Jag hoppas i alla fall på det!

Allting gott till alla! Ta hand om varandra.
Kram Jessica

Off, off, off

Scroll down for English version:

Ser nu här att senaste inlägget är skrivet för över ett halvår sedan. Jag lever och har det bra men jag känner att jag varit mycket bortkopplad den senaste tiden. Hela hösten kändes det mest som om jag sov och då jag inte sov så jobbade jag. Jag har nog alltid jobbat mycket men just nu känns det nästan som om jag jobbar för mycket och då jobbar jag just nu inget extra. Ibland slår mig tanken att kan det ha att göra med att jag har fyllt 30 och kanske börjar bli lite gammal. Nu den senaste månaden har jag dessutom börjat vakna tidigt på morgonen. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig så vaknar jag ändå 7-8-tiden. Det är väl ett åldrandets tecken det med, eller?
Men turligt nog så kan jag ändå ta det lugnt, se på tv eller läsa en bok. I och får sig var det väldigt länge sedan jag senast läste en bok, tror jag! Åtminstone kan jag just nu inte minnas när jag senast läste en bok. Jo, visst nu minns jag det var innan ju och boken hette " Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi. Det var en tunn men intressant bok som alla oberoende kön mycket väl kunde läsa. Boken gav mig en tankeställare till mycket här i livet.

Något annat som också fick mig att tänka till lite var en föreläsning som jag var på under hösten. Bland annat föreläste Özz Nujen, komikern ni vet. Föreläsningen var i början av november och Nujen öppnade med att säga: "från och med idag jobbar ni kvinnor gratis för resten av året, medan män får betalt till årets slut. Kvinnor har 20% lägre lön än män."
Något att tänka på.

Nå nu har jag då ordnat 1 vecka semester åt mig och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag har en massa planer men inget blir av, inget blir gjort! Fast kanske det är bra att inte göra så mycket. Kanske det ännu blir något gjort eller så blir det inte och blir inget gjort finns det nog säkert någon mening med det också! Åtminstone har jag nu skrivit klart detta inlägg som jag har hållit på med från och till i flera månader.
Dessutom kan jag ju säga att i år har jag lyckats med att ha ledigt i samband med Oscarsgalan i år! Jag älskar att följa med Oscarsgalan men brukar ändå glömma bort att se till att ha ledigt. Men detta år är jag ledig och kan utan problem sitta vaken hela natten och följa galan!
Ha det gott. Ta hand om dig och även om jag just nu är dålig på att hålla kontakt så tänker jag nästan helt säkert på dig, åtminstone då och då! Puss och kram eller som man skulle säga på italienska Bacio e abbraccio!

P.s. Jag ska försöka bättra mig och åtminstone få till 1 inlägg i månaden! Jag lovar inget men jag ska försöka.

I can just admit to myself that it is over six months since I last wrote anything here. I am alive though but this last autumn, winter and until today I have not done anything but worked and rested. It feels like I work to much and still I work less then I am used to.
Sometimes I think it might be that I am over 30 now and I have been getting old. The last month I also have been wakening at 7-8 am and that too could be a sign of getting older, or not?

At least I am able to relax, watch tv or read a book. Though right now it is a long time since I last read a book. I can not even remember what I read last. O, yes it was a short novel "We should all be feminists" by Chimamanda Ngozi. A short book, easy to read and a book I think everyone should read. The book got me at least to think a little extra about the ways of the world.

Last beginning of November I attended a conference where one of the speakers where a stand-up comedian and he started whit saying that from this day until the end of the year women are going to work for free but men get payed. This as a result of women being payed 20% less then men. Something to think about.

Well, starting on Monday I now will have a weeks vaccation and I don't know what I will be doing. I have a lot of plans but I don't get anything done. But maybe there is a reason to me taking it slowely. At least I now have finish this text. I promise I will try to write a text at least once a month.
Just wishing all good to all of you! Take care. Lately I have been bad on keeping in touch but I can promise you that I probably still have been thinking of you!
Kisses and hugs to everyone! Or as it is said in Italian Bacio e abbraccio!

Ibland har man tur

Hmmm... höll ju på att bli pannkaka av allt!
Ska åka hem till Finland idag för att under helgen delta i Sjundeå cup och alltså spela handboll första gången på 3 år.

Jag har avvaktat och avvaktat in i det sista för att ändra på mina arbetspass och på så sätt kunna vara så länge som möjligt hemma i Finland! 
Det hela slutade med att jag fick välja mellan en Q-hytt eller svit med bara en skillnad mellan cirka 500 och 4600 kr.
Blev ju Q-hytten, snål som man är. Så nu blir det att bädda själv och kissa på toa/wc:en i korridoren! Ha, det är tur att man inte är allt för van med lyx och glim och glamor.

Nå, så även i sista minuten igår betalade jag licensen för att få spela och hag hoppas verkligen att det var så att jag bara på mobilen inte hittade finska handbollsförbundets svenskspråkiga sidor. Annars var mitt utbrott hemma verkligen befogat, tycker jag. Också i lika god tid började jag leta efter mina försäkringspapper. Check för dem och samtidigt blev det en hel del papper som hamnade i pappersinsamlingen. Sedan pack, sova och idag på morgonen iväg och jobba. Fullt ös idag! Irritation, lycka och många glada skratt! Tur att det finns underbara människor i ens omgivning.

Rusa från jobbet för att hinna med tåget. Då jag kommer ut ösregnar det,  halvvägs hemma slutar tramparna fungera. Går bara inte att trampa!
Bara att börja gå! "Multitaskar" och besluter mig för att ringa min kompis och gratulera på födelsedagen medan jag går hem sista biten. Pratar i telefon och parkerar samtidigt cykeln i cykelrummet. Kommer upp till min lägenhetsdörr och hittar under inga omständigheter min lägenhetsnyckel... Skit också, avslutar samtalet och står helt villrådig i trapphuset och försöker att komma på något vettigt! Ingen vits att gripas av panik men jag har bara 40 minuter på mig tills tåget går. Råkar se en man och hans dotter komma cyklande och kommer med deras hjälp in i cykelrummet igen och där ligger mun nyckel. Tack, rysa in, plocka ihop det sista, vattna blommorna, byta till torra kläder och iväg till tåget. Nu får vi väl då hoppas att detta var det och inga fler onödiga utmaningar tillkommer. Imorgon blir det (så gott som obligatorisk) Åbo frukost med god vän, förhoppningsvis gos med mina småkillarna och sen handboll.
Nervositeten börjar stiga i kroppen! Stora förväntningar inte bara från min sida utan det finns även arbetskompisar som peppar, förväntar sig rapport och dessutom att jag spelar bra. Spela med klass förväntar jag mig också. Frågan är bara om det finns en chans att uppnå mina egnaförväntningar med en så här lång paus bakom mig! Ena minuten försöker jag tänka att jag är glad bara jag orkar värma upp och sedan spela hyfsat. Andra stunden kommer tävlingstjejen i mig fram och förväntar sig att jag ska storspela!
Får väl bli uppdaterig här sen!

Finlandsfärjan/Sverigebåten - Taking a cruise

Scroll down for English version!

Dags för semester. Jag har i och för sig varit mycket på gång hela våren men nu har jag en vecka sommar semester och då blir det att resa hemifrån hemåt mot Finland och Ekenäs. Först blir det stop i Åbo för frukost imorgon och sen vet jag inte vad resten av vardagarna kommande vecka kommer att föra med sig men slutet av veckan vet jag kommer vara fullbokad!

Det ska faktiskt bli skönt med semester. Jag har en längre tid nu redan inte känt mig som den bästa av arbetskompisar. Ibland inser jag att jag har för höga krav på allt och alla och då speciellt är kraven på mig själv alltid högst. Jag blir så besviken, irriterad och upprörd då jag inte hinner med eller kan göra allt jag VILL få gjort. Jag blir irriterad när det inte alltid känns som om arbetsmoralen är hög nog för mina kriterier och samtidigt har jag också min sämre och bättre dagar. Jag kan dock känna att efter att jag kom tillbaka till Sverige efter Italien så har jag inte uppnått samma standard som innan Italien. Jag klarar inte av stressen som tidigare. Jag får inget extra gjort,  speciellt hemma. Träningen har blivit totalt lidande och mitt privatliv är så gott som obefintligt i Örebro! Jag jobbar, sover, tittar på film/läser böcker eller så är jag bortrest!
I och för sig är jag ju "borttrest" nu med men jag ska få träffa så många härliga människor hemma i Finland och ladda mina batterier.

Att åka med båten mellan Finland och Sverige garanterar så gott som alltid att man träffar på någon som man känner, så även denna gång! Man kan också räkna med att på programmet är någon show med "tribute to" någon/några stora! Denna gång är det ABBA! Sen har ju damernas fotbolls vm börjat och så har jag ju en hytt också då jag kan  ju alltid passa på och gå och lägga mig vid något tillfälle. Men sysslolös är jag i alla  fall  inte!
Den obligatoriska taxfree handlingen är undanstökad, den så gott som obligatorisk  strawberry margaritan är inhandlad och lite finsk "humppa" har jag lyssnat på  också. Ja, och spelgalen som man är så blev det  lite spel spelautomaterna också.

Allting pekar mot semester och bara den inre känslan också hittar semesterkänslan så blir nog allting perfekt!

English version!

Time for a vaccation. Much has been going on this spring and I have been traveling but now it's time for a week of my summer vaccation and I' traveling away from home to get home to Finland and Ekenäs!
Of course as usual I'll be fully booked for this werk at home!  Lot's of people to meet!

I think I need this vaccation! I have for a while now not felt like the best co-worker and after Italy I feel that I'm not the same kind of workaholic as I was before and I feel nothing is up to the same standard as it was before. And that makes me sad, of course there are this better and worse days. I just think I'm not reaching the same standard as before Italy. I can't  take stress as before.
I'm not getting anything extra done on my sparetime. I work, sleep, watch movies/read books and whrn I'm not working I'm traveling, so my privet life is almost just the same as nothing when I am in Örebro. Now I'm again on my way., traveling to my hometown to charge my batteries.

Paranoid

Scroll down for English version:

En liten berättelse från Köpenhamns flygplats är att jag själv precis hade tittat på mitt baggage och tänkt vad krångligt det är att ta sig till toa släpandes på allt detta. Närmsta toan fanns en trappa ner utan hiss eller rulltrappor och jag hade faktiskt inte för mycket packning men det är ändå grejer att släpa på. Men alla säkerhetsföreskrifter på flygplatser får en att tänka på alla möjliga galenskaper.
Tänk om jag lämnar väskan ifrån mig till fel person och han/hon stoppar droger  i den eller något?
Jag hade tänkt ha väskan som endast handbaggage men när jag bokade biljetten till Rom fick jag automatiskt möjlighet att checka in en resväska. Alltså tänkte jag att jag checkar in väskan och har sedan bara min handväska att bära på och kan enkelt gå på toa!

Sedan forsätter paranoian och jag sitter och läser en bok för att vänta på att kunna checka in och en man kommer fram till mig och frågar om jag kan se efter hans väska medan han checkar in sitt övriga baggage! Jag svarar ja, samtidigt som jag tänker varför kan han inte bara ställa ner väskan på sidan om då kan checkar in det andra baggaget? Har han droger eller kanske en bomb i väskan?
Samtidigt som jag för inte så länge sedan önskade lämna ifrån mig min väska även jag.
För fin för att inte titta i mannens väska och för orolig för att ifall det är en bomb i väskan sitter jag och sneglar in i väskan samtidigt som jag sitter på helspänn och spanar efter mannen. Det slår mig att jag inte tittade noga nog på mannen och att jag inte skulle kunna beskriva honom om jag blev tvungen. 5 minuter sa han. Vad har klockan hunnit bli? Jag bestämmer mig för att vänta 5 minuter från och med nu och om mannen inte dykt upp efter det så ska jag ta väskan till någon i personalen på flygplatsen. Efter en stund kommer då mannen tillbaka igen och jag känner genast igen honom och då han tar sin väska tackar han och slänger 2 karameller på min väska.

Hmm, ett nytt problem igen! Vad är det nu då i karamellerna? Kan jag äta dem eller ska jag slänga dem? De ser ut som helt vanliga karameller men hur kan jag veta?

Vilken paranoia, bara för att det finns människor som är oärliga så blir det så att man ifrågasätter om man kan lite på någon överhuvudtaget. Sist och slutligen så gjorde jag den mannen en tjänst och fick ett par karameller för det och det var allt, men det kunde ju ha blivit annorlunda!

A little storie from the Copenhagen airport is that I needed to go to the toalet but thought it would be difficult with my bags. Even though I did not have to much with me I still would have had to go down some stairs and there was no lift or escalator. I thought I could ask someone to watch my bag for me but started wondering what about if I ask the wrong person and he/she puts drogs in my bag? So I deside to wait until the check in be cause even though I planed to travel only with handbags I still have a ticket that allows me to check in one bag and that's what I will do so that I can go to the toalet.

While waiting to check in my bag I'm sitting down reading and a man walks up to me and asks if he can leave his bag with me  for 5 minutes while he checks in his other bags. He has the same dilemma as I traveling alone. But at the same time as I say yes theparanoia stars kicking in! What if it's drogs in the bag ora bomb or something like that? Discreetly I try to look into the half opened bag and at the same time I'm looking around me to see if I can get a glims of the man. I realize I could not discribe the man if I had to and I can't say for how long he has been gone!

I deside to give the man 5 minutes and if he has not comen back by then I will leave the bag to someone working at the airport. After a while he coms back. As soon as I spot him I recognize him and as he takes his bag he says thank you and throws some candy on to my bag. Next problem! Is this just candy or what  is it?

So much trubble just because there are dishonest and murky people in the world. At the end I got some candy for helping a man in need.

Summering!/ Summary!

Scroll down for English version:

Jag har lovat och lovat uppdateringar här. Jag har börjat skriva och så har jag tänkt att kanske någon bild till till detta eller också så ska jag bara skriva svensk eller engelska versionen av det som jag skriver. Men det blir inte så mycket. Dock försöker jag mig nu på en summering av detta år.

Detta år kan hittills summeras i arbete, resor och alltför alltför lite träning. Jag har då jobbat som vanligt väldigt mycket och i januari, februari och mars mer än vanligt. April och maj har nu blivit bara jobb som vanligt, inget extra och om det är bra eller inte är svårt att säga.
Även om jag har jobbat massor så har jag ändå hunnit resa en hel del, då mest för att åka och hälsa på vänner både i Sverige, Finland och en sväng till Teneriffa bland annat. Förhoppningsvis kan det bli mer skrivet om alla olika tillfällen vid ett senare tillfälle.

Mera jobb är inplanerat och mera resor, just nu är det väldigt lite måsten som blir gjorda på gott och ont. Jag skulle vilja komma igång med att träna mera. I början av året blev det ganska regelbundet tränat, inte något suveränt men lite då och då och ändå helt godkänt men jag får ingen ordentlig ordning på mitt tränas och det skulle det behövas. Jag har dessutom en liten förhoppning o att jag ännu en gång ska försöka satsa på handbollen och då behöver jag få till en betydligt bättre kondition än vad konditionen nu är. Jag försöker komma ut och röra på mig, jag försöker träna men just nu ser jag inget ordentligt resultat och det gör att allting blir svårare, jobbigare och tyngre.

Det här är kortfattat vad som pågår i mitt huvud och liv just nu.

ENGLISH VERSION:

I have erlier promised up-dates here but they nerver get finished or even started. So far this year I´ve been working a lot, working and traveling. Lot´s of work and lot´s of traveling I would say. I have mostly traveld to Finland and in Sweden but one friend took me all the way to Tenriffe.

Continuing on this year I already now know there will be lot´s and lot´s of work and hopefully a lot of traveling. What I would love to get better the next part of this year is my training. So far I have done okay but not okay enough.

Well this is what´s going on in my head and in my life right now.

Jag lever/ I am alive!

Jag vill bara meddela att jag lever och har det bra. Till alla er som följt med min blogg så vill jag bara säga förlåt för att jag inte har skrivit något på väldigt länge.
Det har hänt mycket och jag har inte haft internet hemma kopplat till min dator och därför har det varit svårare att få till texter... Jag har börjat på många texter men har inte fått dem avslutade! För att ni ska få veta vad jag sysslat med så tänker jag att jag ska försöka skriva färdigt de texter jag en gång börjat på och sen får det bli nyare texter igen.


Just want everyone to know that I am alive. To all of you who follow my blogg I want to say sorry! It has been a long break, cause to lot´s to do and internet trubbles but now I will try to get better and start writing more regulary again. I think I will start whit finishing the texts I´ve already started on. So that you get to know what I have been doing this last 6 months and the let´s hope the writingflow continues and there will be a lot more to come.

Har just insett fakta/ Have just realized a reality

Scroll down for English version:

Här om dagen blev jag smärtsamt uppmärksammad på att hur mycket italienska jag än lär mig så kommer det nog aldrig att vara tillräckligt. Jag förstår stora helheter och kan något så när hänga med i en diskussion, åtminstone då de som diskuterar vill att jag ska hänga med i det som sägs och talar långsamt och tydligt.

Men så kommer vi till det stora "menet"! För om jag någonsin ska ha en riktig chans att komma in bland lokalbefolkningen här, riktigt på riktigt alltså så kommer jag även att bli tvungen att lära mig napolitanska och den dialekten förstår sig inte alla italienare på ens! Så jag säger suck!

Jag måste se till att hålla uppe min italienska när jag kommer hem så att jag inte glömmer bort den och sen får jag väl åka hit så ofta som möjligt och fräscha upp minnet.

Jag har endast tagit med mig nybörjarboken hit till Italien för denna resa men hemma väntar fortsättningsboken på mig och så köpte jag de här böckerna förra helgen. Så lite övning blir det kanske! De två senaste böckerna är enbart på italienska! Sen har jag kommit på att min film "What´s love got to do with it" om Tina Turners liv verkar förutom att vara på originalspråket engelska även finnas i italiensk version och så köpte jag filmen Philomena också förra veckan och eftersom den är köpt i Italien så är språkmöjligheterna förstås engelska och italienska!
En kokbok på italienska blev det också och maten är då 200 recept på napolitansk mat, så om jag inte kommer att lära mig prata napolitanska så kommer jag kanske åtminstone att kunna laga ok mat enligt dem.
Ps. Bilder längs ner!






A couple of days ago I got painfully awared of that how much Italian I do learn it will never be enough. Right now I can understand the conversation but still not get every word but this is only if the persons who are speaking wants me to understand what they are saying and they talk really simple and slow.

But then there comes the big "BUT", because if you want to ever have a chans of being one of the locals it´s not enough with knowing Italian in my case I should as well understand the dialect of Naples. The only thing is that Not even all Italians understand this dialect!
What I know is anyway that I will have to keep practice the language when I get home and then I guess I just have to return as often as possible to refresh my skills.

I have only taken with me the Italian beginners book but I have also bought an Italian continue your studies and now in Italy I bought a book on Italian verbs, Then I olso bought the movie "Philomena" and since I bought that one here in Italy I of course get to listen to it in English or Italian.
I also realized that the Tina Turner movie that I have from before also might have an option not only in English but also in Italian.
I also bought a book with recipes on food from this region, so if I won´t be able to talk this dialect I at least might get an okay on the food.
Down here some pics on what I have bought!

Jag drömde i natt/ Last night I dreamed a dream

Scroll down for English version:


Det är inte så ofta som jag kommer ihåg drömmar. Det är väl bara ett fakta att jag sover för några timmar per natt så jag behöver alla sömn jag kan få och sover så djupt att jag inte kan komma ihåg vad jag drömmer men så förra natten kom jag i säng redan vid 22.30-tiden. Men antar att det kan vara för att kroppen inte är van att sova allt för långa nätter för första gången jag vaknade var klockan bara runt kl: 2 och jag kände mig pigg och utvilad. Jag somnade om men vaknade igen vid 4 och sedan vid 6 igen. Vid klockan 6 hade jag en dröm som jag kom ihåg så detaljerat att jag nu tänkte skriva ner den innan jag hinner glömma den.

Jag drömde att jag hade massor med saker med mig, typ resväskor och handväska och jag visste inte vilken buss jag skulle ta så jag steg på en bus efter att ha dragit fram och tillbaka mellan två hållplatser ett antal gånger först. Hållplatserna låg precis bredvid varandra och det var olika bussar som gick från olika hållplatser. Till sist steg jag på en buss men efter ett tag steg jag av igen för att jag kom på att det var fel buss. Det intressanta var att jag skulle till jobbet och jag åker aldrig buss till jobbet! Jag var tillbaka i Örebro och hade precis flyttat till en ny lägenhet, riktigt var lägenheten låg vet jag inte men jag har en känsla av att den låg på "rätt" sida av Örebro. Rätt sida lär vara öster enligt många och enligt bostadspriser. I alla fall så steg jag då av bussen mitt i allt och jag vet inte riktigt var jag steg av men mitt i allt var jag hemma i min nya lägenhet, även om jag var på väg till jobbet.
Där hemma kom jag på att jag lämnat alla mina väskor kvar på bussen och jag började reda ut hur jag skulle göra nu för att få tillbaka mina saker. Främst var jag orolig för att jag faktiskt också hade lämnat min handväska efter mig.

På riktigt så hade jag kollat mina pengar kvällen innan och detta följde med i drömmen så att jag kunde komma ihåg exakt hur mycket pengar jag hade och att jag hade ganska mycket lösa pengar på mig, både euron och kronor.
Jag hade alla kort och det mest otroliga var att jag hade min hemnyckel där också. Så hur jag hade kommit in i lägenheten vet jag inte!
Jag började ringa för att få tag på någon som kunde hjälpa mig och här vaknar jag med en sådan där kuslig känsla man har när man drömt något så där tillräckligt olustigt.

Sedan fortsätter jag för en stund att utreda mitt problem innan jag kommer på att jag verkligen bara drömt denna udda dröm.
Sedan då jag är vaken så tänker jag att det var då ologiskt och dessutom så om jag hade handväskan på bussen så hur hade jag då telefonen med mig. Ja, i och för sig så kunde jag ju ha haft telefonen i handen och då kunde jag ju ringa i alla fall och kanske jag då också hade hemnycklarna i fickan så då var det kanske inte så ologiskt att jag hade kommit hem!

Detta låg jag och tänkte på tills jag tänkte för mig själv att vad gör du tänka på detta det var ju bara en dröm!
Snurrigt värre, är det för mycket som snurrar i huvudet eller är jag annars bara snurrig eller kan drömmen ha någon betydelse?

Nu är då drömmen nedskriven och då kan jag kanske gå och lägga mig utan att behöva tänka på att blanda ihop denna dröm med någon eventuell ny dröm.
God natt!










It´s not that often that I can remember my dreams. I guess it can be because I usually sleep to short nightsand that makes me sleep very deep. Last night I went to bed already at 10.30 p.m. and at about 2 o´clock I woke up and felt as if I had slept a hole night and then I woke up again at 4 o´clock and att 6 o´clock. At 6 o´clock I woke up after a dream and that´s what I am going to share now.

I dreamed that I had a lot of things whit me, like suitcases and my handbag. I was walking back and forwards between two Busstations to find which Bus I was suppoused to take. I was back in Sweden in Örebroand I was going to work, I think. It only feels strange because I do never take the Bus to get to work but this time I did. I stept on a Bus and suddenly I realized I was on the wrong Bus and stept of it. The interesting thing is that I was not at work but at my new apartment. I don´t remember where my apartment was, just that it was located on the right side of the town. To some of the people living in Örebro the only place to live is on the east side of the town. Of course that depends on who you ask.

I was in my apartment and I realized that I had forgotten all my bags on the Bus. I started to call around to find out what I was supposed to do to get my bags back. Most worried I was because I had left also my handbag on the Bus. 

For real I had checked my many the evening before and this I remembered in my dream and I thought what shall I do? I had a lot of money on me.
I also had all my cards in the handbag and the most unbelievable thing is that I also had my key in the handbag so how did I get into my apartement?
I started calling around to fuond out what I should do and here I woke up with that strange felling you have after not a nightmare but a creepy dream.

Then I continue for a while to think about my problem until I realize that it was only a dream. Then when I am awake I think about how illogical my dream was. Lot´s of thoghts? Can this dream mean something or not? Was it just stress? And if I had forgotten my handbag on the Bus how did I have my phone on me? Or had I just had my phone in my hand, maybe it was the same thing with my keys? Maybe I had them in my pocket? Maybe it was not so illogical that I was back in my apartement?

I kept thinking about this until I once again realized that it was just a dream.
Crazzy or not but so it was and now I have written it all down befor going to bed again and maybe dreaming a new dream.
So good night!

I am back/ Jag är tillbaka

För svensk version, scrolla neråt:

I have been gone a long time from here. I started this blog about 5 years ago. At that time I had moved to Örebro in Sweden and the thought was to update friends and family around the world about what's going on in my life. For a long time right now I have not written anything here but I will now try to get started again.

So what's going on in my life right now? 
I have my job. I am not working as much as I used to. I never thought I would say this but right now I even feel like I would need to work a little less even! I don't realy get it, before when I was doing so much more I always had time for so much more and now when I am doing less time doesn't seem to be enough!
I guess it is the couch or the bed that takes to much of my time lately.

As much as I used to practice sports I now do almost nothing. Though when I finaly do something I love it. I just have to get more stricked and I guess I would be less tired also if I did more but thinking is one thing and doing is a completely different thing as all of us knows.

Now this is nothing much but it is still a start and I going to try to write about once a week. Take care!

Svensk version:

Det var länge sedan jag senast skrev något här. Det har gått cirka 5 år sedan jag startade den här bloggen och det var i samband med att jag hade flyttat till Örebro. Då var jag ensam i Örebro och för att vänner och familj världen över skulle kunna hänga med i vad som hände i mitt liv så hjälpte en vän mig att starta den här bloggen. Nu tänker jag att jag igen ska komma igång och skriva.

Och då kanske ni nu tänker: Vad händer i Jessicas liv just nu?

Jo, om det nu är några läsare som kanske hittar tillbaka hit igen så kan jag berätta att det inte är så mycket som händer just nu. Jag har mitt jobb, dock till säkert mångas överraskning så jobbar jag inte så mycket som jag tidigare gjort. Konstigt nog så skulle jag till och med kunna tänka mig att jobba mindre än vad jag gör. Det trodde jag inte jag någonsin skulle säga men nu är det sagt.

Jag förstår inte hur det kan vara så att tidigare då jag gjorde så mycket mer så verkade tiden räcka till så mycket mer men nu då jag gör mindre så räcker inte tiden till eller åtminstone så känns det som om jag inte får något gjort. Men det är väl så att jag börjat tillåta mig själv mer vilotid, mer tid på soffa eller sovande, och då får man inte så mycket gjort.

Jag som tidigare sportade så mycket har helt tappat bort den delen av mitt liv. Idag gör jag knappt något alls men de få gångerna jag rör på mig så gillar jag fortfarande det så jag tänker jämt att jag måste komma igång och träna mera regelbundet igen. Men som vi alla vet är det en stor skillnad mellan att tänka och att göra.

Detta är nu en start i alla fall, inte mycket men ni vet att jag lever. I fortsättningen ska jag försöka skriva minst en gång i veckan. Vi får väl se hur jag lyckas!

All the best to all of you! An early happy Halloween! Take care./

Jag önskar er alla bara det allra bästa och en tidig trevlig Halloween!

(Detta är ingen egentlig reklam men gillar ni masken kan den köpas i Hemköpets affärer.)

Ta hand om er!

Energized/ Full av energi

Scrolla ner för svensk version:

O, there is so much I want to tell you all... I just do not have the time and the fucus! But right now I´m full of plans and feelings.
I am a mix of feeling about being here in Italy. The kids realy love me but they do not like me setting the rules and I guess that is good and after a while they really do as I tell them to do... At least for a while!
There are persons who tell me that I can not ever know what the feeling is to have your own kids and that you can´t love any other kids as if their where your own (until I one day maybe have my own)!
I still say then I´m in the big shit! I really love this kids down here in Italy! I feel that they need me and that they love me back. Even the older boy who has been more difficult is enjoying my company right now. The only wrong thing with me is that I never can enjoy anything fully. I feel crazy and guilty for coming down here, making the boys like me and now I´m soon going to leave them as everyone is doing! But lot´s of people says to me that it´s not my problem, maybe not but it still feels like my problem! (somehow I still sometimes thinks that it might be a little bit easier to have your own kids, you have all the responsibility but at least it is YOU who can decide for your kids, you don´t have to stay quietly and at the same time cry inside wishing that the kids where yours so that you could get the chans to do what you think is the best for them... Then there is the question: WOULD WHAT YOU WOULD DO BE THE BEST???)

But just as much as I love this kids or maybe because of it I can tell you this!
I have been down here now for about a week. The first morning after I had arrived I could see the boys by the door to my room but to shy to come in to me... But as I got up, did go to the toilett I did not get to finish before I heard a knocking on the door and when I opened the door I had that little cute littlebrother in my arms, hugging me so hard.

I did though not take more then one day to end the "honeymoon" and we where back to buisness! Discussing and arguing but then having fun as well!
I have been a lot whit the boys this week and as much as I like it I get exhausted from being whit the boys more or less day and night.

My sanity down here has been on vacation an I have pritty much have had to get along on my own. As I have been spending most of my days alone with the kids I have to say that I think I know how it feels to suddenly get a couple of hours by yourself is an feeling indescribable. To suddenly be free to do what YOU YOURSELF want to do... And parents here it come... and enjoying that feeling so much you so you find yourself by the sink doing the dishes whit a smile on your face...
Warning I think is in order!

Well after a week of a lot of childrens company I just felt today that I needed a glass of red wine and I got the best company just next door... I got to smile, spend time with my lovely Italian family, two wonderfully cuddely dogs and some red wine and now I feel as a new person!






Oj, det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för er... Bara jag bara skulle få tid och dessutom kunna fokusera mig på att samla mina tankar och få dem ner skrivna också. Jag är så full av planer och känslor just nu så det är lite svårt...
Det känns väldigt dubbelt att vara här i Italien. Barnen älskar mig även om de inte gillar att de inte får göra precis som de vill och det är väl bra på sitt sätt även om de förr eller senare inte har något annat val än att gör det jag säger att de ska göra.
Det finns personer som säger till mig att jag aldrig kan veta hur det är att ha barn förrän jag en dag eventuellt får mina egna barn. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, om det är så så är jag fullständigt i skiten. Fan, jag tycker om dessa två gossar här nere i Italien. Jag känner att de behöver mig och att de i sin tur tycker om mig. Till och med den äldre pojken har verkligen accepterat mig som han aldrig gjorde tidigare. Det största felet med mig dock är ju att jag aldrig kan njuta av något fullt ut utan så börjar jag fundera på vad jag håller på med och på det att jag snart ska åka hem härifrån och lämna dessa två killar och vad det kommer att betyda för dem! Att jag som alla andra lämnar dem! Det finns många människor som skule säga till mig att jag inte ska bry mig, eftersom de inte är mina barn och därför inte mitt ansvar... men så fungerar jag inte! (Ibland tänker jag tanken att det ändå kanske skulle vara enklare att ha mina egna barn för då skulle jag få besluta om vad som är bäst för dem och ingen annan skulle kunna göra hur de vill med de barnen! Sen är väl bara den stora frågan: OM DET JAG SKULLE BESTÄMMA OCH TYCKA VERKLIGEN SKULLE VARA DET SOM ÄR BÄST FÖR DE BARNEN???)

Men hur mycket jag än tycker om dessa pojkar eller kanske just därför att jag tycker om dessa pojkar så kan jag berätta detta! Efter att ha varit här i Italien i en vecka med en start var jag första morgonen ser två killar tjuvtitta in i mitt rum och så fort jag stiger upp och går på toa, hinner inte bli klar så hör jag någon knacka på toadörren och då jag öppnar så har jag den lilla killen i min famn och han kramar om mig som bara den.

Det tog dock inte längre än till nästa dag förrän "smekmånaden" var över och det var bråk och skrik. Av denna vecka som jag varit här nere just nu så har jag mest spenderat min tid med dessa två pojkar, ibland till och med från morgon till kväll och hur mycket jag än gillar pojkarna så är det väldigt krävande.
Dessutom har personen som hjälpt mig att hålla kvar mitt förstånd varit på semester så jag har verklien varit själv med pojkarna största delen av tiden. Eftersom jag då har spenderat den mesta av min tid med pojkarna, med mina regler men ändå mycket på deras villkor så vill jag mig påstå veta att jag kan förstå hur föräldrar kan känna då man mitt i allt får möjligheten till lite oplanerad egen tid och glädjen man känner då man egentligen för några timmar kan göra vad man vill. Och Efter att ha känt denna totala frihet så ställer man sig och diskar med ett leende på läpparna och man diskar och njuter. Jag tror att detta kan ses som ett varningens märke!

Nå, i alla fall efter att då i en vecka mestadels varit tillsammans med två små pojkar så kände jag idag att jag definitivt är i behov av någon vuxens sällskap och jag kände även behovet av något glas rött, så ikväll gick jag över till grannen och fick kvällens bästa sällskap, ett leende på min läppar och något glas rött också och nu har jag samlat på mig ny energi för kommande dagar!

ÄVEN OM DET EGENTLIGEN ÄR FÖRSENT SÅ VILL JAG ÄNDÅ PASSA PÅ OCH GRATULERA MIN GODING OCH FAVORIT DÄR HEMMA I FINLAND! ELIAS FYLLER 12 ÅR SÅ GRATTIS PÅ HONOM! Han är en god och härlig kille och jag tänker på honom både för igår och för idag! KRAM

Fullbokad/ Lot´s to do

Scroll down for Enlish version:

Oj, oj, oj... Jag har då varit dålig på att skriva de här senaste månaderna och det är tråkigt men det betyder inte att jag varit lat utan mera det att jag har haft fullt upp.
Från att jag kom hem från Italien så har jag jobbat från första stund och jag har jobbat hela sommaren med endast lediga dagar som jag har haft fullbokade med träffar med en massa goa människor.
Det har varit flängande fram och tillbaka till Finland och lite runt i Sverige har jag hunnit också och till Tyskland på festival var jag också i sommar, mer om detta kanske i ett senare inlägg.

Hemma i Örebro hade jag först svårt att återhämta mig och återinstallera mig i min gamla vardag. Det är nyttigt att se andra saker och andra kulturer men det tar på och att sen komma hem och fortsätta där man tidigare varit så sätter sina spår.
Jag vet inte om jag skrev om detta i ett tidigare inlägg men annars kommer det kanske lite mera utförligt i ett senare skede. I alla fall så vi veta att vi har det bra i Norden, med våra rättigheter och så. Sen kan det ju alltid bli bättre även i Norden.
Men nog om detta nu. Jag har också hunnit med att flytta in i en lägenhet och två veckor senare in i en ny lägenhet igen men nu verkar det som jag kan komma att få bo kvar i tills jag själv känner för att flytta. Jag har dock redan fått ögonen på en lägenhet som jag kunde vara intresserad att köpa men mer om det om det blir något av det. Jag hann aldrig på någon visning och dyr var lägenheten med. Men fin och bäst av allt så fanns det bastu i källaren.
(För alla i Finland som läser detta så är det inte något konstigt med bastu i källaren. Även i höghus finns det alltid bastu i källaren om det inte till och med i nyare hus finns bastu i varje lägenhet men så är inte fallet i Sverige. I Sverige får du nog vara glad om du kan hitta ett höghus med bastu i källaren men vad jag vet så finns det nu då två ställen i Örebro som lär ha bastu i källaren så om jag ska köpa något i Örebro så har jag hittills siktet inne på dessa bastuställen!)

Nå ja till jobbet så har det också varit med blandade känslor jag har återvänt. Det är inte lätt att vara "nygammal" och komma in i system som man kan till en del och som till en del har förändrats men efter några månader har det gått bra. Det som kanske chockade mig mest var nog att jag som alltid tyckt om att ta i och jobba. Visst blir jag trött men jag brukar tycka om att jobba då det är mycket att göra, jag har blivit stressad de dagar som det har varit mycket att göra. Hmmm, börjar jag bli sund eller börjar jag bara bli gammal eller har jag bara varit "ledig" för länge?

I alla fall passligt till att jag nu börjar vara inne på jobbet igen och inte stressar upp mig lika mycket så ska jag nu åka på 5 veckor till Italien igen. Det är med blandade känslor som jag åker tillbaka. Jag vill och jag vill inte. Jag vill dit men jag vill inte åka från Örebro men nu är det bestämt så Neapel, Italien här är jag!

Fortsättning följer...


Haven´t written much this last months but it´s not cause I´ve been lazy, I just have had to much to do. Since I´ve got back to Sweden I have been working, no holliday and a lot of the days of from work has been fully booked. I´ve been a couple of times back and forward between Finland and Sweden and I have tried to catch up with friends I haven´t seen for a long time and I where for a week in Germany as well!

I have moved twice since I came back in the beginning of the summer but now I think I wont have to move before I myself want to.
I had difficulties geting back to buisness at work. I who always have liked working got stressed when it was a lot to do and I was as a/an "new/old" co-worker so some things had changed and others not and it was not so easy to come back to work.

Then again it was difficult for me to see the differences between different places and people. It is difficult to travel between different cultures and now that I have started to found my place I have traveled back to Italy again.
What I am doing I´m not sure but I know I´m supposed to stay in Italy for 5 weeks but how it will be I´m not sure!

More about that an other time...

Jävla skit människor/ Fucking people there is in this world

Scroll down for English version:

Så jävla besviken jag blev idag! Jag vet att man inte ska förvänta sig att andra människor behandlar en som man behandlar dem men ändå kan jag inte låta bli att bli förbannad, förnärmad och så otroligt ledsen. Idag cyklade jag till jobbet men då jag slutade jobbet nu på kvällen och kommer ut för att ta cykeln och cykla hem så hittar jag bara ett uppklippt lås kvar.
Jag vet att jag inte är den första och inte heller den sista men det känns jävligt att man inte ska få ha sina saker i fred någonstans. Man ska inte fästa sig vid materiella ting brukar jag försöka tänka men det finns saker som har ett känslomässigt värde i alla fall. Cykeln är inte värd mycket i pengar men för mig är den värd så mycket mera. Det är en gammal "mommocykel" som jag faktiskt har fått av min gammelmormor och gammelmorfar. Min gammelmorfar hade typ ropat in den på en polisaktion av gamla cyklar så han betalade inte heller mycket pengar för den.

När jag för några år sedan av någon orsak var i ett sådant skede av mitt liv att jag var utan cykel så fick jag denna cykel av min gammelmormor och -morfar. Jag har vårdat denna cykel och varit så glad för att jag fått den här cykeln. Vissa delar så som ytter- och inner ringar har jag bytt ut likaså sadeln och kedjan men jag har varit så glad för att jag fått denna cykel.
Så pass glad att jag till och med då jag flyttade hit till Örebro packade med mig cykel.

Min gammelmorfar dog redan för några år sedan och min gammelmormor då tidigare i våras och så sent som idag då jag tog cykeln från källaren tänkte jag faktiskt: vad härligt att jag har denna cykel för jag tänker så ofta på min gammelmormor och -morfar när jag tar min cykel och ska cykla iväg någonstans.

SÅ TILL DIG SOM TOG MIN CYKEL! DU SKA VETA ATT DU SÅRAT MIG SÅ MYCKET MERA ÄN VAD DU NÅGONSIN KAN FÖRESTÄLLA DIG! FÖR DIG ÄR DET BARA LITE EXTRA PENGAR NÅGONSTANS FÖR MIG VAR DEN CYKELN MINNEN!
Skulle du/ni som tog min cykel på något sätt råka läsa detta så hoppas jag att du/ni har hjärta nog att hämta tillbaka cykeln därifrån ni stal den.

Det var faktiskt en gång en hälsocentralsläkare/vårdcentralsläkare som blev bestulen på sin cykel utanför sitt jobb hemma i Ekenäs och han satt in en annons i tidningen var det ungefär stod: Du som tog min cykel var vänlig och lämna tillbaka den för jag behöver den.
Till storyn hör också att denna läkare dagligen cyklade låna sträckor både till och från jobbet och där utöver också och tack vare den annonsen så fick han faktiskt tillbaka sin cykel. Bara dagen efter eller någon dag efter stod cykel återlämnad på den plats den tidigare stulits från så jag kan ju åtminstone lite hoppas på att det finns en liten chans att den person/de personer som stal min cykel ska först se detta inlägg och sedan ha lite hjärta också.
Annars hoppas jag att ditt/ert dåliga karma snart ska hinna ikapp dig/er och att du/ni ska få känna hur det känns att känna utlämnad och ledsen, på samma sätt som jag och säkert många andra med mig också gjort då de kommit ut och inte hittat sina cyklar utan istället bara uppklippta lås. För jag tror inte att det kan vara en tillfällighet att det med jämna mellanrum försvinner cyklar utanför Örebros sjukhus! Antagligen är det samma person/personer som håller på och vid det här laget har ni hunnit bygga upp ett rejält dåligt karma som förr eller senare kommer att ge igen hoppas jag!

Min cykel som står först i raden!
My bike is the first one!

So disappointed I was today. I know that I can´t go around and expect other people to treat me as I treat them but I can´t help feeling sad and angry right now. Today I took my bike going to work but when I come out after ending my shift I only find a lock gut open and no bike.
I know I´m not the first nor the last one this has happened to or will happen to but I feel sick whit the thought that I and others with me as honest, hardworking people go to work and your things are not left alone outside your workingplace. I always try to think that you should not get to attached to material things and my bike was old and not worth much money but for me this bike is not only a bike, it is also memories.
This bike ment so much for me so that when I moved to Sweden from Finland I brought this bike with me. There was a lot I had had to change on the bike but I got this bike from my greatgrandmother and greatgrandfather. Both of them are dead today, my greatgrandmother died as late as this spring and I have been so happy and latest today when I took my bicycled to work I thought of my greatgrandmother and greatgrandfather.

SO TO YOU WHO TOOK MY BIKE, IF YOU WOULD HAPPEN TO READ THIS! YOU SHALL KNOW THAT YOU HAVE HURTED ME A LOT MORE THEN YOU PROBABLY EVER COULD IMAGINE! FOR YOU THIS BICYCLE JUST IS SOME EXTRA MONEY FOR ME IT IS SO MUCH MORE SO IF YOU SHOULD HAPPEN TO SE THIS TEXT AND IF YOU HAVE A LITTLE BIT OF HEART IN YOU, YOU BRING BACK THE BIKE WHERE YOU STOLE IT FROM!

It was actually once a doctor that lived and worked in my hometown Ekenäs who always bicycled a lot both to work and otherwise aswell and one day his bike was stolen outside his work and he put in an annons in the local newspaper and told the person who had stolen his bike to bring it back.
Now i can´t remember if it was the day after or a couple of days after that his bike was brought back to the spot from where it was stolen erlier.
I guess the chans is little that the person/persons who stole my bike first will see this text and then care enough to bring back my bike from where it was stolen.
And if I don´t ever see my bike again I at least hope that your bad karma will catch up with you and you´ll get back everything you deserve and more.

Klant ARSEL/ Blunderer

Scroll down for English version:

Hahaha... Jag kan inte låta bli att skratta... Jag, Jessica, har varit framme igen! Fast lite förvånad måste jag säga att jag är ändå. Jag kan vara tankspridd ibland men för det mesta brukar min hjärna ändå vara ganska skärpt! Sista tiden nu har jag dock gång på gång förvänats över att jag stressar upp mig för saker jag inte blivit stressad av tidigare och jag tycker också att min hjärna har varit otroligt trögtänkt de senaste veckorna.
Idag tog dock priset! Jag är som bäst på väg till Söderhamn och hälsa på min vän Ingela och hennes familj.

Jag hade klockan och ringa i god tid idag och packade mina grejer. Jag har en gång igen flyttat nu under helgen och även jobbat natt så jag har levt lite provisoriskt och allting ligger i påsar och säckar just nu! Jag plockade dock fram allt jag behövde, slängde ner det i resväskan och packade också handväskan! Jag tänkt att jag måste ta den lilla Marimekko väskan som jag hade skillt igår då jag var ut och handlade. Men mitt i allt var handväskan full och jag tänkte nog bara att jag måste ju ha allt packat nu och börjar gå mot station. När jag sedan står ich väntar på tåget med 5 minuter kvar kommer jag på att jag tog ju aldrig Marimekko väskan och i den ligger alla mina pengar och kort. Jag ringer Ingela som lovar låna mig pengar under min vistelse i Söderhamn och jag funderar inte mer på saken eftersom jag har tågbiljetten färdig betalad och då kan ta mig fram till Söderhamn utan problem!

Jag som då senaste tiden har stressat upp mig över saker som jag inte brukar känner mig mitt i allt väldigt lugn och befriad. Jag kan inte småhandla en massa onödigt och turligt nog packade jag med mig lite frukt och annat smått och gott!

Så där totalt "Jessica galet" sitter jag nu alltså på tåget upp till Söderhamn och är så gott som stressfri! Det enda som irriterar lite är att som vanligt är det strul med sj tågen. Jag har väl haft en otrolig tur de senaste gångerna då jag åkt tåg för då har tågen varit i tid men nu känns det mera som vanligt igen! Förutom att lugnet som dök upp över mig tidigare idag gör att jag egentligen inte är irriterad över tågförseningen, bara lite då!


I can't do anything but laugh right now! I have done it again! Something that probably just I, Jessica, would do. But I am a little bit surprised because lately I have been more absent-minded then I think is normal for me! I think that usually my mind works pretty fast and I think I can take stress pretty well but lately I think I have gotten worked up about things I don't normaly get worked up about and my brain has been working much more slowly then normal!

Today I got up in good time and packed my things, since I have moved and worked nights this week-end I still have almost everthing in bags and yesterday I went shoping and had all of my money separatly in a small purse. This morning I thought I have to take that purse and put it among the other things I am going to take with me! I packed my bag and my handbag and when both of them where full I thought Ihave to have everthing packed and left for the train station! At the train station I remembered that I did not take my purse with all my money and cards! I call my friend who promises I can barrow money from her when I get to "Söderhamn", so I get on the train and I have my ticket paid since erlier and I have some fruits with me so I don't have to starv.

And suddenly I feel a calmness I haven't felt for weeks. I feel free, I feel calm and even thoughe train is late as usually here in Sweden I'm not feeling as irritated as I normaly would.  I am calm and free and just so normaly "Jessica crazy".

Dagens skämt/ The joke of the day

Scroll down for English version:

Det här inlägget kunde egentligen ha kommit för några veckor sedan. Det komiska jag kommer att berätta om nu hände andra dagen efter att jag hade återvänt till Sverige men det kunde klart ha hänt när som helst och jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt.

Jag var med en vän och handlade i en vanlig mataffär i Örebro. Vi köpte bland annat en förpackning med fyra stycken Somerby cider och i kassan betalade min vän först och jag sedan och jag hade cidern bland det som jag skulle betala. Då killen i kassan dragit igenom alla varor och jag skulle betala så frågar han mig om jag har leg.
HAhahahahahaha... Jag blev så paff så jag säger till min vän "nu ska han se på min legitimation också" och jag var väl så rakt på sak och så förvånad att efter att jag sagt detta blev det tyst för en stund innan jag sedan plockar fram mitt pass.

Kontrasten från att bara två dagar tidigare fortfarande ha varit nere i Italien där man till och med kan köpa vin och starkare i vanliga mataffärer och var jag tror att ingen ens tänkt tanken på att fråga om någon legitimation. Jag har också väldigt sällan behövt visa leg i Finland men i Sverige får jag visa leg så gott som varje gång på systemet men aldrig tidigare har jag behövt bevisa min ålder i en vanlig mataffär för att köpa några cider. Jo, i och för sig så en gång för cirka ett år sedan fick jag visa id då jag köpte en lott i en mataffär.

De flesta brukar väl bli glada för att man tar dem för att vara yngre men inte jag! Jag vet att jag själv har svårt med att bedöma åldern på andra men hallå att jag skulle vara under 18 år det kan väl ändå ingen tro!

Men då kan jag ändå passa på att berätta att för någon dag sedan var jag på systembolaget och killen före mig i kassakön var tvungen att visa id. När det blev min tur släppte killen i kassan förbi mig men sedan så frågade han igen id på killen efter mig i kön.
Då slog det en extra volt av glädje inom mig! Ha ha ha...

About a couple of weeks ago something very interesting happened. A funny thing happened to me. I was shopping with a friend, in a normal supermarket in Sweden. I bought 4 ciders (alcoholic drinks) and when I was supposed to pay, the man at the counter asked to see my id card. I was so surprised that I first looked at my friend and said "Did you hear that? He wants to see my id card." And first then I realized that he relly was not joking.
You get to buy cider when you have turned 18 but in the shops they have an obligation to ask for anyones id card if they think the person is under 25, in some shops in Sweden they even should ask for id cards of any person they think is under 30 when buying alcohol.
I guess most pople get happy if anyone ask for they id card but no one can say that I look under 18 and I don't want to be taken as one.

The thing is that just two days before this insident in the shop in Sweden I still was in Italy where you can buy any alcoholic drinks in a normal food store and I have only once or twice had to show an id card when buying alcohol in Finland. In Sweden I have had to show my id card allmost everytime I shop in "Systembolaget" (the store where you can buy alcoholic drinks) and once I have had to show my id card when I was buying a lottery ticket but never buying cider before.

A fallow up to this story did come a couple of days ago when I was buying wine at Systembolaget and the man before me had to show his id card, when it was my turn I did not have to and then the man after me again had to show his id card. Guess who was happy! A winn for me!

The party

Scroll down for English verison:

Jag har då varit den duktiga tjejen i Italien, inget riktigt party, inga riktiga flirtar och inte allt för mycket alkohol (fast en del har jag syndat på den fronten).
Men så blev då omständigheterna de att senaste lördag som tidigare såg ut att bli den sista dagen/kvällen med de i Italien som jag skulle kalla för min italienska familj blev en kväll och natt av fest.
Jag fick låna familjens bil och jag fick till och med lov att dricka lite alkohol i början av festen även om jag skulle köra... Men då man är van hemifrån att man inte dricker och kör så var jag nykter hela festen!
Jag åkte med Filomena för att lyssna till lite napolitansk musik. Gigi Finizio var det som sjöng och som vanligt i de sydeuropeiska länderna så började tillställningen så att vi åkte hemifrån vid 21.15 och vi åt lite först och så lite innan midnatt började Gigi Finizio sjunga och efter att han slutade så tog en DJ över och det spelades all sorts musik och det blev att svänga loss lite på dansgolvet!

Tro det eller inte men jag och Filomena var hemma igen kl: 3 den natten och de andra vi var där med stannade ännu längre. Igår (söndag) sov jag inte så länge. Det var packning på schemat och så trodde jag från början att jag redan igår skulle åka in till Neapel för att idag tidigt ta mig ut till flygplatsen men se där blev det än en gång inte som vi planerat eller diskuterat. Men denna gång var det bara en positiv del för mig för jag fick en dag extra att spendera med min italienska familj!

Och just nu är jag så trött så jag orkar inte ens känna efter hur jobbigt det egentligen är att åka ifrån alla dessa människor som påverkat mitt liv och som det känns nu så kommer denna upplevelse att fortsätta påverka mig en tid till. Få bara se vart jag kommer och vem jag kommer att bli efter det här!

Redo för party!
Ready for the party!

Since I came to Italy I´ve been the good girl and that means no partys, no real flirts and not to much alcohol. So this Saturday it was time for party! We went to listen to a Napolitanian singer, by the name Gigi Finizio.
I had a nice evening that ended first at 3 o´clock that night so yesterday I was tired, packing my things and spending the last of my time with the wonderful people I met djuring my stay in Italy.
The to little sleep has helped me so that I´m not crying to much right now. I´m to tired to feel... so even though I now am sitting at the airport in Napels I still haven´t realized I´ve left (I think).
But I know this experience has changed me and probably will keep on changening me still, for some time.

PARRUCCHIERE

För er som inte förstod direkt så är parrucchiere det italienska ordet för frisör. Jag var allts åigår till frisören och klippte håret lite grann.
Det var tror jag första gången jag varit till en manlig frisör. Han gjorde ett bra jobb tycker jag och jag har lovat gå tillbaka till honom för att sätta lite slingor i håret sen i september när jag återvänder.
Jag är lite stolt för jag hängde med i allt han pratade och frågade mig om. Inte förstod jag alla ord men tillräckligt många för att förstå helheten.
Sedan gjorde han fina lockar men eftersom han är vana med italienares, en hel del grovare hår så satte han för lite spray och efter en stund var mitt hår så gått som rakt igen. Så brukar det väl i och för sig annars också gå.


I got a haircut and the word parracchiere means hairdresser in Italian.

Här tycker jag att man bättre ser mitt hår men det blev ju inget leende så det kommer en bild till med ett leende.
My new haircut and the same on the next pic only with a smile as well.

Bevis på att jag har sprungit. Har blivit märke efter toppen jag använder då jag springer.
I am running, have a mark after the top I´m useing when I´m running.

 Jag är som jag är och jag önskar att några av er som vet det skulle kunna berätta för vissa här nere att det bara är så. Jag vet att det inte kommer att gillas att jag köpt detta men jag har fått så mycket god mat och haft så många trevliga stunder och jag kommer åtminstone inte på länge kunna bjuda tillbaka. Därför har jag nu köpt detta som ett litet tack!

Soon my days here is over and I have bought a little go away gift to my "my family" here... and it´s not the family I´m taking care of. It´s to the family that takes care of me!
I know Filomena will be a bit angry with me for buying this things but I wanted to so I did!

IKEA

Hmm... man kan ju besöka svenskt här i Italien också. När man ska handla vissa saker så handlar man bästpå IKEA!

Jag gjorde en gåva till Filomenas födelsedag som jag behövde en ram till och då var vi till IKEA och köpte en! Dessutom har de då en svensk butik var man man kan få köpa massor av olika svenska produkter som bland annat knäckebröd, kanel bullar, lösgodis och en massa annat.
Passar ju lite bra med svensk info idag på Sveriges nationaldag, även om det är närmare en månad sedan jag var på IKEA!

Grattis Sverige!


Have been in the Swedish store IKEA for some shopping.
It is almost a month since I was at IKEA but since today is tha national Day of Sweden I thought I could write about this today!