och så kommer... och så vidare! del 2!

Fortsättning från föregående inlägg!

Idag var jag då och träffa Brita och Lasse och jag kan bara konstatera att jag inte hittar i Örebro. Jag måste nog ta mig ut och se mig omkring lite här. Nu hittar jag till tåg/bussstation och till sjukhuset. Sedan har jag i princip en gata i centrum som jag nästan kan utan och innan. det är Drottninggatan! Där ligger O´Larrys, Body Shop, Clas Olsson, Filmstadion och en massa massa andra härliga butiker och restauranger!
Men i och för sig så har ju sommaren inte varit den bästa! Jag skyller på det!
Idag var jag på shopping också och fick en regnskur på mig. Men det gjorde inget för humöret var verkligen på plus idag. Då det regnade och jag stod där under ett tak så kände jag mig hungrig och såg en (HÅLL I DIG PAULI) Jag såg en Burger King så jag bestämde mig för att ta lunch där! Av någon underlig anlädning får Burger King mig att tänka på nyåret i Thailand. Då var det irlänkds pub först och sedan blev det Burger King senare på kvällen/natten. Det känns som hur länge som helst sedan Thailand, även om det inte är allt för länge sedan!

Kalla det kvinnlig logik eller enbart Jessica logik men det var varken huvud eller fötter med mitt handlande idag. Jag har inget sängöverkast så jag tänkte att jag skulle kunna titta efter ett sängöverkast. Hmm, sängöverkast köper man ju inte så ofta så jag har ingen aning om vad det ska kosta. Jag var på Indiska och på Hemtex idag och hittade några sängöverkast jag ändå tyckte var ok! Sedan gäller det ju också att sängöverkastet ska passa in med resten av inredningen. Det är inte lätt! Nu kommer den riktiga klämmen där Jessica logiken kommer in! Eftersom jag inte var säker på om jag gillade sängöverkasten och så tyckte jag att det var för mycket pengar att satsa så där bara. Jag bestämde mig för att tänka på saken och gick in i en bokhandel istället! Smart drag av mig. Jag är ju så svag för böcker så dagen slutade med att jag köpte böcker för bubbla priset än om jag bara hade köpt mitt sängöverkast! Hoho... men ett av mina motton är att man aldrig kan ha för mycket böcker! Jag köpte Jonas Gardells senaste bok. Jag köpte en bok om psykologi och en som ska vara bra för själen. Jag köpte ett sällskapsspel som handlar om vett och etikett och så köpte jag en Jessica film Hotell Marigold men Maggi Smith och Judi Dench! HÄRLIGT HÄRLIGT!
Så otroligt onödigt egentligen men, hej just då levde jag så som man ska leva. Jag levde i nuet och funderade inte på så mycket annat.

Samtidigt som jag nu sitter och skriver allt detta funderar jag ifall jag berättar för mycket och allt för underliga grejer. Jag blir lite rädd att ni ska tro att jag är skitzofren eller något. Ibland tror jag nästan själv också lite grann det men så tänker jag att jag bara har rikligt med tankar och funderingar. Men jag känner ändå kanske att jag inte borde dela med mig för mycket av mina "udda" tankar!
Hoho... Ni förstår att det inte kan vara lätt att leva som mig! Jag får ofta höra att jag tar livet för allvarligt. Men vad kan jag göra att jag är den allvarliga sorten. Jag har ju nog definitivt roligt också men jag försöker att alltid ta andra människor på allvar och allt jag gör gör jag till 200%. Det är inte lätt att leva så men vad gör man. Vem har sagt att livet ska vara lätt egentligen. Något av det värsta för mig skulle nog vara det att andra människor skulle känna att jag tar dem förgivet eller att jag leker med dem och deras känslor. Jag är ju ingen ängel och jag gör mina misstag men jag hatar att göra misstag när det gäller andra människor.
Men nog med dessa djup djupa tankar för denna gång.

Istället till handboll! SVERIGES HERRAR ÄR I FINAL!!! Vilken sensasion! Härligt Sverige!
Och så måste jag bara få nämna att om jag inte vore finsk så skulle jag vara otroligt förnärmad. Jag brukar lyssna på en radio kanal som spelar Rock musik. Idag spelade de Hard Rock Halleluja men jag har ännu aldrig hört en Tina Turner låt! Som jag skriver så tur att man har finskt blod i sig...

Nu får det räcka för denna gång! Ha det gott! Hoppas att ni får en bra helg!
Kram!

PS. OJ OJ OJ ... Nya Dallas har premiär den 20/8. OJ oJ Oj... Vilken sensation! hahaha... Tv freeken Jessica är i gång. Jag fattar inte att jag klarar mig utan tv här i Örebro men så tittar jag också på program genom datorn så mycket som jag hinner eller ser på de hemköpta filmerna jag har. Och vissa filmer kan jag se om och om igen. De blir aldrig dåliga!

Hejs svejs!

och så kommer alla känslorna på en och samma gång! del 1

Just idag (10/8) har jag så mycket jag vill dela med mig till er!
Idag har varit en bra dag och jag är tacksam för det.
Igår (9/8) var egentligen ingen bra dag. Jag var på jobb. Läkare jag rondade med var irriterad och jag blev väldigt irriterad och den irritationen höll i sig hela dagen. Jag försökte verkligen släppa irritationen men den bara fortsatte och fortsatte. Jag bad om ursäkt till undersköterskan jag jobbade med och sa att jag bara inte blir av med min irritation. Hon märkte också av min irritation även om jag inte var irriterad på henne. Men sedan igår på kvällen fick jag än en gång förklaringen till min irritation. Att jag aldrig lär mig! Jepp, det blev dags för den där veckan i månaden. Nu vet jag att ni är många som tänker "kan det verkligen vara så" MEN JO DET KAN DET! HELT KLART! Idag känns det ändå lite bättre!
Sedan vill jag ännu för att återvända till igår, än en gång tacka mina ljuvligt härliga arbetskompisar här! Att jag har fått träffa dessa människor är helt underbart, precis som jag är tacksam för så många andra människor som finns i mitt liv.
Just nu är i alla fall min tid här i Örebro (hoppas jag). Jag är inte redo för att flytta vidare härifrån. Jag vill verkligen fortsätta jobb och bo i Örebro och mina ljuvliga arbetskompisar här, gör verkligen allt för att jag ska få stanna. Jag pratade med en av cheferna igår angående vidare jobb men men "surprise" så ska jag vänta tills nästa vecka för ett eventuellt svar!!!
Jag fattar inte de säger att det finns tillräckligt med folk på kliniken men de ändå ska kolla vad de kan göra. Jag blir helt snurrig.
1. Om det en gång finns tillräckligt med personal så varför kolla något mera.
2. Varför kolla om ekonomin tillåter dem att anställa mig ifall jag från första början inte behövs.
3. Vad jag vet så borde det vara 6 stycken som kommer att vara borta i höst bara på min avdelning och de har vad jag vet endast 2 nya istället. Men men DET FINNS TILLRÄCKLIGT MED FOLK!!!
4. Skulle jag inte vilja stanna kvar så otroligt mycket så skulle jag be dem dra åt skogen och bara söka ett annat jobb. Det är ju inte precis så att jag inte kan få ett annat jobb. Jag lär inte behöva gå arbetslös i första hand.
5. Just nu jobbar jag då 100 % samtidigt som jag jobbar massor med övertid. Men fortfarande så är jag "överlopps".

Fan att man ska vara en människa som låter känslorna styra. Om man bara kunde tänka. Jag tänker nog också men jag kan inte gå emot mina känslor och det vad mitt hjärta säger.
Ibland får jag lite en känsla av att det är lite "svenskt" att vilja behålla kakan men samtidigt vill man äta upp den. Jag menar ju inte att detta gäller alla men jag upplever att man heller "halvlovar" något ifall att om situationen skulle ändra längre fram, istället för att man säger som det är från början. Man håller folk på spänn och man får vänta på besked. Detta är väldigt svårt att förstå för en rättfram finska som säger vad hon tycker just här och nu!

Nå i alla fall var jag en sur och butter tjej som dessutom hade väldigt ont igår. Så fick jag prata med min släkting Kertu i telefon och henne och Hasse kommer jag att få träffa i helgen! Härligt!
Tack till Jenny också för igår och till Andrea för idag. Vad skulle jag göra utan facebook och er!
Jag ska också träffa Thomas nu i helgen! Härligt det med!

Om gårdagen inte var allt för super så har då idag istället varit betydligt bättre. Jag fick ett samtal från en kvinna i Örebro som säger att hon har Finlandsfrämmande som också gärna skulle träffa mig! :) Lasse och Brita var det! De hade ringt till mitt jobb för att få tag på mitt telefon nummer. Härligt. Tänk att de gjorde så mycket extra för att få träffa mig. Det var roligit att få höra nyheter hemifrån och från handbollsvärlden där hemma. Det börja nästan klia i fingrarna att få spela handboll själv också. Eftersom jag inget vet angående fortsättning på jobbet så har jag ju inte heller kunnat planera så mycket annat...
Lite roligt är att igår tänkte jag att jag håller på och glömma min finlandssvenska. Jag blev till och med lite rädd av all "svenska" svenska och att jag kommer på mig själv för att prata mer och mer "svenska" svenska men så fick jag då idag höra riktig "kariska" detta är härligt och nu är all min rädsla borta. Jag ska använda mig av min finlandssvenska här bland alla svenskar! De gillar ju min finlandssvenska så varför skulle jag inte hålla mig till den!?

Nu blir det väldigt långt det här så jag väljer att skriva fortsättningen i ett annat inlägg!
Alltså fortsättning följer!

Cykelslalom genom Örebro!

Roligt eller inte så åker jag mer eller mindre slalom till och från jobbet!
Det har ju även här i Örebro, som andra ställen i världen regnat väldigt mycket denna sommar. Detta gör att en massa små djur söker sig bort från de överfulla dikena och den våta jorden under buskarna. Och vart söker de sig då? Jo, ut på cykelbanorna så jag cyklar slalom till och från jobbet. Cykelvägarna är fulla av sniglar. Stora, bruna och slemmiga sniglar och små lite sötare sniglar med "hus" på ryggen. Alla dessa sniglar ligger på cykelvägen och jag får svänga åt vänster och åt höger för att inte cykla rakt över dem. Men ibland misslyckas jag och så hör man ett plupp eller ett krasch... Inte så trevligt men jag gör så gott jag kan för att missa alla dessa sniglar.

Jag måste också bara än en gång få nämna alla mina härliga arbetskompisar här i Örebro. De gör då verkligen min dag så positiv här! Jag hoppas verkligen att jag ska få stanna här. Alla kämpar verkligen för att jag ska få stanna och nu är chefens chef i kontakt med ännu en högre chef för att kolla om det finns möjlighet för dem att ha mig kvar, så folk tycks ju verkligen vilja ha mig kvar! Och jag är så tacksam! Det är tydligen en fråga om pengar! Jag kan då inte låta bli att tänka tanken att de kunde kanske göra sig av med någon av alla dessa chefer och istället anställa några "arbetare" så att arbetarna inte behöver jobba slut sig!
Jag håller tummarna och hoppas (vet) att ni också gör det för min skull för jag är definitivt inte redo att flytta härifrån ännu!

Nu till OS... Man får väl vara glad för att det så småningom börjar vara slut på OS. Man hinner ju inte sova! Så mycket härlig sport som man vill se på! Tungt värre! Men än så länge överlever jag! Men jag kan då bara säga det att det är inte lätt att vara "soffidrottare". Jag hinner ju inte träna något själv och dessutom värker det i kroppen av allt soffsittande! Nej, det får nog snart bli någon egen träning!

Nu en väldigt rolig nyhet! Egentligen är det här en så stor nyhet att den borde ha kommit först eller borde få en egen rubrik till och med! Jag har kommit med på bild med namnet under och allt i Athlones lokaltidning. Inte illa att komma med i irländsk tidning! I och för sig är jag ju redan halvirländare så jag borde väl inte vara allt för överraskad. Jag är med på bild som en av deltagarna i det irländska volleyboll teamet. Jag är stolt och jag har till och med fått ordnat så att jag ska få en kopia skickad hem till mig! Inte illa!

Nu tycker jag att det är passande att sluta med en så stor nyhet denna gång.
Go natt på er! Sov got och hoppas att ni får en fin dag då ni vaknar igen!
Ta vara på er! Glöm aldrig att jag håller var och en av er i mitt hjärta. Sköt om er och låt mig veta om ni någon gång behöver något. För ni ska veta att även om jag nu bor i Örebro så tar det inte allt för länge innan jag är var än ni är om ni behöver mig!
Kram på er!

"The Best of The Best!"

The Best of The Best, har träffats än en gång!
Uttrycket "The Best of The Best" uppkom förra året vid den här tiden men gruppen det gäller har nog funnits långt innan dess!
Det gäller mina härliga "gamla" arbetskompisar. Den avdelning där jag dtartade min karriär inom vården. Jag började mitt sommarjobb där sommaren 2006 och sedan jobbade jag från och till på den avdelningen fram till hösten 2010.
Tack vare det jobbet har jag fått vänner för livet. Jag har fått en helt ny egen lite familj. Jag har mina extra mammor där. Jag har till och med en "svärmor" där och fram för allt har jag några så absolut super fina vänner där!
Nu träffades vi då i helgen. Jag var en kort sväng hem till Ekenäs och tillsammans skrattade och grät vi om vart annat.
Ni är helt super och jag är så glad att jag fått lära känna er. Tillsammans med er kan man dela med sig av alla tankar och funderingar man har och det är ingen som tycker att man är underlig eller knasig för det! Eller så tycker ni också det men ni har bara lärt er att inte alltid säga vad ni tycker!
Ni är suveräna och just nu saknar jag er så mycket.
Tack till Veka som alltid så hjärtansfullt öppnar sitt hem för oss alla och som fixar till något gott att äta.
Detta kommer jag att leva länge på! Tack till er alla som var där.

En anna sak som jag också tycker att är roligt är att få veta vem alla som läser min blogg. Jag kan ju se läsarstatistiken här men jag vet ju ändå inte vem det i verkligheten är som faktiskt läser dessa mina inlägg.
Nu efter denna helg vet jag igen lite fler som tittar till min blogg och som följer med vad som händer mig här i Örebro.
Ni ska veta att det är till er alla som jag skriver. Jag har era ansikten framför mig de gånger jag sätter mig ner och skriver ett inlägg.

Hemma i Finland var det massor att göra och jag kan bara låta er alla veta att jag alltid gör mina kalkyleringar angående vem jag ska försöka hinna träffa och så försöker jag hinna träffa så många som möjligt! Men jag har ju så otroligt många ljuvliga vänner där hemma att jag hinner ju på inga vänster träffa alla. Så de jag inte hann träffa denna gång hinner jag kanske träffa nästa gång och så vidare. Jag tänker dock på er alla väldigt ofta här!
Denna gång träffade jag i alla fall båda dröderna mina. Jag är nu officiellt minst i syskonskaran. Yngsta brodern som ändå är 10 år yngre än jag är nu huvudet längre än mig, så jag som inte är speciellt lite kännde mig ändå väldigt liten i jämförelse med mina bröder. Men äldst kommer jag ju ändå att vara tills jag går och dör. Och som den äldsta så kommer jag också alltid att vara den klokaste! ;) Det är ju självskrivet och är jag inte alltid klokast så är det väl i alla fall så att man ska höra på sin storasyster... :)

Jag träffade ju så många att jag inte kan räkna upp alla men solstrålen Oliver var nog en av de personer som var härligt att få träffa. Tänk att bara på två månader hade han ändrat otroligt mycket. Det är nog alla de små som det är mest synd att vara borta ifrån. De utvecklas så fort och det är så mycket som man missar men det får man ta om man vill pröva på utmaningar i livet. Jag träffade också min brors pojke, Elias, som faktiskt tyckte att det var roligt att träffa mig också! Vännen, är så otroligt omtänksam ibland och han kan vara så otroligt känslig och uppmärksam ibland!
Jag träffa en hel del andra också men det blir väl bara tråkigt att räkna upp alla en efter en så nu ska jag inte göra det men jag måste bara få nämna min gammel mormor, som också blev så väldigt glad av att se mig. Det var extra fint att få träffa även henne.

Nu är jag då tillbaka i Örebro och jobbar som bara den! Jag har jobbat så mycket den senaste tiden så man kan säga att jag vet vad jag gör med min tid här i alla fall.

Ni ska nu alla ha det så bra och sköt om er var än ni finns i världen. Ni ska veta att ni är viktiga för mig och att jag tycker om er!
Kram på er...

PS. Trött och så och på grund av att jag är som jag är så sitter jag nästan och gråter här medan jag skriver detta. Men alla ni som känner mig vet ju att det är sådan jag är. Jag gråter när jag är glad, ledsen, rörd, ordentligt trött och till och med då jag blir arg. Så det är inte mycket att ha av mig!
Jag försökte använda mig av detta mitt gråtande en gång inom vården. Jag sa till en patient att det är bra att gråta och släppa ut sina känslor. Jag fick som svar "du menar att du är en sån där lipsill, alltså!"
:) så kan man ju också se det!

Tack och hej för mig!

 

Den enas dröm, den andres mardröm!

"Nej, hur länge ska den här sporten hålla på?"
Säger en av mina  kolleger. Stackars henne, då OS bara just har börjat! Jag tänker istället! "Tänk så mycket det är kvar. Egentligen skulle jag inte alls hinna arbeta! Det kommer ju så mycket sport! Tänk att få se handboll, volleyboll, beachvolley och så mycket mycket mer.
Jag som ju nog gillar att jobba mycket så måste ändå erkänna att jag för tillfället saknar mitt gamla jobb lite grann... På mitt gamla jobb hade jag utan dåligt samvete, dagligen kunnat sitta framför tv:en och se på sporten tillsammans med patienter... Nu måste jag faktiskt "jobba". Men tur så har man ändå en dator som fungerar någorlunda och att OS sänds via svt och att man kan se en del sport senare via svt play. ME LIKE!

Annars så kan jag ju bara berätta att jag inte ändrat allt för mycket här i Örebro. Åtminstone inte gällande "arbetsnarkoman" titeln! Biträdande avdelningssköterskan sa till mig här för en dag sedan att arbetsschema programmet visar att jag har allt för mycket övertidstimmar i juli. Inte konstigt då än den ena blir sjuk och än den andra blir gravid! Tycks nästan vara en epidemi detta med gravida arbetskolleger för tillfället... Man  får väl se upp så att man inte själv blir gravid... I och för sig så är väl ända chansen till det att den "heliga anden" kommer och fixar till det i så fall!

Fortsättning gällande jobbet är ännu oklart och det är lite irriterande... Så mycket extra jobb som jag redan nu ställt upp på och dessutom så är det fler arbetskolleger som av olika anledningar kommer att sluta eller då vara borta åtminstone under hösten. Så man tycker ju att de skulle kunna lova något. Jag har dock helt ljuvliga arbetskolleger som den ena efter den andra säger att de pratat eller ska prata med cheferna för att de vill att jag ska stanna. Jag pratade också med min hyresvärd till lägenheten var jag bor och jag skall kunna få bo kvar här åtminstone ett år till så nu gäller det bara att de från jobbet meddelar att jag får stanna... Annars får jag väl byta bransch och sadla in på åldringsvård eller på den gamla linjen och jobba med det jag jobbade med tidigare. En annan möjlighet kan väl kanske i så fall vara Stockholm eller kanske Oslo eller någon annanstans i Norge. Man får se men helst av allt skulle jag nog inte vilja flytta! Sen gäller det bara att stå på sig och våga löneförhandla. Där saknar jag nog lite Finland. I Finland är det mera jämlikt och alla får den lön man är berättigad till. I Sverige får man ju själv förhandla sig till lönen man vill ha och vet man inte vad ens rättighet är så kan man bli lite blåst... Dessutom sedan när det gäller löneförhöjning så anser jag mig se en risk att det kan bli så att om chefen gillar dig har du lättare att få löneförhöjning än om chefen inte gillar dig. Då kan jag ju tycka att kriteriet istället borde vara hur man arbetar.

Det är väl tur att jag haft så mycket jobb nu sista tiden och att det är så mycket OS på tv för det har gjort att den vanliga svackan efter den årliga festivalen inte har känts så tung. Jag har väl helt enkelt inte hunnit känna på att jag är hemma. Samtidigt som jag nu skriver detta så inser jag att jag nog saknar alla härliga människor, vilka varit med och upplevt den härliga veckan jag har bakom mig. Jag kan gott och väl säga att den senaste veckan definitivt varit den bästa tiden under detta år så här långt!

Nu ska jag återgå till OS och för tillfället är det beach volley som står på schemat!

Ha det gott ni alla!
Kram

Olagligt att blogga för sällan!

Det är så roligt att höra att det finns de som saknar mina alltid lite så galna blogg inlägg!
Jag fick ett textmeddelande var det stod att: "det är olagligt att blogga för sällan".
Jag måste väl tro på det, eftersom personen i fråga läser rättsvetenskap och juridik och så...

Jag ska dock nu berätta orsaken till varför jag inte bloggat på länge och samtidigt ska jag dela med mig av allting som hänt sedan jag senast skrev här!
På jobbet har det varit brist på barnmorskor och det har ju gjort att jag förra veckan jobbade extra och hade väldigt mycket att stå i och sedan förra lördagen så åkte jag i väg till Danmark och Fredrikssund. Det var dags för den ljuvligaste, härligaste veckan under hela året.
I år fick jag egentligen inte ledigt för att åka på European People´s Festival men jag ordnade så att jag fick så många lediga dagar på rad så att jag kunde åka iväg och träffa alla härliga människor som jag lärt känna genom denna festival!
Så förra veckan jobbade jag först 3 nätter, slutade på fredag morgon för att sedan ännu jobba en kvällstur på fredag kväll.Sedan packade jag hela natten och på lördagen åkte jag iväg till Fredrikssund.
Årets festival innehöll handboll, fotboll och volleyboll, så jag har idrottat denna vecka.
Handboll spelade jag med finska gruppen och vi slutade 3:a efter Danmark (1:a) och Spanien (2:a).
Viktigt är dock att poängtera att vi (finska laget) faktiskt vann över danska laget i gruppspelen.
Sedan var det dags för volleyboll och finska laget hade många volleybollspelare med i år och detta gav mig chansen att äntligen få vara IRLÄNDSK på riktigt! Jag fick spela volleyboll för Irland, så officiellt är jag halvt irländare från och med nu. Jag är till och med EPF adopterad av ett irländskt par.
På Irland spelar man inte volleyboll och det gjorde att jag fick lära ut lite regler och så men till sista matchen hade mina lagkompisar redan lärt sig så mycket volleyboll att de i stället berättade för mig att nu spelar vi så här.
Jag är då officiellt halv irländska från och med nu men sedan var det dags för fotboll och då fick jag vara målvakt för finska teamet igen! Jag känner mig nog så borttappad i ett fotbolls mål även om jag då är handbollsmålvakt. Men efter lite goda råd och en boll i huvudet och så så kom jag riktigt igång och klarade mig hyfsat även i fotbollsmålet.
Alla som sett mig spela handboll eller spelat handboll med mig vet vid det här laget att den största miss ett motståndar lag kan gör är att skjuta en boll i huvudet på mig. Det sätter igång adrenalinet och jag brukar oftast spela som en galning då... Detta ända tills adrenalinet släpper och huvudvärken börjar tränga fram och nacken blir stel... men som tur var så finns det smärtstillande och det håller mig oftast i gott skick.

Hela veckan av festivalen var det super väder. det har varit solsken hela veckan och riktigt sommarvärme.
Jag har fått träffa irländare, danskar, luxemburgare och en hel massa andra härliga människor som jag oftast endast träffar en gång varje år. Härliga människor och nu är jag hemma igen. Jag kom hem igår eftersom jag skulle jobba igår kväll. Det var en trött, sorgsen men lycklig kvinna som kom på jobb igår. Jag som i år har haft så mycket tid för mig själv, var nästan överväldigad av att ha människor runt om kring mig hela tiden i en veckas tid. Jag klarade det dock bra men sedan var jag tvungen att återvända till jobbet innan festivalen egentligen var slut. Jag missade slutfesten och sista dagen. Men jag var inställd på det och jag fick ta mina farväl en kväll tidigare. En resa till Irland lär jag väl bli tvungen att försöka få in ännu i år men jag får se hur det blir.
Väl tillbaka i Örebro så kan jag säga att det som vanligt känns borttappat att komma hem från festival. Det brukar ta en vecka ungefär för att återhämta sig från saknaden efter gemenskapen vi vänner i EPF har. Jag blev dock väldigt härligt mottagen här hemma i Örebro också så det var ju skoj att veta att de saknat mig lite grann här också! de kommer att få stå ut med en trött, sliten och lite borttappad tjej en tid framöver nu... Alla ni mina tidigare arbetskamrater vet att det är något som hör till. När Jessica kommer hem från festivalen är det en sliten men lycklig tjej man får stå ut med i några dagar. Kroppsligen är jag helt död. Det gör ont precis över allt, från nacke ner till minsta lilltå. Men det blir ju nog fort bättre!

Nu kommer min närmsta framtid att bestå av massor med jobb. För att ha ledigt så många dagar på raken så får jag nu istället jobba en hel massa. Men jag ska också hinna hem till Ekenäs en sväng här i augusti, för då ska jag träffa världens bästa arbetskamrater! Vekas sommarfest för avdelning 9 är bara ett måste att delta i.
Nu i början av augusti kommer jag väl också att få veta ifall jag får fortsätta jobba på här. Jag verkligen hoppas på att få stanna. jag skulle inte vilja flytta igen och jag trivs något otroligt tillsammans med mina arbetskamrater här. De är helt underbara!

Nå ja nu har jag kanske tagit igen lite grann det faktum att jag inte bloggat på många dagar och förhoppningsvis får jag nu ingen böter för det. Jag kommer nog att skärpa mig igen.

Ta nu vara på er alla ni härliga människor. Lev i nuet! Lev på alla härliga minnen! Sov inte för mycket... Det är bara bortkastad tid... Sov lagom... (så gör jag) Jobba mycket (det gör jag också) och ta er tid att vara lyckliga i och av de små sakerna i livet... Jag saknar er! Jag saknar alla EPF:are, jag saknar ni där hemma i Finland och då jag varit borta härifrån Örebro har jag också saknat de jag känner här... Samtidigt behöver jag inte sakna någon för jag har er alla med mig hela tiden... Jag har sparat en bit av er alla i mitt hjärta!
Tack ska ni ha för att ni finns i mitt liv.

Nu blir det dags för att söka sig till jobbet så småningom... Fötterna måste först plåstras om, musklerna mjukas upp och så får vi se om det blir människa av mig idag ännu!
Hej då, för nu!

Mycket att stå i!

Hej, sorry har varit lite mycket här. Jag har jobbat mycket och nu en vecka framöver ser det ut att bli lite dåligt med skrivandet men jag lovar bättra mig så småningom!
Ta hand om er alla nu så hörs vi när jag hinner skriva nästa gång!
Kram Jessica