Vad ska man egentligen skriva om släkt och vänner. Vad man än skriver så blir det väl mer fel än rätt! Ibland kan man höra att släkten väljer man inte men att vännerna är den familj som man väljer själv.
Jag har nu de senaste veckorna varit mycket på resande fot. Först var jag hemma i Finland i cirka en vecka och jag kan konstatera att jag faktiskt funderat på detta med släkt och vänner.
Det liksom förväntas att då man är någonstans som släkten också är så är det helt självklart att man först och främst ska hälsa på dem.
Jag hatar egentligen avundsjuka men ibland kan jag känna ett sting av det då jag ser människor som har bra kontakt med sin släkt och familjer som automatiskt bara hör ihop och som utan någon som helst fundering ställer upp för dem i sin släkt. Jag inser nog i och för sig att varje familj och släkt har sitt och ingen är felfri men...
Jag inser faktiskt att fast jag ofta saknar människor då jag nu bor i Örebro så kunde jag inte ha gjort något bättre än att flytta dit! Jag är så trött på en massa gnäll och stridigheter som pågår mellan människor. Jag är en sådan person som bryr mig för mycket för att inte bry mig alls och samtidigt är det inget jag kan göra och därför är det bättre att jag har min egen tid och inte blir i skottlinjen allt för ofta. Jag konstaterar en gång igen att det är ingenting jag kan göra eftersom alla ändå vägrar ändra på sig själva utan förväntar istället att det är någon annan som borde ändra på sig.
Det finns ett ordspråk som säger att du inte kan ändra på någon annan utan om det är något du inte trivs med så får du ta avstånd eller så får du själv ändra på dig.
Så jag har egentligen för länge sedan totalt struntat i allt med släkt och vänner. Till min familj hör de som jag vill ha där och de som vill vara där och det kan jag säga att jag har en stor familj. En familj med härliga människor. Senast jag var hem till Ekenäs fick jag nog träffa många av dessa härliga människor och det är nog så härligt. Jag var på dop av min brors yngre son. Det var härligt och sedan var det dags för bröllop. En skolkompis som gifte sig och jag fick möjligheten att vara med och fira med henne och hennes kille. Jag hade en suveränt rolig kväll och njöt av sällskapet och alla vänner runt omkring mig.
Sedan under denna vecka så var det ännu min gammelmormors 90-årsdag. Det blev riktigt bra det med även om denna tillställning var en lite pirrig tillställning.
Jag hade en roligt vecka men det var skönt att återvända för några dagar till Örebro...
Och nästa resa får ni höra om i nästa inlägg.
Ha det gott alla ni. Ni kan väl känna den varma kram jag sänder er här och nu! KRAM!
fredag 2 augusti 2013
Tina Turner
Det är roligt hur vissa saker i ens liv bara kan få en på gott humör. Man hör en sång, ser en bild eller också tänker man på någon.
Om jag skulle fråga så gott som alla jag känner så finns det en fråga de flesta skulle svara samma på och det är:
Vilken artist tänker du på då du tänker på mig?
Jag tror att svaret som de flesta av er tänkte är: Tina Turner.
Det var bra då jag berättade för en kompis att jag skulle åka iväg till Luxemburg här förra veckan så fick jag kommentaren: Varför Luxemburg då Tina Turner gifter sig i Schweiz?
Och det var faktiskt så att jag dagen efter Tina Turners bröllop flög till Luxemburg och för att komma till Luxemburg så fick jag ta bussen från Örebro till Oslo och från Oslo flyget till Zurich och därifrån vidare till Luxemburg.
I samband med att jag var i Zurich tänkte jag faktiskt tanken: Varför måste jag jobba i helgen? Jag kunde lika väl ha åkt en dag tidigare och varit i Zurich på Tina Turners bröllopsdag.
Sedan i Luxemburg så kom jag över en tidning med en artikel om Tina Turners bröllop och jag sände ett text till min kompis om att jag just då läste om bröllopet och lite senare den dagen får jag ett text tillbaka som säger: Hörde Tina Turner låt i shoppen och tänkte på dig.
Sedan idag så träffade jag denna kompis och vi lunchade tillsammans på ett riktigt trevligt ställe. På matstället så spelades det fina, eventuellt lite gamla och mer eller mindre klassiska låtar.
Min kompis säger: Tänk om de skulle spela Tina Turner här också?!
Och efter en stund så behöver jag bara höra två toner och jag vet att det är Simply The Best av Tina Turner.
Båda ler vi och för mig, den känslan av att höra Tina Turner. Den är suverän! Den att bli ihopkopplad med något.
Nå jag detta är kanske nattliga funderingar en allt för sen kväll och jag borde antagligen ligga och sova redan. Nej, inget antagligen! Jag borde ligga och sova redan för allt för länge sedan.
Men tar här nu ett glas vin och skriver flummel och egentligen så finns det hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om och som jag också kommer att skriva om. Allt detta som jag nu utlovar kan jag i alla fall säga att är grunden till detta flummiga inlägg just nu.
Jag känner mig just nu generös, på gott humör och som om jag är på rätt spår av mitt liv. Jag tar till vara denna känsla för det finns ingenting som garanterar att denna känsla finns här imorgon mera.
Skål på er alla! (Jag dricker ett glas vitt här)
För att jag kan och för att jag vill och fram för allt för att detta glas vita vin gör mig på gott humör. För minnena till goda ställen och jag dricker också detta glas vin för Tina Turner och hennes nyblivna man!
Ha det gott! KRAM
Om jag skulle fråga så gott som alla jag känner så finns det en fråga de flesta skulle svara samma på och det är:
Vilken artist tänker du på då du tänker på mig?
Jag tror att svaret som de flesta av er tänkte är: Tina Turner.
Det var bra då jag berättade för en kompis att jag skulle åka iväg till Luxemburg här förra veckan så fick jag kommentaren: Varför Luxemburg då Tina Turner gifter sig i Schweiz?
Och det var faktiskt så att jag dagen efter Tina Turners bröllop flög till Luxemburg och för att komma till Luxemburg så fick jag ta bussen från Örebro till Oslo och från Oslo flyget till Zurich och därifrån vidare till Luxemburg.
I samband med att jag var i Zurich tänkte jag faktiskt tanken: Varför måste jag jobba i helgen? Jag kunde lika väl ha åkt en dag tidigare och varit i Zurich på Tina Turners bröllopsdag.
Sedan i Luxemburg så kom jag över en tidning med en artikel om Tina Turners bröllop och jag sände ett text till min kompis om att jag just då läste om bröllopet och lite senare den dagen får jag ett text tillbaka som säger: Hörde Tina Turner låt i shoppen och tänkte på dig.
Sedan idag så träffade jag denna kompis och vi lunchade tillsammans på ett riktigt trevligt ställe. På matstället så spelades det fina, eventuellt lite gamla och mer eller mindre klassiska låtar.
Min kompis säger: Tänk om de skulle spela Tina Turner här också?!
Och efter en stund så behöver jag bara höra två toner och jag vet att det är Simply The Best av Tina Turner.
Båda ler vi och för mig, den känslan av att höra Tina Turner. Den är suverän! Den att bli ihopkopplad med något.
Nå jag detta är kanske nattliga funderingar en allt för sen kväll och jag borde antagligen ligga och sova redan. Nej, inget antagligen! Jag borde ligga och sova redan för allt för länge sedan.
Men tar här nu ett glas vin och skriver flummel och egentligen så finns det hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om och som jag också kommer att skriva om. Allt detta som jag nu utlovar kan jag i alla fall säga att är grunden till detta flummiga inlägg just nu.
Jag känner mig just nu generös, på gott humör och som om jag är på rätt spår av mitt liv. Jag tar till vara denna känsla för det finns ingenting som garanterar att denna känsla finns här imorgon mera.
Skål på er alla! (Jag dricker ett glas vitt här)
För att jag kan och för att jag vill och fram för allt för att detta glas vita vin gör mig på gott humör. För minnena till goda ställen och jag dricker också detta glas vin för Tina Turner och hennes nyblivna man!
Ha det gott! KRAM
måndag 22 juli 2013
Finns för mycket att berätta om och allt för lite tid!
Jag är väldigt ledsen men just nu är det mycket på gång och det är svårt att hitta tid till att skriva om allt som händer...
Men jag lovar att så fort jag får tid över så kommer denna blogg att överösas med inlägg.
Just nu ska jag försöka hinna med bussen som jag nästan missade...
Mer om det senare!
Jag kommer att ha roligt i alla fall... Det vet jag så jag hoppas att ni också ska ha det bra!
Ha det bra! Kram från mig!
Men jag lovar att så fort jag får tid över så kommer denna blogg att överösas med inlägg.
Just nu ska jag försöka hinna med bussen som jag nästan missade...
Mer om det senare!
Jag kommer att ha roligt i alla fall... Det vet jag så jag hoppas att ni också ska ha det bra!
Ha det bra! Kram från mig!
fredag 19 juli 2013
Mikrolån, en bluff?
Jag såg ett intressant program här om kvällen (yle1). Det handlade om mikrolån något som för flera år sedan fick status som "uppfinningen" som skulle kunna komma att utrota fattigdomen. Detta lät som en fenomenal idé om den skulle ha fungerat. Detta program jag nu såg på tv visade att för en hel del fattiga i Mexiko, Bangladesh och Indien har dessa mikrolån betytt en ännu större katastrof än vad de levde med innan. Om dessa människor var fattiga innan mikrolånen så var de urfattiga efter lånen.
Det är klart att det finns storyn med gott slut också och det är ju dessa storyn som man valt att visa till övriga världen.
Ganska intressant tycker jag att även om världen idag är mycket mindre än någonsin tidigare så är vi dock mer än någonsin mest intresserade av vad som händer kring vår egen navel. Men vi vet ju också att vi ska göra gott så för att döva lite dåligt samvete så skänker vi pengar till den ena eller den andra räddningskampanjen. Även om det idag mer än någonsin tidigare finns kontroller på allt för att man inte ska kunna fuska så har åtminstone jag en känsla av att det fuskas värre än någonsin.
Jag vill nog fortfarande tro på att människan i grunden är god och att de flesta försök att göra gott nog startar med en tanke om att det verkligen är det vi vill uppnå. Att det sedan under vägens gång och med tiden visar sig att den egna girigheten någonstans tar över den allmänna medkänslan för mänskligheten. Jag blir påmind om den glömda medmänskligheten varje gång jag hör meningen: "Jag är en snäll människa i grunden men jag måste ju se till mitt och mina egna i första hand."
Jag frågar mig, bara vad är det för snällt med det? Det är egoistiskt, inte snällt i mina ögon. Nu vet jag att jag antagligen provocerar en massa människor med detta inlägg men bra är kanske det. Kan ni inte ta detta påstående så har jag antagligen rätt men om ni kan ta det och fundera kring detta och inse att egen vinst inte alltid är störst och bäst då är jag glad att jag har fel.
Egentligen borde jag inte heller skriva ni utan egentligen är det nog mera rätt med vi. Jag är nog mer än vad jag egentligen vill erkänna för mig själv också medskyldig till individualismen och egoismen i dagens värld.
Mannen bakom mikrolånen är Muhammad Yunus en bangladeshisk bankman och ekonom, grundare av Grameen Bank och mikrokreditkonceptet.
Grameen Bank är en mikrofinansieringsorganisation i Bangladesh som ger små lån (så kallade mikrokrediter) till fattiga personer utan att kräva säkerheter av dem. Systemet baseras på idén att de fattiga har kunskaper som underutnyttjas. Banken accepterar även insättningar, tillhandahåller andra tjänster och driver flera utvecklingsorienterade verksamheter, däribland tyg-, telefon- och energiföretag. (www)
Tillsammans med bankorganisationen, belönades Yunus med Nobels fredspris 2006. Muhammad Yunus bankrörelse lånar ut pengar till fattiga i syfte att ge dessa möjlighet att skaffa ett arbete och därmed kunna försörja sig själva och sina familjer. Man pratade om att varaktig fred inte kan skapas utan att stora folkgrupper finner vägar att bryta sig ut ur fattigdom. Mikrokredit sas vara en sådan väg.
Mikrolån är monetära lån vilka är att betrakta som ringa till storleken. Ursprungligen har mikrolån använts för att stimulera småföretagsamhet i tredje världen, ofta av kvinnor, som exempelvis kan köpa en symaskin och starta en affärsverksamhet. Det har bland annat använts för att bekosta inköp av mobiltelefoner. Skulden amorteras successivt när gäldenären (låntagaren) hyr ut sin telefon till andra. Ahmed Sani Yeriman Bakura har gjort sig känd för att stimulera afrikanskt jordbruk genom att ge mikrolån vars avsikt är att bekosta kvarnar och dammar.
I mars 2011 blev Yunus på order av regeringen avskedad från sin position på Grameeen Bank, då han påstås ha begått upprepade lagbrott.
Mikrolånen har i februari 2011 granskats av programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television SVT. Människor i bland annat Bangladesh berättar om vad lånen med mycket höga räntor fört med sig för deras öden. Lånen har ofta en ränta på 30% och i vissa fall så mycket som 100%. Till skillnad från de solskenshistorier där någon genom lån lyckats starta en lyckad affärsverksamhet och ta sig ifrån fattigdom vittnar människor om hur de istället förlorat allt. De tvingas sälja sina sista ägodelar och står blottställda. Det rapporteras om ett flertal självmord som följd av skuldsättning och press från släkt och skuldindrivare. Västvärlden som till mikrolånen bidragit med stora biståndspengar och belönat idén med Nobels fredspris anklagas för att vara blåögd när man inte sett baksidorna av kreditgivning till fattiga människor till höga räntor. Man menar det finns en ovilja att få illusionen om ett enkelt medel bort från fattigdom krossad. (www)
I denna dokumentärfilmen (Mikrolainojen nurja puoli) berättar man också om att bankerna ger lån till de fattiga men sedan genast börjar kräva dem på återbetalningar och att det är med höga räntor som de fattiga betalar tillbaka de små lånen. De flesta fattiga kan varken läsa eller skriva mer än sitt eget namn och de vet de flesta gångerna inte vad de skriver under och sedan kommer myndigheterna och kräver dem på pengar de inte har. Istället får de sälja ägodelar och i vissa fall blir de till och med av med sina hus och får flytta in i slumområdena. Människor tar livet av sig och lämnar efter sig förstörda familjer.
Man pratar också om att de som mest av allt skänkt pengar till denna organisation är välvilliga och gott troende Nordbor.
Jag och mina arbetskompisar pratade en gång för inte så länge sedan om detta med att ge eller inte ge pengar till olika hjälporganisationer. Jag sa då att jag är väldigt skeptisk mot de flesta organisationerna i dagens läge och jag litar inte på någon av dem. Jag konstaterade att jag i det största hela nu för tiden aldrig ger pengar till dessa hjälporganisationer utan tänker att jag istället själv ska försöka hjälpa på något sätt. Det fanns dock de som tyckte att man nog ska lite på dessa organisationer och de sa att de nog ger pengar och kommer att fortsätta ge pengar.
Vad som är rätt och vad som inte är det vet jag inte. Alla måste ju få göra som de vill men besviken blir man nog, helt otroligt egentligen varje gång man hör om fusk.
Tänk att något som från början verkade så fint, en sådan möjlighet till slut visat sig förstöras av människans girighet. Hur man kan leva med andra människors liv på sitt ansvar och hur man kan godkänna att man är skyldig till att människor mister allt övergår min förståelseförmåga. Men det är väl så att även dessa människor säger att "jag är nog egentligen en snäll människa men jag måste ju se till mitt eget först och främst", detta blir bara i en större skala och med större förödelser.
Det är klart att det finns storyn med gott slut också och det är ju dessa storyn som man valt att visa till övriga världen.
Ganska intressant tycker jag att även om världen idag är mycket mindre än någonsin tidigare så är vi dock mer än någonsin mest intresserade av vad som händer kring vår egen navel. Men vi vet ju också att vi ska göra gott så för att döva lite dåligt samvete så skänker vi pengar till den ena eller den andra räddningskampanjen. Även om det idag mer än någonsin tidigare finns kontroller på allt för att man inte ska kunna fuska så har åtminstone jag en känsla av att det fuskas värre än någonsin.
Jag vill nog fortfarande tro på att människan i grunden är god och att de flesta försök att göra gott nog startar med en tanke om att det verkligen är det vi vill uppnå. Att det sedan under vägens gång och med tiden visar sig att den egna girigheten någonstans tar över den allmänna medkänslan för mänskligheten. Jag blir påmind om den glömda medmänskligheten varje gång jag hör meningen: "Jag är en snäll människa i grunden men jag måste ju se till mitt och mina egna i första hand."
Jag frågar mig, bara vad är det för snällt med det? Det är egoistiskt, inte snällt i mina ögon. Nu vet jag att jag antagligen provocerar en massa människor med detta inlägg men bra är kanske det. Kan ni inte ta detta påstående så har jag antagligen rätt men om ni kan ta det och fundera kring detta och inse att egen vinst inte alltid är störst och bäst då är jag glad att jag har fel.
Egentligen borde jag inte heller skriva ni utan egentligen är det nog mera rätt med vi. Jag är nog mer än vad jag egentligen vill erkänna för mig själv också medskyldig till individualismen och egoismen i dagens värld.
Mannen bakom mikrolånen är Muhammad Yunus en bangladeshisk bankman och ekonom, grundare av Grameen Bank och mikrokreditkonceptet.
Grameen Bank är en mikrofinansieringsorganisation i Bangladesh som ger små lån (så kallade mikrokrediter) till fattiga personer utan att kräva säkerheter av dem. Systemet baseras på idén att de fattiga har kunskaper som underutnyttjas. Banken accepterar även insättningar, tillhandahåller andra tjänster och driver flera utvecklingsorienterade verksamheter, däribland tyg-, telefon- och energiföretag. (www)
Tillsammans med bankorganisationen, belönades Yunus med Nobels fredspris 2006. Muhammad Yunus bankrörelse lånar ut pengar till fattiga i syfte att ge dessa möjlighet att skaffa ett arbete och därmed kunna försörja sig själva och sina familjer. Man pratade om att varaktig fred inte kan skapas utan att stora folkgrupper finner vägar att bryta sig ut ur fattigdom. Mikrokredit sas vara en sådan väg.
Mikrolån är monetära lån vilka är att betrakta som ringa till storleken. Ursprungligen har mikrolån använts för att stimulera småföretagsamhet i tredje världen, ofta av kvinnor, som exempelvis kan köpa en symaskin och starta en affärsverksamhet. Det har bland annat använts för att bekosta inköp av mobiltelefoner. Skulden amorteras successivt när gäldenären (låntagaren) hyr ut sin telefon till andra. Ahmed Sani Yeriman Bakura har gjort sig känd för att stimulera afrikanskt jordbruk genom att ge mikrolån vars avsikt är att bekosta kvarnar och dammar.
I mars 2011 blev Yunus på order av regeringen avskedad från sin position på Grameeen Bank, då han påstås ha begått upprepade lagbrott.
Mikrolånen har i februari 2011 granskats av programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television SVT. Människor i bland annat Bangladesh berättar om vad lånen med mycket höga räntor fört med sig för deras öden. Lånen har ofta en ränta på 30% och i vissa fall så mycket som 100%. Till skillnad från de solskenshistorier där någon genom lån lyckats starta en lyckad affärsverksamhet och ta sig ifrån fattigdom vittnar människor om hur de istället förlorat allt. De tvingas sälja sina sista ägodelar och står blottställda. Det rapporteras om ett flertal självmord som följd av skuldsättning och press från släkt och skuldindrivare. Västvärlden som till mikrolånen bidragit med stora biståndspengar och belönat idén med Nobels fredspris anklagas för att vara blåögd när man inte sett baksidorna av kreditgivning till fattiga människor till höga räntor. Man menar det finns en ovilja att få illusionen om ett enkelt medel bort från fattigdom krossad. (www)
I denna dokumentärfilmen (Mikrolainojen nurja puoli) berättar man också om att bankerna ger lån till de fattiga men sedan genast börjar kräva dem på återbetalningar och att det är med höga räntor som de fattiga betalar tillbaka de små lånen. De flesta fattiga kan varken läsa eller skriva mer än sitt eget namn och de vet de flesta gångerna inte vad de skriver under och sedan kommer myndigheterna och kräver dem på pengar de inte har. Istället får de sälja ägodelar och i vissa fall blir de till och med av med sina hus och får flytta in i slumområdena. Människor tar livet av sig och lämnar efter sig förstörda familjer.
Man pratar också om att de som mest av allt skänkt pengar till denna organisation är välvilliga och gott troende Nordbor.
Jag och mina arbetskompisar pratade en gång för inte så länge sedan om detta med att ge eller inte ge pengar till olika hjälporganisationer. Jag sa då att jag är väldigt skeptisk mot de flesta organisationerna i dagens läge och jag litar inte på någon av dem. Jag konstaterade att jag i det största hela nu för tiden aldrig ger pengar till dessa hjälporganisationer utan tänker att jag istället själv ska försöka hjälpa på något sätt. Det fanns dock de som tyckte att man nog ska lite på dessa organisationer och de sa att de nog ger pengar och kommer att fortsätta ge pengar.
Vad som är rätt och vad som inte är det vet jag inte. Alla måste ju få göra som de vill men besviken blir man nog, helt otroligt egentligen varje gång man hör om fusk.
Tänk att något som från början verkade så fint, en sådan möjlighet till slut visat sig förstöras av människans girighet. Hur man kan leva med andra människors liv på sitt ansvar och hur man kan godkänna att man är skyldig till att människor mister allt övergår min förståelseförmåga. Men det är väl så att även dessa människor säger att "jag är nog egentligen en snäll människa men jag måste ju se till mitt eget först och främst", detta blir bara i en större skala och med större förödelser.
tisdag 16 juli 2013
Kul på "kullan"
Då har även jag fått uppleva livet på "kullan". Det var ett litet mysigt hus uppe på kullan med en mysig gård och fina blomster i trädgården, trevligt värdpar var det dessutom.
Jag blev bjuden med den självklarar gästfrihet som husmor i huset besitter, cider, kaffe och "konstigt" färgad glass. Glassen kom vi sedan fram till att det var dåliga ögon som hade valt och i stället för vaniljglass blev det apelsin och vaniljglass. Ett lyckat misstag visade det sig för apelsin och vaniljglassen smakade gott och banta??? Det fick skjutas fram till en annan dag!
Men något som jag just nu i skrivande stund kom på att vi glömde är den för stugan på kullen så självklara hutten. Hutten som husmor tar då som då och delar med sig med alla vänner på facebook. Vi klarade oss dock gott och väl utan hutten och trevligt hade vi blandat med livets allvarligheter
Tack Rita för att du tog mig med och tack till värdparet för en trevlig kväll.
Det gör vi om någon gång!
Kram
Jag blev bjuden med den självklarar gästfrihet som husmor i huset besitter, cider, kaffe och "konstigt" färgad glass. Glassen kom vi sedan fram till att det var dåliga ögon som hade valt och i stället för vaniljglass blev det apelsin och vaniljglass. Ett lyckat misstag visade det sig för apelsin och vaniljglassen smakade gott och banta??? Det fick skjutas fram till en annan dag!
Men något som jag just nu i skrivande stund kom på att vi glömde är den för stugan på kullen så självklara hutten. Hutten som husmor tar då som då och delar med sig med alla vänner på facebook. Vi klarade oss dock gott och väl utan hutten och trevligt hade vi blandat med livets allvarligheter
Tack Rita för att du tog mig med och tack till värdparet för en trevlig kväll.
Det gör vi om någon gång!
Kram
söndag 14 juli 2013
Att tappa tänder
Det är inte så ofta som jag kommer ihåg vad jag drömt under natten. Det sägs att vi alltid drömmer då vi sover men att det är endast är då och då som vi kommer ihåg vad vi drömmer om. En natt för cirka två veckor sedan sov jag inte så bra. Det tog tid innan jag somnade och sedan vaknade jag med en underlig känsla och försiktigt återkom drömmen till mig.
Jag hade en underlig känsla i munnen och jag hade drömt att jag tappat 4 -5 tänder. Det gjorde inte ont utan de ramlade bara ut och inget blod heller.
Med i drömmen fanns en arbetskollega och hon sa att hon också alldeles nyligen hade tappat två tänder och hon hade varit tvungen att betala 200 000 kronor för att få tänderna lagade.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att om det ska vara så dyrt att få tänderna fixade så kommer jag att få gå tandlös för resten av mitt liv. För att betala 400 000 - 500 000 kronor på mina tänder, det har jag inte.
Turligt nog hade jag alla tänder kvar och jag behövde inte oroa mig överhuvudtaget men jag hade en underlig känsla i munnen hela förmiddagen. Jag tvättade tänderna och cyklade till jobbet men kom på mig själv för att då och då under förmiddagen stryka med tungan över tänderna för att känna att alla tänder verkligen sitter kvar.
En del har sagt till mig att det betyder tur att drömma att man tappar tänder och andra säger att det betyder otur. En arbetskompis sa att om man drömmer om att tappa tänder och det gör ont så är det dåligt men om det inte gör ont så är det bra.
Jag vet inte? Det finns säkert också många som helt enkelt bara tror att det inte har någon som helst betydelse vad man drömmer men jag kan tycka att det är lite intressant i alla fall.
Ha det gott alla ni! God natt!
Jag hade en underlig känsla i munnen och jag hade drömt att jag tappat 4 -5 tänder. Det gjorde inte ont utan de ramlade bara ut och inget blod heller.
Med i drömmen fanns en arbetskollega och hon sa att hon också alldeles nyligen hade tappat två tänder och hon hade varit tvungen att betala 200 000 kronor för att få tänderna lagade.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att om det ska vara så dyrt att få tänderna fixade så kommer jag att få gå tandlös för resten av mitt liv. För att betala 400 000 - 500 000 kronor på mina tänder, det har jag inte.
Turligt nog hade jag alla tänder kvar och jag behövde inte oroa mig överhuvudtaget men jag hade en underlig känsla i munnen hela förmiddagen. Jag tvättade tänderna och cyklade till jobbet men kom på mig själv för att då och då under förmiddagen stryka med tungan över tänderna för att känna att alla tänder verkligen sitter kvar.
En del har sagt till mig att det betyder tur att drömma att man tappar tänder och andra säger att det betyder otur. En arbetskompis sa att om man drömmer om att tappa tänder och det gör ont så är det dåligt men om det inte gör ont så är det bra.
Jag vet inte? Det finns säkert också många som helt enkelt bara tror att det inte har någon som helst betydelse vad man drömmer men jag kan tycka att det är lite intressant i alla fall.
Ha det gott alla ni! God natt!
lördag 13 juli 2013
Surprises & shopping
Ni alla som läser min blogg regelbundet har under den senaste tiden märkt av att det inte varit så aktivt här på bloggen. Det har haft att göra med att jag har haft fullt upp, först och främst har jag jobbat men sedan har jag också haft en del att göra.
Jag har haft några surprise besök här under sommaren. Först fick jag mitt i allt ett samtal från Andrea som fick mig snabbt på benen och tog mig med buss till Mariebergs köpcentrum på en träff och en shoppingtur. Det var så roligt att träffa dig Andrea och oj vad jag shoppade. Inget allt för onödigt och det mesta faktiskt på rea. Jag shoppade träningskläder, shorts, sandaler, en klänning, bikini och mjukisbyxor bland annat. Det blev en lyckad dag och sedan bar det av till jobbet där jag fick visa upp allting fint som jag hade köpt.
Fortsättning på shoppandet blev det sedan någon dag senare då jag satsade på nya joggingskor, lite födelsedagsgåvor, en till bikini, en klänning till snart kommande dop, bröllop och kalas och därutöver en tunika till bara för att jag kunde och för att den var på rea.
Sedan fick jag ännu en trevlig överraskning, förra veckan hade jag besök av en gammal kär vän. Sebastian, som hade vägarna förbi Örebro för att han skulle på bröllop. Sebbe eller Sibi som han också kallas har under flera somrar bott korta stunder hos mig då jag bodde hemma i Ekenäs ännu. Det var alltså som gamla goda tider. Det var riktigt roligt att träffa honom men tyvärr så jobbade jag väldigt mycket av det dygnet som han var där i Örebro. Turligt nog har jag härliga arbetskompisar som ändå hjälpte mig och ställde upp så att jag kunde komma lite senare till jobbet och jag kunde gå lite tidigare från jobbet.
Ps. Jag som nu är som jag är så hade från början tänkt dela med mig med foton på det som jag köpt men då jag fick reda på att Sebbe skulle komma och hälsa på mig så blev det till att städa, fixa och plocka en hel del där hemma och mitt i allt hade jag redan börjat plocka in allt nytt i skåpen.
Tur hade jag dock att Sebbe kom på besök för då fick jag fixat hemmet lite grann, något som jag skjutit på långa tider nu.
Ha det gott alla ni!
Kram och god natt eller god morgon för de flesta av er har nog säkert gått och lagt er vid det här laget och kommer antagligen att läsa detta först när ni stigit upp... Alla förutom eventuellt du Pauli du kanske läser detta då du återkommer från jobbet eller så inte...
Jag har haft några surprise besök här under sommaren. Först fick jag mitt i allt ett samtal från Andrea som fick mig snabbt på benen och tog mig med buss till Mariebergs köpcentrum på en träff och en shoppingtur. Det var så roligt att träffa dig Andrea och oj vad jag shoppade. Inget allt för onödigt och det mesta faktiskt på rea. Jag shoppade träningskläder, shorts, sandaler, en klänning, bikini och mjukisbyxor bland annat. Det blev en lyckad dag och sedan bar det av till jobbet där jag fick visa upp allting fint som jag hade köpt.
Fortsättning på shoppandet blev det sedan någon dag senare då jag satsade på nya joggingskor, lite födelsedagsgåvor, en till bikini, en klänning till snart kommande dop, bröllop och kalas och därutöver en tunika till bara för att jag kunde och för att den var på rea.
Sedan fick jag ännu en trevlig överraskning, förra veckan hade jag besök av en gammal kär vän. Sebastian, som hade vägarna förbi Örebro för att han skulle på bröllop. Sebbe eller Sibi som han också kallas har under flera somrar bott korta stunder hos mig då jag bodde hemma i Ekenäs ännu. Det var alltså som gamla goda tider. Det var riktigt roligt att träffa honom men tyvärr så jobbade jag väldigt mycket av det dygnet som han var där i Örebro. Turligt nog har jag härliga arbetskompisar som ändå hjälpte mig och ställde upp så att jag kunde komma lite senare till jobbet och jag kunde gå lite tidigare från jobbet.
Ps. Jag som nu är som jag är så hade från början tänkt dela med mig med foton på det som jag köpt men då jag fick reda på att Sebbe skulle komma och hälsa på mig så blev det till att städa, fixa och plocka en hel del där hemma och mitt i allt hade jag redan börjat plocka in allt nytt i skåpen.
Tur hade jag dock att Sebbe kom på besök för då fick jag fixat hemmet lite grann, något som jag skjutit på långa tider nu.
Ha det gott alla ni!
Kram och god natt eller god morgon för de flesta av er har nog säkert gått och lagt er vid det här laget och kommer antagligen att läsa detta först när ni stigit upp... Alla förutom eventuellt du Pauli du kanske läser detta då du återkommer från jobbet eller så inte...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)