Konstaterade just med mina arbetskompisar att jag nu har endast 2 nätter kvar, sedan jobbar jag 6 pass utöver det och sedan är min tid på min nuvarande arbetsplats över och slut!
Jag blir så ledsen och ångestfylld av detta.
Jag gillar verkligen mina arbetskompisar och även om jag nu har några olika förslag på vad jag kan göra efter denna etapp i mitt liv så kommer jag först och främst att sakna denna etapp i mitt liv.
När jag flyttade till Örebro var det flera som sa till mig att bara jag får in foten så har jag nog ett jobb, så enkelt var det inte. Nu var det bevisat, tyvärr. Livet går inte alltid som man vill men det är nog någon mening med det som händer i alla fall. Livet för en vidare och det öppnas alltid nya dörrar och de gamla dörrarna behöver inte ändå stängas helt och hållet. Av denna etapp har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag har insett många saker och framför allt har jag fått så många härliga nya vänner att lägga till alla de andra härliga vännerna jag har.
Tyvärr inser jag nog att vi inte kommer att ha kontakt lika ofta som nu då jag jobbat på samma arbetsplats. Det ser jag från tidigare erfarenheter men samtidigt är en vän alltid en vän och det är inte fast i hur ofta man träffas utan att då man träffas så känns det härligt och suveränt och som om man aldrig varit ifrån varandra.
Även om jag känner ångest så är jag nyfiket, pirrigt inställd på att framtiden än en gång medför stora förändringar. Det är livet och ven om livet för en vidare så betyder inte det att man glömmer de härliga skratten och minnena.
Och om minnet skulle svika så glömmer jag er ändå inte för skrattrynkorna kommer att hjälpa mig att komma ihåg alla skratten och hjärtat kommer ändå att kännas varmt och även om minnet kanske en dag inte kommer ihåg varför så vet hjärtat i alla fall att det finns en orsak till att hjärtat känns varmt och helt.
Här hade jag tänkt dela med mig en Lasse Berghagen sång som heter "Du vandrar som oftast allena".
En fin men sorgsen sång men jag kan inte hitta sången på youtube och jag är inte tillräckligt teknisk för att veta hur jag ska göra på något annat sätt och dessutom är jag trött för jag har jobbat i natt! Så nu kommer jag istället att dela den på facebook så om ni har facebook och är intresserade av vad det är för sång jag dillar om så kan ni alltid kolla upp den!
Det finns en viss risk att denna sång en dag kommer att spelas eller sjungas på min begravning också. Jag tycker den är fin och tänkvärd!
Ha det gott nu alla ni. Jag ska nu ta och lägga mig eftersom jag jobbat i natt. Jobba flitigt ni!
Något jag tycker är väldigt skönt efter en natts jobb är känslan att veta att man själv får får gå och lägga sig medan de flesta andra är uppe och tar hand om världen!
Det jag inte gillar med att gå och lägga mig är när det är soligt och fint och jag vet att jag kommer att sova bort en fin dag!
Ha det gott alla ni!
Jag GILLAR er alla!
KRAM
måndag 19 augusti 2013
fredag 16 augusti 2013
Ansvar
Från att den senaste tiden till största del haft inget annat än egen tid och endast mig själv att tänka på så har denna vecka varit en stor omställning.
En arbetskompis till mig är bortrest denna vecka och jag har fått den stora äran att ta hand om hennes blommor och två fåglar. Dessutom så skulle jag ikväll ta emot en kille som ska börja i skola här i Örebro och som i natt skulle få bo hos min arbetskompis.
Det blev ett förklaras för att killen skulle hitta till min arbetskompis lägenhet, för jag var tyvärr på jobb och kunde inte ta mig därifrån. Först och främst tänkte jag att om jag har klarat av att ta mig fram i Örebro som första gångare så ska nog vem som helst klara av det. Jag har nämligen ett uruselt lokalsinne och tyvärr är jag urdålig på att förklara för någon annan hur de ska ta sig fram.
Killen lyckades dock efter många om och men hitta rätt och imorgon... eller ja idag på morgonen har jag lovat hjälpa honom hitta till sin skola. En skola jg inte vet var ligger men tur så har vi google maps.
Killen tyckte dock det var långt att ta sig från sjukhuset hem till min kompis lägenhet. Streckan är endast cirka 2 km, i och för sig var det mörkt och det var första gången för honom i stan och så hade han mina beskrivningar så det förklarar kanske saken!
Men skolan ligger typ 3-4 km ifrån min arbetskommpis lägenhet så jag tror nog inte att jag får honom att gå till skolan så jag kommer väl undan med att följa honom till bussen och så får han klara sig vidare därifrån.
Tillbaka till fåglarna så kan ni tro att jag känner mig dum och fåglarna tycker säkert också att jag är helt knäpp som står och pratar med dem.
Jag har alltid varit av den åsikten att burdjur inte är min grej. Jag får inte ihop det hur de ska kunna vara till något sällskap då de sitter instängda men än en gång får jag konstatera att visst är det så att de är sällskap i alla fall. Härliga är de då de sitter där och piper i sin bur.
Min arbetskompis brukar låta dem vara utanför buren ibland också men det vägar jag inte för då slutar det väl med att jag inte får in dem i buren igen!
Det som jag har mest trauma för och som jag verkligen måste klara av är ansvaret för blommorna. Jag är inte så lyckad vad det gäller blommor. Endera vattnar jag dem för mycket eller så får de för lite vatten men på något sätt är de flesta blommor och dör hos mig. Än så länge lever blommorna i alla fall och jag är stolt!
Ha det gott alla ni!
En arbetskompis till mig är bortrest denna vecka och jag har fått den stora äran att ta hand om hennes blommor och två fåglar. Dessutom så skulle jag ikväll ta emot en kille som ska börja i skola här i Örebro och som i natt skulle få bo hos min arbetskompis.
Det blev ett förklaras för att killen skulle hitta till min arbetskompis lägenhet, för jag var tyvärr på jobb och kunde inte ta mig därifrån. Först och främst tänkte jag att om jag har klarat av att ta mig fram i Örebro som första gångare så ska nog vem som helst klara av det. Jag har nämligen ett uruselt lokalsinne och tyvärr är jag urdålig på att förklara för någon annan hur de ska ta sig fram.
Killen lyckades dock efter många om och men hitta rätt och imorgon... eller ja idag på morgonen har jag lovat hjälpa honom hitta till sin skola. En skola jg inte vet var ligger men tur så har vi google maps.
Killen tyckte dock det var långt att ta sig från sjukhuset hem till min kompis lägenhet. Streckan är endast cirka 2 km, i och för sig var det mörkt och det var första gången för honom i stan och så hade han mina beskrivningar så det förklarar kanske saken!
Men skolan ligger typ 3-4 km ifrån min arbetskommpis lägenhet så jag tror nog inte att jag får honom att gå till skolan så jag kommer väl undan med att följa honom till bussen och så får han klara sig vidare därifrån.
Tillbaka till fåglarna så kan ni tro att jag känner mig dum och fåglarna tycker säkert också att jag är helt knäpp som står och pratar med dem.
Jag har alltid varit av den åsikten att burdjur inte är min grej. Jag får inte ihop det hur de ska kunna vara till något sällskap då de sitter instängda men än en gång får jag konstatera att visst är det så att de är sällskap i alla fall. Härliga är de då de sitter där och piper i sin bur.
Min arbetskompis brukar låta dem vara utanför buren ibland också men det vägar jag inte för då slutar det väl med att jag inte får in dem i buren igen!
Det som jag har mest trauma för och som jag verkligen måste klara av är ansvaret för blommorna. Jag är inte så lyckad vad det gäller blommor. Endera vattnar jag dem för mycket eller så får de för lite vatten men på något sätt är de flesta blommor och dör hos mig. Än så länge lever blommorna i alla fall och jag är stolt!
Ha det gott alla ni!
tisdag 13 augusti 2013
Luxemburg/Luxembourg
First Swedish, then some photos and then the English version.
Ni känner säkert igen den där känslan av att höra hemma någonstans, att vara omtyckt för den man är och inte för det man gör. Att känna att man befinner sig rätt i livet, åtminstone för en stund...
Det är så det känns för mig, åtminstone en gång i året. Det är veckan då jag åker iväg på festival och får träffa alla härliga människor som jag lärt känna under mina nu 10 år som festivaldeltagare på European People´s Festival. Första året jag var med på festival var för 10 år sedan och det var till Luxemburg så nu var det första gången för mig som jag återvänder till ett festival ställe.
Luxemburg, Schifflange var landet och staden var jag i år träffade alla mina härliga kompisar, min stora Europa familj.
Jag var dock "tvungen" att jobba så att jag inte kunde åka till Luxemburg förrän på måndag och då hade festivalen redan hållit på sedan lördagen. Jag kom i alla fall fram efter en lång resa. Först med buss från Örebro till Oslo, sedan vidare med buss till flygfältet i Oslo och därifrån flög jag via Zurich, Schweiz och därifrån sedan till Luxemburg. Från Luxemburg flygfält åkte jag buss till Le Gare (eller något ditåt centralstation på svenska i alla fall) och sedan vidare med tåg till Schifflange.
Genast kände jag mig som hemma och genast fick jag börja prata tyska. En man som jag visste var lokalbefolkning men som jag också visste hörde till festivalgänget var vid tågstationen och han visade vägen upp till skolan var jag skulle sova med resten av finska gänget. På vägen till skolan träffade jag redan en massa människor som jag kände.
Bara på en timme hade jag redan lyssnat till luxemburgska/tyska. Mannen pratade allt från politik till "dirty jokes". Jag förstod nog inte varje ord men jag förstod i alla fall helheten, vilket jag tycker är väldigt bra gjort av mig.
Hela festivalen fortsatte sedan med att jag pratade engelska, finska, tyska och lite svenska. Så internationell som jag var den veckan har jag nog inte varit på väldigt länge eller till och med kanske aldrig tidigare. Det var roligt för jag insåg att jag nog kan mer än vad jag trodde. Inte klarar jag mycket tyska men engelskan löper nog. Det roliga är dock att jag på min usla tyska i flera år redan pratat med ett par från Luxemburg och för något år sedan säger kvinnan till mig att hon kan inte förstå att hennes man pratar med mig eftersom han inte kan tyska. Men ganska så bra har vi förstått varandra vilket är väldigt bra. Men nu efter årets festival har jag faktiskt lovat denna man att jag ska lära mig italienska eller luxemburgska.
Jag har köpt en ordbok från luxemburgska till engelska och tvärtom så nu får vi väl se vad det blir av detta.
I alla fall har jag träffat de flesta av mina gamla vänner och dessutom har jag lärt känna nya vänner också så roligt och härligt är det.
Och nu ska jag försöka skriva lite på engelska...
Think about the feeling when you feel completely at ease with where you are, to feel at ease with life. Every now and then that happens. For me a time like that is at least once a year when I go to the European People´s Festival.
This year the festival was in Schifflange, Luxembourg. Once a year I meet my wonderful European friends and family.
So wonderful to see so many again. Sadly though not everyone was there, but that´s as it is every year. This year I arrived a couple of days leater then all the others because I had to work.
I had a long jurney to get to the festival this year. First I went by Bus to Oslo, Norway and from Norway I went by plane via Zurich, Swizerland to Luxembourg. Then from Luxembourg airport I had to go by Bus and train to get to Schifflange but it was worth it.
The hole week I was talking Swedish, English, Finnish and German.
I started talking German the first I did when I arrived at Schifflange. A nice man helped me to find the School I was going to sleep in. The man talked politics och made dirty jokes, all in German or some kind of Luxembourg/German. I understood the subjects we were talking about but I at least got the point in everything that was said.
My German is not that good, it´s a long time since I learned German in School but that was for 5 years and something I must have learned.
I think it´s good to be able to speak different languages and after this years festival I have promised to learn a new language. There is a couple that I´ve talked to for many festivals and I´ve always talked German whit them. Some years ago the wife said that she doesn´t understand way or how her husband talks whit me, because he doesn´t speak German. No this year this coulpe said this would be their last festival and we changed Addresses and I have promised I´ll learn Luxemburgish or/and Italian.
I bought a dictionary from Luxemburgish to English and the other way as well so now I´ll have to try my best to learn.
I had a week of meeting a lot of old friends and some new as well!
I loved it! Take care! Hugs and kisses!
Ni känner säkert igen den där känslan av att höra hemma någonstans, att vara omtyckt för den man är och inte för det man gör. Att känna att man befinner sig rätt i livet, åtminstone för en stund...
Det är så det känns för mig, åtminstone en gång i året. Det är veckan då jag åker iväg på festival och får träffa alla härliga människor som jag lärt känna under mina nu 10 år som festivaldeltagare på European People´s Festival. Första året jag var med på festival var för 10 år sedan och det var till Luxemburg så nu var det första gången för mig som jag återvänder till ett festival ställe.
Luxemburg, Schifflange var landet och staden var jag i år träffade alla mina härliga kompisar, min stora Europa familj.
Jag var dock "tvungen" att jobba så att jag inte kunde åka till Luxemburg förrän på måndag och då hade festivalen redan hållit på sedan lördagen. Jag kom i alla fall fram efter en lång resa. Först med buss från Örebro till Oslo, sedan vidare med buss till flygfältet i Oslo och därifrån flög jag via Zurich, Schweiz och därifrån sedan till Luxemburg. Från Luxemburg flygfält åkte jag buss till Le Gare (eller något ditåt centralstation på svenska i alla fall) och sedan vidare med tåg till Schifflange.
Genast kände jag mig som hemma och genast fick jag börja prata tyska. En man som jag visste var lokalbefolkning men som jag också visste hörde till festivalgänget var vid tågstationen och han visade vägen upp till skolan var jag skulle sova med resten av finska gänget. På vägen till skolan träffade jag redan en massa människor som jag kände.
Bara på en timme hade jag redan lyssnat till luxemburgska/tyska. Mannen pratade allt från politik till "dirty jokes". Jag förstod nog inte varje ord men jag förstod i alla fall helheten, vilket jag tycker är väldigt bra gjort av mig.
Hela festivalen fortsatte sedan med att jag pratade engelska, finska, tyska och lite svenska. Så internationell som jag var den veckan har jag nog inte varit på väldigt länge eller till och med kanske aldrig tidigare. Det var roligt för jag insåg att jag nog kan mer än vad jag trodde. Inte klarar jag mycket tyska men engelskan löper nog. Det roliga är dock att jag på min usla tyska i flera år redan pratat med ett par från Luxemburg och för något år sedan säger kvinnan till mig att hon kan inte förstå att hennes man pratar med mig eftersom han inte kan tyska. Men ganska så bra har vi förstått varandra vilket är väldigt bra. Men nu efter årets festival har jag faktiskt lovat denna man att jag ska lära mig italienska eller luxemburgska.
Jag har köpt en ordbok från luxemburgska till engelska och tvärtom så nu får vi väl se vad det blir av detta.
I alla fall har jag träffat de flesta av mina gamla vänner och dessutom har jag lärt känna nya vänner också så roligt och härligt är det.
Och nu ska jag försöka skriva lite på engelska...
| Finns are not allowed to park! |
| The flaggs of the festival participants. |
| The Finnish stand! |
| En skylt där det stod Bruno, fick mig att tänka på Bruno som varit med på några av de festivaler jag varit på men som tyvärr inte var med denna gång! |
| Helen treated me an Nathalie to an ice-cream. |
| Jag har denna sommar konstaterat att jag älskar lavendel och i Schifflange fanns det hur mycket lavendlar som helst! |
| Genie and Ed treated me to some Sushi! |
Think about the feeling when you feel completely at ease with where you are, to feel at ease with life. Every now and then that happens. For me a time like that is at least once a year when I go to the European People´s Festival.
This year the festival was in Schifflange, Luxembourg. Once a year I meet my wonderful European friends and family.
So wonderful to see so many again. Sadly though not everyone was there, but that´s as it is every year. This year I arrived a couple of days leater then all the others because I had to work.
I had a long jurney to get to the festival this year. First I went by Bus to Oslo, Norway and from Norway I went by plane via Zurich, Swizerland to Luxembourg. Then from Luxembourg airport I had to go by Bus and train to get to Schifflange but it was worth it.
The hole week I was talking Swedish, English, Finnish and German.
I started talking German the first I did when I arrived at Schifflange. A nice man helped me to find the School I was going to sleep in. The man talked politics och made dirty jokes, all in German or some kind of Luxembourg/German. I understood the subjects we were talking about but I at least got the point in everything that was said.
My German is not that good, it´s a long time since I learned German in School but that was for 5 years and something I must have learned.
I think it´s good to be able to speak different languages and after this years festival I have promised to learn a new language. There is a couple that I´ve talked to for many festivals and I´ve always talked German whit them. Some years ago the wife said that she doesn´t understand way or how her husband talks whit me, because he doesn´t speak German. No this year this coulpe said this would be their last festival and we changed Addresses and I have promised I´ll learn Luxemburgish or/and Italian.
I bought a dictionary from Luxemburgish to English and the other way as well so now I´ll have to try my best to learn.
I had a week of meeting a lot of old friends and some new as well!
I loved it! Take care! Hugs and kisses!
lördag 3 augusti 2013
Small things!
Nu tänkte jag att eftersom jag har så många vänner som inte har svenska som modersmål så ska jag nu försöka mig på ett inlägg på engelska, blir det bra så kanske det kommer flera.
Sometimes it´s the small things in life that give you the will to go on. I think that if we think about it for a second then we can see that the small things are the most importent things in life. It´s not the big gestures in life that you´ll remember later on.
Now and then I try to do small things for people around me, sometimes I forget about it but then again the small gestures you do spontaneously are really the best. And when the feeling is right and when a spontaneous thought get into your head you just should follow the feeling and go along.
Just about a week ago I had a nice experiens when I was on my way to Luxembourg and I was sitting on the plane next to a couple. I had seen the couple at the airport allready and you probabbly know that feeling when you sometimes just need to see someone and you feel that that person could you like if you´d just get the chans to talk to them or even befriend that person. Well the couple satt beside me in the plane and the woman said to me that she liked my ring.
I had a ring on looking like a flower and I also realy like that ring so I was glad to hear she liked it as well and for a moment I thought: "What if I ask for her address and next time I´m in Finland I see if I find the ring and buy it for her and send it to her."
Well I did never ask for her address because there came thoughts like "she must think what a crazy person is that...
But I try to remember to do small things every now and then and the good thing is that when others get happy from it I also get happy and if the other one don´t get happy you have not at least put down a lot of time and you don´t get to disappointed.
Just heard this song on spotify so thought I´d share it whit you now!
Bette Midler whit "all of a sudden".
So here is a big sheers for all small things in life and to all suprises and to feeling good!
Right now I´m having a glass of wine and I´m getting ready for a get together whit old coworkers.
Love you all and that´s from the bottom of my heart!
PS. En kort sammanfattning på svenska skulle väl kunna vara " ta vara på de små sakerna i livet och kom ihåg att släppa in spontanitet i ditt liv och även i andras! Skål för det!
Sometimes it´s the small things in life that give you the will to go on. I think that if we think about it for a second then we can see that the small things are the most importent things in life. It´s not the big gestures in life that you´ll remember later on.
Now and then I try to do small things for people around me, sometimes I forget about it but then again the small gestures you do spontaneously are really the best. And when the feeling is right and when a spontaneous thought get into your head you just should follow the feeling and go along.
Just about a week ago I had a nice experiens when I was on my way to Luxembourg and I was sitting on the plane next to a couple. I had seen the couple at the airport allready and you probabbly know that feeling when you sometimes just need to see someone and you feel that that person could you like if you´d just get the chans to talk to them or even befriend that person. Well the couple satt beside me in the plane and the woman said to me that she liked my ring.
I had a ring on looking like a flower and I also realy like that ring so I was glad to hear she liked it as well and for a moment I thought: "What if I ask for her address and next time I´m in Finland I see if I find the ring and buy it for her and send it to her."
Well I did never ask for her address because there came thoughts like "she must think what a crazy person is that...
But I try to remember to do small things every now and then and the good thing is that when others get happy from it I also get happy and if the other one don´t get happy you have not at least put down a lot of time and you don´t get to disappointed.
Just heard this song on spotify so thought I´d share it whit you now!
So here is a big sheers for all small things in life and to all suprises and to feeling good!
Right now I´m having a glass of wine and I´m getting ready for a get together whit old coworkers.
Love you all and that´s from the bottom of my heart!
PS. En kort sammanfattning på svenska skulle väl kunna vara " ta vara på de små sakerna i livet och kom ihåg att släppa in spontanitet i ditt liv och även i andras! Skål för det!
fredag 2 augusti 2013
Släkt och vänner
Vad ska man egentligen skriva om släkt och vänner. Vad man än skriver så blir det väl mer fel än rätt! Ibland kan man höra att släkten väljer man inte men att vännerna är den familj som man väljer själv.
Jag har nu de senaste veckorna varit mycket på resande fot. Först var jag hemma i Finland i cirka en vecka och jag kan konstatera att jag faktiskt funderat på detta med släkt och vänner.
Det liksom förväntas att då man är någonstans som släkten också är så är det helt självklart att man först och främst ska hälsa på dem.
Jag hatar egentligen avundsjuka men ibland kan jag känna ett sting av det då jag ser människor som har bra kontakt med sin släkt och familjer som automatiskt bara hör ihop och som utan någon som helst fundering ställer upp för dem i sin släkt. Jag inser nog i och för sig att varje familj och släkt har sitt och ingen är felfri men...
Jag inser faktiskt att fast jag ofta saknar människor då jag nu bor i Örebro så kunde jag inte ha gjort något bättre än att flytta dit! Jag är så trött på en massa gnäll och stridigheter som pågår mellan människor. Jag är en sådan person som bryr mig för mycket för att inte bry mig alls och samtidigt är det inget jag kan göra och därför är det bättre att jag har min egen tid och inte blir i skottlinjen allt för ofta. Jag konstaterar en gång igen att det är ingenting jag kan göra eftersom alla ändå vägrar ändra på sig själva utan förväntar istället att det är någon annan som borde ändra på sig.
Det finns ett ordspråk som säger att du inte kan ändra på någon annan utan om det är något du inte trivs med så får du ta avstånd eller så får du själv ändra på dig.
Så jag har egentligen för länge sedan totalt struntat i allt med släkt och vänner. Till min familj hör de som jag vill ha där och de som vill vara där och det kan jag säga att jag har en stor familj. En familj med härliga människor. Senast jag var hem till Ekenäs fick jag nog träffa många av dessa härliga människor och det är nog så härligt. Jag var på dop av min brors yngre son. Det var härligt och sedan var det dags för bröllop. En skolkompis som gifte sig och jag fick möjligheten att vara med och fira med henne och hennes kille. Jag hade en suveränt rolig kväll och njöt av sällskapet och alla vänner runt omkring mig.
Sedan under denna vecka så var det ännu min gammelmormors 90-årsdag. Det blev riktigt bra det med även om denna tillställning var en lite pirrig tillställning.
Jag hade en roligt vecka men det var skönt att återvända för några dagar till Örebro...
Och nästa resa får ni höra om i nästa inlägg.
Ha det gott alla ni. Ni kan väl känna den varma kram jag sänder er här och nu! KRAM!
Jag har nu de senaste veckorna varit mycket på resande fot. Först var jag hemma i Finland i cirka en vecka och jag kan konstatera att jag faktiskt funderat på detta med släkt och vänner.
Det liksom förväntas att då man är någonstans som släkten också är så är det helt självklart att man först och främst ska hälsa på dem.
Jag hatar egentligen avundsjuka men ibland kan jag känna ett sting av det då jag ser människor som har bra kontakt med sin släkt och familjer som automatiskt bara hör ihop och som utan någon som helst fundering ställer upp för dem i sin släkt. Jag inser nog i och för sig att varje familj och släkt har sitt och ingen är felfri men...
Jag inser faktiskt att fast jag ofta saknar människor då jag nu bor i Örebro så kunde jag inte ha gjort något bättre än att flytta dit! Jag är så trött på en massa gnäll och stridigheter som pågår mellan människor. Jag är en sådan person som bryr mig för mycket för att inte bry mig alls och samtidigt är det inget jag kan göra och därför är det bättre att jag har min egen tid och inte blir i skottlinjen allt för ofta. Jag konstaterar en gång igen att det är ingenting jag kan göra eftersom alla ändå vägrar ändra på sig själva utan förväntar istället att det är någon annan som borde ändra på sig.
Det finns ett ordspråk som säger att du inte kan ändra på någon annan utan om det är något du inte trivs med så får du ta avstånd eller så får du själv ändra på dig.
Så jag har egentligen för länge sedan totalt struntat i allt med släkt och vänner. Till min familj hör de som jag vill ha där och de som vill vara där och det kan jag säga att jag har en stor familj. En familj med härliga människor. Senast jag var hem till Ekenäs fick jag nog träffa många av dessa härliga människor och det är nog så härligt. Jag var på dop av min brors yngre son. Det var härligt och sedan var det dags för bröllop. En skolkompis som gifte sig och jag fick möjligheten att vara med och fira med henne och hennes kille. Jag hade en suveränt rolig kväll och njöt av sällskapet och alla vänner runt omkring mig.
Sedan under denna vecka så var det ännu min gammelmormors 90-årsdag. Det blev riktigt bra det med även om denna tillställning var en lite pirrig tillställning.
Jag hade en roligt vecka men det var skönt att återvända för några dagar till Örebro...
Och nästa resa får ni höra om i nästa inlägg.
Ha det gott alla ni. Ni kan väl känna den varma kram jag sänder er här och nu! KRAM!
Tina Turner
Det är roligt hur vissa saker i ens liv bara kan få en på gott humör. Man hör en sång, ser en bild eller också tänker man på någon.
Om jag skulle fråga så gott som alla jag känner så finns det en fråga de flesta skulle svara samma på och det är:
Vilken artist tänker du på då du tänker på mig?
Jag tror att svaret som de flesta av er tänkte är: Tina Turner.
Det var bra då jag berättade för en kompis att jag skulle åka iväg till Luxemburg här förra veckan så fick jag kommentaren: Varför Luxemburg då Tina Turner gifter sig i Schweiz?
Och det var faktiskt så att jag dagen efter Tina Turners bröllop flög till Luxemburg och för att komma till Luxemburg så fick jag ta bussen från Örebro till Oslo och från Oslo flyget till Zurich och därifrån vidare till Luxemburg.
I samband med att jag var i Zurich tänkte jag faktiskt tanken: Varför måste jag jobba i helgen? Jag kunde lika väl ha åkt en dag tidigare och varit i Zurich på Tina Turners bröllopsdag.
Sedan i Luxemburg så kom jag över en tidning med en artikel om Tina Turners bröllop och jag sände ett text till min kompis om att jag just då läste om bröllopet och lite senare den dagen får jag ett text tillbaka som säger: Hörde Tina Turner låt i shoppen och tänkte på dig.
Sedan idag så träffade jag denna kompis och vi lunchade tillsammans på ett riktigt trevligt ställe. På matstället så spelades det fina, eventuellt lite gamla och mer eller mindre klassiska låtar.
Min kompis säger: Tänk om de skulle spela Tina Turner här också?!
Och efter en stund så behöver jag bara höra två toner och jag vet att det är Simply The Best av Tina Turner.
Båda ler vi och för mig, den känslan av att höra Tina Turner. Den är suverän! Den att bli ihopkopplad med något.
Nå jag detta är kanske nattliga funderingar en allt för sen kväll och jag borde antagligen ligga och sova redan. Nej, inget antagligen! Jag borde ligga och sova redan för allt för länge sedan.
Men tar här nu ett glas vin och skriver flummel och egentligen så finns det hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om och som jag också kommer att skriva om. Allt detta som jag nu utlovar kan jag i alla fall säga att är grunden till detta flummiga inlägg just nu.
Jag känner mig just nu generös, på gott humör och som om jag är på rätt spår av mitt liv. Jag tar till vara denna känsla för det finns ingenting som garanterar att denna känsla finns här imorgon mera.
Skål på er alla! (Jag dricker ett glas vitt här)
För att jag kan och för att jag vill och fram för allt för att detta glas vita vin gör mig på gott humör. För minnena till goda ställen och jag dricker också detta glas vin för Tina Turner och hennes nyblivna man!
Ha det gott! KRAM
Om jag skulle fråga så gott som alla jag känner så finns det en fråga de flesta skulle svara samma på och det är:
Vilken artist tänker du på då du tänker på mig?
Jag tror att svaret som de flesta av er tänkte är: Tina Turner.
Det var bra då jag berättade för en kompis att jag skulle åka iväg till Luxemburg här förra veckan så fick jag kommentaren: Varför Luxemburg då Tina Turner gifter sig i Schweiz?
Och det var faktiskt så att jag dagen efter Tina Turners bröllop flög till Luxemburg och för att komma till Luxemburg så fick jag ta bussen från Örebro till Oslo och från Oslo flyget till Zurich och därifrån vidare till Luxemburg.
I samband med att jag var i Zurich tänkte jag faktiskt tanken: Varför måste jag jobba i helgen? Jag kunde lika väl ha åkt en dag tidigare och varit i Zurich på Tina Turners bröllopsdag.
Sedan i Luxemburg så kom jag över en tidning med en artikel om Tina Turners bröllop och jag sände ett text till min kompis om att jag just då läste om bröllopet och lite senare den dagen får jag ett text tillbaka som säger: Hörde Tina Turner låt i shoppen och tänkte på dig.
Sedan idag så träffade jag denna kompis och vi lunchade tillsammans på ett riktigt trevligt ställe. På matstället så spelades det fina, eventuellt lite gamla och mer eller mindre klassiska låtar.
Min kompis säger: Tänk om de skulle spela Tina Turner här också?!
Och efter en stund så behöver jag bara höra två toner och jag vet att det är Simply The Best av Tina Turner.
Båda ler vi och för mig, den känslan av att höra Tina Turner. Den är suverän! Den att bli ihopkopplad med något.
Nå jag detta är kanske nattliga funderingar en allt för sen kväll och jag borde antagligen ligga och sova redan. Nej, inget antagligen! Jag borde ligga och sova redan för allt för länge sedan.
Men tar här nu ett glas vin och skriver flummel och egentligen så finns det hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om och som jag också kommer att skriva om. Allt detta som jag nu utlovar kan jag i alla fall säga att är grunden till detta flummiga inlägg just nu.
Jag känner mig just nu generös, på gott humör och som om jag är på rätt spår av mitt liv. Jag tar till vara denna känsla för det finns ingenting som garanterar att denna känsla finns här imorgon mera.
Skål på er alla! (Jag dricker ett glas vitt här)
För att jag kan och för att jag vill och fram för allt för att detta glas vita vin gör mig på gott humör. För minnena till goda ställen och jag dricker också detta glas vin för Tina Turner och hennes nyblivna man!
Ha det gott! KRAM
måndag 22 juli 2013
Finns för mycket att berätta om och allt för lite tid!
Jag är väldigt ledsen men just nu är det mycket på gång och det är svårt att hitta tid till att skriva om allt som händer...
Men jag lovar att så fort jag får tid över så kommer denna blogg att överösas med inlägg.
Just nu ska jag försöka hinna med bussen som jag nästan missade...
Mer om det senare!
Jag kommer att ha roligt i alla fall... Det vet jag så jag hoppas att ni också ska ha det bra!
Ha det bra! Kram från mig!
Men jag lovar att så fort jag får tid över så kommer denna blogg att överösas med inlägg.
Just nu ska jag försöka hinna med bussen som jag nästan missade...
Mer om det senare!
Jag kommer att ha roligt i alla fall... Det vet jag så jag hoppas att ni också ska ha det bra!
Ha det bra! Kram från mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)