söndag 20 oktober 2013

Trehörningen

Den första Trehörning, tror vi!
 De finns en risk att ni som har facebook har sett dessa foton redan men det finns de som inte har facebook och som ändå läser min blogg, tror jag i alla fall! Dessutom så kan ni som har facebook få en liten story till bilderna här!


 Det var en kall dag i början av oktober som jag och fyra arbetskompisar och en arbetskompis hund. Vi är flera i gänget som inte alltid är så bra på att hålla tiden och ni vet ju att jag är en av dem som ibland är lite av en tidsoptimist men ni ska veta att jag var först på plats vid mötesplatsen. Dock var mina kolleger inte mycket senare där och vi kom iväg på vår resa. Vi skulle åka bil först en bra bit för att komma fram till stället där vi skulle vandra. Jag hade med mig kartor och den ena visste jag faktiskt att inte räckte ända fram men jag sa inget om det i början av resan. Mina kolleger tittade på en av kartorna och gav körbeskrivningar! Jag kan ju tillägga att jag är urusel på kartor så det var nog bättre att någon annan tittade på kartan!

Men även om det inte var jag som var kartläsare så körde vi lite vilse. Vi kom fram till en sjö som hette trehörningen, som den sjö vi också skulle gå i runt heter! Jag plockade fram den andra kartan jag hade och den sträckte sig längre än den första och då vi studerade den kartan lite mera så kom vi fram till att det finns tre sjöar som alla heter trehörningen. Plus att den sjö vi skulle gå runt där fanns det Stora Trehörningen och Lilla Trehörningen. Det som jag tyckte var ganska intressant var att alla de tre olika Trehörning sjöarna ligger i från varandra i en triangels form. Först tänkte jag "Vad har man tänkte, då man namnger tre sjöar så nära varandra med samma namn" men sedan tänkte jag " kanske det är någon idé med det". Tre sjöar i en triangel som alla heter Trehörningen. 
 I alla fall så var det på grund av att vi åkte lite vilse som jag kunde ta de fjorton första fotona här i detta inlägg. Det var en kall höstdag men med härlig sol och kombinationen gjorde att det ännu så pass tidigt på morgonen var dis på vattnet på en del ställen.



 Vädret var verkligen på vår sida den här dagen. Det var spegel lugnt och visst blev det fina foton (även om jag säger det själv).





 Efter att vi kört lite till och efter att vi kört efter rätt karta så kom vi fram till slut. Det var fortfarande lite på den kalla sidan när vi började vår vandring och jag bland annat var lite rädd för att jag tagit på mig för lite kläder men efter att vi gått en stund så blev det passligt varmt.

 VI tog de första stegen in i trollskogen och efter en stund när vi tittade ut över sjön så var det fortfarande vindstilla och spegel lugnt. Ja, det var så pass lugnt att man kunde se molnens spegelbild i vattnet.



 Vattnet verkade lite lågt, tydligen har det varit så på flera ställen både i Sverige och i Finland. Jag tror att det är vattnet som har färgat stenarna och bergen randiga.



 Vår vandring fortsatte och till att börja med så var vägen ganska enkel och rak ändå lyckades jag falla ett sådant där klassiskt "Jessica slow motion fall". Jag skulle sparka till en gren men så var den tyngre än vad jag trodde att den skulle vara och då jag sparkade till grenen fastnade foten i den och jag föll så där vackert i slow motion! Mina arbetskompisar skrattade och sa att hade de bara varit snabba nog så hade de kunnat fota fallet eftersom det gick så långsamt! Den föregående bilden visar ett ställe där vi fick hoppa för att komma över, turligt nog var det endast ett kort hopp så att jag inte hamnade i diket emellan.




 Vi hade verkligen en vacker dag med gott sällskap och luften var frisk och doftade av skog. Alla färger och vyer var väldigt fina. I skogen växte lingon- och blåbärsris. På vissa av risen fanns det fortfarande lingon och blåbär, vissa lite frysta men vissa blåbär smakade fortfarande gott. Utöver bären så hittade vi också trattkantareller och tydligen något som heter vit taggsvamp eller någo ditåt i alla fall.




Vi gick runt sjön hela tiden för att inte tappa bort oss men vissa sträckor gick vi inte på skogstigar utan korta sträckor fick vi ta oss ut på sandvägar.


Vår andra "fika" paus tog vi på något slags camping/äventyrsställe det var väldigt mysigt. Där fanns badtunnor och bastu och det stod också reklam om att man kunde gå på paintball, rida häst eller klättra på linor.
Nästa foto visar stranden där jag tog ett dopp. Det blev lite längre att sitta i sjön än vad jag hade planerat och det eftersom mina vandrar vänner skulle föreviga mitt dopp och de tog inte kort samtidigt utan alla lite efter varandra.





 Ju längre vi gick desto mera skog blev det att ta sig fram igenom. Stigarna var inte mera lika raka och självklara att följa och några gånger var vi tvungna att gå lite tillbaka och välja en annan väg för att komma framåt. På ett ställe hittade vi en stubbe som såg ut lite som en bäver, någon tyckte det kunde vara en björn och någon tyckte det såg ut som ett musansikte. Vi hittade också en sko mitt ute i skogen, se längre ner!








 Vid ett ställe på vandringen så föreslogs det att istället för att gå runt hela sjön så fanns det ett sund där det kunde vara möjligt att vada över och så bestämde vi oss för att göra det allihopa. Efter att vi tagit oss över sundet tog vi en liten paus på berget för att torka fötterna.


 Det här var delen av sjön som vi inte gick runt då vi istället vadade över sundet. Det ser kanske inte så långt ut men den sista biten innan sundet var väldigt mycket upp och ner och trädgrenar som låg i vägen.




 På slutsträckan visade det sig att om man tog en liten avstickare så kunde man komma till ett ställe kallat Stenkälla. Där fanns stora stenar som tillsammans formade en grotta och nere i grottan fanns en gästbok som vi förstås skrev våra namn i.





 Sista biten var det sedan en del upp och ner igen och det var en del av gruppen som tyckte att nu börjar det räcka med detta upp och ner klättras men vi klarade oss bra alla tillbaka till början igen och alla var glada och nöjda med dagen. Jag tog ett sista dopp och de andra fikade lite till innan vi sedan åkte hemåt igen. Detta var nog sista vandringen för denna höst och för detta år så det känns lite vemodigt att skriva om detta nu men samtidigt extra fint också.
Tack till ni härliga som var med och gjorde denna vandringsdag till den perfekta höstdag det var.



tisdag 15 oktober 2013

Höst/Autumn

Scroll down for english version.

I år har vi verkligen haft en fin höst. Det har varit riktigt soliga fina dagar, endast någon dag med lite regn men i och för sig så har väl hela detta år varit ganska så bra. Vintern var i och för sig väldigt isig och lite ombytlig gällande plus och minus grader (nu pratar jag då främst om hur det varit här i Örebro). De korta stunderna jag var hemma i Ekenäs var det ordentlig vinter dock.
Våren, kommer jag ihåg som en fin vår. Jag vill minnas att värmen kom så dr passligt och att jag verkligen njöt av att se knoppar slå ut och det samma löven på träden slå ut. Sen har vi sommaren, den tycker jag inte heller att jag kan klaga på. Inte en extremt varm sommar men ändå varm nog med soligt fint väder och nu har vi hösten här. Lite regn, lite blåst och det blir tidigt mörkt på kvällarna men det har hittills varit många fina, soliga dagar.

Jag älskar alla olika årstider. Det påminner mig om olikheter här i livet. På hösten gillar jag de fina färgerna i träden, jag gillar höstblåsten, mörkret och tändaljus. Jag älskar de fina soliga dagarna samtidigt som luften är frisk och härlig, så där som den bara är på hösten och eventuellt på våren.

Nog pladdrat nu men jag har varit ute en del nu några dagar och fotat lite så nu ska ni få lite smakprov på hur fin hösten kan vara. (Dessutom håller jag också på med ett inlägg från en vandring jag och mina arbetskamrater gjorde i början av oktober (ni som har facebook har redan sätt foton från den vandringen men alla som läser min blogg har inte facebook!)


I really love all the different seasons. That´s the good thing whit geting to live in the Nordic countries. You get to experience Vinter, Spring, Summer and Autumn.
I love something about every season and what I love with Autumn is that the air is so fres, the days are sunny but still a little chilly. I love the windy days or nights, I love the darkness and the fact that that makes it possible to light candels.
Here are some pics from Örebro in the Autumn!

Fina höstblommor som jag fick av min arbetskompis, så nu pryder de mitt hem och har gjort det i snart en vecka!

A beautiful autumn day!
















lördag 12 oktober 2013

Kanelbullens dag!/ Cinnamon bun day!

I don´t know if you out there in the world have something called a Cinnamon bun day but we here in the North have that. It was celebrated last weeks friday but as I am, I often enough neverdo things as others so I baked buns on Saturday and treated my coworkers a day later instead!

Ja förra veckans fredag var det kanelbullens dag men som jag är så är jag sällan och får något gjort på rätt dag. Jag bakade alltså istället bullar för en vecka sedan på lördag och här kommer nu bevis på att det verkligen blev bullar bakade!




Ha en bra dag alla ni!

söndag 6 oktober 2013

Home sweet home

For English version scroll down!

Underligt kan jag själv tycka men så sant som att jag skriver detta här är att jag har börjat känna mig hemma här i Örebro. Nu efter att ha varit två veckor hemma i Ekenäs så kan jag konstatera att jag älskar att vara hemma och träffa massor med människor som jag tycker så mycket om! Men jag hade också en stark känsla av att jag har gjort rätt som har flyttat från Ekenäs och tagit steget ut i världen eller ja steget till Sverige i alla fall. Dagen då jag skulle åka från Ekenäs så kändes det nog tråkigt att åka ifrån alla härliga människor men samtidigt så då jag steg av bussen i Örebro så kände jag att nu är jag hemma!
Härligt att kunna känna så, att man har gjort ett rätt beslut. Det finns nog de som har svårt att förstå att jag överhuvudtaget flyttade till Sverige eller rättare sagt att jag flyttade från Ekenäs men turligt för mig så är de flesta förstående och tycker att man ska se världen så länge man är ung. Ung och ung, det vet jag inte om jag kan säga. Visst är jag ju ung men jag är nog äldre än många andra som gett sig ut i världen.
Så allt är upp till hur man ser på saker och ting!

Hemma i Finland beslutade jag mig för att jag ska försöka hålla fast vid min finlandssvenska. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt och att jag verkligen ändrar mitt prat beroende på vem jag är med. Det som var skönt med att vara hemma i Finland är att jag inte behövde fundera på vad jag skulle säga utan det var bara att prata på. Jag uppmärksammade dock när någon pratade om att de hade sjukt någonstans eller om de skulle gå på "vessan". Det är ord som jag inte använder här i Sverige och jag reagerade faktiskt på detta. Andra ord som jag tyckte det var roligt att höra var "jatku", kiva, tala (ekenäsiskt uttal) och en del andra ord som jag inte kan komma på just nu.
Det är intressant hur olika men lika språket sist och slutligen är men så fort jag var tillbaka här i rebro så pratade jag med mera rikssvensk brytning igen. Ändå pratade jag med mina svenska arbetskompis i telefon då jag var hemma i Finland också och jag upplevde själv att jag pratade mera finlandssvenska då med dem än vad jag gör när jag befinner mig här i Örebro. Jag nämnde saken för en av dem jag pratat med men hon kunde inte minnas att hon märkt någon skillnad, så kanske allting sitter i mitt huvud?

På hemvägen blev det en sväng via Åbo och sedan med Viking Grace från Åbo hamn på kvällen. Med på båten hade jag en kändis. Maria Montazami stod i Tax Freen och gjorde reklam för sina viner. Jag fick en liten bild på henne i min mobil. (Det är ett annat ord som jag inte använder i Finland. Där heter det kännykkä!)
På båten på väg hem tittade jag sedan på filmen "Letters to Juliet" en underbar film som jag verkligen kan rekommendera. Lyx med tv i hytten på Viking Grace. Jag har inte riktigt någon koll just nu men en gissning skulle vara att Viking Grace har kört mellan Finland och Sverige i kanske 6 månader, längst sedan början på året och på min återresa så firade man den 1 miljonte gästen. Inte illa men nu blir det god natt!

During to the late hour this song is suitable! "Sweet dreams"
Med tanke på att det är mitt i natten tycker jag att det passar med sången "Sweet dreams"

What´s home and what´s not home. Right now I mostly talk about home in Finland and home in Sweden. Of course my roots are in Ekenäs and I love being there whit all the people I love. But everytime I am at home in Finland I also realize that it was a good decision to move from Ekenäs and that I made the right decision to move to Örebro. When I came back to Örebro after staying in Ekenäs for teo weeks it felt good to be home in Örebro. As soon as I steped of the Bus in Örebro I thought "I´m home!"
It feels good!
Here I now would want to give you all a tip on a great movie " Letters to Juliet". It´s brilliant but now it´s time for me to go to bed. Sweet dreams!

onsdag 2 oktober 2013

Vett och etikett

För att inte alltid skriva så långt om mina egna strapatser så tänkte jag nu delge en text som jag hittat i "Nya Dassboken" som jag brukar bläddra i då som då.

Hälsningsregler på gatan

Herre hälsar alltid först på dam och överordnad. Dam hälsar först på äldre dam och dam som står i högre rang. Möts man bara utan att stanna för handskakning, tar herre alltid av sig hatten med den hand som är längst från den han hälsar på, så vida han inte har paket att bära. Då hälsar han med den lediga handen eller i nödfall genom en bugning. Stannar man inte för att ta i hand eller för att utbyta några hälsningsord med dam eller överordnad, bör hatten behållas i handen till man får tecken att sätta på den. Vidare bör man inte fortsätta någon längre konversation medan man blir stående, utan man följer den andre en bit i hans vägriktning. Det är alltid damen eller den överordnade, som gör tecken till att man alls ska ta i hand.Skaka aldrig i handen, gör endast en fast, ej för hård handtryckning.

Hälsar man flera gånger samma dag på samma person? Ja, i staden, på gatan - men vid badstranden, vid utomhusfester eller inomhus är det inte nödvändigt.

Hälsar man om man inte är säker att personen känner igen en eller om man själv inte är säker på att man känner personen? Ja, det är alltid bättre att vara artig än att vara försumlig.

Skall handsken tas av när man hälsar? Tar herre i hand, skall handsken avtagas, om det är dam eller överordnad och aktad person, som man hälsar på. Men behåller dessa handsken på kan man själv också göra det. Dam ska alltid behålla handsken på, när herre hälsar på henne.
Alltsammans är lätt att komma ihåg bara man tänker på att herre ej får vidröra dams obehandskade hand med handske. Därför tar en dam inte av sig handsken då hon hälsar. Unga flickor brukar göra det, när de hälsar på äldre personer och så länge de tar av handsken niger de också. Men vid 16-17 års ålder niger den unga flickan inte för herrar, gör hon det så endast för äldre farbröder. Däremot kan en yngre dam alltid niga för äldre damer och damer som står i högre rang. Men hon bör vara försiktig och inte niga för en äldre dam som ännu vill räknas för ung.

Denna text är ursprungligen hämtad ur en bok som är skriven 1957. Det var inte lätt på den tiden gällande att ta i hand eller inte!

Go natt!

A walk down memory lane part 3/ del 3

For English version scroll down but have a look at the photos on the way down to the text!

Varit på besök på Kullan och fått smaka på den berömda hutten!
One friend treated me to a shot!

Om jag i ett tidigare inlägg klagade på att jag inte hade fått en hutt då jag besökt Kullan så kan jag nu meddela att den missen är återställd. Jag hade själv glömt bort hutten även denna gång men det hade inte värdinnan och för att återställa missen och för att jag inte skulle bli i obalans så blev jag bjuden på två huttar!
Senare under min visit i Ekenäs så blev jag också på ett annat ställe bjuden på en liten likör, men det skulle hållas lite hemligt och jag skulle inte få berätta om det. En del är mera öppna med att de själv dricker då och då och även bjuder andra medan andra vill hålla hemligt med att de bjuder "små flickor", som mig, på sprit!

En dag förra veckan började jag med frukost hos en vän och jag försenade mig med åtminstone en halv timme bara för att jag inte kommer i säng på kvällarna och försöker stiga upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt följande dag. Denna dag kom jag i alla fall inte upp då jag skulle och jag var till och med lite illamående men det gick sedan över efter en god frukost och en cykeltur till svampskogen.
Vi gick runt någon timme i skogen och hittade faktiskt lite svamp.

Fina kantareller!

Mushrooms!

Jag har också hunnit med en 70 års fest denna gång. Min en släkting (som egentligen inte är biologisk släkt men som räknar mig 100%-igt till sin släkt så jag räknar också honom till min släkt.)
Jag kom som en "surprise" gäst och han verkade i alla fall bli glad för att jag kom.
Det är härligt att få känna att man kan tillhöra en släkt utan de där riktiga biologiska banden. Det betyder för mig i alla fall att man får njuta av härliga människors gemenskap men samtidigt står man automatiskt utanför framtida arvsstrider/arvsskiften.
Jag har en mycket stor familj även om jag lever ensam. Till min familj hör alla som vill höra dit och som jag tycker om och det är många människor som jag tycker om!
Jag inser igen att även om jag varit hemma i snart två veckor så har jag endast hunnit med att träffa en bråkdel av alla om jag vill träffa. Jag har tänkt tanken tidigare men tänker den igen. Jag borde i något skede när jag kommer hem boka en plats och en tid då och sätta annons i tidningen. "Här sitter jag hela dagen. Det är bara för den som vill att komma och hälsa på." Ett bra alternativ tycker jag.

Jag träffade också min fafa (farfar) och jag hjälpte honom klippa gräset på hans gård. Jag klippte gräs och fick en kaffe paus emellan och så fortsatte jag igen och klar blev jag och fafa verkade nöjd med resultatet.
För alla ni vänner i Örebro så kan jag meddela att om jag någonsin får er med lurade till Finland och Ekenäs så planerar jag en fest här på denna gräsmatta. Jag har berättat för några av mina vänner i Ekenäs att jag planerar att bjuda med er och "finnar" tackar aldrig nej till en fest!

Here I have plans to invite my friends from Örebro if I get them to come to Ekenäs and the yard is so large so I think I can invite my Ekenäs (Raseborg) friends at the same time!
Här är gräsmattan som jag klippte och denna gräsmatta skulle vara ganska så passlig om jag skulle lyckas få hit mina arbetskompisar från Örebro. Gräsmattan är dessutom så stor att mina vänner från Ekenäs (Raseborg) nog också skulle rymmas. (Åtminstone en del!)
Jag försöker här för mig själv räkna upp hur många människor jag hunnit träffa under dessa nästa två veckor men innan jag egentligen hann börja räkna så konstaterade jag att det är så pass många människor att jag skulle få räkna hur mycket som helst och antagligen skulle jag ändå glömma någon så då är det bättre att inte räkna alls. En del har jag pratat med i timmar, andra lite nu och lite då och en del har jag endast hunnit byta några ord med på gatan då vi sprungit åt olika håll. En sak som jag med säkerhet dock kan säga är att jag varit lika glad över att träffa er alla. Det värmer och ger mig kraft då jag får se ett leende på någon annans läppar. Jag har dock lovat alla jag träffat att skriva brev eller på annat sätt hålla kontakt så det kommer att bli mycket brevskrivas den närmsta framtiden.

Jag har också fått mig många glada skratt och varit med om situationer som har förlängt mitt liv med många år. En som verkligen överraskade mig och som fick mig på gått humör var en snart 85-årig släkting. Då jag hälsade på henne sa hon att jag skulle titta på vad för slags skor hon hade köpt. Hon sa också att hon inte visst vad för slags infall hon fått och dessutom kunde hon inte gå med skorna men hon hade nu köpt dem i alla fall. Ni ser skorna på bilden nedanför. Ni kan förstå att hon skrattade åt sitt impulsköp och samtidigt kan jag inte annat än att se upp till henne för att hon vågade köpa något hon gillade, synd bara att hon sedan inte kunde använda skorna. Skorna är definitivt inte jag men jag kommer att använda dem för att de är bekväma och för att de ändå är lite häftiga och framför allt tycker jag att det är tufft av min släkting att ha köpt dessa skor.

My relative had bought new shoes and then desided she would not use them so she gave them to me.
Skorna jag fick av min släkting!

Det var allt för denna gång och den sista delen av "A walk down memory lane". Nu gäller det att se framåt och nya äventyr.
Ta vara på er! Kram


One of my coworkers at home in Finland every now and then writes about how she is having a shot or a drink in the evenings and last time I visited her I realised to late that I didn´t get a shot and pointed this out to her. So this time the wrong was corrected and I got two shots.

I met so many people during the two weeks I was home in Finland. I have promised to write to each and every one. I did meet some people for just a moment, some I talked a little longer to and some I saw many times. I did a lot of different things, I had a lot to eat, was at partys/ birthday partys and I slept not nearly enough but thats life.
It´s been wonderful to talk about the past but now it´s time to take a step into the future and new adventures.
Take care! Love YA!