"Du fattas mig"

Helt ofattbart hur livet tar tvära kast. När man tror att man börjar ha saker också ting under  kontroll så tar livet ett tvär kast och man dyker, dyker långt ner i djupet. Efter en tid av lugn på jobbet så har jag nu fått uppleva två dagar av total kaos som varit känslomässigt tunga bara för att sedan tappa bort mig själv ännu lite mera. Jag saknar ord och samtidigt finns det så mycket jag vill säga och dela med mig. Jag vet inte om detta är rätt ställe eller rätt sätt, men samtidigt. Ja, samtidigt vet jag inte vad.

Astrid Lindgren skrev i Ronja Rövardotter en fin mening. "Du fattas mig." Mattis säger så då skalle- Pär dör.
Idag är det jag som får säga den meningen! Du fattas mig! Du fattas mig verkligen Raili! En härlig arbetskompis, ja egentligen jobbade vi aldrig tillsammans men vi jobbade i samma hus och det är faktiskt inte så länge sedan vi diskuterade hur, när och var vi träffades och lärde känna varandra.
Det var i omklädningsrummet på jobbet, kom vi fram till. Tänk vad lite det behövs ibland! Då två personer hittar rätt och blir vänner, slumpen är väl med på något hörn. Tänk så många andra jag också träffat i omklädningsrummet men som det inte blivit mycket mera än att man säger hej. Jag upplever det som om du och jag hittade varandra. Underligt kan kanske någon tänka, med tanke på åldersskillnaden oss emellan. Men än en gång har livet visat att åldern inte har betydelse. Det är vi som personer som är det viktiga.

I alla fall lärde vi känna varandra, du och jag, Raili och sedan tiggde jag med mig på din 60- årsfest. Det var lite skralt med folk. Jag jobbade egentligen kväll och kommer jag rätt ihåg så var jag dessutom tvungen att jobba över. Men jag kom på festen och vilken fest det blev. Vi var 4 kvar till det bittra slutet och jag körde hem dig och de andra. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick vara din vän!
Så otroligt tacksam. Jag tror att du visste det! Hur mycket du betydde för mig! Jag försökte i alla fall berätta det för dig. Du slutade jobba men från början hade vi ändå aldrig arbetat på samma avdelning.
Men än en gång blev det dags för fest, din pensioneringsfest. Jag kom direkt från Sverige då. Då var jag lycklig och jag tror att du var lycklig och full med förväntningar inför framtiden. Nu är framtiden evigheten, evigheten och samtidigt ingenting.

Vi höll kontakten och näst senaste gång jag var hem till Finland fick vi äntligen våra scheman att stämma ihop och vi hann träffas. Å, vad jag är glad för det idag. Idag då DU fattas mig.

För det gör du verkligen. Du fattas nog så, så, så många människor. Inte minst din närmsta familj. Du och jag, Raili, vi pratade ofta om dina barnbarn. De var så viktiga för dig! De var dina ögonstenar!
Detta är så orättvist, så ofattbart. Igår var du här ännu. Igår gav du mig råd angående hur jag skulle sköta min blomma. I förrgår skrev vi ännu med varandra. Du om det som tyngde ditt hjärta och jag om det som tyngde mitt.

För bara någon dag sedan tänkte jag faktiskt på fjolåret. Då du och jag var på kryssning till Tallinn. Vi hade så roligt, men varför skulle vi inte ha haft roligt tillsammans. Vi köpte parfymer. Jag åt mig och du åt din dotter. Vi köpte likadana parfymer. Jag har ofta tänkt fråga dig vad din dotter tyckte om parfymen? Jag frågade aldrig. Jag gillade min parfym i alla fall. Nu kommer jag aldrig att kunna använda den parfymen igen, utan att tänka på dig. Jag kommer att använda den parfymen ofta. Jag hade gärna gjort en ny kryssning tillsammans med dig! Vi var på spritshopping du och jag också. (Här kanske någon kan tänka! Varför dra in sprit i detta inlägg men jag tror mig veta att du hade gillat den kommentaren!)
Du och jag hade inte alltid samma smak gällande spritsorter. Vi hade kanske inte alltid samma åsikter om saker och ting heller men det kan jag säga att vi hade ganska så likadana åsikter gällande sådana saker som verkligen är av betydelse. Jag måste medge att du är en av mina förebilder. Det vet jag att jag aldrig sagt till dig. Jag har väl helt enkelt inte insett det förrän nu. Jag kan bara säga att jag inte känt många människor som du. Du kämpade alltid för de svaga, för de sjuka och för djuren. Du var en rättvisans kvinna. En kvinna som stod för sina åsikter som ansåg att medmänniskan var viktig. Jag har nog flera gånger försökt uttrycka genom handlingar och ord, hur viktig du verkligen var för mig. Är för mig! Jag kommer alltid att ha dig kvar hos mig! Jag hoppas att jag eventuellt kan göra något till minnet av dig. Jag vet inte vad ännu men detta är ändå en start!

Jag hade tänkt dela här på bloggen och på facebook en bild. En bild för att låta dig veta att jag hade dig i mina tankar och i mitt hjärta. Jag hann aldrig dela den så att du kunde se den, men nu delar jag den bilden till minne av dig.
Minns du, en utav mina födelsedagar. Då du skickat med Rita en gåva till mig. Två ljusstakar. De pryder nu fönsterbrädet i mitt sovrum så fint och de kommer alltid att få mig att tänka varma tankar om dig.

Tänk, det var inte så länge sedan vi skrev. Vi skrev angående en bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" heter boken. Du skrev på facebook att du gärna ville låna den. Jag skrev att du kunde få låna den av mig bara jag hade läst klart boken. I förrgår läste jag klart boken och jag tänkte att jag kunde passa på och överraska dig och skicka boken till dig per post. Jag tänkte att jag kunde skicka ett kort och skicka boken med och låta dig veta att du betyder så mycket för mig. Jag tänkte att då har vi en orsak varför vi borde träffas nästa gång jag kommer hem till Finland! Ibland behövs det ordentliga orsaker för att man verkligen ska få till en träff. Vi hade båda väldigt fulla kalendrar.
Jag skickade aldrig kortet, brevet och boken. Jag tänkte jag väntar till efter helgen. Nu skickar jag aldrig det kortet, det brevet eller den boken till dig. Aldrig. Nu träffas vi aldrig mera och ändå kommer du för alltid att finnas hos mig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, så som i så otroligt många andra människors hjärtan.

Det kan kanske finnas människor som tycker att man inte ska skriva sådant här ut i offentligheten. Jag vet inte om jag själv heller tyckte att det var en helt ok idé men detta känns rätt. Det känns viktigt att få dela med mig av en så stor person som du Raili! Du är min idol! DU fattas mig! Du fattas mig så otroligt mycket.
Jag vågar skriva detta inlägg, inte för att jag kan påstå att du skulle ha gillat att bra framlyft så här offentligt men för att du var en kvinna med fötterna på jorden som sa och gjorde det du ville, som brydde dig om andra. Jag skriver detta inlägg för att jag saknar dig och tillsammans med mig så finns det så otroligt många andra som också saknar dig. Du togs ifrån oss alltför, alltför tidigt. Detta känns orättvist men livet är väl orättvist. Samtidigt då sådant här händer får man inte glömma att det ändå på något vis sprids lite fina minnen. Vi är många som haft kontakt under det senaste dygnet. Det är tack vare dig. Vår familj, dit både du och jag hör, har tagit hand om mig, har sett till att informera mig om vad som hänt.

Jag känner mig ensam här i Örebro men samtidigt har jag hela vår gemensamma familjs tankar hos mig och mina tankar är hos dem. Jag kom att tänka på att det inte var så länge sedan jag satte ut bilden på min baileyskaka. Du skrev att du hade missat den. Jag planerade att du skulle få smaka på den nästa gång jag kom hem till Ekenäs/Karis igen. Nu kommer du aldrig att få smaka den kakan.

Nu vill jag dela en sång här med er alla och fram för allt med dig Raili! Jag vet egentligen inte om det är en sång du skulle gilla. Jag kunde ju alltid dela en Tina Turner låt, så som jag gjorde på facebook tidigare. Nu väljer jag ändå att dela denna låt, "ystäväni". Jag vet inte om du hade gillat den men den känns bra för mig! Jag hoppas att det är någon annan som också kan se det fina i låten. (Jag vill ändå passa på att be om ursäkt ifall jag kanske kan ha missat någon mening eller betydelse av orden i texten Vesa-Matti Lori sjunger. Finska är då inte mitt starka språk.)

Låten känns bra för mig!
Jag tror att du skulle ha gillat den Raili,

även om den kanske är lite i långsammaste laget

för din smak.

Men orden är fina!

Nu har jag försökt hedra dig Raili!
Du hade egentligen varit värd så mycket, mycket mer.

Men det här är vad jag nu kan åstadkomma

och jag tror att du på just ditt speciella sätt kan förstå just exakt vad jag vill säga med detta inlägg!


Du togs ifrån oss alltför, alltför snabbt!
Du fattas mig!
DU fattas OSS!

Du fattas mig!
Kram

Två dagar av absolut ingenting!

Jag jobbade lång dag på tisdagen och fick därför en extra ledig dag igår och så hade jag dessutom ledigt idag så två dagar ledigt och ingenting planerat.
Det blev också två dagar av absolut ingenting! Jag hade tänkt att jag skulle sova ut ordentligt igår men jag har stigit upp så tidigt i så många dagar så jag vaknade jag redan kl: 6.00 på morgonen men jag tog det lugnt hela dagen och läste lite och tog en liten dags tupplur och så lite senare även en tupplur på det!

Där emellan har jag fixat lite här hemma. Småpysslat med det ena och det andra. Fast egentligen inte gjort något klokt. Sitter inloggad på facebook och gör inget klokt där heller. Läser lite i en eller annan bok. Löser korsord eller så. Det kanske kan vara nyttigt att jag delar med mig av sådana här stunder då jag verkligen inte gör någonting alls. Jag anser  mig veta att ni är många där ute i världen som tror att jag jobbar ihjäl mig. det lär inte hända. Alltid nu som då behöver jag min egen tid, för att ladda batterierna och själen. För att sedan kunna ge av mig själv fullt och fast igen i alla lägen.

Tillbaka hem så har jag fixat till en "mys/gör mig på gott humör vägg".

Lugnt har det varit i två dagar alltså men som tur är så börjar jag jobba imorgon ingen och jobbar då hela helgen. Idag hade jag egentligen tänkt söka mig ut på länk men jag tror att jag låter bli. Ute blåser det och regnar och solen skiner allt om vartannat så jag tror att jag avstår från att gå ut. Jag ska ta och träna lite här hemma och så avsluta dagen med ett varmt härligt bad och kanske en "mudmask" för ansiktet!

När skönheten inte kommer av sig själv får man hjälpa den på traven!
det är väl bara gurkskivorna som saknas.

 Sedan har jag hittat lite nostalgigodis. Gräddkola. Det var "karkkin" som min gammelmormor och gammelmorfar alltid hade hemma förr. Då på den tiden de ännu åkte på sverigekryssningar.

Lite nostalgi har det annars också varit den sista tiden. Jag har tänkt mycket på min farmor och på hennes mor och far. Det är härligt att höra när mina äldre kolleger på jobbet berättar om vad de gör med sina barnbarn. det får mig alltid att tänka tillbaka på min barndom.
Annan nostalgi blev det också då jag idag mitt i allt fick en helt sjuk "himo" på chokladbollar. Det var länge sedan. Det var så pass länge sedan att jag inte ens kan receptet mera. Förr kunde jag det utantill. Nu fick jag googla receptet. Men jag visste i alla fall fortfarande ingredienserna även om jag hade glömt hur mycket av varje ingrediens det skulle vara!

Nog för denna gång... Nu ska det bakas chokladbollar om en stund. Träna lite så att jag sedan utan dåligt samvete kan äta mina chokladbollar. Se lite på Varuhuset eller Rederiet, drömma mig bort till ingenstans och sedan ta ett härligt varmt bad för att sedan i lugn och ro kunna gå och lägga mig!
Kram på er alla!

Sophantering och sortering!

Jag kan bara meddela alla ni där hemma i Finland, att sophantering och sortering är rena barnleken där hemma. Jag som tycker att jag varit i alla fall ganska så duktig gällande sortering kan bara konstatera att jag är rena nybörjaren!
Här räcker det inte att man sorterar kompost, tidningar, kartong och glas och så vidare. Nej, här ska man också sortera hårt och mjukt plast skilt från resten av soporna!

Inte enkelt inte... Nu är det bara att in skaffa extra insamlingskärl till lägenheten så att man har skilda ställen att sätta allt som man ska sortera!

Hoho... Få se om jag får någon klarhet i detta!

Hushållerskan!

Idag var det först jobb som gällde! Jag har ju jobbat hela helgen också och även om det varit väldigt lugnt de senaste dagarna så var jag ordentligt trött i morse. Det skulle ha varit så skönt att sova men det var bara att stiga upp och åka iväg till jobbet.
det är ju alltid lika roligt med alla arbetskamrater. De flesta har ju återvänt från semester och än så länge är sommarvikarierna kvar. Vi är ett härligt blandat gäng. Det pratas mycket gamla tider och jämförs med nutiden. Än en gång kan jag känna att jag gärna hade varit lite äldre. Underligt men så känner jag väldigt ofta och ändå blir jag hela tiden lite äldre men på något vis känns det som om jag aldrig är tillräckligt gammal.
Samtidigt kan jag förstå att de äldre på jobbet kan känna sig överkörda av alla yngre som kommer och tror att vi vet allting. Jag är nog för det mesta lite lika. Jag tror att jag vet så förbannat mycket. Jag kan inte låta bli att tänka mig tillbaka i tiden, då jag gick i högstadiet. Jag trodde att jag visste så mycket om livet men hur mycket visste jag egentligen. Visst har jag ju varit med om en massa saker i mitt liv men det finns så många andra som har upplevt så mycket mer och framför allt andra saker. Sedan då jag gick i gymnasiet tänkte jag att vad visste jag då i högstadiet, nu vet jag ju så mycket mycket mer...
Idag känner jag nog mera respekt för vetandet. Visst anser jag mig veta en hel del idag med men jag inser lika mycket att jag inte vet en bråkdel av vad andra runt omkring mig vet.
Ändå vill jag påstå att inte åldern alltid säger allt om hur mogen och hur "smart" eller vetande man är.
Jag försöker alltid komma ihåg att lyssna till andra men jag vet också att jag har väldigt svårt för att göra som andra säger att jag ska göra, ifall jag inte också håller med om det.
Så går jag mycket på känslan också. Något kan ju förstås vara vetenskapligt rätt men i praktiken just här och nu inte kännas helt rätt och då anser jag att man bör överväga vad man ska göra och sedan göra det som känns mest rätt! Men vad vet jag?

Jag älskar att analysera saker och är nog allt för allvarlig. Visst kan jag ha roligt också men jag tar nog definitivt livet väldigt allvarligt. För att fortsätta på livets allvarliga vardag så efter jobbet var jag nog väldigt trött men jag tänkte att här duger det inte med att vara slö och slapp, så när jag kom hem var jag och handla mat och ska nu laga ordentlig mat till mig. På jobbet (och detta är inte första gången... Samma saker har även hänt hemma i Finland) skrattar de åt mina matvanor. Jag äter allt möjligt underligt. Jag har dock inte ätit spagetti och lördagskorv här ännu! Men det blir allt som oftast gröt, sallad eller filmjölk med något gott till. Idag åt jag sallad och filmjölk med vindrivor. Men det är nog hälsosamt i alla fall.

Tillbaka till hushållsarbetet så har jag bykt, städat, lagat mat och diskat. Inte illa inte för att vara jag!
(En liten sådan här Jessica hemlighet igen... så satt jag faktiskt och skrev den här texten innan jag gjorde allt detta... Så det var väl bara "pakko på" att verkligen fixa till allt detta
Men nu är det gjort... Potatisen kokar ännu och sedan är det färdigt för idag...

God natt!

Whiskey cheescake!

Då var det dags för den berömda kakan att göra intåg även i Örebro!
Tyvärr så hade jag ingen baileys hemma så det blev inte riktigt den normala kakan... Utan det fick bli på whiskey istället.

Jag kan lova er att den som vanligt var omtyckt och jag berättade för arbetskompisarna här att det finns en hel del vänner hemma i Finland som är avundsjuka idag!

cheesecake!

De senaste dagarna har jag tillsammans med mina arbetskompisar diskuterat Finland, finnar, fördomar och upplevelser. Haha.. det är nog väldigt roligt. En äldre kvinna som hade varit till Finland första gången då hon var 18. Hon hade i alla fall fått lära sig att finnar super och att då finnar har fest tar spriten inte slut, utan det finnas alltid mera och att finnar verkligen kan festa i en vecka i sträck.
En annan arbetskompis berättade att hon hört en del grejer om finnar också, som till exempel att finnar just super mycket, går med vapen på sig (speciellt knivvapen då) och är främlingsfientliga. Hmm, mycket att ta in där. Sedan var det en annan arbetskompis som berättade att hennes pappa alltid hade sagt att han helst anställer finnar. Pappan hade varit chef (var det gällande något inom järnvägen eller så?) och han hade alltid sagt att finnar jobbar bra, mycket bättre än svenskar.
Först nu när jag skriver ner detta här så tänker jag att jag borde ju fråga ifall de anser att dessa fördomar stämmer in på mig, fast i och för sig tror jag att jag vet svaren.

Nu blir det god natt och imorgon har vi en ny vecka igen. Hoppas att ni får det bra!
Kram!

Detta inlägg är dedikerat till min vän Pauli!

Jag lovade redan i senaste inlägget att detta inlägg skulle dedikeras till Pauli!
Jag vill börja med att tacka dig Pauli för att du är en så mycket bättre vän än vad jag någonsin förstått!
Tack!

Jag har inte gjort så mycket på fritiden sedan jag flyttade hit till Örebro men så skriver Pauli igår till mig att jag ska gå på konsert ikväll. Artisterna är inga mindre än Mikael Wiehe och Melissa Horn. En definitivt bra konsert säger Pauli och jag kan ju inte göra annat än att hålla med honom.
Jag fick ett foto på mig och Wiehe och jag berättade för honom att min vän hemma i Finland kommer att vara avundsjuk när jag berättar detta. Wiehe bad mig hälsa så mycket till min vän! Så hälsningar till dig Pauli!
Tyvärr av principskäl kan jag inte dela med mig av fotot här, men här kommer lite andra bilder i stället!

Biljetten!

Två cd:en jag köpte!

Du hade rätt Pauli angående låten du skickade till mig igår! Wiehe spelade den som andra låt för sin vän Björn Afzelius, som först låt spelade han denna!

"Mitt hjärtas fågel" Här tillsammans med just Björn Afzelius!
Det var nog en fin konsert Wiehe och sedan Horn men samtidigt en väldigt tung konsert. Jag kom på mig själv med att tänka, då jag satt där och lyssnade på Wiehe, att han är så väl insatt i värdens händelser. Han har verkligen mening med det mesta han gör och han väljer att ta ställning. Han pratade också om att det är viktigt och var och ens skyldigt att agera mot orättvisor och ondska! Samtidigt är han så jordnära och ger ifrån sig värme och glädje. Då jag satt där och lyssnade till honom så tänkte jag att jag också vill göra något för att påverka världen. Jag gör i och för sig redan idag mycket för att påverka min omgivning. Jag försöker sprida positivitet runt omkring mig och jag hoppas på att det sedan smittar av sig från person till person. Men samtidigt kan jag ibland tänka att vi människor idag har allt för bråttom och är allt för giriga och själviska för att ha tid att sprida välvilja och glädje runt omkring sig. Jag hoppas att jag har fel!

En annan låt Wiehe också spelade var "En sång till modet"

Videon är i och för sig från nyåret 2008 och passar kanske inte in nu mitt i sommaren men låten är så otroligt fin!

Härligt! Så blev det sen då dags för Melissa Horn. Den delen av konserten var istället känslomässigt tung. Oj, så många bra låtar hon också hade! Du hade rätt igen Pauli och tänk att en av hennes låtar har jag egentligen hört så många gånger på radion denna sommar, utan att veta att det var hennes låt. (så typiskt mig)

Låten är "Jag saknar dig mindre och mindre"

Horn hade nog så många härliga och känslomässigt rörande låtar så nu är jag helt slut och tom men på ett bra sätt!

"Jag kan inte skilja på" var en annan låt hon sjöng ikväll.



Och ännu en låt!"Vår sista dans"

Jag kunde lägga till hur många som helst av både Wiehes och Horns låtar man nu har ni alla fått åtminstone en smakbit och så kan vi fortsätta lyssna och påverkas.

Hoppas att du, Pauli, nu njutit av dessa låtar. Fotot på mig och Wiehe får du sedan se i ett senare skede och nästa gång jag går på Wiehe konsert förutsätter jag att du är med!

Detta inlägg är då alltså först och främst dedikerat till Pauli, sedan till alla ni andra som också gillar Wiehe och Horn, sedan till alla vi som vill påverka värden till att bli en bättre plats för alla och allt levande här. Låt oss finnas till för varandra! På riktigt!
Hoppas att det var värt läs stunden nu för dig Pauli så här efter jobbet och allt. När du läser detta sover jag förhoppningsvis... Men jag kan kanske förvänta mig en kommentar (här eller på facebook) när jag vaknat (om jag hinner och orkar innan jobbet) eller så efter jobbet!

Ha det så gott!
God Natt!
Kram!

Stolt cykelfixare!

Igår då jag cyklade hem från jobbet så såg jag att framhjulet på cykeln var väldigt slitet och till och med lite sönder på ett ställe. Jag tänkte att jag nog klarar av att cykla hem men mitt i allt så sa det PAMM och framhjulet blev platt. Då hade inner ringen trängt igenom ytter ringen och hjulet var platt.

Idag hade jag ledig dag så det blev att gå in till centrum för att besöka Clas Ohlsons och köpa de tillbehör jag behövd. Jag vandrade på och tänkte att jag skulle gå lite andra vägar än vad jag vanligtvis går och hittade faktiskt nya vägar in mot centrum. Vädret är helt ljuvligt här för tillfället. Det är sol och varmt och så fint med lite sköna vindpustar emellanåt. Det var så skönt att vara ute i friska luften tankspridd som jag är så glömde jag ju bort att kolla vilken tum på cykelhjulet jag behövde! Typiskt mig men samtidigt finns det inget jag inte kan fixa till så jag ringde Finland (Bisa) för lite råd och bra blev det!
Nu är jag då hemma igen och har faktiskt fixat cykel.

"Lite" slitet!

Nya ringen på!

Hjulet fastspänt!
Nu gäller det bara att jag har spänt till muttrarna tillräckligt bra!

Färdig!
Nu kan jag återvända ut i cykelstaden Örebro!

Cykeln är alltså fixad! Dessutom köpte jag också till ett cykelsadel skydd eftersom min sadel också är lite sliten. men bästa cykeln har jag och eftersom jag är så bra på att fixa den så skulle jag aldrig byta ut den mot någon annan cykel! Nu gäller det då att fixa till mig själv lite grann och sedan ta cykeln på provkörning in tillbaka till centrum! Vad som sedan händer ikväll kommer i nästa inlägg! Men jag kan nu redan berätta så mycket att nästa inlägg kommer att vara dedikerat till ingen mindre än Paul (Pauli, Kacke) Karlsson!

Ha det gott alla ni!