Jaha ja... för att börja med något jag egentligen absolut inte gillar... så ska jag klaga lite... eller egentligen är detta inget klagande.. Det är mera ett konstaterande!
Jag har aldrig tyckt om när vi kvinnor klagar över att vi har det så jobbigt och att män borde fatta hur vi har det... Det är bara att konstatera att kvinnor och män är olika helt enkelt! Jag vill inte heller klaga nu men jag vill konstatera att PMS (PreMenstruellt Syndrom) är nog något så onödigt och jobbigt! Jag har annars kunnat vara lite upp och ner den sista tiden... men så kommer veckorna och dagarna före mensen... Har jag god tur så kan man klara sig utan att jag märker något av varken PMS eller av mensvärk och sånt.. men tyvärr är det ganska sällan det går så! Ibland är jag bara så känslig att jag kunde gråta för/åt allt och ibland kan jag känna mig så fruktansvärt irriterad. Det känns som om det är en vulkan eller en berg och dalbana full av irritation inuti en, som åker upp och ner genom kroppen och man får verkligen hålla i sig själv för att inte tappa fattningen! Sedan det sista alternativet är att jag har ont i cirka 2 veckor före mensen börjar och så har man sedan ännu ont under dagarna som man har mens.
Detta blev kanske lite för "kvinnligt" för en del av er... men nu vet ni i alla fall vad jag lever med! Jag klagar inte... det är bara att konstatera och leva med det. I alla fall så har jag nu denna period det så att jag kan gråta för nästan vad som helst... Har nu varit så i några dagar... och det hjälper ju inte att man saknar alla härliga människor som man har allt för långt borta för att kunna ge dem en kram!
Ni män har kanske något annat som är störande för er... Jag vet inte men nu vet ni i alla fall varför vi kvinnor kan vara väldigt "ombytliga" i humöret ibland (jag säger ju inte då att varje humörsväng har med hormonerna att göra)!
Och som jag skrev så är detta ingen bortförklaring och det är riktigt sant! Ibland känner jag bara hur tårarna kommer i ögonen, utan någon egentlig orsak... eller hur jag är irriterad och egentligen så finns det ingen i min närhet att vara irriterad på! Inte enkelt det här med människokroppen och biologi och hormoner... Inte ens fast man faktiskt är barnmorska och sjukskötare... så jag hoppas att alla ni, både män och kvinnor kan ha tålamod med mig när jag är lite upp och ner! Tur är ju i alla fall att jag börjat känna mig själv ganska så väl och på så sätt kan jag förvarna folk i min närhet...
Ja nu nog diskuterat om PMS och istället till något mera roligt! :) Jag har idag fått tala finska här i Örebro... Vilken känsla att märka att man faktiskt klarar av det! Härligt, härligt! Fast varför skulle jag inte klara det?! Det känns lite underligt bara, från att ha varit bland de sämre på att tala finska så är jag nu bland de bättre eller till och med den enda andra som pratar finska...
Jag älskar språk och jag anser att ju fler språk du kan desto bättre...
Jag funderar faktiskt på om jag borde ta och lära mig ett nytt språk... men jag kan inte bestämma mig för vilket... Kanske ni kunde ha några idéer?
Jag kan ju redan svenska , finska och engelska. Sedan kan jag nog också tyska men det är jag ingen höjdare på och så har jag läst franska men det är så gott som bortglömt... lite spanska har jag väl också prövat på någon gång för länge sedan... men det kommer jag nog inte ihåg mycket av nu mera...
Ett alternativ kunde ju vara att satsa på att lära sig tyska så att man kan det ordentligt eller så franskan då... men samtidigt känner jag att latin, teckenspråk, arabiska eller ryska kunde vara intressant?
Inga lätta språk nej, men intressanta! Teckenspråk kunde ju vara ett bra val just med tanke på att jag bor i Örebro nu då... I Örebro finns nämligen gymnasiet för dövstumma i Sverige.
Ja, nå nog funderat för idag... Trött är jag med så jag vet inte hur sammanhängande den här texten är... men jag har nu skrivit i alla fall!
Tack och god natt för mig!
Sov gott alla! Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar