Morgondopp!

Första dygnet i Finland spenderade jag i Snappertuna skärgården. Eva, min släkting, var så snäll och hämtade mig från Karis tågstation och jag fick sedan uppleva en lugn, hälsosam stund som gjorde gott för själen.  Det blev mycket prat, uppdatering av vad som händer i Örebro och i Ekenäs och så blev det BASTU och dopp i sjön. Så skönt med bastu och ännu skönare med ett dopp.

Sedan blev det också ett morgondopp morgonen efter. Jag har ofta tänkt att nog är det tur att det finns en å mitt i Örebro för annars skulle jag nog sakna vatten men nog är det ändå skillnad på att ha en å att titta på och att ha vatten i mängder som man kan bada i. Jag älskar vatten och är ett riktigt vattendjur. Det har jag varit sedan jag var liten och det kommer jag nog säkert att vara så länge jag lever. Vatten blir nog antagligen en vanesak också. Jag kommer ihåg att jag en gång pratade om detta med en kompis från Irland. Hon var uppvuxen på västkusten med havet som granne och hade sedan som vuxen flyttat in till inlandet. Där fanns nog en å men saknaden av hav upplevde hon ändå. Jag tror att det är samma sak för mig. Ån i Örebro minskar vattenbehovet men samtidigt är den inte ett hav. En dag ska jag nog bo vid havet igen, hoppas jag! Helst på en holme någonstans lite på sidan från resten av civilisationen så att jag kan ha en plats på jorden vart jag kan dra mig tillbaka och läka/leka, helas, njuta och utvecklas.

Jag vet inte om det är ett tecken på att jag håller på och blir vuxen eller vad det är men i alla fall har jag börjat lägga märke till naturen och hur den påverkar mig. Jag njuter att barrträdens doft, doften av skog och av saltvatten. Jag njuter av fågelsången, ekorrar som letar mat på marken och allt möjligt sådant där. Eller så är det kanske bara så att jag har mera tid för att fundera på sådant här just nu och därför påverkas jag också starkare av det runt omkring mig!?

I alla fall så sov jag så skönt och jag kände mig ordentligt utvilad efter en dag i skärgården!
Det ända som är lite synd är att jag egentligen inte är någon riktig skärgårdsmänniska. Jag skulle älska att vara det men jag kan ju inte göra något åt att jag inte är van med det livet.
Hemresan höll på att sluta lite si så där. Jag hade druckit en del kaffe och ibland gör kaffe mig lite skakig och då skulle jag stiga upp från båten till bryggan och ta repet med mig, men innan jag kom upp var det nära att jag hade tagit ett mer eller mindre frivilligt dopp. Men denna gång klarade jag mig utan ett dopp i sjön. Sedan fick jag köra bil till Karis centrum och så mycket att jag parkerat i Karis och tar första stegen ut på trottoaren så kommer en bil som tutar och till mig förstås! Det är sådant som gör det härligt att vara hemma!

Kram på er!

PS. Nu tycker jag att det skulle vara passande med en liten sång och då kommer jag att tänka på en till story som egentligen skulle ha passat till föregående inlägg. Det var nämligen så att då jag var på Sjundeå cup så var det så att jag valde att stanna lite längre än de jag först åkte till Sjundeå med och då var det en annan som lovade att jag kunde åka med henne. Men hur det nu sen ändå gick till så glömde hon mig och jag fick springa runt och försöka få skjuts med någon och då var Sandra så snäll och gav mig skjuts! På vägen till Karis så spelas mitt i allt en låt som jag endast behöver höra två toner av för att känna igen. Sandra behövde inte höra som mycket mer hon heller innan hon vrider upp ljudet och säger: " Den här känner väl du igen!"
Sången var Simply the best, med Tina Turner!
Fast den låten har jag ju addat här på bloggen tidigare så nu för det bli något annat!

En låt som bland annat får mig och tänka lite handboll också! Kentas "Just idag är jag stark".

Skål på er!