Mycket, mycket, mycket...

Ibland händer det ingenting och ibland händer allting på en gång. Ibland har jag fått kommentaren att mina inlägg blir väldigt långa här och det kan jag nog hålla med om.
Detta inlägg tror jag kommer att bli ganska så långt för just nu finns det väldigt mycket att berätta och det tar ju tid att skriva här också så det gör att för varje dag som går så finns det bara mer och mer att berätta. Nu börjar jag i alla fall och så får det kanske bli så att jag fortsätter i flera inlägg sedan, om detta visar sig bli för långt.

Jag har då varit "hemma" i Finland och det var en blandad tid. Jag har vandrat från barndom till nu tid, från riktig glädje till ett konstaterande att jag inser varför jag valde att flytta från Ekenäs.

Jag hann i alla fall på en veckas tid träffa många härliga människor. Jag bestämde mig redan då jag flyttade från Ekenäs att jag inte skulle komma "hem" och rusa runt hos folk för att försöka träffa så många som möjligt. I och för sig så försöker jag väl nog alltid träffa så många som möjligt men jag har nog ändå hållit fast vid grundtanken. Jag stressar inte på från den ena till den andra, utan tar mig tid att verkligen träffa de människor som jag då ska träffa. Sedan kan det ju vara att jag trycker in en eller annan träff på de korta stunderna mellan de planerade träffarna. Men ni ska nu inte tro att jag endast sprungit mellan träffar. Jag har faktiskt latat mig också, tittat på tv och haft tid för mig själv. Det blev en stor mängd kaffe drucket. Jag försökte dock hålla mig till max 3-4 koppar/muggar per dag, turligt nog blev det lite färre de flesta dagarna men tyvärr så blev det vissa dagar det blev mer. Sedan blev det också lite rött och vitt och även en och annan shot. Jag kan konstatera att gällande shots så har jag blivit "svensk". Shotsen är nog goda men... Det blev alltså en kväll på Fe med god mat och gott sällskap sista kvällen innan jag skulle åka hem och det blev allt för lite sömn så jag var nog glad att jag hade bokat hytt på båten.

Under veckan i Ekenäs har jag fått lära mig om superhjältar och pratat om viktiga och djupa ämnen.
Men nu har jag då återvänt till Örebro igen. I Ekenäs var det rena vintern om jag sedan jämför med hur det var här då jag kom hem tillbaka till Örebro. Här har våren kommit mycket längre. Det är fortfarande kalla nätter och morgnar men det är i alla fall inte lika mycket snö. Sol har det i alla fall varit den senaste månaden i mitt liv och detta så gott som alla dagar, detta både "hemma" i Ekenäs och hemma i Örebro.

Innan jag kom hem igen var jag dock med om något intressant. Jag hade inte fixat hemresa från Stockholm till Örebro men tänkte att nog kommer man ju alltid på något sätt från Stockholm. Men det visade sig att en buss kl: 22 någonting var det ända som gick till Örebro efter kl: 19.30 och den var slutsåld. Alltså fick möjligheten att åka och övernatta hos mina släktingar i Stockholm. Vilken tur jag har som har dem. Det blev alltså en helkväll och en morgon med något jag skulle kalla lyx i vardagen.

Veckan i Ekenäs hände det mycket men mycket har det också varit hela tiden sedan jag kom hem. Jag hann bara så mycket att jag fick hem alla mina grejer och så var det att ge sig av igen för att titta på ny lägenhet. Sedan efter det var det bara att ta sig vidare till jobbet och sedan har jag jobbat hur mycket som helst hela förra veckan. Det är härligt att vara tillbaka men jag har också varit trött de sista dagarna. Jag har lyckats dra på mig en lättare förkylning och dessutom samtidigt den där tiden i månaden...
Men det varade bara några dagar och så var jag mig själv igen och så har jag trevligt med mina arbetskompisar och jag har fått en ny lägenhet att bo i. Igen för sex månader men det börjar jag ju bli van vid redan nu... Jag har hur mycket som helst att berätta men avslutar nu detta inlägg så här och börjar istället på ett nytt... för att det inte ska bli för långt!
Ha det gott! Kram på er!
Sedan råkade jag höra en låt i butiken idag som jag inte har hört på evigheter och nu får ni också höra den, om ni vill!

Westlife, "more then words"

Intressant!

Nu har jag varit "hemma" i Finland i 4 dagar och visst är det roligt. Det finns så många jag vill hinna hälsa på och nu genom att jag ändå ska vara hemma så pass länge som jag ska vara så hinner jag ju faktiskt också träffa så hinner jag ju verkligen träffa vänner och bekanta.
Enda minuset med att på så kort tid träffa så många människor är att det blir fruktansvärt mycket ätas och drickas.
Intressant nog så var det en arbetskompis som för inte så länge sedan hade läst att finnar är bäst i värden på att dricka kaffe och det kan jag då definitivt hålla med om efter dessa dagar i Finland. Jag dricker kaffe så det står ut genom öronen.
Hittills på 4 dagar så har jag druckit 7 muggar kaffe och 6 koppar kaffe. Ni kan tro att kaffet står mig upp i halsen. det är ju inte så att jag definitiv måste äta eller dricka något på varje ställe men speciellt hos äldre släktingar så får man nog snällt tacka och ta emot, för något blir man mer eller mindre "tvungen" att äta eller dricka i alla fall.
Och samtidigt eftersom nu min arbetskompis poängterade att finnar är bäst i världen på att dricka kaffe så tycker jag ju att det är lite intressant att se hur mycket kaffe det blir innan jag är tillbaka hemma i Örebro igen. Men jag får väl hoppas på att jag inte får magsår innan jag återvänder hem igen.

Något som eventuellt kan motverka eventuella magsår är mjölk och det måste jag säga att aj vad gott med valios fettfria mjölk. Jag skulle kunna dricka hur mycket som helst.

Roligt är det att vara "hemma" och att se att så många människor blir så glada av att se en. Det känns skönt att man åtminstone på något vis känner att man hör hit fortfarande.

Jag kan då säga att Ekenäs är sig likt. Det mesta ser ut som det gjorde senast jag var här, människorna är de samma och allting är tryggt och fint.
Idag hade jag också kontakt med en arbetskompis hemma i Örebro. Jag skickade meddelande om meddelade att jag lever och allt verkar bra i Örebro.

Nu blir det sängen så att jag orkar vidare imorgon och så att jag får alla planerade saker gjorda medan jag är här "hemma".
God Natt!

Tudelad

Som jag tidigare också skrivit så är det tudelat att ha flera hemställen. Jag tycker att det samtidigt är lite roligt eftersom jag hittills fått förfrågningar om att jag ska ta med mig produkter, som inte finns i Finland, från Sverige till Finland.

Nu börjar det även låta lite likadant i Örebro. Jag har nu fått beställning på bland annat "finskt" bröd.
Det finns också en hel del godis i Finland som inte finns i Sverige och då jag varit hem så har jag köpt med lite olika godissorter som varit omtyckta.

Jag tycker det är roligt att man kan föra samman flera olika traditioner och vanor och på så sätt lär man sig också nytt.

Man blir väldigt mycket rikare på upplevelser och kan se saker ur andra perspektiv. Tänka att alla mina arbetskompisar som jag inte ens känt i ett år ännu har blivit så viktiga att jag idag inte skulle vilja klara mig utan dem. Samtidigt så saknar jag också alla där hemma i Finland men min flytt hit till Örebro har gjort att även om distansen i kilometrar är längre så är det många som jag har närmare kontakt med än vad jag hade då jag bodde "hemma".

I alla fall så har jag nu ledigt och jag ska vara borta från Örebro i över en vecka och det känns lite vemodigt. Jag är så van med att träffa alla mina arbetkompisar. De är ju de personer som jag ändå haft mest vardaglig kontakt med under de senaste 9-10 månaderna. Alltså känns det underligt att jag nu ska vara borta från min vardag i över en vecka då jag har planerat in en resa "hem" till Finland.

Det har varit mycket i Örebro den senaste tiden, mycket på jobbet och många saker som inte blir som man tänkt sig. Men det är väl livet det, det mesta blir väl inte som man har tänkt sig och det får man väl bara acceptera. Man kan inte ta strid mot ödet, det tror jag i alla fall. Jag tror dock att man kan påverka sitt öde men jag tror inte att man kan förändrar grundena i sitt livsöde. Allting har väl någon mening och de händelser som man inte kan hitta någon förklaring till i detta liv, kunde man kanske hitta förklaringar till i något förgånget liv. Vad vet jag?

I alla fall så har jag nu spenderat en dag i Åbo och har träffat Heidi och Pauli. Alltid lika roligt men samtidigt har resan till Finland kommit lite olägligt eftersom jag hemma i Örebro igen en gång söker någonstans att bo. Jag hittar en hel del bra alternativ men det är fruktansvärt svårt att få någon lägenhet och allting går väldigt fort. Det är hur många sökanden som helst till varje lägenhet och det är inte så lätt. Och nu är jag då i Finland och väntar på svar på annonser. Jag har redan fått en möjlighet att åka och se på en lägenhet igår eller idag, vilket då är helt omöjligt. Jag har dock lämnat referenser från jobbet och så och ringde och berättade detta för biträdande chefen. Min arbetskompis som svarade tyckte det var roligt att höra av mig och så säger hon till biträdande: Det är Jessica från Finland.
De lät båda två så glada att höra av mig och det värmer och jag saknar dem. Även om jag trivs i Örebro så är det nog tack vare mina arbetskamrater som jag överlever. Jag är lite trött på att var 6:te månad vara tvungen att söka nytt boende och jag är trött på att inte heller vara säker på hur länge jag har jobb. Jag pratade med min chef så sent som denna vecka och då säger hon det klassiska att: "Hon tror att det är gott om barnmorskor till hösten och att hon inte kan lova mig någon fortsättning just nu."
Jag kan inte förstå hur det kan vara så gått om barnmorskor då jag ifjol (under 6 månaders tid) hann med närmare 160 timmar övertid och bara i år har jag redan jobbat 60 timmar övertid. Men "det finns tillräckligt med barnmorskor".

Jag kan inte heller låta bli att tänka tillbaka på då jag var hos spåkvinnan i höstas och hon frågade av mig: Varför jag jobbar där jag jobbar?
Hon menade på att jag skulle passa mycket bättre med att jobba med något där jag får vara min egen chef och inte behöver stängas in eller tryckas ner av någon annans åsikter och handlingar.
Sanningen att säga så på resan till Finland hade jag god tid att tänka igenom saker och ting och jag tänkte då på min nuvarande situation. Men vi får väl se hur livet blir?
Hur ska jag kunna tycka om mig själv och ha respekt för mig själv om jag tillåter andra att trycka ner mig och samtidigt så är mina arbetskompisar en sådan fantastisk kraftkälla för mig och får mig att må bra och tycka om mig själv. Skulle det inte vara för mina arbetskompisar och för att jag inte vill mista kontakten med dem så skulle jag genast sluta på min arbetsplats och istället jobba med något annat. Men inga slutgiltiga planer är ännu gjorda och turligt nog så har jag kanske lite avstånd till saker och ting just nu så får vi väl se hur det känns när jag är hemma igen.
Men det är väl tur att man har finsk sisu i sig så nu gäller det väl bara att hålla tummarna för att allting löser sig i Örebro, annars kanske det börjar vara dags för andra planer?!

Ett stort plus med att vara i Finland är att jag hade möjligheten och turen att få se ett av mina favoritprogram på tv. "As time goes by" är en tv-serie med Judi Dench och jag älskar den serien. Dessutom var gårdagens avsnitt det första i hela serien och det har jag faktiskt aldrig sett tidigare. Ni kan gissa vem som var lycklig. Jag måste dock säga att jag tycker att serien blir bättre och bättre ju längre den håller på. Men då jag ska stanna "hemma" i över en vecka och serien nu sänds varje vardag så betyder detta att jag kommer att kunna se många avsnitt.

Igår bar det sedan vidare till Karis och sedan idag Ekenäs, få se vad allt jag hinner med.
Kram på er!

Städdag

Jag har nu i flera dagar tänkt att det är dags att städa. Jag har ännu längre tänkt att jag skulle åka och hälsa på min släkting som bor i Karlskoga. Ni kan gissa att jag prioritera att försöka åka och hälsa på min släkting.
Tyvärr så blev det i alla fall så att idag som jag hade tänkte åka till Karlskoga inte kommer att bli av. Vi fick inte tiderna att passa ihop så det betyder att nu blir det städning i alla fall!
Så nu blir det att städa då. 

Igår tittade jag på ett tv-program och mitt i allt så sjunger en kör på finska. Det värmer lite extra i hjärtat ibland. 

Men för att komma i städ feeling så kommer det nog att behövas något med mera drive... få se nu hur detta slutar idag.


Ha en bra dag alla ni!

Kumla och Frövi

Kumla station

^{Jag lovade för några inlägg sedan att jag skulle ge lite information om platser jag har besökt här i närheten av Örebro.
Viss del av den kommande information är med tanke på vissa av mina kära vänner och eftersom jag tror att en del av denna information speciellt kan intressera just dem. Ni får väl läsa igenom och fundera på om det är just du som jag tänker på. Som vanligt så har jag ju alltid lite svårt att sålla så om det blir för långtråkigt är det bara att hoppa över det ni inte orkar läsa.}
 
Kumla är en tätort (stad) i Närke och tillhör Kumla kommun i Örebro län. Kumla ligger endast 4 km från den yttre stadsdelen Mosås i Örebro tätort.
1920 var Kumla är en gammal kulturbygd, kyrkbyn i Kumla socken med anrik kyrka, men tätorten var länge obetydlig och växte fram som stationssamhälle i slutet av 1800-talet.
"I Kumla bor det mer skomakare än folk", är ett gammalt talesätt i Närke. Kumlingen Anders Andersson kallas ”partiskomakeriets fader”. Hösten 1839 blev han först i Sverige med att låta tillverka icke måttbeställda skor. År 1927 låg halva landets skotillverkning i Närke, med den största koncentrationen i Kumla och Örebro. Idag finns skotillverkaren Arbesko kvar i Kumla. Bland dagens industrier finns Procordia Food som tillverkar sylt och saft under varumärket BOB och Ericsson som tillverkar mobilkommunikationssystem. (Det sistnämnda känns då eventuellt lite fel ur en finländares perspektiv, samtidigt som det kanske till en viss del får en att känna sig som hemma.)

Lite intressant är att orten har ett lokalhelgon. Den helige Torgils i Kumla. Sankt Torgil är ett svenskt helgon som enligt traditionen var kyrkvärd i Kumla kyrka i början av medeltiden. Han tros ha dödats för sin tros skull med kyrkans klockkläpp.

Orten är idag främst känd för fängelset Kumlaanstalten, där många av Sveriges långtidsdömda avtjänar sina straff. Anstalten Kumla, även känt som Kumlabunkern, är en sluten anstalt. Anstalten är Sveriges största och är tillsammans med Anstalten Hall, Anstalten Norrtälje och Anstalten Saltvik de enda anstalterna i Sverige som erbjuder högsta säkerhetsklass, 1.
Kumla anstalten stod färdig 1965 och hade då 435 platser. På 1960-talet skapade Kumla stora protester med sina höga murar, långa kulvertsystem och sin mekaniserade övervakning.
För närvarande pågår en utbyggnad av anstalten. De nya säkerhetsavdelningarna på Kumla har byggts som en följd av flera uppmärksammade rymningar som inträffade under 2004.

En känd rymning är massrymningen som skedde natten till den 18 augusti 1972 mellan klockan 3 och 4. Under natten rymde 15 interner från Kumlabunkern. Vid denna tidpunkt ansågs Kumla anstalten vara Sveriges mest rymningssäkra anstalt. De som rymde räknades till några av Sveriges mest kriminella personer.
En av faktorerna som bidrog till att rymningen lyckades var att säkerhetsavdelningen inte var övervakad av vakter dygnet runt. Istället patrullerade vakter avdelningen med jämna mellanrum under natten.
Polisen kunde tidigt konstatera att de 15 celldörrarna inte hade brutits upp utan de hade öppnats med nyckel. Dock har det aldrig kunnat bevisas hur själva öppningen av dörrarna gick till. En teori är att internerna gjort egna nycklar genom att i smyg göra avtryck av vakternas nycklar. En annan teori är att nycklarna köptes av en fängelsevakt. För att lyckas öppna dörrarna lyckades en intern lura vakterna att han redan var inlåst. Sedan gömde han sig tills avdelningen blev obevakad för att sedan låsa upp de andras celler. Totalt öppnades 20 celler, men fem interner valde att stanna kvar, bland annat eftersom de hade kort tid kvar till frigivningen. Rymningen orsakade ett enormt polispådrag. Alla 15 av de förrymda infångades så småningom av polis.


I dag har Kumla anstalten 330 platser och 450 anställda. Anstalten hade länge uppgiften att ta emot rymningsbenägna och intagna som misskött sig på andra anstalter, numera är Kumlas roll mer att ta emot långtidsdömda som är i början av att avtjäna sitt straff.

På Kumla finns också Kriminalvårdens riksmottagning för män. Till riksmottagningen kommer alla som är dömda till fyra års fängelse eller mer. Där gör man en noggrann utredning innan personerna placeras på Kumla eller någon annan anstalt i Sverige.


Lite sport information från området är att fotbollslaget IFK Kumla spelar i division 3 och ishockeylaget i division 1. Indianerna är ortens kända speedwaylag och kör i elitserien.

En känd person från Kumla är författaren Håkan Nesser, som låtit flera av sina romaner utspela sig i Kumlatrakten. (Detta visste jag inte men lite roligt eftersom jag har en del av hans böcker. Jag kan inte komma ihåg att jag läst någon av hans böcker men då jag någon gång får tid att läsa hans böcker så kan jag kanske till och med känna igen omgivningarna till en del.)
En annan som man eventuellt kan känna igen med rötter i Kumla är skådespelaren Peter Stormare (igår kväll såg jag faktiskt på filmen Armageddon i vilken Peter Stormare spelar en rysk astronaut) och metalbandet Memory Garden kommer också härifrån.

Strax utanför staden Kumla ligger Kvartorpshögen, som jag har skrivit om i ett tidgare inlägg då jag och två kolleger var på vandring där.
Tre andra sevärdheter omkring Kumla är Vallerstakällaren, Sannahed samt Skoindustrimuseet. Dessa ställen vet jag inget mera om så här, här och nu men eventuellt att mina kolleger lurar med mig dit också i något skede.

Frövi järnvägsstation 1944, en järnvägsknut med förbindelse med Örebro
i söder, Arboga i öster med buss samt Fagersta och Borlänge i norr.

 

.

Frövi är en tätort i sydöstra delen av Lindesbergs kommun som är en del av Örebro län, precis som Örebro och Kumla. Men till skillnad från Örebro och Kumla så hör Frövi till landskapet Västmanland och inte till Närke som de två förstnämnda.
 Frövi var köping, Frövi köping, fram till sammanslagningen med Lindesbergs kommun (31 december 1970).
En gammal tolkning av namnet, Frövi, är att det skulle betyda gudinnan Fröjas vi (helgedom). Därför heter Frövis idrottsplats Fröjevi.
I början av 1920-talet blev namnet omtolkat och det skulle inte vara frågan om någon kultplats. Istället för -vi skulle efterledet komma av viþi 'skog'. Eftersom ortnamnet skrevs j Ffrødehwi år 1457 kunde inte förleden kunna komma av Fröja utan kanske av ett fornsvenskt ord frödh 'starkt växande' (alltså en frodigt växande skog).
Alternativt skulle frödh kunna komma av ett å- eller bäcknamn som svarar mot det norska dialektordet fraud. Frövi ligger vid en å, som skulle kunna ha haft ett namn som betydde 'den fradgiga'. År 2001 föreslogs som alternativ att namnet kunde komma av ett fornsvenskt *frødhe 'fruktbarhet'. Då skulle namnet kunna betyda 'fruktbarhetshelgedomen'.

Frövi pappersbruk omkring 1900.

I Frövi är Korsnäs Frövi (det nuvarande namnet) eller Frövifors bruk (som det tidigare hette) den största arbetsgivaren, vilket också är sevärdheter med sitt pappersbruksmuseum.
Frövifors pappersbruk är en kvarvarande anläggning från den blomstrande pappersindustri som växte fram i slutet på 1800-talet. Museet är det enda i sitt slag i Skandinavien. Den intakta maskinparken och arbetsmiljön från förra sekelskiftet gör anläggningen i Frövifors unik även ur ett europeiskt perspektiv. Dessutom belyser museet den industriella pappersframställningen framväxt i norden alltifrån 1800-talets senare del fram till den moderna datoriserade processtekniken.
Man får även ta del av brukets egen historia, med en industriell kontinuitet från 1500-talet och framåt, och får samtidigt inblick i en av de branscher som lade grunden för det svenska välståndet. Massatillverkning startades 1889 och papperstillverkningen startades två år senare 1891. Sedan utvecklades pappersbruket till att bestå av holländare samt fyra pappersmaskiner.

Namnet Frövifors har anor från Gustav Vasas tid. (Igen kan en koppling till min födelseort, Ekenäs, göras. Gustav Vasa som omnäms här är samma Gustav Vasa som förlänade Ekenäs med stadsrättigheter år 1546.)
Platsen (Frövifors) omtalas för första gången 1558 som Fröuij hamar. Vid nedre fallet låg det en hytta, stångjärnshammare och järnmanufakturverk för tillverkning av olika järnämnen.
Sedan år 2000 tillvaratar man värmen från pappersproduktionen och transporterar hetvatten till Lindesberg, Frövi och Vedevåg för uppvärmning av tätorten.

Näsby kyrka, hör till Fellingsbro härad.

I Frövi ligger också Näsby kyrka, sockenkyrkan i Näsby socken (socken hit och socken dit, i alla fall får ordet socken mig att tänka på Astrid Lindgrens barnberättelser).
Näsby kyrka är en kyrkbyggnad i Frövi i Västerås stift. Den är församlingskyrka i Näsby församling. Vid kyrkan finns en minnessten rest till minne av de församlingsmedlemmar som dog i Estoniakatastrofen. Den bekostades av Näsby församling och restes av de anhöriga. Den förste namngivne kyrkoherden Peder omnämns 1496. I mitten av 1600-talet fick församlingen en altartavla av Magnus Gabriel De la Gardie. I kyrkan finns ett antal fönster målade av Einar Forseth 1919, vilka skänktes till kyrkan i samband med att godsägaren Viktor Hübinette på närbelägna Hinsebergs gods fyllde 50 år.

Magnus Gabriel De la Gardie

Magnus Gabriel De la Gardie, född 15 oktober 1622 i Reval (nuvarande Tallinn), Estland och död 26 april 1686 på Venngarns slott nära Sigtuna, Stockholms län (Uppland). Han var svensk greve, riksmarskalk, riksdrots, rikskansler, diktare och son till Jacob De la Gardie och Ebba Brahe. (Ebba Brahe är ett namn som jag känner igen och som känns lite intressant men hon hör eventuellt till en annan story. Varför jag nu överhuvudtaget nämner Magnus Gabriel De la Gardie är att jag fick höra om honom den dagen då jag var i Frövi och skidade. De la Gardie har också en koppling till Hinseberg som jag kommer att skriva om snart.)

Hinseberg är en egendom i Näsby socken. Huvudbyggnaden i italiensk renässans, Hinsebergs herrgård, som uppfördes 1803, ligger på ett näs vid nordligaste viken av sjön Väringen. Herrgården rymmer 50 rum och benämns "slottet" av ortsbefolkningen. Egendomen ägdes under 1400-1600-talen av den s.k. Hinsebergssläkten (som dog ut ca 1650). Den tillhörde sedan bl.a. Magnus Gabriel de la Gardie och från 1792 av släkten Tersmeden. Sedan mitten av 1950-talet har egendomen fungerat som kriminalvårdsanstalt. Hinseberg Anstalten Hinseberg, eller Hinsebergsfängelset är en av Kriminalvårdens anstalter som enbart tar emot kvinnor. Anstalten ligger i Frövi ca 30 km nordost om Örebro. Hinseberg är Sveriges största kvinnoanstalt, med säkerhetsklass C, vilket även det är den högsta säkerhetsklassningen på en kvinnoanstallt i Sverige. Beroende på vilken avdelning de intagna befinner sig på, så finns olika möjligheter för sysselsättning. Det finns bland annat ett textiltryckeri med utbildning, samt olika verkstadssysslor, såsom packning av skruvar etc. Det finns även en skola, där de intagna kan studera på framförallt högstadie/gymnasienivå, men även möjlighet för högskolestudier finns. (Ni kan ju märka att jag har ett underligt intresse av dessa fängelser. Jag kan tycka att det är ganska intressant att två svenska fängelser ligger så nära varandra.)

Hinseberg är också känt från den självbiografiska boken Hinsehäxan, från 2005 av Lillemor Östlin. Hon har suttit inspärrad längst tid på kriminalvårdsanstalt i Sverige. Titeln "Hinsehäxan" anspelar på anstalten Hinseberg. För cirka ett år sedan kunde man se Hinsehäxan i en TV-miniserie i två delar, inspirerad av boken. Serien skildrar Lillemor Östlins tid som ung då hon hamnade i prostitution, var en del av Stockholms nattklubbsvärld, sysslade med droger, bedrägerier, småbrott och var med om fritagningen på Eskilstuna lasarett med den så kallade Rullstolsligan. Man får även se hur hennes familj splittras och den första rymningen från Hinseberg.     Ni kan ju förstå att jag förstås (som den bokmal jag är) var tvungen att köpa denna bok, så nu finns den i min bokhylla och så får jag väl hoppas bara att jag kommer att få tid att läsa boken också. Jaha, nu blev det väldigt mycket information men jag hoppas att ni åtminstone hittar något som ni kan tycka är intressant. Ha en trevlig helg ni alla! Kram på er!
	Jo förresten så är så gått som all information här tagen från internet och en del har jag då fått berättad för mig. (Bara så att man nu inte åker dit för piratkopiering eller så.)

Prinsessan Lilian

Se värmen hos dessa två människor (www)

De flesta som känner mig vet att jag har mina lite mer eller mindre udda sidor.
Jag kan fastna i personligheter, ibland kan jag nästan bli besatt av en person och jag spelar upp olika sidor av just den människan. Jag försöker tyda de starka sidorna hos personen och jag försöker också se skörheten hos denna person. Jag gillar att se helheten hos en annan person. Jag gillar starka människor, karismatiska människor, människor som står upp för sina åsikter, människor som vågar vara sig själva och människor som påverkar sin omgivning men även människor som visar sin skörhet, sin öppenhet och sin medmänsklighet. Ja egentligen så gillar jag personer som är lite egna, som är sig själva.

Vart jag vill komma med det här är att i söndags dog prinsessan Lilian. Det var en kvinna som levt ett långt och intressant liv. En kvinna som jag egentligen inte vet varför men som jag alltid känt stor respekt för.
Lilian föddes i Wales redan år 1915. Till en del är det väl de engelska dragen som får mig att gilla henne.
Dessutom har denna kvinna upplevt både första och andra världskriget, eller ja hon föddes under första och upplevde andra världskriget. Tänk att leva ett så långt och händelserikt liv. Lilian flyttade till London som 16-åring var hon försörjde sig som fotomodell och genom att få biroller i enstaka filmer. Under andra världskriget var hon med och jobbade med att tillverka radiosändare och radiomottagare för marinen i en fabrik samt på ett sjukhus för sårade soldater. Under tiden för andra världskriget hann Lilian både gifta sig och skilja sig. Jag vet ju egentligen inte vad som hände men jag kan tänka mig att livet under krigstiden inte är enkelt och under de fem år som paret var gifta levde de till största del på olika håll. Jag kan också tänka mig att upplevelser från kriget förändrar människor väldigt mycket och man sedan i fredstider kommer fram till att man inte passar ihop eller så. Nu vet jag ju inte hur det var i detta läge men jag funderar ändå lite kring olika omständigheter.

Det att Lilian hade varit gift och hade skilt sig satte sedan stop för henne och prins Bertil och de fick leva tillsammans i hemlighet i många år. Enligt information på internet träffades prins Bertil och Lilian redan 1943 och sedan räckte det ända tills 1976 innan paret fick lov att gifta sig. Underligt kan jag tycka men jag kan även tycka att det är stort att man vet så starkt vad man vill och att man inte låter omständigheterna stoppa en utan man lever så gott som möjligt utgående från de möjligheter man har.
Prinsessan Lilian är nog den i det svenska Kungahuset som jag alltid haft mest respekt för och som jag alltid gillat bäst, detta måste jag säga utan att egentligen känna till något om personen Lilian. Jag har dock alltid känt en väldigt fin utstrålning från hennes person. Hon har alltid verkat glad, fantasifull, kärleksfull och lite spjuveraktig. Jag gillar hennes person. Jag gillar starka kvinnor som vet vad de vill och som kan njuta av livet. Hon verkar ha vetat vad hon velat. En annan sak som jag tycker är så fin med detta prinspar är att deras kärlek för varandra har övervunnit allting. De har vetat att de vill leva tillsammans och även om det en lång tid inte fick det så fortsatte de satsa på varandra. Omständigheterna gjorde det så att de aldrig kunde få egna barn och ändå stannade de hos varandra, det är kärlek det. Deras uthållighet visade sig vinnande och till sist fick de ändå leva tillsammans "på riktigt" och hur bra blev inte det. Jag tycker om denna äkta och sanna kärlek. Jag älskar att se att sådant verkligen finns i denna värld. Jag tror på att det finns människor som är menade för varandra. Jag älskar den där blicken mellan två människor, någon liten beröring eller bara den totala, hela och sköna energin som finns mellan vissa människor.
Nu är då en lady död och det finns en lady mindre i världen.
Den "riktiga ladyn" och den "viljestarka primadonnan" är mina idoler och mentorer.

En tanke till "lady" Lilian. Jag önskar att jag någon gång hade fått träffa henne på riktigt, så att jag hade fått se ifall min känsla av personen Lilian var riktig eller inte.

Livsnjutare av högsta grad. (www)

Ett veckoslut i Söderhamn

Efter att ha arbetat tre nätter satte jag mig på bussen via Stockholm upp till Söderhamn för att hälsa på en vän och hennes familj. Jag valde att åka buss så att jag skulle hinna sova någorlunda under dagen och sedan orka umgås på kvällen. Det var en väldigt fin start på fredags morgonen, solen sken och det var skönt att sitta och slumra i bussen. Sedan måste jag få skryta lite grann, när jag då kom fram till Stockholm beslutade jag mig för att köpa lite "skumppa" med till värdparet och jag har hittat ett Systembolag som jag vet var ligger ganska så nära Centralstation. I vanliga fall brukar jag gå från busstationen och via T-centralen ut mot Vasagatan och sedan går jag till Systemet men nu tänkte jag att om jag går ner utanför Centralen där bussen stannade så borde jag komma ner nära på rätt. OCH JAG HADE RÄTT. Jag är så glad för detta eftersom jag egentligen har ett fruktansvärt dåligt lokalsinne. Jag tar mig alltid dit näsan pekar och på någon vänster tar jag mig nog fram till det uttänkta stället men ofta får jag gå någon omväg för att jag inte riktigt kommer ihåg vägen. Ofta kan jag också tro att vägen är kortare än vad den egentligen är eftersom jag alltid lyckas glömma någon sväng eller så. Ni kan tänka er att mina tankar om mitt lokalsinne inte är så bra då jag i bakgrunder har erfarenheten av att ha varit ut och springa under en resa i Tyskland. Jag tänkte att om jag springer gatan rakt fram och sedan svänger och springer tillbaka mot hotellet så kan jag i alla fall inte tappa bort mig! Men vad tror ni händer? Jo, jag springer en bit och sedan bestämmer jag mig för att svänga och springer tillbaka och mitt i allt så tittar jag upp och inser att jag nog inte sett det där huset tidigare, inte den där svängen heller och definitivt inte det där trädet. Då har jag lyckats springa förbi hotellet så jag får svänga om och börja leta. Ni kan förstå att jag då denna gång blev glad när jag hittade rätt med en gång och för en gång skull så var själva vägen kortare än vad jag trodde den skulle vara. Jag hittade alltså lätt som en plätt Systembolaget men sedan var besvikelsen där igen, för fan vad irriterande. Jag skrev tidigare att jag då och då får visa legitimation då jag köper trisslott och det samma gäller Systembolaget. Så gått som varje gång är jag tvungen att plocka fram körkortet även på Systembolaget, så även denna gång. Jag vet att de flesta ser det som positivt att få visa legitimation stup i kvarten men jag tar det inte som någon komplimang. Ingen kan då väl ändå påstå att jag ser ut att vara yngre än 20 år!

Nog gnällt nu då och efter en kort matpaus gick min resa vidare. På eftermiddagen på fredagen var jag framme vid mitt slutmål och blev upphämtad av två tjejer vid resecentrumet. Det var allt för länge sedan vi sågs och vi hade så mycket att prata om. "Lilltjejen" hade ju blivit stor eller åtminstone flera månader äldre sedan senast jag träffade henne. Nu tar hon sig fram av egen fart och egen vilja har hon också men ack en sådan goding, en riktig sötnos som förgyller vardagen. Det blev en lugn helg med mycket innehåll, som redan delgetts blev det mycket snack. Det fanns så mycket att ta igen. Gott har jag ätit hela helgen och lite shopping hann vi med också. Jag blev visad en väldigt söt affär med allt möjligt mysigt och gott i. I affären fanns bland annat olika teer och det var intressanta hopsättningar. Jag köpte ett Söderhamns te (för att jag då var i Söderhamn), ett Tanternas te (som jag tänker bjuda arbetskompisarna på, där ska de få sig för att jag allt som oftast får höra att jag är så ung) och sedan köpte jag ett Hönan Agda te (för att jag bara inte kunde motstå då det finns vissa av mina kompisar som verkligen gillar denna låt, kanske lite speciellt då de fått i sig ett glas för mycket men även annars).
Bara för den ska jag nu bjuda er på Hönan Agda av Cornelis Vreeswijk.

"Hönan Agda"

Sedan resten av lördagen blev det lite sällskaps spel bland annat Yatzy, ett spel som påminner mig om barndomen och sedan spelade vi ett annat spel också (som jag nu glömt namnet på men du Ingela kan säkert uppfriska mitt minne!) I alla fall så skulle man helt fritt gissa på olika påståenden. Det kunde typ vara hur lång är statsminister Fredrik Reinfeldt eller hur högt hoppar du på månen om du hoppar 2 meter på jorden? Man fick inga alternativ utan det var bara att dra till med något på känsla. Ett väldigt roligt spel.
På lördag hann vi också med en kort utflykt till parken och sedan blev det Melodifestivalen på kvällen, med lite ost, kex och "skumppa". Här kan jag då tillägga att denna flaska var inhandlad i Söderhamn av Ingela och även hon var lika lite imponerad över att behöva visa legitimation.

Melodifestivalen tänker jag inte orda något mera om. Det enda jag vill säga var att jag gillade låten "En riktig jävla schlager" även om jag dock förstod att den inte skulle vinna. Goa, glada gubbar är det ända jag kan säga.

Sedan kom dagen då det igen var dags att återvända till Örebro. Först blev det tid för ännu mera snack och sedan ännu mera gått att äta och så visade Ingela en låda med böcker som hon tänkt sälja på loppis och hon sa att jag fick titta igenom lådan och ta vilka böcker jag ville. Tack Ingela, det var bättre än julafton det där. Jag som är så boktokig.

På resan hem blev det ett kort uppehåll i Stockholm och där passade jag på att träffa Thomas och sedan kom jag hem till Örebro igen. Nu har det gått några dagar här och mycket händer.

Trevlig fortsättning på veckan!