Tudelad

Som jag tidigare också skrivit så är det tudelat att ha flera hemställen. Jag tycker att det samtidigt är lite roligt eftersom jag hittills fått förfrågningar om att jag ska ta med mig produkter, som inte finns i Finland, från Sverige till Finland.

Nu börjar det även låta lite likadant i Örebro. Jag har nu fått beställning på bland annat "finskt" bröd.
Det finns också en hel del godis i Finland som inte finns i Sverige och då jag varit hem så har jag köpt med lite olika godissorter som varit omtyckta.

Jag tycker det är roligt att man kan föra samman flera olika traditioner och vanor och på så sätt lär man sig också nytt.

Man blir väldigt mycket rikare på upplevelser och kan se saker ur andra perspektiv. Tänka att alla mina arbetskompisar som jag inte ens känt i ett år ännu har blivit så viktiga att jag idag inte skulle vilja klara mig utan dem. Samtidigt så saknar jag också alla där hemma i Finland men min flytt hit till Örebro har gjort att även om distansen i kilometrar är längre så är det många som jag har närmare kontakt med än vad jag hade då jag bodde "hemma".

I alla fall så har jag nu ledigt och jag ska vara borta från Örebro i över en vecka och det känns lite vemodigt. Jag är så van med att träffa alla mina arbetkompisar. De är ju de personer som jag ändå haft mest vardaglig kontakt med under de senaste 9-10 månaderna. Alltså känns det underligt att jag nu ska vara borta från min vardag i över en vecka då jag har planerat in en resa "hem" till Finland.

Det har varit mycket i Örebro den senaste tiden, mycket på jobbet och många saker som inte blir som man tänkt sig. Men det är väl livet det, det mesta blir väl inte som man har tänkt sig och det får man väl bara acceptera. Man kan inte ta strid mot ödet, det tror jag i alla fall. Jag tror dock att man kan påverka sitt öde men jag tror inte att man kan förändrar grundena i sitt livsöde. Allting har väl någon mening och de händelser som man inte kan hitta någon förklaring till i detta liv, kunde man kanske hitta förklaringar till i något förgånget liv. Vad vet jag?

I alla fall så har jag nu spenderat en dag i Åbo och har träffat Heidi och Pauli. Alltid lika roligt men samtidigt har resan till Finland kommit lite olägligt eftersom jag hemma i Örebro igen en gång söker någonstans att bo. Jag hittar en hel del bra alternativ men det är fruktansvärt svårt att få någon lägenhet och allting går väldigt fort. Det är hur många sökanden som helst till varje lägenhet och det är inte så lätt. Och nu är jag då i Finland och väntar på svar på annonser. Jag har redan fått en möjlighet att åka och se på en lägenhet igår eller idag, vilket då är helt omöjligt. Jag har dock lämnat referenser från jobbet och så och ringde och berättade detta för biträdande chefen. Min arbetskompis som svarade tyckte det var roligt att höra av mig och så säger hon till biträdande: Det är Jessica från Finland.
De lät båda två så glada att höra av mig och det värmer och jag saknar dem. Även om jag trivs i Örebro så är det nog tack vare mina arbetskamrater som jag överlever. Jag är lite trött på att var 6:te månad vara tvungen att söka nytt boende och jag är trött på att inte heller vara säker på hur länge jag har jobb. Jag pratade med min chef så sent som denna vecka och då säger hon det klassiska att: "Hon tror att det är gott om barnmorskor till hösten och att hon inte kan lova mig någon fortsättning just nu."
Jag kan inte förstå hur det kan vara så gått om barnmorskor då jag ifjol (under 6 månaders tid) hann med närmare 160 timmar övertid och bara i år har jag redan jobbat 60 timmar övertid. Men "det finns tillräckligt med barnmorskor".

Jag kan inte heller låta bli att tänka tillbaka på då jag var hos spåkvinnan i höstas och hon frågade av mig: Varför jag jobbar där jag jobbar?
Hon menade på att jag skulle passa mycket bättre med att jobba med något där jag får vara min egen chef och inte behöver stängas in eller tryckas ner av någon annans åsikter och handlingar.
Sanningen att säga så på resan till Finland hade jag god tid att tänka igenom saker och ting och jag tänkte då på min nuvarande situation. Men vi får väl se hur livet blir?
Hur ska jag kunna tycka om mig själv och ha respekt för mig själv om jag tillåter andra att trycka ner mig och samtidigt så är mina arbetskompisar en sådan fantastisk kraftkälla för mig och får mig att må bra och tycka om mig själv. Skulle det inte vara för mina arbetskompisar och för att jag inte vill mista kontakten med dem så skulle jag genast sluta på min arbetsplats och istället jobba med något annat. Men inga slutgiltiga planer är ännu gjorda och turligt nog så har jag kanske lite avstånd till saker och ting just nu så får vi väl se hur det känns när jag är hemma igen.
Men det är väl tur att man har finsk sisu i sig så nu gäller det väl bara att hålla tummarna för att allting löser sig i Örebro, annars kanske det börjar vara dags för andra planer?!

Ett stort plus med att vara i Finland är att jag hade möjligheten och turen att få se ett av mina favoritprogram på tv. "As time goes by" är en tv-serie med Judi Dench och jag älskar den serien. Dessutom var gårdagens avsnitt det första i hela serien och det har jag faktiskt aldrig sett tidigare. Ni kan gissa vem som var lycklig. Jag måste dock säga att jag tycker att serien blir bättre och bättre ju längre den håller på. Men då jag ska stanna "hemma" i över en vecka och serien nu sänds varje vardag så betyder detta att jag kommer att kunna se många avsnitt.

Igår bar det sedan vidare till Karis och sedan idag Ekenäs, få se vad allt jag hinner med.
Kram på er!