tisdag 12 november 2013

Dag 5: Pompei del 1/ Day 5: Pompei part 1


Okej det här inlägget blir mest bilder med bildtext till. Vi körde barnen till skolan och sedan hade mamman i familjen en guidning av Pompeji för en grupp så jag fick följa med! (Få se om jag fortfarande kommer ihåg vilka bilder som är vad!)

Okay now it´s going to be mostly photos and text to them! I just hope I get the text right to the pictures! This morning I and the mother of the family drow the kids to school and then the mother had a guiding tour in Pompei and I got to go with her.

En karta över Pompeji! A map over Pompei!

My ticket/ Min intredesbiljett

teatern/ the theatre

En mindre del av teatern/A smaller part of the theatre.


Jag har blivit lärd av en av mina irländska vänner att man alltid ska ha en bild på sig själv också som bevis på att man varit där./ One of my irish friends have told me you have to have a pic of yourself so that you have proof of that you were there.

Väggmönster. Tydligen hade det varit jordbävning år 62 och Pompeji höll på att byggas upp igen och då passade man på att förnya och bygga i nyaste stilen och då vulkanen Vesuvius år 79 hade ett utbrott höll man på och återuppbyggde staden och hela staden blev begravd i ett vulkaniskt askmoln, vilket innebär ett moln med överhettad gas, aska och halvsmält sten som kastas upp från en vulkan./ Wall designes. It had been an earthquake year 62 and the people where trying to build back up the town when year 79 the volcano Vesuvius had an eruption and the town was covered in aches, overheated gas and half melted stones.







E nav portarna in och ut ur staden./ One of the gates in and out of the town.


Vad som finns kvar efter gatuköken som fanns i staden./ What´s left of the "street kitchens" that you could find in the towns.

Stenarna belägna mitt på gatan fungerade som övergångsställen och på grund av dessa övergångsställen hade man gjort en lag på att vagnars mått mellan hjulen skulle vara det samma i hela riket. Man kan till och med se spår av hjulen i marken mellan stenarna./ The stones in the streets worked as pedestrian crossings.








En av de första bagerierna?! Längst bak ser ni en ugn och framför den en del av kvarnen där man malde säden./ One of the first bakerys?! In the back you can see the oven and infront of it a part of the mill.

Vattenpost/ Watertap

Vattentornet bredvid vattenposten./ The watertower beside the watertap.



Man hade också börjat bygga "kloaksystem" för att få vatten att rinna bort från vägarna./ The had also started to build sewerage so that the water could go somewhere from the streets.


Ett hål i marken som var tänkt för att man skulle kunna binda fast hästarna eller åsnorna då man stannade./ A hole where you could tie the horses or dunkeys.

Ett mosaik golv/ A floor made of mosaic.




Mera golv, ju finare ett golv var desto finare var huset i sin helhet./ More floors, the finer the floors were the finer the houses also were.


Här var det stop. Här fick man inte köra upp./ Stop, you can´t drive here.
Nu blev detta inlägg långt redan så här så det kommer en del 2 med mera bilder och den som vill läsa mera om Pompeji så finns det bra information på till exempel Wikipedia.

This was a long one... but not to much to read anyway. A part 2 will come as soon as possible, mostly pictures there as well so if you want to read more about Pompei you can check the internet and Wikipedia for news.

måndag 11 november 2013

Dag 4:Första skoldagen /Day 4: First Schoolday

For english version scroll down!

Då började jobbet på riktigt. Väckning klockan 6.45, göra sig redo, mamman hjälper till med pojkarna och jag fixar frukost.
Planen är att alla ska vara vid frukostbordet senast 7.30 och att alla ska ha ätit, borstat tänderna, kammat håret, klätt på sig "förklädet" (för det har barnen i italienska skolor, det ser ut som en lång rock i blått typ med vit krage), mellanmål till skolan ska packas med, skorna på och i väg.

Planen är att vi ska starta kl: 8.00. Idag är vi i bilen 8.15 eftersom vi får leta efter nyckeln. Äldre killen är inte glad för detta eftersom han inte gillar att komma för sent till skolan (även om detta är Italien och var och varannan kommer lite försent).
Mamman kör och jag sitter bredvid så att jag kan få bekanta mig med trafiken och vägarna! Vi är framme cirka 8.35.
I Italien har man bestämt att föräldrarna inte får komma in i skolan, eftersom de bara stökar till (jag skulle vilja se hur detta skulle fungera i Sverige eller Finland, det skulle nog vara värsta protesterna).
Utanför skolan är det kaos, svårt att hitta parkeringsplatser eftersom alla ska till skolan samtidigt (dock är det lite bra att vi är lite sena eftersom då en del hunnit åka därifrån redan). I skolan jobbar två vaktmästare, som öppnar dörrarna till skolan 8.25 på morgonen och stänger dem igen då barnen kommit till skolan. Jag blir presenterad för båda vaktmästarna så att de ska veta att jag kommer att hämta och föra barnen.

Barnen är ju bara 6 och 7 år gamla men 6-åringen går redan i första klass och 7-åringen började skolan egentligen ett år för tidigt och går nu redan i tredje klass.
Jag upplever att barnen har långa dagar i skolan. Måndag, tisdag, onsdag och fredag går de i skola mellan 8.30 och 13.30 och på torsdagar är skolan från 8.30 till 16.30 och detta för att de inte ska behöva gå i skola på lördagar.

Sedan på eftermiddagen gällde samma regel, endera är du där i god tid eller så är det bättre att komma lite sent för att få någon parkeringsplats. När barnen släpps ut ur skolan är det ren kaos! Alla föräldrar står utanför och väntar och barnen släpps ut klassvis med femmorna först och ner till ettorna. Ungarna kommer ut med sina lärare och de har värsta kollen på barnen och vem som ska hämta dem! Jag blev denna dag presenterad för den yngre pojkens lärare, den äldre pojkens lärare var inte där just då. Dock så blir lärarna tvungna att stå och vänta med barnen tills den som ska hämta dem kommer och det kan jag tänka mig inte är så populärt så det är bäst att vara i god tid på plats.

Något som vi i Norden också eventuellt kunde tänka på med krav på det ena och på det andra så är att mamman i familjen berättade att föräldrarna köper själva allt material till skolorna för annars skulle det inte finnas pengar till att få skolorna att gå runt! Om detta sedan är helt rätt eller inte tar jag inte ställning till nu men det tåls att tänka på saker från olika och nya håll då och då!

Ha det bäst alla ni! KRAM


Then it´s time to work for real. Today it was time to get up at 6.45, get ready, the mum helped getting the boys ready and I fixed the breakfast.
The plan was that everybody should be at the breakfast table at 7.30 the latest and everybody should have eaten, brushed the teeth, bruched their hairs and got into school clothes (the children have a sort of chaperon when the go to school). The bread for the snack at school had to be prepared, the school bags packed, shoes on and away.

The plan was to leave at 8 o´clock. Today we were in the car at 8.15 because we could not find the car keys. The older boy don´t like coming late to school (even though this is Italy and someone always is late).
This morning the mother drived and I just sat  beside and tryed to remember the road and getting used to the roads and traffic. We where at the school at about 8.35.
In Italy they have a rule that parents don´t get to go inside the school, because they only mess things up (I would like to see how this would work in Sweden or Finland. I think there would be loudly protests). Outside the school it´s chaos, hard to find parkingspace, cause everybody goes to school at the same time and leaves at the same time (it´s really good to be a bit late or in good time cause then the chaos is a little less). In the school there workes two attendantes/doorkeepers who lets the children in and out. I was presented to them so that they know me when I start to bring the kids to school on my own.

The children I´m takeing care of is only 6 and 7 years old and the younger one allready goes in the first class and the older boy started school one year earlier then he was supposed t o and now goes in the tired class. I would say that the kids have long schooldays. Monday, Tuesday, Wendsday and Friday they are in school from 8.30 to 13.30 and on Thursdays they are in school from 8.30 to 16.30 so that they don´t have to go to school on Saturdays.

In the afternoons it´s the same rule, be on time or late to get some parkingspace. When the kids are let out of school it´s also chaos. All parents are standing outside and the kids come out in the order of fifth graders first and the first graders last. The kids comes out with their teatchers and the have controll of whos suppoused to pick up which kid! This day I was presented to the younger boys teatcher,  the older boys teatcher was not there at that time. The thing here is to be on time cause the teatchers wont leave any chaild by their own and I can guess that you would not be to popular if you are not there on time.

Something that, at least, we in the Nordic countries should think about is that I was told that all parents buy everything that the kids need in school, all materials and so on. I learnd that otherwise the schools would not have enough money to survive. I don´t say if this is the right way or not but it might sometimes be good to realize what we have and not have!

I send you a wish of only the best! (and here I also want to apologize for my English... I know it could be better but this is the best you get. So take it or leave it!)

Love YA all!

lördag 9 november 2013

Dag 3: Ledig dag/ Day 3: Free day

For english version scroll down!

Dag 3 var söndag och söndag är enligt överenskommelse ledig dag och familjen åkte in till Napoli för att umgås med släktingar så det blev verkligen ledig dag!

Jag satt mest framför dator och kollade facebook, skypade lite med Thomas, pratade med mamma på telefon och jag kände ett litet sting av saknad efter alla. Observera här inte dock hemlängtan men saknad av personer jag tycker om!

Jag läste också lite i min bok "The summer without men" av Siri Hustvedt.

Mamman i familjen hade sagt till mig att hon försöker få pojkarna i säng vid klockan 20 senast klockan 21 kvällar innan skoldag och jag tänket vad då försöka, det är väl bara att se till att de inte är senare uppe. Men här är då italiensk kultur annan från finsk kultur. Jag skulle säga att man mycket lever mera i nuet och det man gör just nu och man avbryter inget för att man egentligen borde göra något annat. Så tolkar jag allt i alla fall! Denna söndag kväll var familjen hemma klockan 22.

Jag var ut på min första springrunda på väldigt länge. Denna gång sprang jag mest intervaller men var ute i cirka 50 minuter i alla fall! Jag hade sällskap hela tiden av två av hundarna! Så gulligt tycker jag!
En bra vilodag!


Day 3 was Sunday and Sunday is my day off and this day really was a day off cause the family went to Napoli to meet relatives and I was home alone.

The day was mostly spent infront of the computer, checking facebook, skyping with Thomas, talking to mum and all of this made me miss all of you all around the world. I didn´t get homesick but a lillte sad that I don´t have all this lovely people around me her!

I also read a little in my book "The summer without men" written by Siri Hustvedt.

The mum of the family had told me that she usualy try to get the boys to bed around 8-9 p.m. evenings before schooldays and I thought what about trying but now I understand what she ment. I feel that the italian culture is more living here and now. You might have a lot to do but you always have time to stop and talk or something like that and this evening the family was home at 10 p.m.

I did go for a run as well today. It was to long ago since the last time I went for a run. This time I did mostly intervals but I did run for about 50 minutes. I had company by two of the dogs all the time! So cute!
It was a good day off!

Dag 2: Kojbygge/ Day 2: building a hut

For english version scroll down!

Andra dagen började redan jobbet. Mamman åka iväg på ärenden och jag blev hemma med pojkarna och "hushållerskan" (som bara pratar italienska). Men ni kan ju tro att jag genast gillade henne. En kvinna (jag skulle tippa snart 60, där omkring i alla fall). En bara för go kvinna och jag känner mig så dum för att jag inte kan prata med henne.
Det här är egentligen helt ny situation för mig. Jag har aldrig befunnit mig någonstans med människor jag inte har kunnat kommunicera med så nu blir det att öva italienska. Hittills har jag klarat mig bra på svenska, knagglig finska, lite bättre engelska och en någorlunda tyska. Nu har jag dock inte mycket nytta av något av dessa språk! Förutom att jag då ska prata svenska med barnen och med mamman kan jag ju också prata svenska och pappan i familjen pratar engelska men så gott som alla andra borde jag prata italienska med.

Vi klarade oss hur bra som helst. Den äldre killen fick fungera tolk (så nu är jag en av dem som inte själva lär sig landets språk och som har ett barn och översätter för mig).
I alla fall så byggde vi en väldigt fin koja och så åkte den yngre pojken in på sin traktor till "hushållerskan" och fick kex och vatten och så hade vi picknick i kojan.

Sedan blev det lunchdags och det jag kommer att berätta nu så kan ni alla som känner mig förstå hur fel det känns. Då det blir lunch sätter jag, pappan och pojkarna oss till bordet (mamman är fortfarande borta) och så börjar "hushållerskan" typ serverar oss till bordet, tar bort våra tallrikar och äter själv ingenting. Jag känner mig hur dum som helst att jag sitter där vid bordet och hon får stå i och jobba. Hon är så väldigt god med pojkarna och med mig och innan jag åker härifrån ska jag nog kunna kommunicera med henne!

Jag kan också säga att från och med nu är det så gått som kört med att njuta av något vin eller så. Jag skulle inte kalla mig själv för någon storkonsument men något glas vin då och då tackar jag inte nej till men här dricker man vinet endera i ett litet glas, max cirka runt en centimeter och ett lite större glas med vatten eller så tar du det lite större glaset och häller i cirka en centimeter vin och häller på vatten så att det blir ungefär 10% vin och 90% vatten i glaset!

Det blev en bra dag men det var väldigt skönt att lägga sig på kvällen och i lugn och ro kunna läsa lite i min bok.

Ha det bäst ni fina människor!


Kojan med fönster och allt, att taket saknas är av mindre vikt!/ The hur with windows and everything and that there is no roof doesn´t mather!

The second day the work began. The mother drove away to take care of some business and was away for the hole day. I was at home with the boys and the "housekeeper" (who only speaks italian). Shes around 60 and you can bet I loved her at ones. She seems relly nice and lovely and I feel so stuped that I can´t talk to her.
This is completely a new situation for me, not being able to talk to the people around me. So far I usualy have mannaged on swedish, finnish, english or german. Now I can speak swedish with the boys and the mother and english with the father and with everybody else it feels like I have to learn italian to be able to communicate. So now I´m trying to learn italian.

We managed just fine. The older boy got to translate between me and the "housekeeper" so now I also is one of those people who need a child to translate for me!
However we did bild a nice little hut and when we finished the younger boy drow on his tractor in to the "housekeeper" and got some biscuites and water and we had a picknick in the hut.

Theb it was lunch time and everybody that knows me should know how unconfortable I felt during the lunch when the "housekeeper" stands in the kitchen, kind of serving us to the table, taking away our dishes and not eating with us. In my mind it should be me helping her and before I go away from here I probably will as well as I will talk to her! She is great with me and the boys!

I can also tell you all that now it´s really no enjoing any wine. Here in this family you drink wine to the food but in a small glass around one centimeter and a little larger glass with water or you can put that around one centimeter of wine in the little larger glass and then put water in the same glass so that you have about 90% water and 10% wine in the glass!

This was a good day but it felt so good to go to bed that evening and just calmly read a book!

Take care you lovely people!

Dag 1: Ankomst/ Day 1: Arrival

For English version scroll down!

För att göra det så lätt som möjligt för mig och för er så kommer jag nu att försöka skriva ifatt de dagar jag har missat och jag planerar att skriva ett inlägg för varje dag. På så sätt blir det inte allt för långa inlägg för er att läsa eller för mig att skriva!
Hade tänkt börja med det här redan tidigare men först så hade kaninen i familjen här bitit av en ledning till modemet så ingen av oss kunde komma in på internet och så har tiden en gång igen inte räckt till.

Nu till första dagen!
Jag startade väldigt tidigt på morgonen från mina släktingar i Nederländerna och jag hade lyxen att få skjuts till flygfältet. Jag anlände utan problem till Napoli, Italien. Min packning kom fram, här ska jag kanske tillägga att då jag checkade in i Stockholm så sa de att jag inte skulle behöva checka ut min packning i Amsterdam utan att packningen skulle hållas kvar på flygplatsen över natten och sedan därifrån packas på planet till Napoli följande morgon. Jag var lite osäker så jag frågade en extra gång på flygfältet i Amsterdam också och de försäkrade mig om att packningen skulle komma fram till Napoli och så gjorde den även om jag var lite orolig!

I Napoli mötte mig solen och värmen och mamman i familjen jag ska bo hos.
Första intrycket var bra. Pojkarna verkade gilla mig helt okay även om de förstås saknade den andra barnflickan som varit hos dem i många månader och som åkt hem så sent som dagen innan jag kom.
Jag fick en tur runt på gården och så fick jag träffa pappan i familjen också. Jag kan säga er att det är verkligen landet jag har kommit till. På gården finns 600 vattenbufflar och fyra hundar och en kanin.
Det här ska bli intressant. Från mitt rumsfönster kan man se en del av vattenbufflarna.Vid lunchen fick jag smaka på gårdens egen gjorda glass. Det är så att av vattenbufflarnas mjölk görs mozzarella, yoghurt och glass.
Redan första kvällen vill pojkarna att jag skulle vara med och läsa god natt saga för dem så det gjorde jag. På kvällen var det dock skönt att få komma till sitt eget rum och packa upp och lägga sig.




I have desided to try to write a little every day and try to devide it so that I write every evening what I have done that day. That way it won´t be to much for you to read each day and not to much for me to write .I was going to start earlier but first the rabbit did bit a wire so we where without internet and then it hasn´t been enough time.

Well my first day in Italy starts with an early start at my relatives in the Netherlands and I had the luxury of geting a lift to the airport. I did arrive in Napoli, Italy without any problems and my luggage did also arrive. It is so that when I checked in, in Stockholm they told me I would not have to check out my luggage in Amsterdam and that they would keep it there and send it forward the next morning to Napoli! I have never heard of this kind of service before but it worked and the luggage did arrive in Napoli at the same time as I did.

In Napoli I was greated by the sun, heat and the mother of the family I´m going to live with now.
The first impression was good. The boys seamed to like me good enough, of course they missed the old girl but that just natural cause she only left the day before I arrived.
I got a tour of on the farm and I did get to met the father of the family as well. I have really arrived to a real farm, at the farm they have 600 water buffalos, four dogs and a rabbit. At lunch I got to taste the farms own made ice cream, the make from the water buffalos milk mozzarella, ice-cream and yogurt.
Already the first evening I was asked to read a bedtime story so that I did and the I got t omy own room packed- up and went to bed.

torsdag 7 november 2013

Mellanlandning/ Stopover

Now this is old information for some already but I haven´t had time to talk to many people lately so not to many should know about my journey to Italy. When I came so far that I left Örebro I did a stopover at my relatives in Stockholm and there you are always as welcome as ever! Good food and something to drink and always, always good company.
I got a lift to the airport and on my way I was. I think it was good that I had a couple of stops on the way cause that made the leaving easier. When I got on the train in Örebro the whole me ached but the farther away I got the less homesick I felt, though I would have loved to stay longer in every place I went.

As I was in Stockholm I did late as usual send a message to my relatives in the Netherlands. I had a stopover in the Netherlands and thought I try to contact them so that I don´t have to sit at the airport all day and night. I´ve just met this relatives ones before at a relatives gettogether 1½ years ago.
I´m lucky they wanted to meet me and I even got to stay the night and that they have a room for me! Here too I had good company, good drinks and a lovely time. I got introdused to Italian culture and I met an other person with realy good taste in music! Do I have to say more?

If anyone shouldn´t have understood who I ment!
Funny enough I watched the movie yesterday and yesterday I heard this song on the radio!

I got a private tour of Amsterdam, did get information as if there is a coffeeshop, with coffeeshop writen in English it´s where you can buy drogs. This information I share with you all, so that if you are as out as I am when it comes to this kind of stuff, you just know where to keep off! I was also shown the birthplace of my private guide, to much laughter when I later told this to the son of the guide! Thank´s For a lovely stay and I promise I´ll try to come back soon.


En del av er har kanske redan hört om min resa redan men för alla som inte har hört så kommer nu en liten redogörelse! Jag har i alla fall kommit så långt att jag lämnade Örebro! Det var svårt att sätta sig på tåget och veta att nu åker jag från Örebro för en lång tid! Men ju längre tåget åkte desto bättre blev känslan. Jag gjorde först ett mellanstop i Stockholm hos mina släktingar och hos dem är man alltid lika välkommen och man får gott sällskap och god mat! Sen fick jag denna gång också lift till flygfältet och för varje mellanstop blev det lite lättare att åka iväg!

Jag som alltid är ute i sista minuten hade tänkte höra av mig i tid till mina släktingar i Nederländerna, eftersom jag skulle mellanlanda där. Jag lyckades ändå skriva till dem dagen innan jag skulle vara där och de kunde träffa mig! Jag fick privat guidning genom Amsterdam och fick se centrum och dessutom min guides uppväxtställe och så fick jag lära mig att Coffeeshops där Coffeeshop står skrivet på engelska inte är vanliga caféer. Där kan man tydligen köpa droger och denna information skriver jag nu bara här i fall att det finns andra som jag som är lika naiva och gröna gällande droger och inte vill gå in på fel ställe.

Det var roligt att träffa mina släktingar i Nederländerna och då ska ni vetat att jag träffat dessa släktingar endast en gång tidigare på en släktträff för cirka 1½ år sedan. Så jag är extra tacksam för att bli emottagen med så kort varsel och med så öppna armar men de är ju suveräna människor och med bra musiksmak dessutom. Ni kan nog gissa vilken artist jag syftar på och kan ni inte det så är det bara att titta lite högre upp i inlägget så kan ni till och med få höra en sång av henne.

Nu lovar jag mera inlägg oftare än så här. Jag vet att det är många som är nyfikna och jag har mycket att berätta så jag lovar att skärpa mig!

Ha det super alla ni! KRAM från mig!

söndag 3 november 2013

Nya fräscha vindar/ A new fresh wind


För svensk version se längre neråt!

Now it´s time for something new again. I didn´t get to continue at my work here in Sweden so I started wondering about what to do. I talked to my coworkers and said that I coud try anything and on that way am I now. One of my coworkers was in Italy on vacation and so it happens that one of the days their program was changed and they ended up at a place where she met a women who said she´ll need an au pair for her two boys. My coworker tells the women she knows a girl that would be perfect and coming back from the vacation she had a mail address and phone number.

I contacted the woman juring this summer but did not get an answer for a couple of months and I didn´t think she would contact me. I was at the annualy festival, this time in Luxembourg. One couple from the Luxembourg team told me that this was going to be their last festival. I have promised to stay in thought but so that would work I did promise to learn luxembourgish or italian so that the man would understand me better. I´ve been talking german with him and his wife but it´s really only the wife that understands german. I came home from the festival applied for a job and got to go to the job interview and all. I was offered the job but at the same time I was offered to go to Italy and now the difficulty began. What to do? Be sensible and take the job or leave for Italy.
The thing with the job was that if I took it I would probably have had to stay at the same job for the next 6 years and that felt like a long time.

I decided to go for Italy and now as a begining I´m going to stay there until Christmas and then I get to come home for Christmas and New Years and if I like it in Italy and if the family there likes me I´ll get to go down there again in the begining of the new year and stay until summer.
So now I´ve left my appartment, one coworker has been so nice that I get to leave my things in her attic and right now I live at her place. So many of my coworkers here are really taking care of me and offers me a place in their homes. I feel blessed to have so many wonderful people around me! I´m going to miss this people but I´ll be back!

The I also found out that an old neighbor had met the mother of this family a year ago and then the girl I rented my last appartment from told me that she and her mother had met the mother of this family about two years ago. And the thing is that when I was checking my mail the other day I did found a letter from this workplace that I did say no to, that they had decided not to employ anyone right now and that they would put out a new advert at a later time and that everyone then would be able to apply again.  Is this faith or what? It at least feels like it´s meant to be and I really hope so cause I felt that meant to be before but haven´t gotten it right then!

Well I did this time have to start with the english version cause there is always a risk that when the swedish one is done I don´t have the power left to write the english one but I promise to keep you all updated and I wish to here from all of you too.
Love YA all!


The attic/Vinden!


Even the flowers are taken care of/ Till och med blommorna har fått ett fosterhem!

 My bags!/ Min packning!


Då så den svenska versionen. Jag var tvungen att börja med den engelska versionen eftersom det brukar vara så att den svenska versionen blir så lång och det är ändå jobbigare att skriva på engelska än på svenska så då tänkte jag att den svenska klarar jag alltid av.
Fast det här intresserar antagligen inte er överhuvudtaget så nu skriver jag istället om det som jag ska skriva om.
Förändringar i mitt liv kommer det att bli här framöver.

Allting började med att det var osäkert om jag skulle få fortsätta på mitt arbete och jag pratade om att jag kunde tänka mig att göra så gott som vad som helst bland annat nämnde jag att en idé kunde vara att åka till Italien och plocka vindruvor. Så när en arbetskompis i våras var i Italien på semester så råkade hon träffa på en kvinna som säger att hon behöver en barnflicka till sina två söner. Min arbetskompis säger att hon vet en tjej som är intresserad och får kontaktuppgifter. Jag mailade denna kvinna redan i början av sommaren men hörde sedan inget av henne på länge.
Jag var på min min årliga festival, som i år var i Luxemburg och träffade en mängd gamla vänner och bekanta! Ett av paren jag känner berättade att de inte skulle åka på festival mera och vi bestämde att vi skulle hålla kontakt! Det enda är att jag måste lära mig skriva på luxemburgska eller italienska för att mannen i familjen ska förstå.
Detta tog jag som ett tecken på att Italien kunde vara ett bra alternativ men i samma väva som jag kom hem från Luxemburg fick jag också erbjudan om att gå på en arbetsintervju som sjukskötare i Örebro och jag vägde fram och tillbaka om jag skulle använda sunt förnuft eller följa känslan och chansa på ett äventyr. Jag valde äventyret och bestämde mig för Italien. Saken är den att om jag hade valt jobbet så finns det en stor risk för att jag skulle ha bundit upp mig för de 6 kommande åren och det var jag inte beredd på.

Nu har jag då flyttat ut från min lägenhet och mina snälla arbetskompisar har hjälpt mig igen så mycket. En av mina arbetskompisar och hennes familj hjälpte mig flytta och har nu mina grejer på deras vind och en annan arbetskompis tar hand om min post. Vilken tur jag har, jag kommer att sakna dessa människor men jag kommer att återkomma till Örebro även om jag just nu saknar de fina vänner jag har fått där. Underligt egentligen att man på 1 ½ år kan börja känna sig så hemma på ett ställe, i och för sig så har jag ju spenderat kortare tid med mina irländska vänner och de hör jag ju nog också hemma med!

En annan rolig sak med den här Italien resan är att då jag senast var hemma i Finland och berättade för mina gamla grannar om mitt äventyr så visade det sig att ett par av mina grannar hade varit på exakt samma ställe ett år innan. Sedan då min hyresvärd i Sverige skulle fortsätta hyra ut sin lägenhet så kom hon och hennes mamma för att visa lägenheten för nya aspiranter som vill hyra lägenheten. Min hyresvärd och hennes mamma har tydligen träffat på mamman i familjen jag ska till i Italien. Ödet eller vad tror ni? Det är ju som menat att jag ska åka iväg!

Ha det gott alla ni! Kram