Oj, oj,oj... Jag märkte det själv idag när jag satt och pratade med arbetskompisarna på jobbet. Fy vad jag bryter på något som definitivt inte är rikssvenska men ändå något där emellan. Jag sa att nu får jag ändå skärpa mig igen men samtidigt så frågade jag bara för någon dag sedan ifall jag skulle "sätta fast dörren" och jag fick höra "stänga dörren menar du". Detta med språk är nog roligt och ibland önskar jag att jag kunde flera språk och i något skede kommer jag väl nog att lära mig något språk till. I och för sig borde jag eventuellt förbättra de språk jag redan kan.
Det är så mycket som jag vill lära mig och inte har man tid och ibland är det nog så också att intresset finns till en viss del men sedan blir man bara för lat och tar sig inte hela vägen ändå. Något som jag länge har pratat om är att bara det blir en bra vinter så ska jag skaffa mig skidor och börja skida, men inte har det blivit något av det. Men nu då ikväll blev det prat med en arbetskompis om att hon tänker ta sig ut och skida imorgon och tror ni inte att jag är så galen att, då hon föreslår att jag alltid kan komma med, beslutar mig för att pröva på. Fy, jag är så urusel på att skida. Jag har inte skidat sedan högstadiet någon gång och jag har aldrig varit bra på att skida. Ho, ho, men en del av min släkt var och är väldigt bra på att skida och jag vill ju tro att jag egentligen har de talangerna jag med. Jag är dock lite rädd för att jag kommer att ramla och bryta sönder någon stav eller kanske ännu värre bryta sönder någon en skida. Jag har nog alltid vetat att galen är jag men på något sätt trodde jag ändå att min galenskap hade några gränser. Nå vi får väl se hur det går. Kanske är det just det här som jag behöver för att komma mig för att köpa egna skidor och börja skida aktivt.
Det roligaste med skidutfärden imorgon är ändå att jag är så tacksam för att min arbetskompis tar mig med på detta. Jag är och blir fortfarande lika överraskad över att mina arbetskompisar gör saker med mig på fritiden. Jag är så tacksam för jag tänker ju att de har ju sina familjer och vänner och måsten och ändå har de tid för mig. Jag är så rörd att jag får tårar i ögonen. Jag är tacksam och detta har jag sagt till dem eller åtminstone försökt säga till dem. Jag hoppas att de förstår det. Jag hoppas att det finns så många andra som också förstår hur viktiga ni är i mitt liv.
Nu är det dags för sängen så att jag ska orka skida imorgon. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar