God natt!
En bild ännu! :) På degen och blir den bara bra så lär här finnas foton på pepparkakor imorgon!
Och förstås en Tina Turner låt! Ingen julmusik här inte!
"If I can´t be your first"
onsdag 21 november 2012
Julmusik och pepparkaksbak!
Det blev pepparkaksbak här hemma ikväll och höstens första julmusik, man fick nästan lite stämning och så blev det lite uppackat också! Här börjar bli riktigt hemtrevligt men nu är det dags för sängen!
God natt!
En bild ännu! :) På degen och blir den bara bra så lär här finnas foton på pepparkakor imorgon!
Och förstås en Tina Turner låt! Ingen julmusik här inte!
God natt!
En bild ännu! :) På degen och blir den bara bra så lär här finnas foton på pepparkakor imorgon!
Och förstås en Tina Turner låt! Ingen julmusik här inte!
tisdag 20 november 2012
Denna veckans planer!
Ibland är det svårt att komma på vad jag ska skriva om! Men ska ju dela med mig av min vardag! Jag har suveräna arbetskompisar men det visste ni väl redan! Och än en gång saknar jag alla som inte finns här hos mig så mycket men idag har varit en sådan där vanligt Jessica-dag! Jag steg upp kl:6 och kom till jobbet till kl: 7 och jobbade tills kl: 16 och efter det så gav jag massage till en arbetskompis och sedan var det dags för massage kurs mellan kl:18-21.
När jag tänker efter så kommer nog så gott som hela denna veckan att bli en normal Jessica-vecka för imorgon har jag tänkt laga pepparkaksdeg och sedan är det jobb. Onsdagen är det jobb och pepparkaksbak och så ska jag under dessa dagar klara av att få upp packat och städat också för på torsdagen ska jag på den första amningscirkeln utav tre och lära mig om amning. Sedan på torsdagen ska mina arbetskompisar komma till mitt på glögg och pepparkakor till mitt och så blir det höstmiddag sedan på ett ställe som heter Naturens Hus och sedan är det helg och jag ska jobba hela helgen. Inte illa, man kan behöva känna sig som förr ibland. Känna att man lever till fulla, så var det också i fredags! Jag jobbade och det var mycket att göra och så jag älskar det när det är så där pass mycket att göra att man är tvungen att jobba hela tiden men man känner ändå att man hela tiden har koll på det man gör.
Sedan kan det också vara riktigt skönt att kunna slappa och ta det lugnt ibland! Just nu är jag lite i ett vänteläge tror jag! Det finns ingen återvändo och framtiden ser bara svävande ut men jag lever kanske så som man egentligen ska leva jag flyter på i nuet någonstans. Jag strävar ingenstans jag tar dagen som den kommer, lite med kontrollbehov visst men jag tar dagen och stunden som den kommer!
Samtidigt som jag sitter här och filosoferar över livet händer det hemska saker hemma i Ekenäs! Jag tänker på er alla där hemma! Livet är fullt av privata och samhälleliga problem och bekymmer. Kanske man inte ska fundera så mycket på dem, kanske man bara ska sväva på i nuet. Men vill ändå göra gott, alltid blir det inte så bra men då kan man bara bättra sig tills nästa gång!
Ta vara på er!
När jag tänker efter så kommer nog så gott som hela denna veckan att bli en normal Jessica-vecka för imorgon har jag tänkt laga pepparkaksdeg och sedan är det jobb. Onsdagen är det jobb och pepparkaksbak och så ska jag under dessa dagar klara av att få upp packat och städat också för på torsdagen ska jag på den första amningscirkeln utav tre och lära mig om amning. Sedan på torsdagen ska mina arbetskompisar komma till mitt på glögg och pepparkakor till mitt och så blir det höstmiddag sedan på ett ställe som heter Naturens Hus och sedan är det helg och jag ska jobba hela helgen. Inte illa, man kan behöva känna sig som förr ibland. Känna att man lever till fulla, så var det också i fredags! Jag jobbade och det var mycket att göra och så jag älskar det när det är så där pass mycket att göra att man är tvungen att jobba hela tiden men man känner ändå att man hela tiden har koll på det man gör.
Sedan kan det också vara riktigt skönt att kunna slappa och ta det lugnt ibland! Just nu är jag lite i ett vänteläge tror jag! Det finns ingen återvändo och framtiden ser bara svävande ut men jag lever kanske så som man egentligen ska leva jag flyter på i nuet någonstans. Jag strävar ingenstans jag tar dagen som den kommer, lite med kontrollbehov visst men jag tar dagen och stunden som den kommer!
Samtidigt som jag sitter här och filosoferar över livet händer det hemska saker hemma i Ekenäs! Jag tänker på er alla där hemma! Livet är fullt av privata och samhälleliga problem och bekymmer. Kanske man inte ska fundera så mycket på dem, kanske man bara ska sväva på i nuet. Men vill ändå göra gott, alltid blir det inte så bra men då kan man bara bättra sig tills nästa gång!
Ta vara på er!
"Two people"
söndag 18 november 2012
Örebro
 |
| Örebro Slott Bilden är tagen från wikipedia |
FAKTA
Landskap - Närke
Län - Örebro län
Kommun - Örebro kommun
Area - tätort 42,96 kvadratkilometer
Folkmängd - tätort 107 038, kommun 138 484
Informationen härefter är tagen från Wikipedia.
Örebro är en tätort vid Hjälmarens västra strand i Närke samt centralort i Örebro kommun. Örebro är Sveriges sjätte största tätort med 107 038 invånare (2010). Kommunen är Sveriges sjunde största kommun med 137 389 invånare år 2012. Örebro är en av de tätorter som har störst befolkningsökning i Sverige, under tidsperioden 2005–2010. (Förståeligt till och med jag har ju hittat hit!)
Örebro var under första hälften av 1900-talet känd som "skostaden", eftersom ett stort antal skofabriker fanns där. Dessa är numera nedlagda. Fortfarande är Örebro i viss mån en industristad, även om staden under senare delen av 1900-talet alltmer kommit att präglas av service, tjänster och utbildning. Stora arbetsgivare idag är Örebro universitet, Atlas Copco och Universitetssjukhuset i Örebro (var även jag jobbar). Staden var förr garnisonsstad, men regementena är numera nedlagda.
Örebro är beläget på och omkring en låg rullstensås på Närkeslätten, på bägge sidor om Svartån. Där åsen korsade Svartån gjorde rullgruset ån grund, och möjlig att ta sig över. Med tiden byggdes en bro över vadstället, som, då den vilade på bankarna av rullgrus, kom att kallas Örebron. Örebro centrum är beläget cirka 6 km ifrån sjön Hjälmaren som är Sveriges fjärde största sjö.Dock har Örebro vuxit och fortsätter att växa i östlig riktning, vilket avsevärt minskat avståndet mellan tätorten och sjön. Ett par mil väster om Örebro breder Kilsbergen ut sig. I Örebro syns Kilsbergen tydligt under dagar med klart väder, vilket har givit upphov till benämningen "De blå bergen".
Örebro ligger vid en urgammal landsväg på en grusås, belägen mitt i Sverige, mellan de södra och norra delarna av Svealand. Platsen var strategisk, eftersom Svartån här var grund, och det var möjligt att ta sig över denna.
Det blev intressant för makthavare att kontrollera denna knutpunkt. Omkring 1260-talet lät kungamakten bygga en fästning, med största sannolikhet på den holme där det nuvarande Örebro slott ligger. Någon gång på 1200-talet tros Örebro ha fått stadsprivilegier.
Under medeltiden var Örebro inblandat i många stridigheter. Fästningen byggdes på 1300-talet ut till en borg och belägrades vid upprepade tillfällen.
På 1400-talet styrdes det dåvarande Sverige från Danmark av kung Erik av Pommern som såg Sverige som ett lydrike till Danmark. Landskapen i Sverige styrdes av svenska fogdar som var överlöpare. Den kanske mest kända "erövringen" (befrielsen från danskarna) av Örebroborgen gjorde Engelbrekt Engelbrektsson år 1434. Borgen förlänades senare till honom.
Vid den nya bron växte snart en liten köpstad upp. Under det sena 1500-talet ingick Örebro i Hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme. Staden fick ensamrätt på järnhandel i regionen och Örebros köpmän förmedlade export av Bergslagens järn och sålde i gengäld livsmedel till bergsmännen. Flera riksdagar hölls i Örebro på 1500-talet. Kung Karl IX byggde om borgen till ett modernt renässansslott.
I Örebro hölls landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan. Detta skedde på Henriksdagen, den 19 januari. Numera är Hindersmässan framflyttad till omkring den 26 januari. (Jag föreställer mig att det eventuellt kunde vara som höstmarknaden hemma.)
Under 1800-talet hölls två riksdagar i Örebro, nämligen 1810, då Jean Baptiste Bernadotte, furste av Pontecorvo (senare kung under namnet Karl XIV Johan), den 21 augusti valdes till tronföljare. Vid riksdagen 1812 antogs en ny tryckfrihetsförordning och beväringsinstitutionen infördes. I Fredshuset ("fru Hjorts hus") slöts Freden i Örebro den 18 juli 1812 mellan England och Ryssland. Därigenom "grunden lades till Napoleons omstörtande". 1849 och 1850 hölls det liberala reformmöten i Örebro, varvid diskuterades och antogs förslag till regeringsform och vallag.
Staden har i sina centrala delar en regelbunden stadsplan. Medelpunkten är det gamla slottet på sin holme i Svartån, som delar staden i en nordlig och en sydlig del, bägge med breda, raka gator, planteringar och flera ståtliga byggnader. Första delsträckan (Örebro–Ervalla) av Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg, invigdes år 1856. År 1888 invigdes Örebro kanal med tillhörande sluss, som gjorde det möjligt för båtar och skepp att ta sig upp till de centrala delarna av Örebro.
Det första större företaget i Örebro var Örebro gevärsfaktori, grundlagt kring sekelskiftet 1600 av Hertig Karl. Örebro utvecklades snabbt i slutet av 1800-talet i samband med industrialiseringen. Örebro tändsticksfabrik grundades år 1844, och blev innan nedläggningen 1892 landets näst största. I slutet av 1800-talet grundades de första skofabrikerna i Örebro, som tillsammans med Kumla kom att bli centrum för skotillverkningen i landet. 1896 grundades Örebro kexfabrik. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet drabbades stadens näringsliv av en allvarlig kris till följd av sko- och kexindustrins nedläggningar. I och med detta slutar en epok i stadens historia, då Örebro varit känd som en "sko- och kexstad". Som en del i ett åtgärdspaket, för att få stadens ekonomi på fötter igen, utlokaliserades delar av Statistiska centralbyrån till Örebro, liksom även Trafikregistret. Örebro fick också en universitetsfilial till Uppsala universitet förlagd till staden. Universitetsfilialen blev år 1977 Högskolan i Örebro, som år 1999 blev Örebro universitet.
Värt att se i Örebro är:
Örebro slott ligger på en holme i Svartån.
Intill slottet ligger Arbetshuset, en stenbyggnad från 1740-talet.
En annan gammal byggnad är den så kallade Kungsstugan, som en gång fanns inne på en tomt vid Järntorgets västra sida. Den uppfördes under förra hälften av 1500-talet i en arkitektur påminnande om Ornässtugan och med delvis bibehållna tak- och väggmålningar. Den är numera flyttad till friluftsmuseet Wadköping, tillsammans med flera äldre byggnader från framför allt det gamla Söder i Örebro.
Huvudgatan Storgatan–Drottninggatan genomlöper staden från söder till norr.
Det långsträckta Stortorget ligger invid Drottninggatan. Det är 362 meter långt och ett av Sveriges längsta torg. En Engelbrektsstaty av Carl Gustaf Qvarnström finns på Stortorget. I direkt anslutning till Stortorget finns Stallbacken. Kvarteret däromkring var centrum för den forna skjutstrafiken till och från Örebro.
Vid Stortorget ligger S:t Nikolai kyrka från 1200-talet, ursprungligen i romansk och gotisk stil, sedermera tillbyggd och flera gånger restaurerad. Vid sidan av torget ligger Örebro rådhus, uppfört 1859-1863 i nygotisk stil.
Annat som kan vara värt att se är vattentornet Svampen (1958), Örebro läns museum (1963) och Medborgarhuset (1965).
För övrigt så finns det många olika parker och torg i Örebro och också en del pubar och resrestauranger, speciellt sommartid är Örebro en fin fin stad. Här finns också mycket natur runt omkring och shopping fungerar också bra här!
Som vanligt så blev det ju en massa text. Läs det ni orkar och så skippar ni resten. Några andra intressanta saker är att riktnumret till Örebro är 019.
Det finns ju säkert mycket mycket till som jag kunde berätta men detta var det för denna gång!
Ha det bra och hoppas att ni alla får en riktigt fin vecka!
Och så en Tina Turner låt! För alla som börjar tröttna på Turner låtar så är det ju snart den 26 november (inte för att jag kan förstå hur man kan tröttna på Tina Turner).
"better be good to me"
Ett Tina Turner inlägg!
"A fool in love" heter dagens låt.
Jag håller egentligen på och skriver ett inlägg om Örebro men får det inte färdigt nu för jag har just fått besök av John Blund så nu kommer det en Tina Turner låt men så snart som möjligt ska ni få läsa en hel del om Örebro.
Ha det gott! God natt!
fredag 16 november 2012
Det förflutna!
Det jag nu vill dela med mig är något ifrån det förflutna i mitt liv, samtidigt som det aldrig kommer att vara mera nutid och framtid för mig. Det gäller mitt gamla jobb, det jobb jag hade hemma i Finland! Jag jobbade på ett sjukhus som en gång i tiden var ett stort sjukhus. Hur bra eller dåligt det varit under åren det vågar jag inte svära på men jag vet i alla fall att sjukhuset var långt mycket bättre än många andra likadana sjukhus. Jag vet att tiden jag jobbade där utvecklades jag som människa något otroligt och jag vet också att det var många patienter som var väldigt nöjda med den vård de fick just på det sjukhuset. Men allting har sin tid. Alla politiker ska säga sitt, alla med beslutande rätt och makt ska säga sitt.
Allting har sin tid. Tyvärr är det ganska så sällan det lyssnas på de som verkligen blir drabbade av allt beslutstagande. De som nu istället med stor sannolikhet blir utan vård. Idag heter det så fint att alla ska få vård i hemmet eller så pratar man också om öppenvård och att patienterna ska integreras i samhället. Väldigt fina ord och en väldigt fin tanke men det man glömmer är att det faktiskt finns så sjuka människor, människor som inte klarar sig i samhället. Det finns också människor som behöver tryggheten av att det finns andra, t.ex. då vårdare runt om kring dem för att hjälpa med svåra, tunga saker. Då ångesten blir för stor eller då man kanske inte riktigt har kontroll på det man sysslar med. Det är klart att vi alla säkerligen, bättre eller sämre kan integreras in i samhället. Men för det behövs det tid. Man kan inte göra sådan förändringar över en natt!
Alla dessa vårdare som arbetat och satt ner sina själar i att hjälpa många av dessa patienten, visst inget förskönande. Det finns klart de som kunde ha gjort ett bättre arbete, men dessa stöter man på inom alla branscher! I alla fall var det många patienten som var nöjda med vården. Sjukhuset var känt i hela Finland. På sjukhuset fanns det otroliga kunskaper. Personal som verkligen visste vad de sysslade med. Jag hade turen att få lära mig av dessa personer. Nu ser det tyvärr ut som om mer och mer läggs ner. Nu finns det bara en skugga kvar av sjukhuset och ännu mer ska skäras ner. Det känns ofattbart, man får bara önska att all den kunskap som fanns eller finns på sjukhuset kommer till nytta på något annat ställe och att inte den går till spillo. Den kunskapen behövs!
Vi lever i ett struligt samhälle, var det behövs styrka och vi är faktiskt inte odödliga. Vi behöver varandra och vi behöver samhälle och olika sorters möjligheter. Tyvärr är det ju så mycket som i dagens läge handlar om pengar. Det är klart att pengar behövs, så naiv är jag inte. Jag inser ju nog att pengar behövs men då vinsten i pengar och makten blir viktigare än vinsten i värdiga människoliv. Kanske det inte gått så långt ännu, kanske det aldrig kommer att gå så långt men man vet inte heller. Det känns lite skrämmande. Det känns som om ett människoliv inte är så viktigt. Det är ju bara ett människoliv. Det är inte mitt liv. Det händer ju inte mig! Eller hur?
Vi tror att vi har det så tryggt och så bra, så nu avvecklar vi all den sociala trygghet vi har. Vi förminskar allt för vi är ju odödliga. Vi klarar oss och bara vi får sätta ett märke i historien då vet vi ju i alla fall att om vi, ändå kanske, skulle dö då finns vårt namn med i historien i alla fall. Vi hade makt för en kort stund, vi handlade om det sedan var bra eller dåligt? Det spelar väl ingen roll för sedan är vi väl i alla fall döda och vi åstadkom i alla fall något.
Så här dåligt är det kanske inte! Det är kanske lite en bitter sida som tittar fram hos mig. Det att sjukhuset, jag jobbade på förr i tiden, ska så gott som förintas det är inte jordens undergång. Det är dock synd att detta sjukhus inte är det enda som ska minskas ner eller stängas och att man i allmänhet idag allt mer och mer stänger ner säkerheter runt omkring oss! Fast det är ju klart! Vad är säkerheter då? Kanske det inte alls är säkerheter det är kanske endast falska säkerheter. Så kanske det är! Vem vet!
Känns underligt i alla fall att det är så mycket som ska förstöras och förgöras. Känns ledsamt att veta att det finns så många av mina gamla arbetskamrater som redan nu har mist sina jobb och tydligen ännu flera som kommer att mista sina jobb. Tiden jag jobbade med er påverkade mig väldigt mycket. Jag har fått en extra familj tillsammans med er. Det känns skönt att veta att den familjen verkar vi i alla fall ha kvar. Det finns ingen makt i världen som kan ta den ifrån oss. Och så får vi hoppas att den lilla bit av sjukhuset som blir kvar ska kunna komma att ge en lika god vård även om i minskad grad, också i fortsättningen.
Nu vill jag tacka min arbetsfamilj där hemma i Finland! Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er!
Sköt om er! Ni är de bästa! Jag saknar er!
Allting har sin tid. Tyvärr är det ganska så sällan det lyssnas på de som verkligen blir drabbade av allt beslutstagande. De som nu istället med stor sannolikhet blir utan vård. Idag heter det så fint att alla ska få vård i hemmet eller så pratar man också om öppenvård och att patienterna ska integreras i samhället. Väldigt fina ord och en väldigt fin tanke men det man glömmer är att det faktiskt finns så sjuka människor, människor som inte klarar sig i samhället. Det finns också människor som behöver tryggheten av att det finns andra, t.ex. då vårdare runt om kring dem för att hjälpa med svåra, tunga saker. Då ångesten blir för stor eller då man kanske inte riktigt har kontroll på det man sysslar med. Det är klart att vi alla säkerligen, bättre eller sämre kan integreras in i samhället. Men för det behövs det tid. Man kan inte göra sådan förändringar över en natt!
Alla dessa vårdare som arbetat och satt ner sina själar i att hjälpa många av dessa patienten, visst inget förskönande. Det finns klart de som kunde ha gjort ett bättre arbete, men dessa stöter man på inom alla branscher! I alla fall var det många patienten som var nöjda med vården. Sjukhuset var känt i hela Finland. På sjukhuset fanns det otroliga kunskaper. Personal som verkligen visste vad de sysslade med. Jag hade turen att få lära mig av dessa personer. Nu ser det tyvärr ut som om mer och mer läggs ner. Nu finns det bara en skugga kvar av sjukhuset och ännu mer ska skäras ner. Det känns ofattbart, man får bara önska att all den kunskap som fanns eller finns på sjukhuset kommer till nytta på något annat ställe och att inte den går till spillo. Den kunskapen behövs!
Vi lever i ett struligt samhälle, var det behövs styrka och vi är faktiskt inte odödliga. Vi behöver varandra och vi behöver samhälle och olika sorters möjligheter. Tyvärr är det ju så mycket som i dagens läge handlar om pengar. Det är klart att pengar behövs, så naiv är jag inte. Jag inser ju nog att pengar behövs men då vinsten i pengar och makten blir viktigare än vinsten i värdiga människoliv. Kanske det inte gått så långt ännu, kanske det aldrig kommer att gå så långt men man vet inte heller. Det känns lite skrämmande. Det känns som om ett människoliv inte är så viktigt. Det är ju bara ett människoliv. Det är inte mitt liv. Det händer ju inte mig! Eller hur?
Vi tror att vi har det så tryggt och så bra, så nu avvecklar vi all den sociala trygghet vi har. Vi förminskar allt för vi är ju odödliga. Vi klarar oss och bara vi får sätta ett märke i historien då vet vi ju i alla fall att om vi, ändå kanske, skulle dö då finns vårt namn med i historien i alla fall. Vi hade makt för en kort stund, vi handlade om det sedan var bra eller dåligt? Det spelar väl ingen roll för sedan är vi väl i alla fall döda och vi åstadkom i alla fall något.
Så här dåligt är det kanske inte! Det är kanske lite en bitter sida som tittar fram hos mig. Det att sjukhuset, jag jobbade på förr i tiden, ska så gott som förintas det är inte jordens undergång. Det är dock synd att detta sjukhus inte är det enda som ska minskas ner eller stängas och att man i allmänhet idag allt mer och mer stänger ner säkerheter runt omkring oss! Fast det är ju klart! Vad är säkerheter då? Kanske det inte alls är säkerheter det är kanske endast falska säkerheter. Så kanske det är! Vem vet!
Känns underligt i alla fall att det är så mycket som ska förstöras och förgöras. Känns ledsamt att veta att det finns så många av mina gamla arbetskamrater som redan nu har mist sina jobb och tydligen ännu flera som kommer att mista sina jobb. Tiden jag jobbade med er påverkade mig väldigt mycket. Jag har fått en extra familj tillsammans med er. Det känns skönt att veta att den familjen verkar vi i alla fall ha kvar. Det finns ingen makt i världen som kan ta den ifrån oss. Och så får vi hoppas att den lilla bit av sjukhuset som blir kvar ska kunna komma att ge en lika god vård även om i minskad grad, också i fortsättningen.
Nu vill jag tacka min arbetsfamilj där hemma i Finland! Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er!
Sköt om er! Ni är de bästa! Jag saknar er!
Till slut en Tina Turner låt! Det är vi alla värda!
Tina Turner och Barry White med
låten "in your wildest dreams"
låten "in your wildest dreams"
onsdag 14 november 2012
Helsvensk!
Dagens händelser, i min värld i alla fall! Dagen började med att jag gick och lade mig och sova. När jag vaknade hade jag fått ett SMS från min chef med goda nyheter för min del. Jag fick veta att det är godkänt att jag får bli kvar på jobbet fram till 31 augusti 2013, inte illa. Kontraktet är dock inte underskrivet ännu men min chef skulle nog inte meddela mig ifall det inte var 100 %.
Jag ringde och berättade den goda nyheten för en arbetskompis och senare fick jag ett meddelande där det stod ungefär "grattis till dig och till oss" senare kom det ett SMS med texten "svensk på heltid". Men svensk på heltid blir jag nog aldrig. I och för sig så är det inte så viktigt vad man är bara man vet vad man är, om ni förstår hur jag menar. Men sannolikheten att jag skulle bli helsvensk är ju ganska liten, med den bakgrund jag har. Jag har ju i alla fall än så länge bott en längre tid i Finland än vad jag bott i Sverige. Men man vet ju aldrig vad framtiden för med sig.
Men det viktiga i det här är i alla fall att jag får vara kvar här fast denna gång betvivlade jag inte att det skulle bli så här. Jag har känt på mig att det skulle bli så här och dessutom så bestyrkte ju spåkvinnan mina aningar då jag för några veckor sedan blev spådd!
Det var den viktigaste informationen just nu i mitt liv i alla fall! Helst skulle jag ju ringa och berätta detta personligen till en och var av er men detta är väl det näst bästa alternativet.
Ta hand om er och ni ska veta att jag tänker på er!
Jag ringde och berättade den goda nyheten för en arbetskompis och senare fick jag ett meddelande där det stod ungefär "grattis till dig och till oss" senare kom det ett SMS med texten "svensk på heltid". Men svensk på heltid blir jag nog aldrig. I och för sig så är det inte så viktigt vad man är bara man vet vad man är, om ni förstår hur jag menar. Men sannolikheten att jag skulle bli helsvensk är ju ganska liten, med den bakgrund jag har. Jag har ju i alla fall än så länge bott en längre tid i Finland än vad jag bott i Sverige. Men man vet ju aldrig vad framtiden för med sig.
Men det viktiga i det här är i alla fall att jag får vara kvar här fast denna gång betvivlade jag inte att det skulle bli så här. Jag har känt på mig att det skulle bli så här och dessutom så bestyrkte ju spåkvinnan mina aningar då jag för några veckor sedan blev spådd!
Det var den viktigaste informationen just nu i mitt liv i alla fall! Helst skulle jag ju ringa och berätta detta personligen till en och var av er men detta är väl det näst bästa alternativet.
Ta hand om er och ni ska veta att jag tänker på er!
"Breaking every rule"
måndag 12 november 2012
Människan är god?
Jag vill börja med att varna för att detta kanske är ett lite dystert inlägg så tänk er för ifall ni vill läsa det just nu eller överhuvudtaget eller om ni kanske bara vill blunda och hoppa över detta!
Jag har ibland kunnat bli arg när det finns människor som påstår att jag är naiv, men tyvärr så kanske det ligger lite i det. I och för sig så tror jag nog inte att jag är naiv. Jag tror bara att det är så att jag är positiv men nog ändå realist. Jag vill så tro gott om människor och jag brukar försöka ge människor nya chanser att bättra sig. Tyvärr blir man ju väldigt besviken allt som oftast. Det är inte lätt när man kräver så mycket av livet och människorna i ens omgivning. Samtidigt så försöker jag acceptera var och en som den är och det ska ni alla veta att om ni tycker att jag kräver mycket av er så är det inget emot vad jag kräver av mig själv. Samtidigt som jag i grunden är ganska så positiv så tar mina försvarsmekanismer allt som oftast över och jag intalar mig själv att inte förvänta mig något från någon för på så sätt kan jag inte bli besviken. Udda tänkande jag vet men än en gång jag är den jag är och lite grann kan jag ändra på mig men det kan nog i grund och botten vara otroligt svårt!
Ibland önskar jag att jag kunde ta livet lite mindre allvarligt, men vem vet kanske detta är det ända liv jag någonsin kommer att få leva och då anser jag att jag måste leva det så bra som jag kan. Helt säkert är det i alla fall att detta liv kommer jag aldrig någonsin mera att leva och vad som kommer efter det vet ingen. Ibland kan jag känna att det är väldigt skrämmande att inte veta. När jag var liten hade jag värsta dödsångesten. Jag kunde vakna mitt i natten eller så kunde det vara när jag skulle lägga mig på kvällen och jag blev bara totalt kall inombords! Jag blev totalt skräckslagen och tanken jag oftast tänkte då var: "En dag kommer jag inte att finnas mera. Jag kommer att vara nergrävd under jorden någonstans! Det kommer att vara kallt! Och när jag dör vem ska få alla mina saker? Tänk att jag en dag inte kommer att finnas."
Banalt på ett sätt men det var den lilla seriösa flickan som var skräckslagen för att inte veta vad som händer efter döden. Skräckslagen över att en dag inte kunna vara här och påverka världen. Precis på samma sätt så var jag varje vår skräckslagen för alla små och större kryp som skulle komma fram och jag hade mardrömmar om hur det krälade ormar, maskar och en massa annat småkryp på mig i sängen och hur bin och myggor surrade runt mig tills jag var totalt paralyserad där jag stark och modig men ändå livrädd låg absolut stilla, ibland gråtande, tills jag somnade av utmattning.
Otroligt egentligen har jag kanske inte ändrats så mycket från då jag var liten. Idag är det väl bara så att problemen känns så mycket större än den lilla flickans problem. Idag, just nu, är jag i alla fall inte rädd för döden. Ibland kan jag till och med tänka att döden nog kunde komma som en utväg från allt lidande, som en räddning från denna värld vi lever i. Ibland kan tanken på ett absolut ingenting, egentligen kännas otroligt befriande.
Nu låter det som om jag vore världens tråkmåns men det vet nog ni som känner mig att jag inte är. Visst har jag roligt också och visst kan jag slappa. Jag är inte alltid totalt seriös. Jag älskar att ha roligt tillsammans med människor som jag tycker om.
Jag skulle inte vilja ändra men det är än en gång bara så att man får acceptera att man är känsligare än vad man vill erkänna. Fan att det ska vara så ändå och hur mycket jag än försöker intala mig själv om att jag inte påverkas av vad andra gör mot mig eller mot min omgivning, så är det bara kalla fakta att jag påverkas nog mer än vad jag själv vill erkänner.
Hur kan det vara så att människan som anses vara så klok, kanske till och med den klokast varelsen på jorden ändå allt som oftast inte är mer än en liten skit. Att vi människor som har en så stor hjärna är så fruktansvärt bra på att såra andra och förstöra för varandra. Jag vill tro på att människan är god men ibland blir det nog väldigt svårt. Tänk att i vår småaktighet kan vi förstöra andra människors liv så totalt. Tänk att vi inte mera tänker på våra handlingar och vilka konsekvenser de får. Tänk att vi allt som oftast sätter våra egna behov fram om en annan medmänniskas behov. Jag är inte något bättre än någon annan. Många gånger har jag nog sårat människor som betyder mer för mig än vad mitt eget liv är värt. Men livet är inte rättvist och jag har slutat kämpa för rättvisan. Jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan i alla situationer och att strunta i rättvisan. För hur vi än vänder och vrider på livet så är det inte rättvist.
Orsaken till detta sorgsna inlägg är, ja det finns i och för sig nog flera olika orsaker men den viktigaste orsaken är nog att jag vill önska att alla vi medmänniskor skulle kunna förstå att se vår egen storhet, se förbi vår egen näsa och se hur våra handlingar påverkar vår omgivning.
Speciellt alla ni som har barn! En av mina arbetskamrater sa i förra veckan att hon tyckte att det var hemskt att tänka sig att vi endast har våra barn till låns! Men det är nog den krassa sanningen. Precis som det är lika sant att vi också har våra egna liv endast till låns. Vi borde kanske vara mindre allvarliga men vi borde också ta bättre vara på våra liv och på våra medmänniskor. Hur vi behandlar vår omgivning påverkar hur världen framöver kommer att se ut. Jag anser också att det är viktigt att vi tänker på att vi endast kan ändra oss själva. Det är från oss själva som vi kan göra gott. Vi kan inte ändra andra, bara oss själva. Det är inte dom som bör ändra på sig utan det är VI. Det är endast jag som kan ändra mig och jag kan inte förvänta mig att andra ska leva sina liv så som jag tror är bäst eller så som jag önskar att de skulle. Men en sak är säker! Vi får alla leva med efterdyningarna av våra handlingar. Ibland ångrar vi något vi gjort, då är det oftast för sent men samtidigt så brukar även de "hemskaste" händelserna alltid kunna föra något gott med sig.
Förlåt detta dystra inlägg men jag känner nu att jag behöver få ur mig detta annars exploderar jag. Och ni som känner mig ni vet att jag egentligen är positiv även om jag är så fruktansvärt allvarlig.
Jag brukar ibland försöka göra små goda gärningar, så där i vardagen, för andra människor. De blir glada och då blir jag också glad! Låt oss nu alla försöka göra åtminstone en god gärning för någon i vår omgivning imorgon. Det är både vi och dom värda och det är genom det lilla vi kan förändra världen. Det tror jag, naivt eller inte men den tanken vägrar jag ge upp! Men fan för allt jobbigt i livet och egentligen fan för att livet inte kan vara rättvist.
Jag skulle så vilja kunna vara en bättre människa. Jag är ledsen över att ägandebehovet hos oss människor ska vara så stort och att det ska finnas svartsjuka, misshandel och felbehandlande i vår värld.
Jag vill tacka mina nuvarande arbetskompisar och flera vänner som jag pratade med igår! Ni är så viktiga för mig och jag kan riktigt känna omtanken och vänskapen. Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte är en bättre människa och kan förbise mina egna behov och kontrollera mina egna känslor så att jag kunde vara en bättre vän gentemot er! Jag tycker så mycket om er men jag är dålig på att vara sårbar och jag är bara allt för allvarlig ibland.
Än en gång, förlåt för detta dystra inlägg men ibland suger omvärlden och människor all energi ur en.
Nu två någorlunda passande låtar till detta inlägg! Tina Turner kopplade så klart!
Jag tycker om er och jag önskar att jag kunde förgöra allt det som gör ont i era liv!
Kram!
Bisarrt egentligen att igår hette ett av inläggen "Farsdag" och en av orsakerna till att jag skriver detta inlägg idag är att just en far igår gjorde sitt barn och sin familj så fruktansvärt illa och tyvärr var han antagligen inte den enda!
Jag har ibland kunnat bli arg när det finns människor som påstår att jag är naiv, men tyvärr så kanske det ligger lite i det. I och för sig så tror jag nog inte att jag är naiv. Jag tror bara att det är så att jag är positiv men nog ändå realist. Jag vill så tro gott om människor och jag brukar försöka ge människor nya chanser att bättra sig. Tyvärr blir man ju väldigt besviken allt som oftast. Det är inte lätt när man kräver så mycket av livet och människorna i ens omgivning. Samtidigt så försöker jag acceptera var och en som den är och det ska ni alla veta att om ni tycker att jag kräver mycket av er så är det inget emot vad jag kräver av mig själv. Samtidigt som jag i grunden är ganska så positiv så tar mina försvarsmekanismer allt som oftast över och jag intalar mig själv att inte förvänta mig något från någon för på så sätt kan jag inte bli besviken. Udda tänkande jag vet men än en gång jag är den jag är och lite grann kan jag ändra på mig men det kan nog i grund och botten vara otroligt svårt!
Ibland önskar jag att jag kunde ta livet lite mindre allvarligt, men vem vet kanske detta är det ända liv jag någonsin kommer att få leva och då anser jag att jag måste leva det så bra som jag kan. Helt säkert är det i alla fall att detta liv kommer jag aldrig någonsin mera att leva och vad som kommer efter det vet ingen. Ibland kan jag känna att det är väldigt skrämmande att inte veta. När jag var liten hade jag värsta dödsångesten. Jag kunde vakna mitt i natten eller så kunde det vara när jag skulle lägga mig på kvällen och jag blev bara totalt kall inombords! Jag blev totalt skräckslagen och tanken jag oftast tänkte då var: "En dag kommer jag inte att finnas mera. Jag kommer att vara nergrävd under jorden någonstans! Det kommer att vara kallt! Och när jag dör vem ska få alla mina saker? Tänk att jag en dag inte kommer att finnas."
Banalt på ett sätt men det var den lilla seriösa flickan som var skräckslagen för att inte veta vad som händer efter döden. Skräckslagen över att en dag inte kunna vara här och påverka världen. Precis på samma sätt så var jag varje vår skräckslagen för alla små och större kryp som skulle komma fram och jag hade mardrömmar om hur det krälade ormar, maskar och en massa annat småkryp på mig i sängen och hur bin och myggor surrade runt mig tills jag var totalt paralyserad där jag stark och modig men ändå livrädd låg absolut stilla, ibland gråtande, tills jag somnade av utmattning.
Otroligt egentligen har jag kanske inte ändrats så mycket från då jag var liten. Idag är det väl bara så att problemen känns så mycket större än den lilla flickans problem. Idag, just nu, är jag i alla fall inte rädd för döden. Ibland kan jag till och med tänka att döden nog kunde komma som en utväg från allt lidande, som en räddning från denna värld vi lever i. Ibland kan tanken på ett absolut ingenting, egentligen kännas otroligt befriande.
Nu låter det som om jag vore världens tråkmåns men det vet nog ni som känner mig att jag inte är. Visst har jag roligt också och visst kan jag slappa. Jag är inte alltid totalt seriös. Jag älskar att ha roligt tillsammans med människor som jag tycker om.
Jag skulle inte vilja ändra men det är än en gång bara så att man får acceptera att man är känsligare än vad man vill erkänna. Fan att det ska vara så ändå och hur mycket jag än försöker intala mig själv om att jag inte påverkas av vad andra gör mot mig eller mot min omgivning, så är det bara kalla fakta att jag påverkas nog mer än vad jag själv vill erkänner.
Hur kan det vara så att människan som anses vara så klok, kanske till och med den klokast varelsen på jorden ändå allt som oftast inte är mer än en liten skit. Att vi människor som har en så stor hjärna är så fruktansvärt bra på att såra andra och förstöra för varandra. Jag vill tro på att människan är god men ibland blir det nog väldigt svårt. Tänk att i vår småaktighet kan vi förstöra andra människors liv så totalt. Tänk att vi inte mera tänker på våra handlingar och vilka konsekvenser de får. Tänk att vi allt som oftast sätter våra egna behov fram om en annan medmänniskas behov. Jag är inte något bättre än någon annan. Många gånger har jag nog sårat människor som betyder mer för mig än vad mitt eget liv är värt. Men livet är inte rättvist och jag har slutat kämpa för rättvisan. Jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan i alla situationer och att strunta i rättvisan. För hur vi än vänder och vrider på livet så är det inte rättvist.
Orsaken till detta sorgsna inlägg är, ja det finns i och för sig nog flera olika orsaker men den viktigaste orsaken är nog att jag vill önska att alla vi medmänniskor skulle kunna förstå att se vår egen storhet, se förbi vår egen näsa och se hur våra handlingar påverkar vår omgivning.
Speciellt alla ni som har barn! En av mina arbetskamrater sa i förra veckan att hon tyckte att det var hemskt att tänka sig att vi endast har våra barn till låns! Men det är nog den krassa sanningen. Precis som det är lika sant att vi också har våra egna liv endast till låns. Vi borde kanske vara mindre allvarliga men vi borde också ta bättre vara på våra liv och på våra medmänniskor. Hur vi behandlar vår omgivning påverkar hur världen framöver kommer att se ut. Jag anser också att det är viktigt att vi tänker på att vi endast kan ändra oss själva. Det är från oss själva som vi kan göra gott. Vi kan inte ändra andra, bara oss själva. Det är inte dom som bör ändra på sig utan det är VI. Det är endast jag som kan ändra mig och jag kan inte förvänta mig att andra ska leva sina liv så som jag tror är bäst eller så som jag önskar att de skulle. Men en sak är säker! Vi får alla leva med efterdyningarna av våra handlingar. Ibland ångrar vi något vi gjort, då är det oftast för sent men samtidigt så brukar även de "hemskaste" händelserna alltid kunna föra något gott med sig.
Förlåt detta dystra inlägg men jag känner nu att jag behöver få ur mig detta annars exploderar jag. Och ni som känner mig ni vet att jag egentligen är positiv även om jag är så fruktansvärt allvarlig.
Jag brukar ibland försöka göra små goda gärningar, så där i vardagen, för andra människor. De blir glada och då blir jag också glad! Låt oss nu alla försöka göra åtminstone en god gärning för någon i vår omgivning imorgon. Det är både vi och dom värda och det är genom det lilla vi kan förändra världen. Det tror jag, naivt eller inte men den tanken vägrar jag ge upp! Men fan för allt jobbigt i livet och egentligen fan för att livet inte kan vara rättvist.
Jag skulle så vilja kunna vara en bättre människa. Jag är ledsen över att ägandebehovet hos oss människor ska vara så stort och att det ska finnas svartsjuka, misshandel och felbehandlande i vår värld.
Jag vill tacka mina nuvarande arbetskompisar och flera vänner som jag pratade med igår! Ni är så viktiga för mig och jag kan riktigt känna omtanken och vänskapen. Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte är en bättre människa och kan förbise mina egna behov och kontrollera mina egna känslor så att jag kunde vara en bättre vän gentemot er! Jag tycker så mycket om er men jag är dålig på att vara sårbar och jag är bara allt för allvarlig ibland.
Än en gång, förlåt för detta dystra inlägg men ibland suger omvärlden och människor all energi ur en.
Nu två någorlunda passande låtar till detta inlägg! Tina Turner kopplade så klart!
"We are the world"
"We don´t need an other hero"
Jag tycker om er och jag önskar att jag kunde förgöra allt det som gör ont i era liv!
Kram!
Bisarrt egentligen att igår hette ett av inläggen "Farsdag" och en av orsakerna till att jag skriver detta inlägg idag är att just en far igår gjorde sitt barn och sin familj så fruktansvärt illa och tyvärr var han antagligen inte den enda!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)