Det förflutna!

Det jag nu vill dela med mig är något ifrån det förflutna i mitt liv, samtidigt som det aldrig kommer att vara mera nutid och framtid för mig. Det gäller mitt gamla jobb, det jobb jag hade hemma i Finland! Jag jobbade på ett sjukhus som en gång i tiden var ett stort sjukhus. Hur bra eller dåligt det varit under åren det vågar jag inte svära på men jag vet i alla fall att sjukhuset var långt mycket bättre än många andra likadana sjukhus. Jag vet att tiden jag jobbade där utvecklades jag som människa något otroligt och jag vet också att det var många patienter som var väldigt nöjda med den vård de fick just på det sjukhuset. Men allting har sin tid. Alla politiker ska säga sitt, alla med beslutande rätt och makt ska säga sitt.

Allting har sin tid. Tyvärr är det ganska så sällan det lyssnas på de som verkligen blir drabbade av allt beslutstagande. De som nu istället med stor sannolikhet blir utan vård. Idag heter det så fint att alla ska få vård i hemmet eller så pratar man också om öppenvård och att patienterna ska integreras i samhället. Väldigt fina ord och en väldigt fin tanke men det man glömmer är att det faktiskt finns så sjuka människor, människor som inte klarar sig i samhället. Det finns också människor som behöver tryggheten av att det finns andra, t.ex. då  vårdare runt om kring dem för att hjälpa med svåra, tunga saker. Då ångesten blir för stor eller då man kanske inte riktigt har kontroll på det man sysslar med.  Det är klart att vi alla säkerligen, bättre eller sämre kan integreras in i samhället. Men för det behövs det tid. Man kan inte göra sådan förändringar över en natt!

Alla dessa vårdare som arbetat och satt ner sina själar i att hjälpa många av dessa patienten, visst inget förskönande. Det finns klart de som kunde ha gjort ett bättre arbete, men dessa stöter man på inom alla branscher! I alla fall var det många patienten som var nöjda med vården. Sjukhuset var känt i hela Finland. På sjukhuset fanns det otroliga kunskaper. Personal som verkligen visste vad de sysslade med. Jag hade turen att få lära mig av dessa personer. Nu ser det tyvärr ut som om mer och mer läggs ner. Nu finns det bara en skugga kvar av sjukhuset och ännu mer ska skäras ner. Det känns ofattbart, man får bara önska att all den kunskap som fanns eller finns på sjukhuset kommer till nytta på något annat ställe och att inte den går till spillo. Den kunskapen behövs!

Vi lever i ett struligt samhälle, var det behövs styrka och vi är faktiskt inte odödliga. Vi behöver varandra och vi behöver samhälle och olika sorters möjligheter. Tyvärr är det ju så mycket som i dagens läge handlar om pengar. Det är klart att pengar behövs, så naiv är jag inte. Jag inser ju nog att pengar behövs men då vinsten i pengar och makten blir viktigare än vinsten i värdiga människoliv. Kanske det inte gått så långt ännu, kanske det aldrig kommer att gå så långt men man vet inte heller. Det känns lite skrämmande. Det känns som om ett människoliv inte är så viktigt. Det är ju bara ett människoliv. Det är inte mitt liv. Det händer ju inte mig! Eller hur?

Vi tror att vi har det så tryggt och så bra, så nu avvecklar vi all den sociala trygghet vi har. Vi förminskar allt för vi är ju odödliga. Vi klarar oss och bara vi får sätta ett märke i historien då vet vi ju i alla fall att om vi, ändå kanske, skulle dö då finns vårt namn med i historien i alla fall. Vi hade makt för en kort stund, vi handlade om det sedan var bra eller dåligt? Det spelar väl ingen roll för sedan är vi väl i alla fall döda och vi åstadkom i alla fall något.
Så här dåligt är det kanske inte! Det är kanske lite en bitter sida som tittar fram hos mig. Det att sjukhuset, jag jobbade på förr i tiden, ska så gott som förintas det är inte jordens undergång. Det är dock synd att detta sjukhus inte är det enda som ska minskas ner eller stängas och att man i allmänhet idag allt mer och mer stänger ner säkerheter runt omkring oss! Fast det är ju klart! Vad är säkerheter då? Kanske det inte alls är säkerheter det är kanske endast falska säkerheter. Så kanske det är! Vem vet!

Känns underligt i alla fall att det är så mycket som ska förstöras och förgöras. Känns ledsamt att veta att det finns så många av mina gamla arbetskamrater som redan nu har mist sina jobb och tydligen ännu flera som kommer att mista sina jobb. Tiden jag jobbade med er påverkade mig väldigt mycket. Jag har fått en extra familj tillsammans med er. Det känns skönt att veta att den familjen verkar vi i alla fall ha kvar. Det finns ingen makt i världen som kan ta den ifrån oss. Och så får vi hoppas att den lilla bit av sjukhuset som blir kvar ska kunna komma att ge en lika god vård även om i minskad grad, också i fortsättningen.

Nu vill jag tacka min arbetsfamilj där hemma i Finland! Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er!
Sköt om er! Ni är de bästa! Jag saknar er!

Till slut en Tina Turner låt! Det är vi alla värda!

Tina Turner och Barry White med
låten "in your wildest dreams"