måndag 3 september 2012

Naturen!

Det har varit svårt att samla tankarna och sätta sig ner och skriva ett inlägg efter det senaste inlägget jag skrev.
Det har varit en vecka full av känslor, sorg men även glädje. Det känns underligt och varje gång är det samma sak. Varje gång då man påminns att livet bör levas i nuet och inte i framtiden. Men samtidigt varje gång man blir påmind om nuets vikt så lär man sig också uppskatta stundens små glädjeämnen lite extra.
Även om man just då i stundens sorg varje gång tänker hur ska det här nu bli, så varje gång kommer man i alla fall framåt och det händer saker som får en att skratta och glädjas. Små och stora saker fortsätter att fylla ens vardag. Det positiva för mig den gågna veckan har varit att jag fått veta att jag får fortsätta på mitt jobb här i Örebro. Det känns skönt. Jag passar in här! Jag tror att det här är min plats i livet just nu. Den plats som kan föra mig framåt.
Tänk att man kan ha en sådan tur att man först får jobba med de absolut bästa där hemma i Ekenäs och att man sedan flyttar och får möjligheten att få arbeta med de absolut bästa arbetskamraterna här i Örebro.
Jag har haft tur. Tänk att det finns så många människor som kan värma ens hjärta.

Jag har tidigare under sommaren haft lite svårt att komma mig för att ta mig runt i Örebro. Kanske har det varit ett sätt att stänga av. Jag har väl helt enkelt inte velat börja tycka om staden allt för mycket men så efter senaste helg så behövde jag hitta naturen och vattnet.
Jag har nu hittat till Hjälmaren, sjön som ligger vid Örebro. Jag har hittat lugnet, då jag sitter på en sten och ser ut över vattnet. Kanske läser lite eller bara njuter att naturens skönhet.
Vid Hjälmarens strand ligger naturreservatet Oset och Rynningeviken. Där finns rikligt med fågel och växtliv. Där finns ko och får hagar också.
Just nu då hösten är påkommande får man njuta av att sitta och titta på medan fåglarna bildar plågar och flyger fram på himmelen. En dag då jag gick på vägen vid Hjälmaren, träffade jag på en svanfamilj. Mamma, pappa och tre barn. Barnen hade ännu bruna fjädrar och jag en av föräldrarna i svanparet var väldigt beskyddande och stod och fräste och gjorde sig stor och skrämde alla förbi passerande.


Jag har alltså börjat bekanta mig med staden och härefter tror jag att ni kan få komma att läsa mera om vad Örebro med omnejd har att bjuda på!

Nu lite härliga bilder!
















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar