Höst/Autumn

Scroll down for english version.

I år har vi verkligen haft en fin höst. Det har varit riktigt soliga fina dagar, endast någon dag med lite regn men i och för sig så har väl hela detta år varit ganska så bra. Vintern var i och för sig väldigt isig och lite ombytlig gällande plus och minus grader (nu pratar jag då främst om hur det varit här i Örebro). De korta stunderna jag var hemma i Ekenäs var det ordentlig vinter dock.
Våren, kommer jag ihåg som en fin vår. Jag vill minnas att värmen kom så dr passligt och att jag verkligen njöt av att se knoppar slå ut och det samma löven på träden slå ut. Sen har vi sommaren, den tycker jag inte heller att jag kan klaga på. Inte en extremt varm sommar men ändå varm nog med soligt fint väder och nu har vi hösten här. Lite regn, lite blåst och det blir tidigt mörkt på kvällarna men det har hittills varit många fina, soliga dagar.

Jag älskar alla olika årstider. Det påminner mig om olikheter här i livet. På hösten gillar jag de fina färgerna i träden, jag gillar höstblåsten, mörkret och tändaljus. Jag älskar de fina soliga dagarna samtidigt som luften är frisk och härlig, så där som den bara är på hösten och eventuellt på våren.

Nog pladdrat nu men jag har varit ute en del nu några dagar och fotat lite så nu ska ni få lite smakprov på hur fin hösten kan vara. (Dessutom håller jag också på med ett inlägg från en vandring jag och mina arbetskamrater gjorde i början av oktober (ni som har facebook har redan sätt foton från den vandringen men alla som läser min blogg har inte facebook!)


I really love all the different seasons. That´s the good thing whit geting to live in the Nordic countries. You get to experience Vinter, Spring, Summer and Autumn.
I love something about every season and what I love with Autumn is that the air is so fres, the days are sunny but still a little chilly. I love the windy days or nights, I love the darkness and the fact that that makes it possible to light candels.
Here are some pics from Örebro in the Autumn!

Fina höstblommor som jag fick av min arbetskompis, så nu pryder de mitt hem och har gjort det i snart en vecka!

A beautiful autumn day!

Kanelbullens dag!/ Cinnamon bun day!

I don´t know if you out there in the world have something called a Cinnamon bun day but we here in the North have that. It was celebrated last weeks friday but as I am, I often enough neverdo things as others so I baked buns on Saturday and treated my coworkers a day later instead!

Ja förra veckans fredag var det kanelbullens dag men som jag är så är jag sällan och får något gjort på rätt dag. Jag bakade alltså istället bullar för en vecka sedan på lördag och här kommer nu bevis på att det verkligen blev bullar bakade!

Ha en bra dag alla ni!

Home sweet home

For English version scroll down!

Underligt kan jag själv tycka men så sant som att jag skriver detta här är att jag har börjat känna mig hemma här i Örebro. Nu efter att ha varit två veckor hemma i Ekenäs så kan jag konstatera att jag älskar att vara hemma och träffa massor med människor som jag tycker så mycket om! Men jag hade också en stark känsla av att jag har gjort rätt som har flyttat från Ekenäs och tagit steget ut i världen eller ja steget till Sverige i alla fall. Dagen då jag skulle åka från Ekenäs så kändes det nog tråkigt att åka ifrån alla härliga människor men samtidigt så då jag steg av bussen i Örebro så kände jag att nu är jag hemma!
Härligt att kunna känna så, att man har gjort ett rätt beslut. Det finns nog de som har svårt att förstå att jag överhuvudtaget flyttade till Sverige eller rättare sagt att jag flyttade från Ekenäs men turligt för mig så är de flesta förstående och tycker att man ska se världen så länge man är ung. Ung och ung, det vet jag inte om jag kan säga. Visst är jag ju ung men jag är nog äldre än många andra som gett sig ut i världen.
Så allt är upp till hur man ser på saker och ting!

Hemma i Finland beslutade jag mig för att jag ska försöka hålla fast vid min finlandssvenska. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt och att jag verkligen ändrar mitt prat beroende på vem jag är med. Det som var skönt med att vara hemma i Finland är att jag inte behövde fundera på vad jag skulle säga utan det var bara att prata på. Jag uppmärksammade dock när någon pratade om att de hade sjukt någonstans eller om de skulle gå på "vessan". Det är ord som jag inte använder här i Sverige och jag reagerade faktiskt på detta. Andra ord som jag tyckte det var roligt att höra var "jatku", kiva, tala (ekenäsiskt uttal) och en del andra ord som jag inte kan komma på just nu.
Det är intressant hur olika men lika språket sist och slutligen är men så fort jag var tillbaka här i rebro så pratade jag med mera rikssvensk brytning igen. Ändå pratade jag med mina svenska arbetskompis i telefon då jag var hemma i Finland också och jag upplevde själv att jag pratade mera finlandssvenska då med dem än vad jag gör när jag befinner mig här i Örebro. Jag nämnde saken för en av dem jag pratat med men hon kunde inte minnas att hon märkt någon skillnad, så kanske allting sitter i mitt huvud?

På hemvägen blev det en sväng via Åbo och sedan med Viking Grace från Åbo hamn på kvällen. Med på båten hade jag en kändis. Maria Montazami stod i Tax Freen och gjorde reklam för sina viner. Jag fick en liten bild på henne i min mobil. (Det är ett annat ord som jag inte använder i Finland. Där heter det kännykkä!)
På båten på väg hem tittade jag sedan på filmen "Letters to Juliet" en underbar film som jag verkligen kan rekommendera. Lyx med tv i hytten på Viking Grace. Jag har inte riktigt någon koll just nu men en gissning skulle vara att Viking Grace har kört mellan Finland och Sverige i kanske 6 månader, längst sedan början på året och på min återresa så firade man den 1 miljonte gästen. Inte illa men nu blir det god natt!

During to the late hour this song is suitable! "Sweet dreams"
Med tanke på att det är mitt i natten tycker jag att det passar med sången "Sweet dreams"

What´s home and what´s not home. Right now I mostly talk about home in Finland and home in Sweden. Of course my roots are in Ekenäs and I love being there whit all the people I love. But everytime I am at home in Finland I also realize that it was a good decision to move from Ekenäs and that I made the right decision to move to Örebro. When I came back to Örebro after staying in Ekenäs for teo weeks it felt good to be home in Örebro. As soon as I steped of the Bus in Örebro I thought "I´m home!"
It feels good!
Here I now would want to give you all a tip on a great movie " Letters to Juliet". It´s brilliant but now it´s time for me to go to bed. Sweet dreams!

Vett och etikett

För att inte alltid skriva så långt om mina egna strapatser så tänkte jag nu delge en text som jag hittat i "Nya Dassboken" som jag brukar bläddra i då som då.

Hälsningsregler på gatan

Herre hälsar alltid först på dam och överordnad. Dam hälsar först på äldre dam och dam som står i högre rang. Möts man bara utan att stanna för handskakning, tar herre alltid av sig hatten med den hand som är längst från den han hälsar på, så vida han inte har paket att bära. Då hälsar han med den lediga handen eller i nödfall genom en bugning. Stannar man inte för att ta i hand eller för att utbyta några hälsningsord med dam eller överordnad, bör hatten behållas i handen till man får tecken att sätta på den. Vidare bör man inte fortsätta någon längre konversation medan man blir stående, utan man följer den andre en bit i hans vägriktning. Det är alltid damen eller den överordnade, som gör tecken till att man alls ska ta i hand.Skaka aldrig i handen, gör endast en fast, ej för hård handtryckning.

Hälsar man flera gånger samma dag på samma person? Ja, i staden, på gatan - men vid badstranden, vid utomhusfester eller inomhus är det inte nödvändigt.

Hälsar man om man inte är säker att personen känner igen en eller om man själv inte är säker på att man känner personen? Ja, det är alltid bättre att vara artig än att vara försumlig.

Skall handsken tas av när man hälsar? Tar herre i hand, skall handsken avtagas, om det är dam eller överordnad och aktad person, som man hälsar på. Men behåller dessa handsken på kan man själv också göra det. Dam ska alltid behålla handsken på, när herre hälsar på henne.
Alltsammans är lätt att komma ihåg bara man tänker på att herre ej får vidröra dams obehandskade hand med handske. Därför tar en dam inte av sig handsken då hon hälsar. Unga flickor brukar göra det, när de hälsar på äldre personer och så länge de tar av handsken niger de också. Men vid 16-17 års ålder niger den unga flickan inte för herrar, gör hon det så endast för äldre farbröder. Däremot kan en yngre dam alltid niga för äldre damer och damer som står i högre rang. Men hon bör vara försiktig och inte niga för en äldre dam som ännu vill räknas för ung.

Denna text är ursprungligen hämtad ur en bok som är skriven 1957. Det var inte lätt på den tiden gällande att ta i hand eller inte!

Go natt!

A walk down memory lane part 3/ del 3

For English version scroll down but have a look at the photos on the way down to the text!

Varit på besök på Kullan och fått smaka på den berömda hutten!
One friend treated me to a shot!

Om jag i ett tidigare inlägg klagade på att jag inte hade fått en hutt då jag besökt Kullan så kan jag nu meddela att den missen är återställd. Jag hade själv glömt bort hutten även denna gång men det hade inte värdinnan och för att återställa missen och för att jag inte skulle bli i obalans så blev jag bjuden på två huttar!
Senare under min visit i Ekenäs så blev jag också på ett annat ställe bjuden på en liten likör, men det skulle hållas lite hemligt och jag skulle inte få berätta om det. En del är mera öppna med att de själv dricker då och då och även bjuder andra medan andra vill hålla hemligt med att de bjuder "små flickor", som mig, på sprit!

En dag förra veckan började jag med frukost hos en vän och jag försenade mig med åtminstone en halv timme bara för att jag inte kommer i säng på kvällarna och försöker stiga upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt följande dag. Denna dag kom jag i alla fall inte upp då jag skulle och jag var till och med lite illamående men det gick sedan över efter en god frukost och en cykeltur till svampskogen.
Vi gick runt någon timme i skogen och hittade faktiskt lite svamp.

Fina kantareller!

Mushrooms!

Jag har också hunnit med en 70 års fest denna gång. Min en släkting (som egentligen inte är biologisk släkt men som räknar mig 100%-igt till sin släkt så jag räknar också honom till min släkt.)
Jag kom som en "surprise" gäst och han verkade i alla fall bli glad för att jag kom.
Det är härligt att få känna att man kan tillhöra en släkt utan de där riktiga biologiska banden. Det betyder för mig i alla fall att man får njuta av härliga människors gemenskap men samtidigt står man automatiskt utanför framtida arvsstrider/arvsskiften.
Jag har en mycket stor familj även om jag lever ensam. Till min familj hör alla som vill höra dit och som jag tycker om och det är många människor som jag tycker om!
Jag inser igen att även om jag varit hemma i snart två veckor så har jag endast hunnit med att träffa en bråkdel av alla om jag vill träffa. Jag har tänkt tanken tidigare men tänker den igen. Jag borde i något skede när jag kommer hem boka en plats och en tid då och sätta annons i tidningen. "Här sitter jag hela dagen. Det är bara för den som vill att komma och hälsa på." Ett bra alternativ tycker jag.

Jag träffade också min fafa (farfar) och jag hjälpte honom klippa gräset på hans gård. Jag klippte gräs och fick en kaffe paus emellan och så fortsatte jag igen och klar blev jag och fafa verkade nöjd med resultatet.
För alla ni vänner i Örebro så kan jag meddela att om jag någonsin får er med lurade till Finland och Ekenäs så planerar jag en fest här på denna gräsmatta. Jag har berättat för några av mina vänner i Ekenäs att jag planerar att bjuda med er och "finnar" tackar aldrig nej till en fest!

Here I have plans to invite my friends from Örebro if I get them to come to Ekenäs and the yard is so large so I think I can invite my Ekenäs (Raseborg) friends at the same time!
Här är gräsmattan som jag klippte och denna gräsmatta skulle vara ganska så passlig om jag skulle lyckas få hit mina arbetskompisar från Örebro. Gräsmattan är dessutom så stor att mina vänner från Ekenäs (Raseborg) nog också skulle rymmas. (Åtminstone en del!)

Jag försöker här för mig själv räkna upp hur många människor jag hunnit träffa under dessa nästa två veckor men innan jag egentligen hann börja räkna så konstaterade jag att det är så pass många människor att jag skulle få räkna hur mycket som helst och antagligen skulle jag ändå glömma någon så då är det bättre att inte räkna alls. En del har jag pratat med i timmar, andra lite nu och lite då och en del har jag endast hunnit byta några ord med på gatan då vi sprungit åt olika håll. En sak som jag med säkerhet dock kan säga är att jag varit lika glad över att träffa er alla. Det värmer och ger mig kraft då jag får se ett leende på någon annans läppar. Jag har dock lovat alla jag träffat att skriva brev eller på annat sätt hålla kontakt så det kommer att bli mycket brevskrivas den närmsta framtiden.

Jag har också fått mig många glada skratt och varit med om situationer som har förlängt mitt liv med många år. En som verkligen överraskade mig och som fick mig på gått humör var en snart 85-årig släkting. Då jag hälsade på henne sa hon att jag skulle titta på vad för slags skor hon hade köpt. Hon sa också att hon inte visst vad för slags infall hon fått och dessutom kunde hon inte gå med skorna men hon hade nu köpt dem i alla fall. Ni ser skorna på bilden nedanför. Ni kan förstå att hon skrattade åt sitt impulsköp och samtidigt kan jag inte annat än att se upp till henne för att hon vågade köpa något hon gillade, synd bara att hon sedan inte kunde använda skorna. Skorna är definitivt inte jag men jag kommer att använda dem för att de är bekväma och för att de ändå är lite häftiga och framför allt tycker jag att det är tufft av min släkting att ha köpt dessa skor.

My relative had bought new shoes and then desided she would not use them so she gave them to me.
Skorna jag fick av min släkting!

Det var allt för denna gång och den sista delen av "A walk down memory lane". Nu gäller det att se framåt och nya äventyr.
Ta vara på er! Kram


One of my coworkers at home in Finland every now and then writes about how she is having a shot or a drink in the evenings and last time I visited her I realised to late that I didn´t get a shot and pointed this out to her. So this time the wrong was corrected and I got two shots.

I met so many people during the two weeks I was home in Finland. I have promised to write to each and every one. I did meet some people for just a moment, some I talked a little longer to and some I saw many times. I did a lot of different things, I had a lot to eat, was at partys/ birthday partys and I slept not nearly enough but thats life.
It´s been wonderful to talk about the past but now it´s time to take a step into the future and new adventures.
Take care! Love YA!

Tidsfördriv

Sitter här på tåget och är på väg mot Åbo och vad tro ni händer? Jo tåget som kommer emot från Åbo mot Helsingfors har tekniska fel så jag sitter här mitt ute i ingenting och väntar på att få besked om när vårt tåg får börja köra igen. Tänk att man kan ha en sådan otur och att tågen inte fungerar bättre. Måste faktiskt säga att den senaste tiden har resandet för min del fungerat ganska så bra men då har jag också åkt mera buss än tåg. Tåg är nog inte några av mina direkta favoriter och tänk att det är likadant både i Finland och Sverige. Men tur så har jag inte så farligt bråttom och internet fungerar i alla fall så jag kan underhålla er lite grann.

Idag då jag åkte från Ekenäs skrattade jag lite då jag stod vid tågstationen i Ekenäs och väntade på tåget. Då det är dags för tåget att komma säger de i högtalarna: "Tåget anländer till spår ett"
Och jag tänker tur är väl det för det finns endast ett spår! Hahahaha... I och för sig så kan ju spåret väl ändå vara numrerat spår 20 om man nu så skulle vilja!

Lite tidsfördriv så har jag länge tänkt nämna att jag här under min Finlands vistelse hörde nyheten om att Åke Blomqvist hade dött. Åke Blomqvist var en duktig dansare och jag hittade en ganska rolig video på youtube. Jag vill dock påpeka att jag inte tycker att videon gör honom rättvisa men rolig är den i alla fall.

Det var det för denna gång! Nu är jag snart framme och faktiskt endast 30 minuter försenat!
Vi hörs!
Kram

A walk down memory lane part 2/del 2

Igen en gång den svenska versionen kommer efter den engelska!

During my stay in Ekenäs I`ve met with people who took me on a journey trough my past, my childhood and we talked about generations before me. A true walk down memory lane and it felt good and sad at the same time! It felt good because it brought back so many memories but at the same time I felt sad and that´s because I miss a lot of people that aren´t in my life anymore. But then again that´s how you look at things, as long you remember people and as long as you talk about memories from them a part of them stay alive and they always have a part of my heart.

One of my grandmothers friends told me thata sowing group she and my grandmother just to attend together now had had it´s last meating. My grandmother attended this sowing group until her death 1999 and now this year the group still meets up for the 47 year but this week they desided it would be the last time they´ll meet. As I was a little girl I whenever the group met up at my grandmothers house I always tried to get to attend the meeting. I loved sitting there listening to the womens talks and watch them kniting, sowing or something like that.

My grandmothers friend said she thought I should stady to become a doctor. She apparently thinks I´ll would make a great doctor, I´m not as sure. Finding your roots is important and I love talking about what has happened in life and how people have been and how things in peoples lives affects the outcome of the rest of their lives.

I think you always should talk to people around you about their lives and what has happened, which things means something extra to them, what they like and so on. Usually I at least start wondering about things like this when it´s already to late to ask those who`ll have the most truthful answers.

But sometimes the most interesting questions are difficult to ask.

So that this text won´t become to long I´ll quit here and about the rest of my stay you can read in part 3.

Österby på kvällen!

Evening pic!

Under tiden jag hälsat på i Ekenäs så har jag hunnit träffa massor med människor och tillsammans har vi pratat om allt och inget från det förflutna och om hur vi ser framtiden. Det har varit mycket känslosamt och jag har fått skratta och gråta om vartannat ( i och för sig så gråter jag då jag skrattar lika mycket som då jag gråter för att gråta). Jag kan tänka mig att det inte alltid är lätt för andra att prata med mig för jag är så känslosam och gråter alltid nu som då. Det är ingen skillnad om jag är glad, ledsen, rädd eller arg så länge det handlar om känslor så gråter jag.
Det är i alla fall härligt att minnas gamla tider och få höra och prata om andra människors liv och hur de påverkat mitt liv och också förstås deras egna liv.

Jag träffade här bland annat en vän till min farmor och tillsammans hörde de bland annat till ett "syjunta" gäng. Min farmor hörde till gruppen fram till sin död är 1999 och farmors vän berättade nu att gruppen allt som allt till denna dag hållit på i 47 år men att de återstående i gruppen nu beslutat sig för att sluta. Jag antar att allt har sin tid och även om jag inte är med i gruppen så tycker jag att det är synd. Det fanns nämligen en tid då jag ofta var med på deras träffar. Då jag var liten försökte jag så ofta som möjligt få vara med på syjuntan då det var fammos tur att ordna träffen hemma hos henne. Jag älskade att sitta och lyssna till deras prat och att följa med vad de sydde eller stickade. Ibland handarbetade jag nog en del själv också.

Jag pratade inte bara förfluten tid med fammos kompis utan vi kom också in en del på framtiden och min fammos kompis sa att hon alltid tyckt att jag skulle passa bra som läkare och hon tyckte att jag skulle läsa vidare till läkare. Just nu lär det inte bli något i alla fall men man vet aldrig längre fram vad som händer.

Det är härligt att prata med människor och att lyssna till människor och få lära sig om andra människors sätt att se på livet och att verkligen få veta vem den människan du har mitt emot dig är. Ofta är det svårt att prata om vissa saker och många gånger lämnar man o pratat om saker och ting och sedan en dag är det för sent att fråga de frågor som egentligen kan ge svar på mycket.
Nu har jag i alla fall passat på att fråga och prata så mycket som möjligt. Det finns säkert mycket o frågat ännu men jag är en bit på vägen i alla fall.
Jag tror på att man måste kunna se tillbaka för att kunna bygga på en sund tillväxt i framtiden.

Jag har tidigare fått tillsägelser om att vissa av mina inlägg är för långa och därför har jag lovat mig själv att jag ska korta ner inläggen men det betyder att jag får lov att dela in mina texter i delar.
Så fort jag har del 3 klar, så får ni läsa fortsättningen.
Kram på er!