A walk down memory lane part 2/del 2

Igen en gång den svenska versionen kommer efter den engelska!

During my stay in Ekenäs I`ve met with people who took me on a journey trough my past, my childhood and we talked about generations before me. A true walk down memory lane and it felt good and sad at the same time! It felt good because it brought back so many memories but at the same time I felt sad and that´s because I miss a lot of people that aren´t in my life anymore. But then again that´s how you look at things, as long you remember people and as long as you talk about memories from them a part of them stay alive and they always have a part of my heart.

One of my grandmothers friends told me thata sowing group she and my grandmother just to attend together now had had it´s last meating. My grandmother attended this sowing group until her death 1999 and now this year the group still meets up for the 47 year but this week they desided it would be the last time they´ll meet. As I was a little girl I whenever the group met up at my grandmothers house I always tried to get to attend the meeting. I loved sitting there listening to the womens talks and watch them kniting, sowing or something like that.

My grandmothers friend said she thought I should stady to become a doctor. She apparently thinks I´ll would make a great doctor, I´m not as sure. Finding your roots is important and I love talking about what has happened in life and how people have been and how things in peoples lives affects the outcome of the rest of their lives.

I think you always should talk to people around you about their lives and what has happened, which things means something extra to them, what they like and so on. Usually I at least start wondering about things like this when it´s already to late to ask those who`ll have the most truthful answers.

But sometimes the most interesting questions are difficult to ask.

So that this text won´t become to long I´ll quit here and about the rest of my stay you can read in part 3.

Österby på kvällen!

Evening pic!

Under tiden jag hälsat på i Ekenäs så har jag hunnit träffa massor med människor och tillsammans har vi pratat om allt och inget från det förflutna och om hur vi ser framtiden. Det har varit mycket känslosamt och jag har fått skratta och gråta om vartannat ( i och för sig så gråter jag då jag skrattar lika mycket som då jag gråter för att gråta). Jag kan tänka mig att det inte alltid är lätt för andra att prata med mig för jag är så känslosam och gråter alltid nu som då. Det är ingen skillnad om jag är glad, ledsen, rädd eller arg så länge det handlar om känslor så gråter jag.
Det är i alla fall härligt att minnas gamla tider och få höra och prata om andra människors liv och hur de påverkat mitt liv och också förstås deras egna liv.

Jag träffade här bland annat en vän till min farmor och tillsammans hörde de bland annat till ett "syjunta" gäng. Min farmor hörde till gruppen fram till sin död är 1999 och farmors vän berättade nu att gruppen allt som allt till denna dag hållit på i 47 år men att de återstående i gruppen nu beslutat sig för att sluta. Jag antar att allt har sin tid och även om jag inte är med i gruppen så tycker jag att det är synd. Det fanns nämligen en tid då jag ofta var med på deras träffar. Då jag var liten försökte jag så ofta som möjligt få vara med på syjuntan då det var fammos tur att ordna träffen hemma hos henne. Jag älskade att sitta och lyssna till deras prat och att följa med vad de sydde eller stickade. Ibland handarbetade jag nog en del själv också.

Jag pratade inte bara förfluten tid med fammos kompis utan vi kom också in en del på framtiden och min fammos kompis sa att hon alltid tyckt att jag skulle passa bra som läkare och hon tyckte att jag skulle läsa vidare till läkare. Just nu lär det inte bli något i alla fall men man vet aldrig längre fram vad som händer.

Det är härligt att prata med människor och att lyssna till människor och få lära sig om andra människors sätt att se på livet och att verkligen få veta vem den människan du har mitt emot dig är. Ofta är det svårt att prata om vissa saker och många gånger lämnar man o pratat om saker och ting och sedan en dag är det för sent att fråga de frågor som egentligen kan ge svar på mycket.
Nu har jag i alla fall passat på att fråga och prata så mycket som möjligt. Det finns säkert mycket o frågat ännu men jag är en bit på vägen i alla fall.
Jag tror på att man måste kunna se tillbaka för att kunna bygga på en sund tillväxt i framtiden.

Jag har tidigare fått tillsägelser om att vissa av mina inlägg är för långa och därför har jag lovat mig själv att jag ska korta ner inläggen men det betyder att jag får lov att dela in mina texter i delar.
Så fort jag har del 3 klar, så får ni läsa fortsättningen.
Kram på er!