Det förflutna!

Det jag nu vill dela med mig är något ifrån det förflutna i mitt liv, samtidigt som det aldrig kommer att vara mera nutid och framtid för mig. Det gäller mitt gamla jobb, det jobb jag hade hemma i Finland! Jag jobbade på ett sjukhus som en gång i tiden var ett stort sjukhus. Hur bra eller dåligt det varit under åren det vågar jag inte svära på men jag vet i alla fall att sjukhuset var långt mycket bättre än många andra likadana sjukhus. Jag vet att tiden jag jobbade där utvecklades jag som människa något otroligt och jag vet också att det var många patienter som var väldigt nöjda med den vård de fick just på det sjukhuset. Men allting har sin tid. Alla politiker ska säga sitt, alla med beslutande rätt och makt ska säga sitt.

Allting har sin tid. Tyvärr är det ganska så sällan det lyssnas på de som verkligen blir drabbade av allt beslutstagande. De som nu istället med stor sannolikhet blir utan vård. Idag heter det så fint att alla ska få vård i hemmet eller så pratar man också om öppenvård och att patienterna ska integreras i samhället. Väldigt fina ord och en väldigt fin tanke men det man glömmer är att det faktiskt finns så sjuka människor, människor som inte klarar sig i samhället. Det finns också människor som behöver tryggheten av att det finns andra, t.ex. då  vårdare runt om kring dem för att hjälpa med svåra, tunga saker. Då ångesten blir för stor eller då man kanske inte riktigt har kontroll på det man sysslar med.  Det är klart att vi alla säkerligen, bättre eller sämre kan integreras in i samhället. Men för det behövs det tid. Man kan inte göra sådan förändringar över en natt!

Alla dessa vårdare som arbetat och satt ner sina själar i att hjälpa många av dessa patienten, visst inget förskönande. Det finns klart de som kunde ha gjort ett bättre arbete, men dessa stöter man på inom alla branscher! I alla fall var det många patienten som var nöjda med vården. Sjukhuset var känt i hela Finland. På sjukhuset fanns det otroliga kunskaper. Personal som verkligen visste vad de sysslade med. Jag hade turen att få lära mig av dessa personer. Nu ser det tyvärr ut som om mer och mer läggs ner. Nu finns det bara en skugga kvar av sjukhuset och ännu mer ska skäras ner. Det känns ofattbart, man får bara önska att all den kunskap som fanns eller finns på sjukhuset kommer till nytta på något annat ställe och att inte den går till spillo. Den kunskapen behövs!

Vi lever i ett struligt samhälle, var det behövs styrka och vi är faktiskt inte odödliga. Vi behöver varandra och vi behöver samhälle och olika sorters möjligheter. Tyvärr är det ju så mycket som i dagens läge handlar om pengar. Det är klart att pengar behövs, så naiv är jag inte. Jag inser ju nog att pengar behövs men då vinsten i pengar och makten blir viktigare än vinsten i värdiga människoliv. Kanske det inte gått så långt ännu, kanske det aldrig kommer att gå så långt men man vet inte heller. Det känns lite skrämmande. Det känns som om ett människoliv inte är så viktigt. Det är ju bara ett människoliv. Det är inte mitt liv. Det händer ju inte mig! Eller hur?

Vi tror att vi har det så tryggt och så bra, så nu avvecklar vi all den sociala trygghet vi har. Vi förminskar allt för vi är ju odödliga. Vi klarar oss och bara vi får sätta ett märke i historien då vet vi ju i alla fall att om vi, ändå kanske, skulle dö då finns vårt namn med i historien i alla fall. Vi hade makt för en kort stund, vi handlade om det sedan var bra eller dåligt? Det spelar väl ingen roll för sedan är vi väl i alla fall döda och vi åstadkom i alla fall något.
Så här dåligt är det kanske inte! Det är kanske lite en bitter sida som tittar fram hos mig. Det att sjukhuset, jag jobbade på förr i tiden, ska så gott som förintas det är inte jordens undergång. Det är dock synd att detta sjukhus inte är det enda som ska minskas ner eller stängas och att man i allmänhet idag allt mer och mer stänger ner säkerheter runt omkring oss! Fast det är ju klart! Vad är säkerheter då? Kanske det inte alls är säkerheter det är kanske endast falska säkerheter. Så kanske det är! Vem vet!

Känns underligt i alla fall att det är så mycket som ska förstöras och förgöras. Känns ledsamt att veta att det finns så många av mina gamla arbetskamrater som redan nu har mist sina jobb och tydligen ännu flera som kommer att mista sina jobb. Tiden jag jobbade med er påverkade mig väldigt mycket. Jag har fått en extra familj tillsammans med er. Det känns skönt att veta att den familjen verkar vi i alla fall ha kvar. Det finns ingen makt i världen som kan ta den ifrån oss. Och så får vi hoppas att den lilla bit av sjukhuset som blir kvar ska kunna komma att ge en lika god vård även om i minskad grad, också i fortsättningen.

Nu vill jag tacka min arbetsfamilj där hemma i Finland! Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er!
Sköt om er! Ni är de bästa! Jag saknar er!

Till slut en Tina Turner låt! Det är vi alla värda!

Tina Turner och Barry White med
låten "in your wildest dreams"

Helsvensk!

Dagens händelser, i min värld i alla fall! Dagen började med att jag gick och lade mig och sova. När jag vaknade hade jag fått ett SMS från min chef med goda nyheter för min del. Jag fick veta att det är godkänt att jag får bli kvar på jobbet fram till 31 augusti 2013, inte illa. Kontraktet är dock inte underskrivet ännu men min chef skulle nog inte meddela mig ifall det inte var 100 %.

Jag ringde och berättade den goda nyheten för en arbetskompis och senare fick jag ett meddelande där det stod ungefär "grattis till dig och till oss" senare kom det ett SMS med texten "svensk på heltid". Men svensk på heltid blir jag nog aldrig. I och för sig så är det inte så viktigt vad man är bara man vet vad man är, om ni förstår hur jag menar. Men sannolikheten att jag skulle bli helsvensk är ju ganska liten, med den bakgrund jag har. Jag har ju i alla fall än så länge bott en längre tid i Finland än vad jag bott i Sverige. Men man vet ju aldrig vad framtiden för med sig.

Men det viktiga i det här är i alla fall att jag får vara kvar här fast denna gång betvivlade jag inte att det skulle bli så här. Jag har känt på mig att det skulle bli så här och dessutom så bestyrkte ju spåkvinnan mina aningar då jag för några veckor sedan blev spådd!

Det var den viktigaste informationen just nu i mitt liv i alla fall! Helst skulle jag ju ringa och berätta detta personligen till en och var av er men detta är väl det näst bästa alternativet.
Ta hand om er och ni ska veta att jag tänker på er!

"Breaking every rule"

Människan är god?

Jag vill börja med att varna för att detta kanske är ett lite dystert inlägg så tänk er för ifall ni vill läsa det just nu eller överhuvudtaget eller om ni kanske bara vill blunda och hoppa över detta!

Jag har ibland kunnat bli arg när det finns människor som påstår att jag är naiv, men tyvärr så kanske det ligger lite i det. I och för sig så tror jag nog inte att jag är naiv. Jag tror bara att det är så att jag är positiv men nog ändå realist. Jag vill så tro gott om människor och jag brukar försöka ge människor nya chanser att bättra sig. Tyvärr blir man ju väldigt besviken allt som oftast. Det är inte lätt när man kräver så mycket av livet och människorna i ens omgivning. Samtidigt så försöker jag acceptera var och en som den är och det ska ni alla veta att om ni tycker att jag kräver mycket av er så är det inget emot vad jag kräver av mig själv. Samtidigt som jag i grunden är ganska så positiv så tar mina försvarsmekanismer allt som oftast över och jag intalar mig själv att inte förvänta mig något från någon för på så sätt kan jag inte bli besviken. Udda tänkande jag vet men än en gång jag är den jag är och lite grann kan jag ändra på mig men det kan nog i grund och botten vara otroligt svårt!

Ibland önskar jag att jag kunde ta livet lite mindre allvarligt, men vem vet kanske detta är det ända liv jag någonsin kommer att få leva och då anser jag att jag måste leva det så bra som jag kan. Helt säkert är det i alla fall att detta liv kommer jag aldrig någonsin mera att leva och vad som kommer efter det vet ingen. Ibland kan jag känna att det är väldigt skrämmande att inte veta. När jag var liten hade jag värsta dödsångesten. Jag kunde vakna mitt i natten eller så kunde det vara när jag skulle lägga mig på kvällen och jag blev bara totalt kall inombords! Jag blev totalt skräckslagen och tanken jag oftast tänkte då var: "En dag kommer jag inte att finnas mera. Jag kommer att vara nergrävd under jorden någonstans! Det kommer att vara kallt! Och när jag dör vem ska få alla mina saker? Tänk att jag en dag inte kommer att finnas."

Banalt på ett sätt men det var den lilla seriösa flickan som var skräckslagen för att inte veta vad som händer efter döden. Skräckslagen över att en dag inte kunna vara här och påverka världen. Precis på samma sätt så var jag varje vår skräckslagen för alla små och större kryp som skulle komma fram och jag hade mardrömmar om hur det krälade ormar, maskar och en massa annat småkryp på mig i sängen och hur bin och myggor surrade runt mig tills jag var totalt paralyserad där jag stark och modig men ändå livrädd låg absolut stilla, ibland gråtande, tills jag somnade av utmattning.

Otroligt egentligen har jag kanske inte ändrats så mycket från då jag var liten. Idag är det väl bara så att problemen känns så mycket större än den lilla flickans problem. Idag, just nu, är jag i alla fall inte rädd för döden. Ibland kan jag till och med tänka att döden nog kunde komma som en utväg från allt lidande, som en räddning från denna värld vi lever i. Ibland kan tanken på ett absolut ingenting, egentligen kännas otroligt befriande.

Nu låter det som om jag vore världens tråkmåns men det vet nog ni som känner mig att jag inte är. Visst har jag roligt också och visst kan jag slappa. Jag är inte alltid totalt seriös. Jag älskar att ha roligt tillsammans med människor som jag tycker om.
Jag skulle inte vilja ändra men det är än en gång bara så att man får acceptera att man är känsligare än vad man vill erkänna. Fan att det ska vara så ändå och hur mycket  jag än försöker intala mig själv om att jag inte påverkas av vad andra gör mot mig eller mot min omgivning, så är det bara kalla fakta att jag påverkas nog mer än vad jag själv vill erkänner.

Hur kan det vara så att människan som anses vara så klok, kanske till och med den klokast varelsen på jorden ändå allt som oftast inte är mer än en liten skit. Att vi människor som har en så stor hjärna är så fruktansvärt bra på att såra andra och förstöra för varandra. Jag vill tro på att människan är god men ibland blir det nog väldigt svårt. Tänk att i vår småaktighet kan vi förstöra andra människors liv så totalt. Tänk att vi inte mera tänker på våra handlingar och vilka konsekvenser de får. Tänk att vi allt som oftast sätter våra egna behov fram om en annan medmänniskas behov. Jag är inte något bättre än någon annan. Många gånger har jag nog sårat människor som betyder mer för mig än vad mitt eget liv är värt. Men livet är inte rättvist och jag har slutat kämpa för rättvisan. Jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan i alla situationer och att strunta i rättvisan. För hur vi än vänder och vrider på livet så är det inte rättvist.

Orsaken till detta sorgsna inlägg är, ja det finns i och för sig nog flera olika orsaker men den viktigaste orsaken är nog att jag vill önska att alla vi medmänniskor skulle kunna förstå att se vår egen storhet, se förbi vår egen näsa och se hur våra handlingar påverkar vår omgivning.
Speciellt alla ni som har barn! En av mina arbetskamrater sa i förra veckan att hon tyckte att det var hemskt att tänka sig att vi endast har våra barn till låns! Men det är nog den krassa sanningen. Precis som det är lika sant att vi också har våra egna liv endast till låns. Vi borde kanske vara mindre allvarliga men vi borde också ta bättre vara på våra liv och på våra medmänniskor. Hur vi behandlar vår omgivning påverkar hur världen framöver kommer att se ut. Jag anser också att det är viktigt att vi tänker på att vi endast kan ändra oss själva. Det är från oss själva som vi kan göra gott. Vi kan inte ändra andra, bara oss själva. Det är inte dom som bör ändra på sig utan det är VI. Det är endast jag som kan ändra mig och jag kan inte förvänta mig att andra ska leva sina liv så som jag tror är bäst eller så som jag önskar att de skulle. Men en sak är säker! Vi får alla leva med efterdyningarna av våra handlingar. Ibland ångrar vi något vi gjort, då är det oftast för sent men samtidigt så brukar även de "hemskaste" händelserna alltid kunna föra något gott med sig.

Förlåt detta dystra inlägg men jag känner nu att jag behöver få ur mig detta annars exploderar jag. Och ni som känner mig ni vet att jag egentligen är positiv även om jag är så fruktansvärt allvarlig.
Jag brukar ibland försöka göra små goda gärningar, så där i vardagen, för andra människor. De blir glada och då blir jag också glad! Låt oss nu alla försöka göra åtminstone en god gärning för någon i vår omgivning imorgon. Det är både vi och dom värda och det är genom det lilla vi kan förändra världen. Det tror jag, naivt eller inte men den tanken vägrar jag ge upp! Men fan för allt jobbigt i livet och egentligen fan för att livet inte kan vara rättvist.
Jag skulle så vilja kunna vara en bättre människa. Jag är ledsen över att ägandebehovet hos oss människor ska vara så stort och att det ska finnas svartsjuka, misshandel och felbehandlande i vår värld.

Jag vill tacka mina nuvarande arbetskompisar och flera vänner som jag pratade med igår! Ni är så viktiga för mig och jag kan riktigt känna omtanken och vänskapen. Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte är en bättre människa och kan förbise mina egna behov och kontrollera mina egna känslor så att jag kunde vara en bättre vän gentemot er! Jag tycker så mycket om er men jag är dålig på att vara sårbar och jag är bara allt för allvarlig ibland.

Än en gång, förlåt för detta dystra inlägg men ibland suger omvärlden och människor all energi ur en.

Nu två någorlunda passande låtar till detta inlägg! Tina Turner kopplade så klart!

"We are the world"

"We don´t need an other hero"

Jag tycker om er och jag önskar att jag kunde förgöra allt det som gör ont i era liv!
Kram!
Bisarrt egentligen att igår hette ett av inläggen "Farsdag" och en av orsakerna till att jag skriver detta inlägg idag är att just en far igår gjorde sitt barn och sin familj så fruktansvärt illa och tyvärr var han antagligen inte den enda!

Farsdag!

Idag är det då farsdag och jag har just pratat med min farfar och han har det bra! Sedan ska jag ännu prata med min pappa idag om han bara svarar!
Jag tycker att alla dessa dagar som firas, de är ju bra, en orsak till att man tar kontakt med sin familj. Samtidigt kan jag känna att om man annars inte har så mycket kontakt och nu menar jag inte direkt farsdag utan alla sådana här speciella dagar i allmänhet. Ja, har man inte annars kontakt så vet jag inte om man egentligen behöver fira dessa dagar. Förstå mig rätt nu. Jag menar att man ska känna att man har kontakt med de personer man har i sin närhet och att det inte ska behöva vara så att man bara vissa speciella dagar har kontakt bara för att man "måste".
Julen är också en sådan där dag då jag blir lite fundersam ibland! Julen kommer ju snart än en gång och jag kan känna en hat/kärlek till julen många gånger. Det är härligt med vinter och snö och det är härligt med pepparkakasbak och julmusik och julstämning. Men då ska det också vara det. Jag tycker att man inte ska stressa eller känna en massa måsten i samband med dessa dagar. Jag tycker att det är viktigt att man gör det som känns rätt för just en själv och de du firar dagarna med.

Sedan tycker jag ju nog att det är bra med lite olika extra dagar så att man har orsaker att fira och så men jag vill också få fram att jag anser att det finns så många andra dagar som man kan göra så mycket härligt tillsammans. Sedan finns det alltid människor som man skulle vill dela dagar och livet med men som det bara inte stämmer in och man helt enkelt är i olika skeden av livet eller vill olika saker och då måste man bara försöka acceptera det och istället tycka om dessa människor på håll. Jag tror att det är viktigt att man kan accepter detta också och att man då verkligen istället kan tycka om varandra på avstånd, istället för att man strider och börjar tycka illa om varandra eller gör varandra ledsna.
Livet har väl förhoppningsvis en mening och allt det som sker i ens liv leder förhoppningsvis någonstans. Jag hoppas verkligen att det är så och att allt lidande man går igenom då och då inte är förgäves. Jag fick ett nytt synsätt på detta för inte så länge sedan. Jag fick lära mig att man ska njuta av framgångarna i ens liv, topparna alltså och sedan då dalarna kommer så ska man också komma ihåg att njuta av dem! Ingen mår bra av att vara på topp hela tiden. Det blir bara en spänning som till sist blir väldigt tung sedan då man går igenom en dal ska man låta den komma, gilla läget och komma ihåg att det kommer en ny topp igen.

En låt som handlar om att gilla läget är Thomas Ledins låt som heter just "Gilla läget".
Här kommer den!

Denna låt är nog lite dedikerat till dig Sebbe. Det för att du gillar Tomas Ledin och för att jag inte känner någon annan som gillar läget så som du! Hoppas du, Jenny, Oliver och Zimba har det bra!
Jag saknar er!

Jag sitter ju fortfarande på båten och jag såg Benny Törnroos här på båten och därför tycker jag att det passar med en muminlåt här nu också! Först på svenska och sedan på finska. Jag har pratat med mina arbetskamrater i Örebro om att nästa sommar borde vi åka på dagskryssning till Åbo och ta en tur till Nådendal och Mumindalen. Få se om det blir något av det! Jag har ju faktiskt aldrig varit i Mumindalen så det skulle väl vara på tiden.

Svenska versionen!

Finska versionen!

Jag har nu dödat tid på båten genom att passa på och ringa till alla möjliga hemma i Finland. Bra att vara på finska vatten och då kunna ringa billigare! Jag passade också på att ta chansen att ringa Virpi så att jag fick prata finska och det var nog ett bra betyg att hon tyckte att jag fortfarande pratar riktigt bra finska! Även om jag tycker att tungan vrider sig i munnen och att jag inte kan komma på de rätta orden tillräckligt snabbt, men jag gjorde mig förstådd i alla fall och det är huvudsaken!
Nu har det blivit ett långt inlägg det här och med många olika youtube klipp men eftersom jag nu har lovat er en Tina Turner låt vid varje inlägg fram tills att hon fyller år så kommer här nu en video till!

Live version och vilken energi! Ni må påminna mig om att hon är gammal och så men då hon uppträder har hon nog mycket mera energi än många av oss har. Åldern är inte alltid allt!

Ha en bra dag nu alla och så hoppas jag att ni får en bra vecka nästa vecka
och kom ihåg att ni är viktiga för mig!
Jag saknar er!
Kram

Den sorgsna trubaduren!

Ja, det är ju ganska så bra att då man börjar oroa sig för sin finska så dyker det alltid upp något som får en in på det finska spåret igen! Denna gång var det min vän Pauli! Han hade med sig ett geografi frågespel som frågor och svar var på finska och oj så jag övade finska genom att läsa frågorna och han fick svara. Det är så nämligen att det är onödigt att försöka sig på att tävla i geografi med Pauli! Man förlorar alltid, så jag tänkte att det är ypperligt för mig att öva min finska och låta honom svara och jag kan bara konstatera att min finska kan inte vara allt för dålig för han förstod i all fall vad jag sa så pass bra att han kunde svara rätt på en hel massa frågor. Inte illa!

I Stockholm blev det att göra ett stop på en irländsk pub "The Liffy". Härligt att få höra lite engelsk dialekt och uppleva den där stämningen som man bara kan uppleva på en irländsk pub! Suveränt!

Sedan var det en kväll på Finlandsfärjan/Sverigebåten som gällde! Först lite finsk "humppa", sedan karaoke och nej jag sjöng inte denna gång men det var underhållande i alla fall. Sedan blev det lite lyssnas på trubaduren i puben och det var en sorgsen kille som spelade piano! Killen sjöng och spelade bra men han verkade inte helt nöjd över sin situation, gällande att sitta på Viking Line och uppträda för ett antal borttappade själar som de flesta inte ens brydde sig om att lyssna på honom. Några små leenden visade han dock då han fick lite applåder efter låtarna men samtidigt ska man väl inte förvänta sig allt för mycket från publiken en lördag kväll på en Sverigebåt, eller?

Lite musik för er här och nu!
Och lite information, det är tydligen så att det är Tina Turner tribute på Viking Line Amorella nu i december, så finns det någon som har tid och/eller lust att följa med på en kryssning med mig så skulle det ju eventuellt kunna vara helt trevligt!
Denna gång blir det Tina Turner och David Bowie med låten "Tonight" från live konserten (från det fenomenala året) 1985! NJUT!

"Tonight"

Happenings och information!

Det är bra att man får Finlandsbesök kan jag än en gång konstatera. Då kommer jag också ut och får bekanta mig med Örebro. Det är ju klart att en del vet jag ju redan men idag har jag då sett Örebro med lite andra ögon. Sedan har jag också fått hjälp med lite tekniska saker här gällande bloggen så nu kan jag meddela alla ni som har frågat varför man inte kan kommentera på bloggen utan konto eller lösenord eller så. NU går det, så nu förväntar jag mig många kommentarer!

Nu återstår då bara att lägga till en Tina Turner låt! "Don´t turn around"

Bra med besök!

Ja, tänk att gällande vissa saker så ändrar man aldrig! Jag låter min omgivning vara som den är runt omkring och lever i min lilla fantasivärld. Så har det alltid varit och sedan då någon ska komma och hälsa på hos mig så blir det alltid att storstäda och jag lovar mig själv att så här ska det aldrig bli igen. Det är ju trevligt med rent och fint hem och så går det några dagar och så ser det ut så som alltid igen. I och för sig så har jag inte lika mycket saker nu som jag hade hemma i Ekenäs så riktigt lika ostädat blir det nog inte. Men nu då jag flyttat till min nya lägenhet så har jag inte riktigt kommit igång med uppackningen av alla lådor men nu då jag ska få besök ända från Finland har jag ju varit tvungen att fixa till så att det i alla fall ser beboeligt ut här hemma och det blir nog väldigt fint! Även om det är mycket kvar att göra ännu.

Nå, ja nu återstår då bara det sista och sedan ska det bakas lite och sedan blir det att uppsöka skatteverket för att göra flyttningsanmälan. Sen är det väl dags att ta sig till Resecentrum för att vänta på besöket!

Dagens Tina Turner låt, kom jag på, borde jag egentligen lagt med i James Bond inlägget. Det eftersom då Tina Turner verkligen har gjort en Bond låt och det skulle ju ha passat bra. Men nu kommer den istället!