Alla behöver vi våra oaser i livet!

Det är underligt hur vissa saker bara känns rätt. Ibland är den känslan helt tydligt inte rätt men man måste väl ändå tro på den.
Vi har väl nog alla våra oaser i livet, ställen som känns bra, situationer som känns rätt. Nu i helgen kommer jag att få komma till en av mina oaser, kanske den bästa möjliga oas som finns i mitt liv just nu. Det är efterlängtat och behövligt.

Det finns så mycket ledsamt och så många bedrövelser i världen och jag blir så trött på att vi inte bara kan hjälpa varandra och acceptera varandra utan att det ska finnas problem över allt. Underligt kan jag tycka att även om man egentligen strävar mot samma mål så ser man inte att man kan dela vägen mot målet utan var och en ser oftast endast sin egen väg, sitt eget jobb. Är det så? Har jag också svårt att se förbi min egen näsa? Svaret på det är nog antagligen! JA, tyvärr! Jag försöker och då menar jag verkligen att jag försöker göra mitt bästa men ibland blir jag riktigt jävla trött på mig själv och på allt jävla gnäll! Just nu är jag inte något bättre heller! Då jag blir trött på mig själv tänker jag på alla härliga människor som finns i mitt liv. Människor som gör mig glad. Jag måste säga att igår tänkte jag att vilken tur jag har. Efter några dagars ledighet har jag nu varit tillbaka 3 dagar på jobbet och jag måste säga att jag älskar mitt jobb. Jobbet och människorna där är också en oas för mig. Igår var det mycket att göra men samtidigt tänkte jag "Vilken härligt känsla det här är"! Men tyvärr så håller denna härliga känsla en på topp endast i kortare stunder sedan blir jag mitt vanliga och gnälliga jag igen! Fan, vad irriterande, skulle man inte kunna satsa på att vara tyst istället för att gnälla och tycka synd om sig själv. Jag hatar "tycka synd om"! Så irriterande men tur så är det inte hela tiden så och efter lite gnäll så klarar jag alltid av att skärpa mig igen för en tid i alla fall, innan jag trillar tillbaka i gnäll träsket igen!

Nu har jag bestämt mig för att det får vara slut på gnället! Jag ska försöka fram till jul att inte gnälla någonting onödigt utan istället vara tyst om jag inte har annat att säga än gnäll! Få se hur det går? Om jag klarar mig ända fram till jul så blir det kanske på och blir en vana och det blir inget mer gnäll! Kanske? Vi får se!

Sedan till ett helt annat ämne! Nästan lite politik! Åtminstone en åsikt men samtidigt väldigt barnsligt och helt otroligt! Just nu debatteras det om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe! Helt otroligt! Om vi inte har problem här i världen så ser vi ju verkligen till att göra problem åt oss! Varför skulle vi inte få klä ut oss till pepparkaksgubbe eller gumma?! Redan det är diskriminerande, först och främst emot människan grundrättigheter och sedan emot pepparkakor i allmänhet! Kanske vi ska sluta göra pepparkakor nu också eller får vi kanske endast göra vita pepparkakor hädanefter? Och är inte det i så fall diskriminering om något? Ja fattar inte att vi kan göra sådana problem av ingenting i våra liv! Var är vårt sunda förnuft nu för tiden! Visst finns det mycket orättvisor i världen men vi ska väl inte förstora upp saker och ting bara för det!

En annan liknelse kunde ju i så fall vara en händelse från då jag var liten och det var just alltid runt Lucia tider det hände så jag kom att tänka på det lite speciellt igår! Jag fick så gott som aldrig vara Lucia då jag var liten! En orsak var att jag inte kunde/kan sjunga men det som jag alltid fick höra vara att jag hade mörkt hår och Lucia skulle ju ha ljust hår! Diskriminering men inte är det någon som någonsin föreslagit att vi ska sluta med Lucia traditionerna för det och jag förväntar mig verkligen inte heller något sådant. Men kanske denna liknelse kan få oss alla att se hur vi gör ett berg av ett sandkorn.

Vi har, alla människor rätt till våra övertygelser och jag anser att det är bra att vi pratar med varandra angående vad vi tänker, tycker och upplever men vi kan ju inte börja sätta upp regler och föreskrifter för allt i fall att om. I så fall skulle vi ju inte kunna göra någonting!

Jag vill under inga omständigheter minska ner vikten av att kämpa mot rasism eller utanförskap men jag vill ändå att poängtera att för mig känns det viktigt att jag ska kunna vara stolt över att vara den jag är med det ursprung som jag har. Detta utan att jag under några omständigheter skulle undertrycka eller förminska vikten av andras härkomst. Jag tror dock att det är farligt att förstora upp saker och det är definitivt onödigt! En värld där alla accepteras för den den är, är en värld som säkert aldrig kommer att finnas! Vi kunde ju i alla fall försöka att koncentrera oss på de sanna problemen i världen och inte göra små obetydliga problem åt oss själva. Men kanske det är så att de riktiga problemen kräver för mycket energi och vid riktiga problem finns också risken att vi inte klarar av att lösa dem! Och det skulle ju vara hemskt, så istället för att ta itu med de riktiga, krångliga problemen så skapar vi problem som egentligen inte behöver lösas och löser dem och kan sedan känna oss duktiga!

Jag önskar att vi alla kunde behandla varandra med värdighet, oberoende om vi är finnar, finlandssvenskar, svenskar, svarta eller vita. Vi borde alla kunna vara just den vi vill vara, ha de åsikter vi känner är rätt men ändå respektera varandra! Den debatt som nu varit i Sverige om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe eller inte är kanske en stor fråga för just den person som kommit fram till den slutsatsen och denna person har lika mycket rätt till sin åsikt som alla andra! Vill personen inte klä ut sig till pepparkaka så ok men alla kan inte vara tvungna att följa samma åsikt!

Moder Theresa har sagt ett fint citat som passar väldigt bra just här:

"Jag har alltid sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att bli en bättre muslim och en katolik att bli en bättre katolik...Istället för att omvända.."

 

Vi kan hjälpa varandra att vara bättre människor men vi kan inte förändra andra, förändringen måste komma inifrån och detta citat lyfter samtidigt fram vikten av att varje person är lika mycket värd! Jag tycker att det är storsint av moder Theresa att kunna uttrycka en sådan åsikt! Med tanke på att hon var nunna och tillhörde sin tro! I detta citat dömer hon ingen, accepterar var och en men sträcker ändå ut en hjälpande hand.

Härligt tycker jag!


Ha en bra dag!


Nu ska jag bara vänta på att komma in i min oas, njuta och försöka mitt bästa att sluta med onödigt gnäll! Få se hur länge jag klarar mig!?


Kram!

Luciadagen!

Idag är det Lucia dagen! Det firas stort här i Sverige. Visst firar vi det i Finland också men det har för mig inte egentligen varit en så stor tradition. Jag gillar ändå Lucia, hon sprider ljus omkring sig. Jag tycker om glädje och ljus och det är det jag främst förknippar till Lucia. Lite intressant bakgrund till just Lucia firandet är att Lucia firandet först firats i Italien och Sverige, sedan har traditionen spritt sig till övriga Norden!
Idag ska det tydligen bli Lussebullar och glögg på jobbet, om jag har förstått rätt! Vi får väl se!

Gårdagen var intressant på jobbet. Det var finska teamet mot svenskarna! Haha... Jag och min Finlands födda kollega arbetade i team idag och vilket team det var! Jag blev nästan tvungen att prata finska! Jag berättade att jag hade övat min finska hemma i Finland och att jag upplever att den är väldigt rostig. Då ville de att jag skulle prata lite finska där men då svek modet. Underligt hur det kan vara svårt att prata finska framför någon annan som jag vet att också kan finska men som jag vanligtvis pratar svenska med. Det går inte något vidare! Men då jag var hemma i Finland så tror jag att tomtenissarna hade fixat med lite julklappar och jag tror att en av julklapparna kommer att vara en bok på finska! Så det är bara att träna.
På tal om böcker så köpte jag en ny bok idag! Surprice! Jag tror att det kommer att bli intressant men tung läsning. Boken heter: "Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott", skriven av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson.
Ska bli intressant att se vad den boken egentligen handlar om och när jag får tid att läsa den!

Idag är det så där typiskt Jessica flum från det ena till det andra! Men vad kan man göra! Jag är lite flummig idag! Har nu jobbat två dagar igen efter att de lediga dagarna jag spenderade i Finland och jag kan ännu en gång konstatera att jag älskar att jobba! Just nu kunde jag jobba dygnet runt, så mycket energi jag får från människorna i min omgivning och från att göra någon nytta.

För att det här är ett moder Theresa citat så är det formulerat som det är men om man frånser det gudomliga i citatet och endast ser på den sanna meningen i citatet så tror jag att alla kan ta till sig detta citat!

Jag är inte säker på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet, att när vi dör och det börjar bli dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga ”Hur många god gärningar har du gjort i ditt liv?” Han kommer snarare att fråga ”Med hur mycket kärlek har du gjort det du gjort?”

Åtminstone hoppas jag att det kunde vara så, att bara man verkligen försökt sitt bästa så bedöms man efter det och inte av alla svårigheter och misstag och fel man gjort!

Ha det gott! Ja, en liten julsång tycker jag att vi alla kan få njuta av!

 

"Let it snow" by Dean Martin

En helg i Ekenäs!

Nu är det en tid sedan jag skrev igen! Har hänt mycket de sista dagarna. Jag har varit en sväng till Ekenäs. Tanken från början var att jag skulle hem och baka pepparkakor med min 6-åriga kusin, Nico. Han hade blivit ledsen då han kommit på att Jessi inte skulle baka pepparkakor med honom i år och inte kan man ju frångå vissa traditioner så det var bara att fixa en resa hem innan jul. Julen kommer jag att jobba så det blir inga flera trippar till Ekenäs i år mera.
Tidpunkten för min resa till Ekenäs kunde inte ha blivit bättre. Det blev ett tungt veckoslut men också ett fint veckoslut. Jag träffade långt ifrån alla som jag skulle ha velat träffa men jag träffade så många härliga människor.
Det känns skönt så här i efterhand att jag valde att åka hem just denna helg. Det var nämligen så att allt inte blev så roligt. På lördagen blev det två begravningar för min del. Två äldre släktingar som hade dött och jag kände att då jag ändå var hemma så ville jag gå på begravningarna. Begravningar är väldigt tunga och ofta brukar man kunna tänka att det var i alla fall äldre människor och att de hade levt sitt liv, men ibland hjälper inte det riktigt att tänka så. När man ser de som blir kvar som min släkting, denna gamla man som hade levt 62 år tillsammans med sin fru, sin kvinna.
Det är egentligen väldigt intressant, kan jag tycka, att beroende på hur man ser på människor så ser man olika saker. Denna släktings sorg och saknad förvånade inte mig. Jag har då och då sett den där sköra, känsliga sidan av honom. Medan andra var förvånade att höra att han tagit det så hårt.
Jag kan tycka att det är så fint att se det där fin, den där sanna kärleken, saknaden, ja de djupa känslorna. Jag är tacksam för att jag fick vara med och dela detta med släktingar och människor som betyder så mycket för mig.
Det blev alltså en tung lördag men sedan blev det mat i goda vänners sällskap. Tack Maria, Bäcki, Jenny, Sebbe och fram för allt min lilla goding Oliver. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det jobbigaste med att vara borta från Ekenäs är att alla dessa små växer och blir så stora allt för fort. Först var Oliver lite blyg men det tog inte länge så var vi goa kompisar igen!
Sedan då det gäller andra saker så är jag glad att jag finns långt borta. Så pass långt borta att jag inte vet hur den egentliga vardagen ser ut för så många där hemma. Men nu har jag varit hem och sett och hört saker jag egentligen inte vill veta. Men nu har jag fått veta saker så nu kan jag inte blunda, få bara se om jag kan göra något.
Jag vet att än en gång tar jag antagligen saker och ting allt för allvarligt men vad ska jag göra. När jag ser saker som inte går rätt till så måste jag göra något. Åtminstone måste jag försöka. Försöka är det enda jag kan. Jag måste leva enligt det jag känner och sedan kanske livet inte blir så som jag anser bäst men då har jag gjort mitt bästa i alla fall! Och om jag inte kan göra något så kan jag i alla fall låta människor förstå att jag finns här när helst jag behövs. Jag vill tro på att jag kan säga min åsikt, sedan är det upp till var och en att leva sitt liv så som just denne vill leva sitt liv.


Sedan lite moder Theresa citat, det första gäller nog mig så många gånger. Jag vill inte döma människor eller situationer och ändå är jag rädd för att jag står där mitt i smeten allt för ofta, men det kan kanske vara skönt för andra att veta att den som får hårdast kritik är ändå jag själv. Samtidigt som vi alla egentligen behöver ge så lite för det är det lilla som är det stora!

"Om du dömer människor, så hinner du inte hjälpa dem."

"Längtan till kärlek är mycket svårare att ta hand om än längtan till mat."

Så Jessica det bara kan vara!

Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen. Jag är udda! Jag förstår inte riktigt mig själv alla gånger men oftast är mitt inre och säger så stark till mig hur jag ska göra... Rätt blir det inte alltid, men den känslan. Intuition kallas det väl. Så det kan vara svårt ibland då man känner av hela sin själ att nu borde jag göra så här och så finns det ingen möjlighet till att göra just så som man känner. Andra kanske inte känner på samma sätt eller deras intuition säger något annat! Svårt det här. Livet blir så krångligt av att jag ska ta det så allvarligt hela tiden.
Underligt hur man kan tro så starkt på vissa saker och sedan finns den känslan inte där hos andra. Ibland blir jag bara så trött på att vara jag och ibland kan jag inte göra annat än att skratta åt mig själv och ibland vill jag bara gråta.
Men tur så kan jag ändå se det komiska i livet för det mesta. Jag har aldrig gillat att man har roligt på andras bekostnad, visst har jag väl som alla människor skrattat åt andra i fel situationer men jag tycker egentligen att det är roligast då jag får skratta åt mig själv och då jag ser att andra skrattar med mig. Vad får mig så att skratta! Sådant som att jag snart i lite på en månad har bott i min nya lägenhet och först i går kväll hittade jag var man slänger sopor! Udda, ja jag vet men lite roligt i alla fall tycker jag!

Sedan är jag alltid också i sista minuten med det mesta! Irriterande ibland men man lär sig leva med det och jag brukar för det mesta hinna göra klart allting i alla fall! Tyvärr har jag inte riktigt haft den riktiga "Jessica göra klart saker känslan" så nu blir det mesta lite ogjort. Men vad kan man göra?
Inte mycket, endera får man acceptera eller så får man "ta sig i kragen" och göra något åt det man inte gillar!
Jag har alltid haft en massa drömmar om vad jag vill göra så om jag skulle ta också skärpa mig nu och bestämma mig för att göra en av alla dessa saker som jag vill göra! I och för sig har jag kanske börjat. Jag har flyttat utomlands och får så se andra synsätt och andra människor. Jag har börjat massagekurs som jag snart har avklarad men det finns så mycket mer jag vill och kan göra. Tills nästa år ska jag ha bestämt mig för vad nästa steg i min egen utveckling är.

Sedan ett moder Theresa citat.
Det är nästan lite kliché men jag kan riktigt tänka mig att hon sagt detta:

"Det är inte hur mycket vi arbetar som är det avgörande. Det är inte ens vad vi gör som är det viktigaste. Det avgörande är om vi gör det vi gör i kärlek."

Då återstår det bara att önska er alla en härlig helg! Jag kommer att ha en helg framför mig med mycket att göra men mer om det i ett senare skede.
Kram!

Väder och vind och Självständighetsfirande!

Igår visade vädret och naturen än en gång visat att vi människor egentligen är ganska så små!
En ordentlig snöyra drog fram i mellan Sverige. Stockholm och Örebro var bland annat varit utsatta. En del kom inte iväg till jobbet och flyg, bussar och tåg stod delvis stilla. Bilar körde av vägarna och jag hade inte lätt att cykla till jobbet! Galen jag? Ja, men det vet nog alla ni som känner mig. Det är klart att jag försökte cykla så gott jag kunde men jag kan ju säga att det inte var lätt. Men framåt kom jag så det så och emellanåt var jag tvungen att gå.

Nu har det ändå gått cirka 6 månad sedan jag flyttade hit. Underligt hur tiden går så fort! Livet har kanske inte blivit som jag förväntat mig, samtidigt så vet jag inte vad jag förväntade mig. Jag kastade mig hals över huvud iväg på ett äventyr som jag inte visste var skulle sluta? Samtidigt hade jag inget att förlora. Jag behövde förändring och till mångt och mycket har flytten hit blivit bättre än jag kunnat föreställa mig. Allt blir ju aldrig som man önskar men det är väl det som är livet. Jag har åtminstone grundtryggheten i mig själv med mig och än en gång känner jag mig lyckligt lottad att få lära känna alla mina härliga arbetskompisar. På tal om arbetskompisar så ska jag idag tillsammans med mina arbetskompisar fira Finland. Det är ju Finlands självständighetsdag idag och jag och mina arbetskolleger ska fira med att äta sushi! Det ska bli skoj. Jag borde väl också försöka se om man kan se på slottsbalen via Yle Areenan. Det skulle ju inte vara en riktig självständighetsdag utan att man sätt lite på balen och får kommentera klädsel och så!

Till och med Ica butikerna firar Finland denna vecka!

Det känns lite underligt att tänka på att idag är första gången i mitt liv som 6/12 inte är en röd dag i kalender. Idag får jag inte helgtillägg även om jag jobbar på självaste självständighetsdagen men fira kan jag ju i alla fall!
Här kommer nu nationalsången, med en stor risk för att vara patriotisk, men "that´s lfe".

"Vårt land, vårt land"

text Johan Ludvig Runeberg
tonsatt av Fredrik Pacius

och så den finska versionen
översatt av Julius Krohn.

Jag tycker att nationalsånger är ganska så mäktiga egentligen. Det spelar egentligen inte så stor roll vilket lands nationalsång som spelas men var gång blir det en liten nostalgisk känsla.

Om temat förra månaden på denna blogg var Tina Turner låtar så tror jag att denna månads tema kommer att vara Moder Theresa och/eller andra fina citat.
Jag har en fin lugn julkänsla i mig just nu. Jag känner mig glad och nöjd med beslutet att flytta hit till Örebro. Man växer av att byta miljö ibland och man får lära känna så många nya människor. Man får lite perspektiv på livet.
Moder Theresa citaten ger också väldigt ofta lite perspektiv på livet! Ha en bra dag och hoppas att ingen blir insnöad idag! Ta det försiktigt.

"Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."

sagt av Moder Theresa

Dessa ord får mig att tänka att släpper man bara taget så kan man älska någon/något förbi smärtgränsen och fortsätta att älska förutsättningslöst och utan krav och saknad och en massa andra negativa krav och känslor. Men jag vet inte! Det tar mycket på den lilla människan att älska förutsättningslöst och att inte bli utnyttjad eller sårad. 
Tunga tankar så här tidigt på morgonen men det är väl finskhetens tungsinta sinne som får mig att tänka dessa tankar.
Jag tror att jag nämnt det tidigare man jag kan inte låta bli att säga det igen men jag kan tycka det lite intressant att finnar är ju kända för sitt tungsinta, pessimistiska synsätt men tydligen är människor i Närke kända för att vara Sveriges pessimister! Alltså har jag väl hittat rätt. Samtidigt brukar jag säga att jag är inte pessimist. Jag försöker bara att inte ha för stora förhoppningar så att jag slipper bli allt för besviken då livet inte vill samma som jag. Jag brukar försöka se mig som realist istället för pessimist.

JEPP, det var det för denna gång!
TREVLIG SJÄLVSTÄNDIGHET TILL ER ALLA!
KRAM!

Första advent och julmarknad!

Igår firade jag då lilla jul med mina arbetskompisar. Vi åt tryffel, FINSK lakrits och franska praliner som tomtenissarna hämtat. Sedan åt jag sushi igår medan de andra åt pizza eller kebabrulle. Inge vidare då det blivit vana att på helgerna beställa mat till jobbet! Det har blivit allt för många pizzor på senaste tid och jag har nu lovat mig att det inte ska bli mera pizza under detta år. Jag åt då istället sushi som var riktigt gott och eventuellt lite hälsosammare!
Igår kom också den första delen av julkalendern. Jag har ju många udda nischer och en av dem är att jag gillar att se på julkalendern, men igår kunde jag se att jag helt klart inte är ensam om den nischen!

Det var lilla julen det och sedan var det bara att jobba och under natten blev lilla jul istället första advent.

"När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent"

 

första advent
(www)

Versen här ovanför skrev jag på tavlan på jobbet för att förgylla dagen lite och det är så roligt då folk blir glada av det lilla i vardagen. Ibland behövs det så lite för att ens medmänniskor ska bli glada och då blir man glad själv också. Enligt min mening är det just precis det som julen innebär, små handlingar av givmildhet och glädje.
På tal om givmildhet och glädje som tror jag inte att jag berättat för er något som fick mig att glädjas. En av mina arbetskompisar kom en kväll fram till mig och sa "Jag gick på stan idag och då såg jag det här och kom att tänka på dig!" Det är den lilla gesten i det hela och värmen jag känner att hon som inte har känt mig längre än sedan sommaren, går på stan och ser en flaska med massage olja och tänker att hon ska köpa den till mig som tack för den massage jag fick träna på henne!
Tänk att dessa människor (mina arbetskompisar) som säkerligen har fullt upp med sina egna liv och som inte känt mig speciellt länge tänker på mig! Det känns värmande att veta det! Jag tänker ofta att det är egentligen de små sakerna i livet som gör livet värt att leva. Det är inte de stora sakerna. Man behöver inte göra stordåd för att förbättra vardagen för någon och det är genom små handlingar som man förändrar världen på lång sikt. Det har även moder Theresa sagt.

"Alla kan inte göra stora saker. 

Men alla kan göra små saker med stor kärlek."

 

Jag anser att speciellt i juletid har vi väl lite mer enkelt att komma ihåg sådan små men viktiga saker, eller? Är det så att vi julstressar allt för mycket idag för att kunna komma ihåg att njuta av det lilla i vardagen och varandras sällskap.
Djupa och svåra tankar och samtidigt så enkelt bara man tänker efter ordentligt.
I alla fall är det då första advent idag och versen för idag handlar om att tända ett ljus och att julen snart är här. Ljus har säkert många tänt länge redan den här hösten och nu har väl de flesta plockat fram julpyntet och ljusstakarna för att få lite ljus i höstmörkret. Den lilla snö som kom för några dagar sedan ligger kvar vit på marken och det är mysigt. Här har dock inte snöat så mycket medan jag har hört att det snöat ordentligt hemma i Finland.

Intressant är att mina arbetskolleger här i Örebro är väldigt oroliga över att jag sover så lite. Jag har aldrig sovit som mycket medan jag sedan ibland sover "igen" den lilla sömn jag vanligtvis får och kan då sova nästan hur länge som helst. Varför jag tar upp sovande här och nu är för att idag sov jag utan problem. Jag kom hem från jobbet och somnade och tror ni inte att ungefär kl: 14 börjar någon granne borra med borrmaskin och jag vaknar. Men det var riktigt bra sist och slutligen för jag kom ut och iväg till Wadköping på julmarknad.

Julmarknad i Wadköping
(www)

Wadköping är ett område som inte ligger långt ifrån där jag bor just nu. Det är ett område vart man i Örebro har samlat olika gamla hus från trakten omkring och det var mysigt att gå där och titta på allt från hantverk till honung och annan mat försäljning. Jag handlade inte så mycket men det blev lite honung och en julklapp faktiskt också, som kommer att skickas till Irland!
Mysigt med röda stugor, vit snö, mycket folk och lite julsånger också.

Nu är jag hemma igen och borrandet har slutat. Jag ska försöka vila lite till och sedan ska jag koka julgröt och så blir det då julkalendern om cirka en timme. Sedan sista natten jobb för denna gång och sedan lite ledigt!

Hoppas att ni haft en fin fin dag alla ni och kom ihåg att göra de små goda gärningarna i vardagen och vi kan alla börja med dem redan idag!
Kram

Lilla jul och slut på fastandet!

Igen har jag lärt mig något nytt. I Sverige firar man inte lilla jul medan vi då i dag lördag 1/12 firar lilla jul hemma i Finland.

Lilla jul (finska: pikkujoulu) firas i Finland varje år lördagen före första advent. Lilla jul är en försmak av julen, då lillajulgranen (kan vara en liten äkta gran eller som jag kan minnas så hade vi alltid en liten plastgran som togs fram på lilla jul).
De minsta barnen får lillajulklappar som tomtenissarna lämnat under lillajulgranen. Tomtenissarna kan också lämna lillajulklapparna utanför ytterdörren. Dessa klappar är ofta väldigt enkla. Senare i december byts lillajulgranen mot den vanliga julgranen. I skolorna sjunger man julsånger och äter pepparkakor.

Nuförtiden är det alltmer sällan som lillajul firas så grundligt i familjekretsen, men för de äldre ungdomarna innebär lilla jul allmän fest eller krogbesök (FÖRSTÅS!), medan de vuxna ofta har firmajulfester (FÖRSTÅS!) omkring första advent. Lilla jul är dock ingen officiell helgdag i Finland, utan en vardag.

Så jag får väl hitta på något för att fira lite lilla jul här i Örebro också! Kanske jag får överraska mina arbetskompisar på något sätt.
Sedan måste jag tyvärr erkänna att det inte blev mer än 4 dagar fasta denna gången, möjligtvis kan jag räkna det som 4 ½ dag! Jag brukar fasta för att det känns bra för kroppen men denna gång har jag varit väldigt frusen och också hungrig och så har jag mått underligt. Kanske det inte är så bra att fasta vintertid? I alla fall så gav jag upp i natt. Kroppens behov blev för mycket mentalt för mig så jag bestämde mig för att sluta här för denna gång. Fastar gör jag ju för att må bra och inte tvärttom!
Men det kommer väl nya tåg igen och nästa gång känns det kanske bättre!

Så glad lilla jul på er alla!
Ta vara på er!