Alla behöver vi våra oaser i livet!

Det är underligt hur vissa saker bara känns rätt. Ibland är den känslan helt tydligt inte rätt men man måste väl ändå tro på den.
Vi har väl nog alla våra oaser i livet, ställen som känns bra, situationer som känns rätt. Nu i helgen kommer jag att få komma till en av mina oaser, kanske den bästa möjliga oas som finns i mitt liv just nu. Det är efterlängtat och behövligt.

Det finns så mycket ledsamt och så många bedrövelser i världen och jag blir så trött på att vi inte bara kan hjälpa varandra och acceptera varandra utan att det ska finnas problem över allt. Underligt kan jag tycka att även om man egentligen strävar mot samma mål så ser man inte att man kan dela vägen mot målet utan var och en ser oftast endast sin egen väg, sitt eget jobb. Är det så? Har jag också svårt att se förbi min egen näsa? Svaret på det är nog antagligen! JA, tyvärr! Jag försöker och då menar jag verkligen att jag försöker göra mitt bästa men ibland blir jag riktigt jävla trött på mig själv och på allt jävla gnäll! Just nu är jag inte något bättre heller! Då jag blir trött på mig själv tänker jag på alla härliga människor som finns i mitt liv. Människor som gör mig glad. Jag måste säga att igår tänkte jag att vilken tur jag har. Efter några dagars ledighet har jag nu varit tillbaka 3 dagar på jobbet och jag måste säga att jag älskar mitt jobb. Jobbet och människorna där är också en oas för mig. Igår var det mycket att göra men samtidigt tänkte jag "Vilken härligt känsla det här är"! Men tyvärr så håller denna härliga känsla en på topp endast i kortare stunder sedan blir jag mitt vanliga och gnälliga jag igen! Fan, vad irriterande, skulle man inte kunna satsa på att vara tyst istället för att gnälla och tycka synd om sig själv. Jag hatar "tycka synd om"! Så irriterande men tur så är det inte hela tiden så och efter lite gnäll så klarar jag alltid av att skärpa mig igen för en tid i alla fall, innan jag trillar tillbaka i gnäll träsket igen!

Nu har jag bestämt mig för att det får vara slut på gnället! Jag ska försöka fram till jul att inte gnälla någonting onödigt utan istället vara tyst om jag inte har annat att säga än gnäll! Få se hur det går? Om jag klarar mig ända fram till jul så blir det kanske på och blir en vana och det blir inget mer gnäll! Kanske? Vi får se!

Sedan till ett helt annat ämne! Nästan lite politik! Åtminstone en åsikt men samtidigt väldigt barnsligt och helt otroligt! Just nu debatteras det om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe! Helt otroligt! Om vi inte har problem här i världen så ser vi ju verkligen till att göra problem åt oss! Varför skulle vi inte få klä ut oss till pepparkaksgubbe eller gumma?! Redan det är diskriminerande, först och främst emot människan grundrättigheter och sedan emot pepparkakor i allmänhet! Kanske vi ska sluta göra pepparkakor nu också eller får vi kanske endast göra vita pepparkakor hädanefter? Och är inte det i så fall diskriminering om något? Ja fattar inte att vi kan göra sådana problem av ingenting i våra liv! Var är vårt sunda förnuft nu för tiden! Visst finns det mycket orättvisor i världen men vi ska väl inte förstora upp saker och ting bara för det!

En annan liknelse kunde ju i så fall vara en händelse från då jag var liten och det var just alltid runt Lucia tider det hände så jag kom att tänka på det lite speciellt igår! Jag fick så gott som aldrig vara Lucia då jag var liten! En orsak var att jag inte kunde/kan sjunga men det som jag alltid fick höra vara att jag hade mörkt hår och Lucia skulle ju ha ljust hår! Diskriminering men inte är det någon som någonsin föreslagit att vi ska sluta med Lucia traditionerna för det och jag förväntar mig verkligen inte heller något sådant. Men kanske denna liknelse kan få oss alla att se hur vi gör ett berg av ett sandkorn.

Vi har, alla människor rätt till våra övertygelser och jag anser att det är bra att vi pratar med varandra angående vad vi tänker, tycker och upplever men vi kan ju inte börja sätta upp regler och föreskrifter för allt i fall att om. I så fall skulle vi ju inte kunna göra någonting!

Jag vill under inga omständigheter minska ner vikten av att kämpa mot rasism eller utanförskap men jag vill ändå att poängtera att för mig känns det viktigt att jag ska kunna vara stolt över att vara den jag är med det ursprung som jag har. Detta utan att jag under några omständigheter skulle undertrycka eller förminska vikten av andras härkomst. Jag tror dock att det är farligt att förstora upp saker och det är definitivt onödigt! En värld där alla accepteras för den den är, är en värld som säkert aldrig kommer att finnas! Vi kunde ju i alla fall försöka att koncentrera oss på de sanna problemen i världen och inte göra små obetydliga problem åt oss själva. Men kanske det är så att de riktiga problemen kräver för mycket energi och vid riktiga problem finns också risken att vi inte klarar av att lösa dem! Och det skulle ju vara hemskt, så istället för att ta itu med de riktiga, krångliga problemen så skapar vi problem som egentligen inte behöver lösas och löser dem och kan sedan känna oss duktiga!

Jag önskar att vi alla kunde behandla varandra med värdighet, oberoende om vi är finnar, finlandssvenskar, svenskar, svarta eller vita. Vi borde alla kunna vara just den vi vill vara, ha de åsikter vi känner är rätt men ändå respektera varandra! Den debatt som nu varit i Sverige om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe eller inte är kanske en stor fråga för just den person som kommit fram till den slutsatsen och denna person har lika mycket rätt till sin åsikt som alla andra! Vill personen inte klä ut sig till pepparkaka så ok men alla kan inte vara tvungna att följa samma åsikt!

Moder Theresa har sagt ett fint citat som passar väldigt bra just här:

"Jag har alltid sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att bli en bättre muslim och en katolik att bli en bättre katolik...Istället för att omvända.."

 

Vi kan hjälpa varandra att vara bättre människor men vi kan inte förändra andra, förändringen måste komma inifrån och detta citat lyfter samtidigt fram vikten av att varje person är lika mycket värd! Jag tycker att det är storsint av moder Theresa att kunna uttrycka en sådan åsikt! Med tanke på att hon var nunna och tillhörde sin tro! I detta citat dömer hon ingen, accepterar var och en men sträcker ändå ut en hjälpande hand.

Härligt tycker jag!


Ha en bra dag!


Nu ska jag bara vänta på att komma in i min oas, njuta och försöka mitt bästa att sluta med onödigt gnäll! Få se hur länge jag klarar mig!?


Kram!