Nu är det inte mycket kvar!

Nu är det inte mycket kvar av detta år. Skönt tycker jag. En släkting till mig sa en gång att hon inte mera tycker om nyår, man vet aldrig vad det nya året för med sig! Egentligen håller jag med henne men inte detta år.
Detta år 2012 har helt klart inte varit mitt år och jag hoppas bara att nästa år ska föra med sig livsglädje och att detta ska kunna vara början på något nytt. Ändå vet man aldrig vad nästa år för med sig, så kanske det är dumt att hoppas på nästa år?

Samtidigt har detta år 2012 varit omväxlande och visst har det ju funnits goda ting under detta år också. Jag har ju startat något nytt i år. Jag har flyttat och jag har tagit ett steg emot framtiden och det som mitt liv ska komma att bestå av. Jag har lärt mig att man måste säga vad man tycker och känner men jag har också lärt mig att jag inte alltid får som jag vill. Jag har tagit risker, ibland idiotiska men risker i alla fall som jag i då läget ansett viktiga och rätta. Risker, som jag fått betala dyrt för men tack vare att jag tagit steget ut så kommer jag i alla fall aldrig att kunna säga att jag missade det, jag satsade inte eller jag var för feg. Har jag missat något i livet så är det i så fall på grund av att omständigheterna inte varit de rätta. Ödet har fört mig dit jag är på väg.

År 2012 har i alla fall lärt mig att lyssna på mitt inre. Något bra med år 2012 är att jag har fått möjligheten att träffa nya härliga människor. År 2012 var året då jag första gången gick till en spågumma. Hon fick rätt i så mycket men viktigast av allt var att hon gav mig hopp.
År 2012 kommer jag att se tillbaka på som saknadens år. Jag har nog aldrig förstått att man skulle kunna sakna andra människor så mycket som jag saknat människor nu i år. Men det finns väl kanske någon orsak till all saknad, men vad vet jag. Det finns en stor saknad till människor som jag egentligen har kvar i mitt liv fortfarande, det ända är att jag är fysiskt väldigt långt borta från dessa härliga vänner. Andra vänner har bara försvunnit ur mitt liv mera brutalt av olika orsaker. Där är saknaden mera kraftig och ihållande.
Till en viss del saknar jag mig själv också. Saker som har hänt i år har gjort att jag har tappat bort den person jag en gång var men det finns kanske någon mening med det också. Kanske måste man ibland tappa bort sig själv för att kunna växa och hitta sig själv, som en ny människa, igen.
Kanske det bara är så att jag vill förenkla mitt liv genom att inbilla mig att det finns en mening med just mitt liv och det som händer mig.

2012 har lärt mig att det finns möjligheter och att man inte får ge upp! Ibland kan det vara bra att befinna sig bland främlingar. Främlingar som blir ens vänner men som ändå ser en lite annorlunda än vad människor som känt betydligt längre gör. De ser nya saker hos en och de förändrar en. De stärker en och samtidigt så ser man sina sköra sidor.

År 2012 har alltså varit saknadens år men också möjligheternas och växandets år!
Mot 2013 går jag nu med hoppet om att växandet fortsätter och att jag ska kunna komma att se möjligheterna. År 2013 kommer att vara vandringarnas år. Jag ska förändra mitt liv. Jag ska se till att jag utvecklas och att jag om ett år då jag sitter och ser tillbaka på år 2013 ska kunna vara nöjd med det som jag har åstadkommit.

Gott Nytt År på er alla!

I Finland firas det nya året redan om 7 minuter!
I Sverige får vi vänta ännu 1 timme och 7 minuter och på Irland skålas det nya året in om 2 timmar och 7 minuter... så här får man fira nyår tre gånger om!
Kram på er!

Sauna = Bastu

Igår kom den riktiga finskan fram inom mig. En arbetskompis bjöd mig på BASTU!
Och så skönt det var. Jag var ledig igår och tog mig till jobbet och då min kollega slutade jobbpasset så åkte vi iväg till Kumla.
I Kumla blev det sedan besök på ICA och inköp av kvällens mat, sedan fick jag en rundtur i Kumla och jag fick bland annat se den stora sevärdheten Kumla fängelset.

Väl hemma hos min kollega blev det sedan mys med gott att äta, bastu och lite hemma spa och sedan ännu mera mys med god mat och tv. Ja och så blev det ju så klart lite gott att dricka!
På tv kom det "Så ska det låta" och sedan en finlandssvensk film.

Idag på morgonen fick jag sedan mitt första gott nytt år medelande och så tyckte min arbetskompis att vi skulle ringa till jobbet och säga att vi var för bakfulla för att komma på jobb idag. Svaret av kollegan som tog samtalet blev: Jaha...
Och även om vi sedan sa att det bara var skoj så går nu snacket på jobbet att vi varit bakfulla idag...
Inte enkelt men "that´s life".

Gårdagen bjöd på en massa planer inför det nya året! Få se om och vad som verkligen kommer att bli av. Jag får väl möjligen om ett år sitta här och utvärdera det då gånga året, nu kommande året!

Nå ja! That´s that for now!
Ta vara på er i natt!
Kram

Det var den julen det!

Vad skönt att julen är undan, samtidigt som jag har firat en fin jul i år! Helst av allt skulle jag samla alla människor som jag känner och bara sitta och umgås, tycka om varandra och dela vardagen. Men nu kan jag ju inte samla ihop alla människor som jag känner så den jul jag nu firade var nog det närmaste det bästa jag kunde komma! Jag har för första gången i mitt liv lagat julmat!
Jag har bjudit på finsk julmat till mina arbetskompisar.
Jag vet att jag skrivit detta tidigare men jag är så otroligt tacksam för att jag fått lära känna dessa min härliga arbetskompisar här i Örebro! Tänk att jag ändå skulle ha den turen!
Tillbaka till julmaten så är det ju stor skillnad på ett svenskt julbord och ett finskt julbord så nu har jag lärt svenskarna att äta finsk julmat. Jag lagade potatis-, morots- och kålrotslåda. Jag bjöd även på mammas köttbullar och så åt vi så klart skinka, lite sill (fast det åt inte jag), julmust drack vi också och förstås så blev det en hel del nötter, choklad och frukter!
Här ska jag väl tillägga att jag hade turen att få hjälp med kålrotslådan av min släkting i Stockholm! Tack så väldigt mycket!

Detta är morotslådan, färdig för ugnen!

Sedan bytte vi julklappar! Alla vi som jobbade hade med sig varsin julklapp och så fick man dra ett nummer och och fick den julklappen som hade det numret och roligt nog så var det ingen av oss som fick sin egen julklapp och jag fick hjärtan! Passande tycker jag!

Julklappen jag fick på jobbet!

Lite andra julklappar hade jag ju också fått hemifrån Finland.

Mina julklappar!

 Julen firas lite annorlunda här i Sverige. I och för sig vet jag nu inte riktigt hur traditionsenlig "finsk" eller "finlandssvensk" jul jag i vanliga fall har firat men så som jag firat jul är i alla fall annorlunda än det vad mina arbetskompisar tydligen firar! I Sverige börjar man redan fira jul den 23:dje med att ha uppesittarkväll! Den kvällen jobbade jag också och då försökte vi äta lite gott också... Underligt nog så var vi ju alla tvungna att jobba lite också eftersom vi faktiskt var på jobb! Men så tittade vi också på Svenssons jul... Den brukar ju alltid komma på julafton men i år kom den dagen innan. Härligt kan jag tycka att familjen Svensson faktiskt bor här i Örebro och i Vivalla, som ligger precis granne med var jag bodde tidigare!

På julafton var det ju sedan Kalle Ankas jul men min eviga tradition hann vi aldrig se på eftersom vi faktiskt än en gång var tvungna att arbeta lite också! Min eviga favorit på julafton är Kan du vissla Johanna, med Per Oscarsson i huvudrollen. Men tur så finns det svt play så jag har i alla fall kunnat se programmet i efterskott.

På tal om tv så har det ju kommit en hel massa filmer och musikdokumentärer, så jag får väl säga som Allan Svensson i Svenssons jul. Jag har firat en äkta svensk! Jag har tittat på tv! Fast helt äkta svensk jul har det ju inte varit men jag kan väl säga att det varit en blandning av en äkta svensk jul, med finskt inlägg och sedan en äkta vårdarbetares jul på jobbet.
Men det är mysigt med jul på jobbet! Julen bär ju i alla fall med sig en härlig, mysig, magisk stämning! Samtidigt har denna jul varit en ganska så tung jul. Detta år och speciellt denna senaste månad har inte varit den mest lysande. Omgivningen har varit fylld av tunga upplevelser och händelser, så denna jul har nog varit lite sorglig men livet för med sig så mycket och det tunga hör till livet och det får en att bli påmind om hur man ska vara tacksam för det fina i livet.

Sedan vill jag också passa på att tacka för alla fina julkort jag har fått! Tyvärr så kom inte mina julkort längre i år än till att jag handlade material för julkort. Jag började laga mina julkort men sedan kom jag aldrig längre! Tyvärr, men kanske nästa år istället! Men ett stort tack till alla som sänt mig julkort i alla fall! Nästa år får ni nog kort av mig också. Underligt nog kan jag tycka att jag är så dålig på att få saker gjorda här! Jag har aldrig haft mer fritid. Mina arbetskompisar är oroliga här för att jag jobbar så mycket och de är rädda för att jag sover för lite men då skulle de veta hur jag levde hemma, med dagar som oftast var fyllda av program från morgon till kväll.

Tack till alla som kommit ihåg mig nu till jul! Ni ska veta att ni finns i mitt hjärta och i mina tankar! Saknar er och som sagt önskar jag att jag kunde ha er alla härliga människor här hos mig på en och samma gång! I och för sig kan jag tänka mig att det skulle kunna bli en salig blandning och hur alla skulle komma överens skulle kunna bli intressant!

Ja, ja, men nu är det klart för denna gång!
Nu är jag ledig några dagar och imorgon finns det planer om lite "finskt mys", mera om det imorgon!
Ikväll är planen lite gott att äta! Sallad och kanske en hamburgare från 

MAX - Sveriges godaste hamburgare och lite vin till tror jag!
Hittills har det ju varit en nykter jul här, eller ja inte riktigt helt!
Jag fick ju en liten julklapp till men den kan jag inte ha med på bild här för den finns inte kvar mera! Eller jo vänta,

Mörk choklad med order om att ta lite röd vin till!
Åtminstone har jag förpackningen kvar! ;)

Det blev alltså att äta lite choklad och dricka något glas vin helgen innan jul!

Hoppas ni alla andra haft det bra!
Ta vara på varandra!
Ännu viktigare! Ta vara på er själva!
Behandla er själva med värdighet och behandla omvärlden på samma sätt!
Kram på er alla!

Tacksamhet och tänkvärt!

Jag tänkte alldeles nyss att det nog är länge sedan jag senast skrev här och så får jag en påminnelse av en av mina mest aktiva läsare. "Det är ganska länge sedan du uppdaterat din blogg nu" står texten på facebook meddelandet! Hmm... Jag vet och jag är glad att det finns någon som pushar mig och hjälper mig att ta mig själv i kragen!

Jag hade ändå tänkt skriva nu! Jag återkommer egentligen till ett ämne som jag skrivit om för inte så länge sedan. Det är att man ska vara tacksam för de små sakerna i livet. De stora tar oftast sist och slutligen mera energi av en än vad man har att ge!
Jag är nu tacksam för alla små saker som jag har som glädjer mig just nu! Jag är väldigt tacksam och glad för så många fina julkort som jag fått i år. Jag som vanligtvis brukar skicka julkort till så gott som alla jag känner jag har inte skickat ett enda julkort i år!
Men det gör ju inte att jag inte blir väldigt tacksam för alla fina kort jag fått och ikväll hade jag verkligen fått ett kort som jag blev lite extra glad för. Ett kort jag inte hade kunnat tänka mig att jag skulle få! Jag fick julhälsningar från mitt härliga handbollslag! Ja, mitt och mitt men ni förstår nog vad jag menar. Jag fick också ett julkort med en Mumin slickepinne i och så många många andra härliga kort som jag fått! Tack till er alla!

Idag fick jag också av en av mina arbetskompisar en "julgåva". Bröd! Finskt bröd som min "finska" kollega hade bakat!
Sedan kom också chefen till mig idag med en gåva från kliniken. Tydligen får man julgåvor på kliniken och denna gång fick vi två stycken bio biljetter.

Det är små saker, små saker som får mig att må bra. Visst finns det stora saker som får mig att må bra också men ju större saker desto större tomrum lämnar de efter sig. För inget är bestående!
Det finns de som pratar om att man ska acceptera de dåliga stunderna och njuta av de bra stunderna, efter det dåliga kommer alltid något bra och det som är bra kommer aldrig att bestå! Pessimistiskt eller realistiskt, ja det får ni själva välja!

Nu är det snart jul och jag har denna fredag ledigt och ska fixa det ena och det andra, så nu blir det god natt!

Fast först ett moder Theresa citat eller rättare sagt, ifall det inte blir så många inlägg innan jul eller nyår så blir det en moder Theresa dikt:

tanken på moder Theresa får mig att känna hopp!
(www)

"Människor kan vara oförstående och självupptagna
- förlåt dem i alla fall.

Om du är snäll kan andra anklaga dig
för att vara självisk och ha dolda motiv
- var snäll i alla fall.

Om du är framgångsrik attraherar du
en del falska vänner och några riktiga fiender
- var framgångsrik i alla fall.

Om du är ärlig och uppriktig
kommer någon att försöka lura dig
- var ärlig i alla fall.

Det som har tagit dig många år att bygga upp
kan förstöras av andra över en natt
- bygg i alla fall.

Finner du frid och lycka kan andra bli avundsjuka
- var lycklig i alla fall.

De goda gärningar du åstadkommer idag
blir bortglömda redan i morgon
- gör goda gärningar i alla fall.

Om du ger världen det bästa du har att ge
kanske räcker det inte ändå
- ge världen ditt bästa i alla fall.

När allt kommer omkring
handlar det om dig och ditt Högre Jag
- det handlade aldrig om de andra, i alla fall."
(www)

Alla behöver vi våra oaser i livet!

Det är underligt hur vissa saker bara känns rätt. Ibland är den känslan helt tydligt inte rätt men man måste väl ändå tro på den.
Vi har väl nog alla våra oaser i livet, ställen som känns bra, situationer som känns rätt. Nu i helgen kommer jag att få komma till en av mina oaser, kanske den bästa möjliga oas som finns i mitt liv just nu. Det är efterlängtat och behövligt.

Det finns så mycket ledsamt och så många bedrövelser i världen och jag blir så trött på att vi inte bara kan hjälpa varandra och acceptera varandra utan att det ska finnas problem över allt. Underligt kan jag tycka att även om man egentligen strävar mot samma mål så ser man inte att man kan dela vägen mot målet utan var och en ser oftast endast sin egen väg, sitt eget jobb. Är det så? Har jag också svårt att se förbi min egen näsa? Svaret på det är nog antagligen! JA, tyvärr! Jag försöker och då menar jag verkligen att jag försöker göra mitt bästa men ibland blir jag riktigt jävla trött på mig själv och på allt jävla gnäll! Just nu är jag inte något bättre heller! Då jag blir trött på mig själv tänker jag på alla härliga människor som finns i mitt liv. Människor som gör mig glad. Jag måste säga att igår tänkte jag att vilken tur jag har. Efter några dagars ledighet har jag nu varit tillbaka 3 dagar på jobbet och jag måste säga att jag älskar mitt jobb. Jobbet och människorna där är också en oas för mig. Igår var det mycket att göra men samtidigt tänkte jag "Vilken härligt känsla det här är"! Men tyvärr så håller denna härliga känsla en på topp endast i kortare stunder sedan blir jag mitt vanliga och gnälliga jag igen! Fan, vad irriterande, skulle man inte kunna satsa på att vara tyst istället för att gnälla och tycka synd om sig själv. Jag hatar "tycka synd om"! Så irriterande men tur så är det inte hela tiden så och efter lite gnäll så klarar jag alltid av att skärpa mig igen för en tid i alla fall, innan jag trillar tillbaka i gnäll träsket igen!

Nu har jag bestämt mig för att det får vara slut på gnället! Jag ska försöka fram till jul att inte gnälla någonting onödigt utan istället vara tyst om jag inte har annat att säga än gnäll! Få se hur det går? Om jag klarar mig ända fram till jul så blir det kanske på och blir en vana och det blir inget mer gnäll! Kanske? Vi får se!

Sedan till ett helt annat ämne! Nästan lite politik! Åtminstone en åsikt men samtidigt väldigt barnsligt och helt otroligt! Just nu debatteras det om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe! Helt otroligt! Om vi inte har problem här i världen så ser vi ju verkligen till att göra problem åt oss! Varför skulle vi inte få klä ut oss till pepparkaksgubbe eller gumma?! Redan det är diskriminerande, först och främst emot människan grundrättigheter och sedan emot pepparkakor i allmänhet! Kanske vi ska sluta göra pepparkakor nu också eller får vi kanske endast göra vita pepparkakor hädanefter? Och är inte det i så fall diskriminering om något? Ja fattar inte att vi kan göra sådana problem av ingenting i våra liv! Var är vårt sunda förnuft nu för tiden! Visst finns det mycket orättvisor i världen men vi ska väl inte förstora upp saker och ting bara för det!

En annan liknelse kunde ju i så fall vara en händelse från då jag var liten och det var just alltid runt Lucia tider det hände så jag kom att tänka på det lite speciellt igår! Jag fick så gott som aldrig vara Lucia då jag var liten! En orsak var att jag inte kunde/kan sjunga men det som jag alltid fick höra vara att jag hade mörkt hår och Lucia skulle ju ha ljust hår! Diskriminering men inte är det någon som någonsin föreslagit att vi ska sluta med Lucia traditionerna för det och jag förväntar mig verkligen inte heller något sådant. Men kanske denna liknelse kan få oss alla att se hur vi gör ett berg av ett sandkorn.

Vi har, alla människor rätt till våra övertygelser och jag anser att det är bra att vi pratar med varandra angående vad vi tänker, tycker och upplever men vi kan ju inte börja sätta upp regler och föreskrifter för allt i fall att om. I så fall skulle vi ju inte kunna göra någonting!

Jag vill under inga omständigheter minska ner vikten av att kämpa mot rasism eller utanförskap men jag vill ändå att poängtera att för mig känns det viktigt att jag ska kunna vara stolt över att vara den jag är med det ursprung som jag har. Detta utan att jag under några omständigheter skulle undertrycka eller förminska vikten av andras härkomst. Jag tror dock att det är farligt att förstora upp saker och det är definitivt onödigt! En värld där alla accepteras för den den är, är en värld som säkert aldrig kommer att finnas! Vi kunde ju i alla fall försöka att koncentrera oss på de sanna problemen i världen och inte göra små obetydliga problem åt oss själva. Men kanske det är så att de riktiga problemen kräver för mycket energi och vid riktiga problem finns också risken att vi inte klarar av att lösa dem! Och det skulle ju vara hemskt, så istället för att ta itu med de riktiga, krångliga problemen så skapar vi problem som egentligen inte behöver lösas och löser dem och kan sedan känna oss duktiga!

Jag önskar att vi alla kunde behandla varandra med värdighet, oberoende om vi är finnar, finlandssvenskar, svenskar, svarta eller vita. Vi borde alla kunna vara just den vi vill vara, ha de åsikter vi känner är rätt men ändå respektera varandra! Den debatt som nu varit i Sverige om och ifall man ska få klä ut sig till pepparkaksgubbe eller inte är kanske en stor fråga för just den person som kommit fram till den slutsatsen och denna person har lika mycket rätt till sin åsikt som alla andra! Vill personen inte klä ut sig till pepparkaka så ok men alla kan inte vara tvungna att följa samma åsikt!

Moder Theresa har sagt ett fint citat som passar väldigt bra just här:

"Jag har alltid sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att bli en bättre muslim och en katolik att bli en bättre katolik...Istället för att omvända.."

 

Vi kan hjälpa varandra att vara bättre människor men vi kan inte förändra andra, förändringen måste komma inifrån och detta citat lyfter samtidigt fram vikten av att varje person är lika mycket värd! Jag tycker att det är storsint av moder Theresa att kunna uttrycka en sådan åsikt! Med tanke på att hon var nunna och tillhörde sin tro! I detta citat dömer hon ingen, accepterar var och en men sträcker ändå ut en hjälpande hand.

Härligt tycker jag!


Ha en bra dag!


Nu ska jag bara vänta på att komma in i min oas, njuta och försöka mitt bästa att sluta med onödigt gnäll! Få se hur länge jag klarar mig!?


Kram!

Luciadagen!

Idag är det Lucia dagen! Det firas stort här i Sverige. Visst firar vi det i Finland också men det har för mig inte egentligen varit en så stor tradition. Jag gillar ändå Lucia, hon sprider ljus omkring sig. Jag tycker om glädje och ljus och det är det jag främst förknippar till Lucia. Lite intressant bakgrund till just Lucia firandet är att Lucia firandet först firats i Italien och Sverige, sedan har traditionen spritt sig till övriga Norden!
Idag ska det tydligen bli Lussebullar och glögg på jobbet, om jag har förstått rätt! Vi får väl se!

Gårdagen var intressant på jobbet. Det var finska teamet mot svenskarna! Haha... Jag och min Finlands födda kollega arbetade i team idag och vilket team det var! Jag blev nästan tvungen att prata finska! Jag berättade att jag hade övat min finska hemma i Finland och att jag upplever att den är väldigt rostig. Då ville de att jag skulle prata lite finska där men då svek modet. Underligt hur det kan vara svårt att prata finska framför någon annan som jag vet att också kan finska men som jag vanligtvis pratar svenska med. Det går inte något vidare! Men då jag var hemma i Finland så tror jag att tomtenissarna hade fixat med lite julklappar och jag tror att en av julklapparna kommer att vara en bok på finska! Så det är bara att träna.
På tal om böcker så köpte jag en ny bok idag! Surprice! Jag tror att det kommer att bli intressant men tung läsning. Boken heter: "Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott", skriven av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson.
Ska bli intressant att se vad den boken egentligen handlar om och när jag får tid att läsa den!

Idag är det så där typiskt Jessica flum från det ena till det andra! Men vad kan man göra! Jag är lite flummig idag! Har nu jobbat två dagar igen efter att de lediga dagarna jag spenderade i Finland och jag kan ännu en gång konstatera att jag älskar att jobba! Just nu kunde jag jobba dygnet runt, så mycket energi jag får från människorna i min omgivning och från att göra någon nytta.

För att det här är ett moder Theresa citat så är det formulerat som det är men om man frånser det gudomliga i citatet och endast ser på den sanna meningen i citatet så tror jag att alla kan ta till sig detta citat!

Jag är inte säker på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet, att när vi dör och det börjar bli dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga ”Hur många god gärningar har du gjort i ditt liv?” Han kommer snarare att fråga ”Med hur mycket kärlek har du gjort det du gjort?”

Åtminstone hoppas jag att det kunde vara så, att bara man verkligen försökt sitt bästa så bedöms man efter det och inte av alla svårigheter och misstag och fel man gjort!

Ha det gott! Ja, en liten julsång tycker jag att vi alla kan få njuta av!

 

"Let it snow" by Dean Martin

En helg i Ekenäs!

Nu är det en tid sedan jag skrev igen! Har hänt mycket de sista dagarna. Jag har varit en sväng till Ekenäs. Tanken från början var att jag skulle hem och baka pepparkakor med min 6-åriga kusin, Nico. Han hade blivit ledsen då han kommit på att Jessi inte skulle baka pepparkakor med honom i år och inte kan man ju frångå vissa traditioner så det var bara att fixa en resa hem innan jul. Julen kommer jag att jobba så det blir inga flera trippar till Ekenäs i år mera.
Tidpunkten för min resa till Ekenäs kunde inte ha blivit bättre. Det blev ett tungt veckoslut men också ett fint veckoslut. Jag träffade långt ifrån alla som jag skulle ha velat träffa men jag träffade så många härliga människor.
Det känns skönt så här i efterhand att jag valde att åka hem just denna helg. Det var nämligen så att allt inte blev så roligt. På lördagen blev det två begravningar för min del. Två äldre släktingar som hade dött och jag kände att då jag ändå var hemma så ville jag gå på begravningarna. Begravningar är väldigt tunga och ofta brukar man kunna tänka att det var i alla fall äldre människor och att de hade levt sitt liv, men ibland hjälper inte det riktigt att tänka så. När man ser de som blir kvar som min släkting, denna gamla man som hade levt 62 år tillsammans med sin fru, sin kvinna.
Det är egentligen väldigt intressant, kan jag tycka, att beroende på hur man ser på människor så ser man olika saker. Denna släktings sorg och saknad förvånade inte mig. Jag har då och då sett den där sköra, känsliga sidan av honom. Medan andra var förvånade att höra att han tagit det så hårt.
Jag kan tycka att det är så fint att se det där fin, den där sanna kärleken, saknaden, ja de djupa känslorna. Jag är tacksam för att jag fick vara med och dela detta med släktingar och människor som betyder så mycket för mig.
Det blev alltså en tung lördag men sedan blev det mat i goda vänners sällskap. Tack Maria, Bäcki, Jenny, Sebbe och fram för allt min lilla goding Oliver. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det jobbigaste med att vara borta från Ekenäs är att alla dessa små växer och blir så stora allt för fort. Först var Oliver lite blyg men det tog inte länge så var vi goa kompisar igen!
Sedan då det gäller andra saker så är jag glad att jag finns långt borta. Så pass långt borta att jag inte vet hur den egentliga vardagen ser ut för så många där hemma. Men nu har jag varit hem och sett och hört saker jag egentligen inte vill veta. Men nu har jag fått veta saker så nu kan jag inte blunda, få bara se om jag kan göra något.
Jag vet att än en gång tar jag antagligen saker och ting allt för allvarligt men vad ska jag göra. När jag ser saker som inte går rätt till så måste jag göra något. Åtminstone måste jag försöka. Försöka är det enda jag kan. Jag måste leva enligt det jag känner och sedan kanske livet inte blir så som jag anser bäst men då har jag gjort mitt bästa i alla fall! Och om jag inte kan göra något så kan jag i alla fall låta människor förstå att jag finns här när helst jag behövs. Jag vill tro på att jag kan säga min åsikt, sedan är det upp till var och en att leva sitt liv så som just denne vill leva sitt liv.


Sedan lite moder Theresa citat, det första gäller nog mig så många gånger. Jag vill inte döma människor eller situationer och ändå är jag rädd för att jag står där mitt i smeten allt för ofta, men det kan kanske vara skönt för andra att veta att den som får hårdast kritik är ändå jag själv. Samtidigt som vi alla egentligen behöver ge så lite för det är det lilla som är det stora!

"Om du dömer människor, så hinner du inte hjälpa dem."

"Längtan till kärlek är mycket svårare att ta hand om än längtan till mat."