Nu är det inte mycket kvar!

Nu är det inte mycket kvar av detta år. Skönt tycker jag. En släkting till mig sa en gång att hon inte mera tycker om nyår, man vet aldrig vad det nya året för med sig! Egentligen håller jag med henne men inte detta år.
Detta år 2012 har helt klart inte varit mitt år och jag hoppas bara att nästa år ska föra med sig livsglädje och att detta ska kunna vara början på något nytt. Ändå vet man aldrig vad nästa år för med sig, så kanske det är dumt att hoppas på nästa år?

Samtidigt har detta år 2012 varit omväxlande och visst har det ju funnits goda ting under detta år också. Jag har ju startat något nytt i år. Jag har flyttat och jag har tagit ett steg emot framtiden och det som mitt liv ska komma att bestå av. Jag har lärt mig att man måste säga vad man tycker och känner men jag har också lärt mig att jag inte alltid får som jag vill. Jag har tagit risker, ibland idiotiska men risker i alla fall som jag i då läget ansett viktiga och rätta. Risker, som jag fått betala dyrt för men tack vare att jag tagit steget ut så kommer jag i alla fall aldrig att kunna säga att jag missade det, jag satsade inte eller jag var för feg. Har jag missat något i livet så är det i så fall på grund av att omständigheterna inte varit de rätta. Ödet har fört mig dit jag är på väg.

År 2012 har i alla fall lärt mig att lyssna på mitt inre. Något bra med år 2012 är att jag har fått möjligheten att träffa nya härliga människor. År 2012 var året då jag första gången gick till en spågumma. Hon fick rätt i så mycket men viktigast av allt var att hon gav mig hopp.
År 2012 kommer jag att se tillbaka på som saknadens år. Jag har nog aldrig förstått att man skulle kunna sakna andra människor så mycket som jag saknat människor nu i år. Men det finns väl kanske någon orsak till all saknad, men vad vet jag. Det finns en stor saknad till människor som jag egentligen har kvar i mitt liv fortfarande, det ända är att jag är fysiskt väldigt långt borta från dessa härliga vänner. Andra vänner har bara försvunnit ur mitt liv mera brutalt av olika orsaker. Där är saknaden mera kraftig och ihållande.
Till en viss del saknar jag mig själv också. Saker som har hänt i år har gjort att jag har tappat bort den person jag en gång var men det finns kanske någon mening med det också. Kanske måste man ibland tappa bort sig själv för att kunna växa och hitta sig själv, som en ny människa, igen.
Kanske det bara är så att jag vill förenkla mitt liv genom att inbilla mig att det finns en mening med just mitt liv och det som händer mig.

2012 har lärt mig att det finns möjligheter och att man inte får ge upp! Ibland kan det vara bra att befinna sig bland främlingar. Främlingar som blir ens vänner men som ändå ser en lite annorlunda än vad människor som känt betydligt längre gör. De ser nya saker hos en och de förändrar en. De stärker en och samtidigt så ser man sina sköra sidor.

År 2012 har alltså varit saknadens år men också möjligheternas och växandets år!
Mot 2013 går jag nu med hoppet om att växandet fortsätter och att jag ska kunna komma att se möjligheterna. År 2013 kommer att vara vandringarnas år. Jag ska förändra mitt liv. Jag ska se till att jag utvecklas och att jag om ett år då jag sitter och ser tillbaka på år 2013 ska kunna vara nöjd med det som jag har åstadkommit.

Gott Nytt År på er alla!

I Finland firas det nya året redan om 7 minuter!
I Sverige får vi vänta ännu 1 timme och 7 minuter och på Irland skålas det nya året in om 2 timmar och 7 minuter... så här får man fira nyår tre gånger om!
Kram på er!