Jag är en tjej som i grunden är ganska så komplex. Jag har samtidigt inte så mycket krav men samtidigt gällande de krav som jag har så viker jag inte ifrån. Ibland kan jag göra kompromisser men ibland gällande vissa grejer finns det inte en chans till kompromiss. Ett av de krav som jag har är respekt. Jag anser mig åtminstone försöka ha respekt för andra människor och jag hoppas att det är så som andra också ser mig och jag kräver att människor också visar mig respekt.
Sedan brukar jag ganska så ofta få höra att jag är snäll, även om jag själv inte anser mig vara något extra snäll. Jag behandlar människor utgående ifrån hur jag själv vill bli behandlad och utifrån mitt samvete och min inre känsla. Ibland blir det totalt fel men det är väl livet det!
Detta med snällhet tar jag nu upp för att jag också ofta brukar få höra att jag inte ska vara för snäll och låta andra utnyttja mig. Jag brukar då säga att jag nog kan stå på mig om det behövs och att jag kan säga nej om det behövs. Jag har nog i perioder haft svårt att säga nej men man lär sig och jag blir hela tiden bättre på det, även om det känns jävligt jobbigt att släppa fram den sidan av mig.
Varför jag nu skriver om detta är att för några dagar sedan hände en grej som fick mig att känna mig kränkt och förbannad. Först reagerade jag inte så mycket på saken men efter att det fått sjunka in ordentligt blev jag ordentligt arg och besviken.
Det kan verka vara en udda sak att bli förbannad på men som jag redan nämnt så kräver jag respekt och det att någon annan försöker bestämma över mig och mitt liv fungerar helt enkelt inte för mig.
För några dagar sedan fick jag mitt arbetsschema för vecka 8-12. Vi har önskescheman på jobbet så vi får ganska så långt styra själva hur vi vill jobba och så har vi rätt att sätta in veto dagar. Alltså dagar då vi önskar vara lediga som schemagruppen och/eller chefen inte får ändra på utan att först diskutera med arbetstagaren.
Utan att gå in på allt för mycket detalj så hade jag satt in 2 stycken veto dagar och när jag får ut schemat så har mina veto dagar ändrats och på en av dagarna är det insatt en semesterdag istället. Dessutom är det insatt 2 semesterdagar till på schemat. Allt detta utan att någon har pratat med mig. Först tänkte jag nå ja jag har ju ändå ledigt då jag vill ha men sedan ju mera jag började fundera på saken så blev jag förbannad och tänkte: Hur kan man sätta in semesterdagar utan att först diskutera med vederbörande arbetstagare?
Jag bestämde mig i alla fall för att ta reda på om man som arbetstagare kan bli tilldelad semester utan att man blir tillfrågad. Vi vet väl alla att det är arbetsgivaren som sist och slutligen har sista ordet men etiskt och moraliskt sett så anser jag att det är korkat och nedvärderande att man inte pratar med arbetstagaren först.
Det är väl inte så vanligt att folk vägrar semester men det var sättet som det gick till på som fick mig att sätta mig på tvären. Jag pratade med chefen och fick veta att hon definitivt inte tänkte tvinga mig på semester utan att det endast var ett förslag.
Allting slutade i alla fall med att jag inte kommer att ha semester de utsatta dagarna. PUNKT.
Så nu vet ni att jag kan stå på mig och att ingen kan få mig att göra saker jag inte vill göra även om jag för det mesta inte har så stor skillnad!
Jag måste säga att jag funderat en hel del på olikheter mellan att jobba i Finland och i Sverige. Man får högre lön här i Sverige men det är i och säg förutsatt från att man kan förhandla och stå på sig själv. Systemen är väldigt annorlunda och i det stora hela tror jag att det i Finland finns ett mera heltäckande system. Här i Sverige är systemet mera individualiserat och det i sin tur gör att man måste vara mera insatt i sina egna rättigheter. Jag känner det som om det finns flera kryphål här än vad jag upplevt i Finland.
Samtidigt är systemet mera flexibelt här, sådant som flextid och sådant är jag inte van med hemma i Finland. det finns ju flextid i Finland också men som jag skrev så är jag inte van med flex. Jag har varit med om att en kollega till mig jobbade extra ett nattpass och hon vägrades extra ledigt för det. Hon fick sova på flextid och komma och jobba följande dag. Medan jag också i samma stund jobbade extra nätter och jag blev erbjuden dubbelt upp på timmarna jag skulle jobba. Alltså skulle jag jobba två nätter, 20 timmar allt som allt men för att jag gick in och tog dessa två extra nätter skulle jag få 20 timmar extra som kvalificerad övertid eller typ något i den stilen. Orättvist och helt otroligt!
Livet är ju aldrig rättvist och ibland kan jag känna att det är onödigt att försöka sträva efter rättvisa för rättvist blir det aldrig men samtidigt om man struntar i rättvisa helt och hållet. Var skulle vi vara då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar