Olagligt att blogga för sällan!

Det är så roligt att höra att det finns de som saknar mina alltid lite så galna blogg inlägg!
Jag fick ett textmeddelande var det stod att: "det är olagligt att blogga för sällan".
Jag måste väl tro på det, eftersom personen i fråga läser rättsvetenskap och juridik och så...

Jag ska dock nu berätta orsaken till varför jag inte bloggat på länge och samtidigt ska jag dela med mig av allting som hänt sedan jag senast skrev här!
På jobbet har det varit brist på barnmorskor och det har ju gjort att jag förra veckan jobbade extra och hade väldigt mycket att stå i och sedan förra lördagen så åkte jag i väg till Danmark och Fredrikssund. Det var dags för den ljuvligaste, härligaste veckan under hela året.
I år fick jag egentligen inte ledigt för att åka på European People´s Festival men jag ordnade så att jag fick så många lediga dagar på rad så att jag kunde åka iväg och träffa alla härliga människor som jag lärt känna genom denna festival!
Så förra veckan jobbade jag först 3 nätter, slutade på fredag morgon för att sedan ännu jobba en kvällstur på fredag kväll.Sedan packade jag hela natten och på lördagen åkte jag iväg till Fredrikssund.
Årets festival innehöll handboll, fotboll och volleyboll, så jag har idrottat denna vecka.
Handboll spelade jag med finska gruppen och vi slutade 3:a efter Danmark (1:a) och Spanien (2:a).
Viktigt är dock att poängtera att vi (finska laget) faktiskt vann över danska laget i gruppspelen.
Sedan var det dags för volleyboll och finska laget hade många volleybollspelare med i år och detta gav mig chansen att äntligen få vara IRLÄNDSK på riktigt! Jag fick spela volleyboll för Irland, så officiellt är jag halvt irländare från och med nu. Jag är till och med EPF adopterad av ett irländskt par.
På Irland spelar man inte volleyboll och det gjorde att jag fick lära ut lite regler och så men till sista matchen hade mina lagkompisar redan lärt sig så mycket volleyboll att de i stället berättade för mig att nu spelar vi så här.
Jag är då officiellt halv irländska från och med nu men sedan var det dags för fotboll och då fick jag vara målvakt för finska teamet igen! Jag känner mig nog så borttappad i ett fotbolls mål även om jag då är handbollsmålvakt. Men efter lite goda råd och en boll i huvudet och så så kom jag riktigt igång och klarade mig hyfsat även i fotbollsmålet.
Alla som sett mig spela handboll eller spelat handboll med mig vet vid det här laget att den största miss ett motståndar lag kan gör är att skjuta en boll i huvudet på mig. Det sätter igång adrenalinet och jag brukar oftast spela som en galning då... Detta ända tills adrenalinet släpper och huvudvärken börjar tränga fram och nacken blir stel... men som tur var så finns det smärtstillande och det håller mig oftast i gott skick.

Hela veckan av festivalen var det super väder. det har varit solsken hela veckan och riktigt sommarvärme.
Jag har fått träffa irländare, danskar, luxemburgare och en hel massa andra härliga människor som jag oftast endast träffar en gång varje år. Härliga människor och nu är jag hemma igen. Jag kom hem igår eftersom jag skulle jobba igår kväll. Det var en trött, sorgsen men lycklig kvinna som kom på jobb igår. Jag som i år har haft så mycket tid för mig själv, var nästan överväldigad av att ha människor runt om kring mig hela tiden i en veckas tid. Jag klarade det dock bra men sedan var jag tvungen att återvända till jobbet innan festivalen egentligen var slut. Jag missade slutfesten och sista dagen. Men jag var inställd på det och jag fick ta mina farväl en kväll tidigare. En resa till Irland lär jag väl bli tvungen att försöka få in ännu i år men jag får se hur det blir.
Väl tillbaka i Örebro så kan jag säga att det som vanligt känns borttappat att komma hem från festival. Det brukar ta en vecka ungefär för att återhämta sig från saknaden efter gemenskapen vi vänner i EPF har. Jag blev dock väldigt härligt mottagen här hemma i Örebro också så det var ju skoj att veta att de saknat mig lite grann här också! de kommer att få stå ut med en trött, sliten och lite borttappad tjej en tid framöver nu... Alla ni mina tidigare arbetskamrater vet att det är något som hör till. När Jessica kommer hem från festivalen är det en sliten men lycklig tjej man får stå ut med i några dagar. Kroppsligen är jag helt död. Det gör ont precis över allt, från nacke ner till minsta lilltå. Men det blir ju nog fort bättre!

Nu kommer min närmsta framtid att bestå av massor med jobb. För att ha ledigt så många dagar på raken så får jag nu istället jobba en hel massa. Men jag ska också hinna hem till Ekenäs en sväng här i augusti, för då ska jag träffa världens bästa arbetskamrater! Vekas sommarfest för avdelning 9 är bara ett måste att delta i.
Nu i början av augusti kommer jag väl också att få veta ifall jag får fortsätta jobba på här. Jag verkligen hoppas på att få stanna. jag skulle inte vilja flytta igen och jag trivs något otroligt tillsammans med mina arbetskamrater här. De är helt underbara!

Nå ja nu har jag kanske tagit igen lite grann det faktum att jag inte bloggat på många dagar och förhoppningsvis får jag nu ingen böter för det. Jag kommer nog att skärpa mig igen.

Ta nu vara på er alla ni härliga människor. Lev i nuet! Lev på alla härliga minnen! Sov inte för mycket... Det är bara bortkastad tid... Sov lagom... (så gör jag) Jobba mycket (det gör jag också) och ta er tid att vara lyckliga i och av de små sakerna i livet... Jag saknar er! Jag saknar alla EPF:are, jag saknar ni där hemma i Finland och då jag varit borta härifrån Örebro har jag också saknat de jag känner här... Samtidigt behöver jag inte sakna någon för jag har er alla med mig hela tiden... Jag har sparat en bit av er alla i mitt hjärta!
Tack ska ni ha för att ni finns i mitt liv.

Nu blir det dags för att söka sig till jobbet så småningom... Fötterna måste först plåstras om, musklerna mjukas upp och så får vi se om det blir människa av mig idag ännu!
Hej då, för nu!