Skratt attack

Oj, herregud hur jag skrattade den senaste helgen. Det är nog bara så att jag än en gång får konstatera att jag har en sådan fruktansvärd tur att jag fått lära känna så härliga människor via mitt jobb. Denna gång var mitt mål med resan till Ekenäs först en träff med mina finska arbetskamrater för att en av dem fyllt 40 år och nu skulle det firas. Den andra orsaken var att jag skulle på en fest till och det var min släktings 80-års kalas.
Jag börjar med 40-års kalaset först, som enligt födelsedags firaren endast var 27års kalas.
Här kan jag väl tillägga att jag för en tid sedan såg en sådan där träskylt med citat på. Texten på skylten var: " Bästa rådet att hålla sig ung är att ljuga om sin ålder."
Det är ett citat som nog kunde passa in på en speciell vän till mig kanske även flera men speciellt en vän!
Oberoende åldern så kan jag säga att jag inte kan komma ihåg när jag har haft så där fruktansvärt roligt senast. Jag tänkte till och med tanken att nog är jag galen som lämnat allt detta och flyttat så långt bort men samtidigt skulle det ändå inte ha funnits någon framtid för mig på min gamla arbetsplats och så här har jag ju fått tillfället att lära känna så många nya härliga människor och ännu viktigare så har jag lärt känna mig själv på ett helt nytt sätt.

På 40-års festen var det i alla fall inte så många som visste att jag skulle komma och turligt nog blev det en hel del glada miner då de flesta överraskande glada konstaterad: "Du är här också!"
Jag hade då fixat en liten egen gåva till födelsedagsbarnet, eftersom jag antog att de andra säkert hade fixat något. Men till min glädje och överraskning så även om de inte visste att jag skulle vara där så var alla rörande överens om att det var helt självklart att jag skulle vara med på deras gåva också. Det kallar jag gränslös gemenskap och jag är så fruktansvärt tacksam för att jag får vara en del av denna härliga familj/gemenskap. Sedan fortsatte kvällen i galenskapernas tecken, som jag antytt så blev det ett fruktansvärt skrattande och det var rena galenskapen. När vårt gäng sätter igång önskar nog andra att de endera var långt därifrån eller också att de fick vara en del av gemenskapen. Hela kvällen skrattades det och skämtades det och snackades allvar, allt om vartannat. Precis som förr i tiden!

Resten av resan blev nog en hel del skratt också. Morgonmål med Andrea och sedan 80-års kalas med den bättre delen av släkten. Bättre eller bättre men åtminstone den delen av släkten var större delen kommer överens. Härliga människor med gott humör och värme.
Men sedan blev det att åter ta båten över Östersjön för att återvända till Örebro och jobbet. Intressant nog så hade jag igen en gång bokat damplats i en hytt. Folk skrattade åt mig på jobbet då jag berättade att jag trodde att jag denna gång delade hytt med samma kvinna som för en vecka sedan. Men jag är inte säker och detta tyckte mina arbetskompisar att var lite intressant.

Jag var först i hytten och denna gång valde jag en av de nedre sängarna och sedan gick jag ut för att ära och shoppa lite. När jag sedan kom tillbaka till hytten så hade tydligt två andra också kommit till hytten. Det första jag konstaterar är att jag tycker mig känna igen en av väskorna i hytten (och då menar jag inte min väska). Sedan tror jag då alltså att den ena kvinnan sov i samma hytt som jag även en vecka tidigare men säker är jag inte. Denna gång pratade jag med kvinnan så om jag någon gång igen skulle hamna i samma hytt som henne så kommer jag nog att känna igen henne. Detta följande som jag nu kommer att skriva så är nog något som många av er kommer att skratta lite gått åt och konstatera att det där är så Jessica. Men jag skriver detta just därför eller i alla fall. Jag hittade något gemensamt med denna tanten. I hytten fanns en tv och jag passade på att se på en tysk kriminalserie på en finsk kanal och detta gillade då tanten så vi hade något att diskutera. Jag kan se vissa likheter hos denna tant så som jag tror att jag eventuellt kommer att vara sedan då jag också blir tant (på riktigt). Med respekt för allas integritet kommer jag inte att skriva mera om tanten här och nu men är det någon som nu då funderar på hurudan jag tror att jag kommer att vara då jag blir gammal så är det bara att fråga mig så kan jag ge er en lite mera utförlig förklaring för hur jag tror att framtiden kommer att bli.

Men nu är jag tillbaka här och har fått landa på en av min trygga platser igen. Jag gillar ju nog mina arbetskompisar här också så mycket.
Men nu återkommer jag en annan dag! Ha det gott!