Från att den senaste tiden till största del haft inget annat än egen tid och endast mig själv att tänka på så har denna vecka varit en stor omställning.
En arbetskompis till mig är bortrest denna vecka och jag har fått den stora äran att ta hand om hennes blommor och två fåglar. Dessutom så skulle jag ikväll ta emot en kille som ska börja i skola här i Örebro och som i natt skulle få bo hos min arbetskompis.
Det blev ett förklaras för att killen skulle hitta till min arbetskompis lägenhet, för jag var tyvärr på jobb och kunde inte ta mig därifrån. Först och främst tänkte jag att om jag har klarat av att ta mig fram i Örebro som första gångare så ska nog vem som helst klara av det. Jag har nämligen ett uruselt lokalsinne och tyvärr är jag urdålig på att förklara för någon annan hur de ska ta sig fram.
Killen lyckades dock efter många om och men hitta rätt och imorgon... eller ja idag på morgonen har jag lovat hjälpa honom hitta till sin skola. En skola jg inte vet var ligger men tur så har vi google maps.
Killen tyckte dock det var långt att ta sig från sjukhuset hem till min kompis lägenhet. Streckan är endast cirka 2 km, i och för sig var det mörkt och det var första gången för honom i stan och så hade han mina beskrivningar så det förklarar kanske saken!
Men skolan ligger typ 3-4 km ifrån min arbetskommpis lägenhet så jag tror nog inte att jag får honom att gå till skolan så jag kommer väl undan med att följa honom till bussen och så får han klara sig vidare därifrån.
Tillbaka till fåglarna så kan ni tro att jag känner mig dum och fåglarna tycker säkert också att jag är helt knäpp som står och pratar med dem.
Jag har alltid varit av den åsikten att burdjur inte är min grej. Jag får inte ihop det hur de ska kunna vara till något sällskap då de sitter instängda men än en gång får jag konstatera att visst är det så att de är sällskap i alla fall. Härliga är de då de sitter där och piper i sin bur.
Min arbetskompis brukar låta dem vara utanför buren ibland också men det vägar jag inte för då slutar det väl med att jag inte får in dem i buren igen!
Det som jag har mest trauma för och som jag verkligen måste klara av är ansvaret för blommorna. Jag är inte så lyckad vad det gäller blommor. Endera vattnar jag dem för mycket eller så får de för lite vatten men på något sätt är de flesta blommor och dör hos mig. Än så länge lever blommorna i alla fall och jag är stolt!
Ha det gott alla ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar