Kusligt!/ Spookily

For english scroll down!

Lite intressant men ändå kusligt det som jag nu ska berätta för er.
Alla ni som känner mig vet att jag inte är rädd av mig, jag tar inga onödiga risker men jag är inte heller den rädda typen av mig.
Ändå finns det ibland stunder då kusliga saker händer och det har nu på en kort tid hänt mig två gånger. Första gången är ett antal veckor sedan och jag handlade i på Willys ganska nära mitt. I vanliga fall brukar jag inte handla på Willys och det lär nog inte bli så ofta i fortsättningen heller.
Saken är den att då jag går inne på Willys och plockar åt mig det jag ska ha så är det en kille som kommer gående emot mig och han tittar mig rakt i ögonen. Ingenting underligt med det men sedan dyker han upp gång på gång var än jag går i affären och vid ett tillfälle hälsar han också på mig.

Jag har då aldrig sett killen tidigare och tänker att det var underligt och samtidigt får jag en lite udda känsla. Jag handlar klart och och går till kassan och vips så är killen där efter mig och hälsar lika mycket på mig som på kassatjejen.
Redan här bestämmer jag mig för att jag i alla fall inte tänker cykla hem, ifall han nu följer efter mig. Jag ska ändå på jobb den natten så vad gör det om jag kommer lite tidigare till jobbet! Jag plockar ihop det jag handlat och tänker att jag får i alla fall ett litet försprång då jag går iväg till cykeln.
Jag börjar cykla mot jobbet och när jag kommer fram till parkeringen jag brukar cykla över så hör jag att det är någon på cykel bakom mig. Jag cyklar en bit till och då cyklar mycket riktigt killen från affären upp bredvid mig och säger: "Hej!"
Han berättar vad han heter och frågar vad jag heter! Jag kan inte komma ihåg vad han heter för det lägger jag inte på minnet och på hans fråga om vad jag heter så svarar jag bara att det har han inget med att göra.
Han fortsätter småprata och konstaterar att det ser ut som om jag tränar mycket. Han frågar också om jag jobbar på sjukhuset och så säger han att jag inte behöver tro att han förföljer mig utan att han bara är på väg hem.

Jag cyklar fram till var jag brukar lämna cykel och stannar där och han stannar också. Jag börjar nu bli riktigt irriterad och säger åt honom att det är bara att han fortsätter cykla om han "nu bara är på väg hemåt"! Då frågar han en gång ingen om jag inte kan säga vad jag heter och om jag inte kan tänka mig att ta en kaffe någon gång.
Jag inser att jag nog är väldigt otrevlig i detta läge men jag skakar bara på huvudet och går in på sjukhuset.
Jag berättar om händelsen på jobbet för några arbetskompisar och tycker att det känns lite kusligt då men sedan tänker jag bara mindre och mindre på det som hände tills igår då jag och min kompis Ritva bestämt träff på stan.
Vi möts upp och turligt nog så har hon handlat något som hon visar åt mig. Samtidigt får jag en lite underligt, obehaglig känsla och tittar upp och där står killen från Willys står inte mer än 20 meter ifrån var vi står. Först ser det ut som om han är på väg åt andra hållet men så får han syn på mig och då vänder han och kommer emot oss. Jag tittar så intensivt jag kan ner i påsen som Ritva håller upp för att låtsas som om jag inte sett honom. Han går bara förbi och sen ser jag honom inte mer.

Underligt att man ska stöta på sådana människor! Jag fattar inte hur människor som dessa tänker?! Om jag märker att den jag pratar med inte är intresserad att överhuvudtaget prata med mig så skulle jag för det första aldrig ens ställa frågan om denna person ville ta en kaffe med mig. Dessutom jag jag skulle märka att den person jag pratar med inte har ett enda intresse av att prata med mig eller någonsin se mig igen så skulle jag inte fortsätta. För hans egen skull hoppas jag att jag inte stöter på honom mera eftersom det nog inte skulle vara så bra för hans ego! Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon kaffe eller något annat och jag är inte trevlig då det gäller att välja mina ord om jag känner att någon person inte fattar vad jag säger! Jag blir bara så väldigt irriterad och så får jag ju erkänna att det känns lite kusligt att en annan människa inte kan känna av läget bättre!

ENGLISH!

For a couple of weeks ago I was shoping in a Supermarket and at one point I saw a man coming walking towards me and he looks me straight into my eyes and after that wherever I go in the Supermarket he is there and at one point he says hello. I just keep walking and when I have everything I go to the counter and guess who suddenly is standing behind me in the queue, that gay and he says hello as much to me as to the cash assistent.
Then and there I deside that I won´t go home and I have to be at work anyway after a hour or so, so I deside I better go straight to work incase he fallows me. The last thing I want is that he knows where I live!

I cycle to work and I get to a parking lot and I can here that there is someone behind me and I cycle a little farther and The man cycles up beside me and starts talking to me. He tells me his name and asks me all kinds of questions. I´m very cold towards him.
At one point he tells me he is only on his way home and I should not think that he is following me. I get to the hospital and stop where I usually stop, get of my bike and he stops aswell! I tell him that if he is only on his way home he just as well can keep on going.
He asks me if we can´t have a coffee sometime?
I am really rude and just shake my head and goes my way.

Yesterday I´m in town meating a friend and while I´m standing looking down in her shopingbag I get a strange feeling and I look up and I see that same man. First it looks as if he is going the other way but then he starts walking towards the place where I and my friend are standing. I stare right down my friends shopingbag and hope that he will think that I did not see him.
I don´t see him again but it feels strangely and I hope for his and his egos sake that we wont meet again cause the words I will say to him wont be nice.
I think this is so irritating and spookily!