Ni känner säkert igen den där känslan av att höra hemma någonstans, att vara omtyckt för den man är och inte för det man gör. Att känna att man befinner sig rätt i livet, åtminstone för en stund...
Det är så det känns för mig, åtminstone en gång i året. Det är veckan då jag åker iväg på festival och får träffa alla härliga människor som jag lärt känna under mina nu 10 år som festivaldeltagare på European People´s Festival. Första året jag var med på festival var för 10 år sedan och det var till Luxemburg så nu var det första gången för mig som jag återvänder till ett festival ställe.
Luxemburg, Schifflange var landet och staden var jag i år träffade alla mina härliga kompisar, min stora Europa familj.
Jag var dock "tvungen" att jobba så att jag inte kunde åka till Luxemburg förrän på måndag och då hade festivalen redan hållit på sedan lördagen. Jag kom i alla fall fram efter en lång resa. Först med buss från Örebro till Oslo, sedan vidare med buss till flygfältet i Oslo och därifrån flög jag via Zurich, Schweiz och därifrån sedan till Luxemburg. Från Luxemburg flygfält åkte jag buss till Le Gare (eller något ditåt centralstation på svenska i alla fall) och sedan vidare med tåg till Schifflange.
Genast kände jag mig som hemma och genast fick jag börja prata tyska. En man som jag visste var lokalbefolkning men som jag också visste hörde till festivalgänget var vid tågstationen och han visade vägen upp till skolan var jag skulle sova med resten av finska gänget. På vägen till skolan träffade jag redan en massa människor som jag kände.
Bara på en timme hade jag redan lyssnat till luxemburgska/tyska. Mannen pratade allt från politik till "dirty jokes". Jag förstod nog inte varje ord men jag förstod i alla fall helheten, vilket jag tycker är väldigt bra gjort av mig.
Hela festivalen fortsatte sedan med att jag pratade engelska, finska, tyska och lite svenska. Så internationell som jag var den veckan har jag nog inte varit på väldigt länge eller till och med kanske aldrig tidigare. Det var roligt för jag insåg att jag nog kan mer än vad jag trodde. Inte klarar jag mycket tyska men engelskan löper nog. Det roliga är dock att jag på min usla tyska i flera år redan pratat med ett par från Luxemburg och för något år sedan säger kvinnan till mig att hon kan inte förstå att hennes man pratar med mig eftersom han inte kan tyska. Men ganska så bra har vi förstått varandra vilket är väldigt bra. Men nu efter årets festival har jag faktiskt lovat denna man att jag ska lära mig italienska eller luxemburgska.
Jag har köpt en ordbok från luxemburgska till engelska och tvärtom så nu får vi väl se vad det blir av detta.
I alla fall har jag träffat de flesta av mina gamla vänner och dessutom har jag lärt känna nya vänner också så roligt och härligt är det.
Och nu ska jag försöka skriva lite på engelska...
 |
| Finns are not allowed to park! |
 |
| En kväll var det åska och blixten slog ner i kyrktornet och sedan stod klockan på kvart i elva resten av veckan. There was a tunderstorm one night and the lightening striked down into the church tower and the rest of the week the chuch clock stood at 10.45. |
 |
| The flaggs of the festival participants. |
 |
| The Finnish stand! |
 |
| En skylt där det stod Bruno, fick mig att tänka på Bruno som varit med på några av de festivaler jag varit på men som tyvärr inte var med denna gång! |
 |
| Helen treated me an Nathalie to an ice-cream. |
 |
| Jag har denna sommar konstaterat att jag älskar lavendel och i Schifflange fanns det hur mycket lavendlar som helst! |
 |
| Genie and Ed treated me to some Sushi! |
Think about the feeling when you feel completely at ease with where you are, to feel at ease with life. Every now and then that happens. For me a time like that is at least once a year when I go to the European People´s Festival.
This year the festival was in Schifflange, Luxembourg. Once a year I meet my wonderful European friends and family.
So wonderful to see so many again. Sadly though not everyone was there, but that´s as it is every year. This year I arrived a couple of days leater then all the others because I had to work.
I had a long jurney to get to the festival this year. First I went by Bus to Oslo, Norway and from Norway I went by plane via Zurich, Swizerland to Luxembourg. Then from Luxembourg airport I had to go by Bus and train to get to Schifflange but it was worth it.
The hole week I was talking Swedish, English, Finnish and German.
I started talking German the first I did when I arrived at Schifflange. A nice man helped me to find the School I was going to sleep in. The man talked politics och made dirty jokes, all in German or some kind of Luxembourg/German. I understood the subjects we were talking about but I at least got the point in everything that was said.
My German is not that good, it´s a long time since I learned German in School but that was for 5 years and something I must have learned.
I think it´s good to be able to speak different languages and after this years festival I have promised to learn a new language. There is a couple that I´ve talked to for many festivals and I´ve always talked German whit them. Some years ago the wife said that she doesn´t understand way or how her husband talks whit me, because he doesn´t speak German. No this year this coulpe said this would be their last festival and we changed Addresses and I have promised I´ll learn Luxemburgish or/and Italian.
I bought a dictionary from Luxemburgish to English and the other way as well so now I´ll have to try my best to learn.
I had a week of meeting a lot of old friends and some new as well!
I loved it! Take care! Hugs and kisses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar