21.10.1999 del 2/ part 2

Down for enlish version.

Sakta men säkert hittar man tillbaka till livet igen. Mitt i allt känner man glädje igen, man kan skratta på riktigt och man kan se en fortsättning. En fortsättning som är självklar men ändå inte. Saknaden kommer alltid att finnas där även om många minnen blir bara starkare med åren.
Jag kommer ihåg att du vågade alltid ställa den där obekväma frågan, du nöjde dig inte med ett kort svar om att allting var bra när det egentligen inte var det. Det gick inte att dölja något för dig för du såg rakt igenom mig, så kändes det i alla fall.

Jag kommer aldrig att glömma alla de gånger jag var i skobutiken med dig. Jag fick plocka och fixa med skorna. Varje gång jag idag träffar på dina gamla arbetskamrater så tänker jag med värme på de gångerna. Jag minns hur du under den sista höst du levde övade på hur du skulle skriva € (euro) istället för mk (mark) för att du inte skulle skriva fel i butiken. Du behövde aldrig skriva € på riktigt för du levde inte till den dag då Finland övergick till euron.
Jag kommer ihåg alla spel vi spelade. Yazty och sättet du och fafa räknade på och som jag också lärde mig räkna på. Ingen av mina kompisar räknar så och en del har till och med protesterat för att jag fuskat då jag försökt skriva -2 istället för 4 på tvåorna! Jag kommer ihåg alla kortspel vi spelade, på något vis minns jag det som att jag ofta vann över dig och fafa. Jag undrar om det kan vara så att ni lät mig och min bror vinna med flit. Jag kommer ihåg alla fredagskvällar med "Speden pelit" och bastu och gångerna då jag kom ner till butiken för att åka med dig via Formis och köpa de där semlorna (för er svenskar behövs här en förklaring, det är nämligen så att på finlandssvenska säger man semla för fralla) och lördagskorv till dem som vi skulle ha efter bastun. Jag komer ihåg hur jag åt dessa semlor med mycket smör och lördagskorv efter bastun. Till detta drack jag silverte, varmt vatten med mjölk och mycket socker.

Jag kommer också ihåg fredagskvällarna då jag åka ut med mamma, pappa och brorsan och vi handlade i gamla Säästöpörssi (ni vet kanske! Det där röda tegelhuset vid Norra hamnen) och hur jag alltid köpte Sheba kattmat till Snutte. Jag kommer ihåg hur du påstod att han kunde säga "mamma" då han jamade.Jag kommer ihåg hur du alltid hade planscher på väggen bakom kökssoffan. På en av planscherna var satt de tre kattungar i blomkrukor och ibland pratade du med de där katterna. Jag kommer ihåg att jag fått en kalender av mamma där hon bokfört mitt liv något så när under ett år och i denna kalender har jag kunnat räkna mig till att jag  sov över hos dig och fafa minst en gång ibland två gånger per vecka allt som allt 30 veckor av årets alla 52 veckor. En gång då jag skulle sova över hos er kommer jag ihåg att när jag skulle gå och lägga mig fick dödsångest (jag hade det alltid då som då när jag var lite och jag började tänka hur alla mina saker skulle finnas kvar men jag skulle inte finnas mer). Jag grät hysteriskt och ni fick ringa efter mamma och pappa som kom och hämtade hem mig men jag kommer också ihåg att för det mesta så sov jag över utan problem. Ibland fick jag sova mellan dig och fafa men då min lillebror var med så var jag tvungen att sova i lekrummet i den utdragbara soffan och det var orsaken till att jag oftast inte ville att lillbrorsan också skulle sova kvar. Jag förstår inte hur ni och framför allt du fammo hade så mycket tid för mig. Förutom mig fanns min bror och fem andra barnbarn som senare utökades till tre till. Jag kommer ihåg att jag senare har tänkt att även om det var just och just så han du i alla fall träffa alla dina barnbarn, även om det yngsta barnbarn endast var några veckor gammalt då du dog. Många gånger har jag känt mig skyldig men ändå tänkt att jag är lycklig för att vara en av de äldre barnbarnen så att jag kan ha alla dessa minnen av dig.

Jag har många gånger undrat hur du hann med allting. Du hann med oss barnbarn, du hann jobba och lediga dagar åkte du ofta hem till Kimito för att hjälpa dina föräldrar. Jag kommer ihåg dina föräldrar Vappu och Viktor. Jag kommer ihåg att jag inte vågade prata med Vappu för att hon bara pratade finska och jag kommer ihåg hennes lena och mjuka händer och öron faktiskt. Jag älskade att sitta och hålla Vappu i handen även om jag inte vågade prata med henne. Jag kommer ihåg hur Viktor älskade att sjung och hur han bara så där kunde hitta på en sång för en. Jag kommer ihåg att du berättade att han alltid tyckt att jag hade så stora och glada ögon. Jag kommer ihåg att Viktor hade spelat in sånger han sjöng på ett kassettband och som du hade hemma i Österby och som vi lyssnade på då och då.
Jag kommer ihåg hur vi i bilen mellan Ekenäs och Kimito hade "biltävling". Biltävlingen gick ut på att var och en skulle välja en färg och sedan skulle vi kolla bilarna som kom emot oss och den som fick ihop flest bilar med rätt färg vann.

Jag kommer ihåg hur du ibland försökte läsa tidningen utan glasögon och hur du fick ha armarna utsträckta så långt det gick för att kunna läsa texten. Jag kommer ihåg hur du kastade tidningen om du råkade se en bild på en orm i tidningen. Du var livrädd för ormar och vi barnbarn älskade det. Om vi barnbarn tittade på tv hos er och såg Tarzan eller något annat program innehållande ormar så ropade vi alltid på dig så att du skulle komma och titta och varje gång skrek du till och vi skrattade som bara den. Jag kommer ihåg när du en gång berättade om då du varit i skogen och plockat bär och du sett något röra sig i gräset bredvid dig. Du såg en orm och steg upp och sprang iväg och lämnade ämbar och bär kvar i skogen.

Slowly you find the path back to life. Suddenly you feel joy again and you start laughing again and you can see that life will continue though it never be the same. You always keep on missing her but that feeling as well will be different.
I will always remember the safety I felt because of you. I remember all the small things and the big things, the memories will always stay with me and at the same time I´m afraid that I one day will forget so that´s why I today is writing this down. I´m writing down all the memoris I can remember and in swedish this will continue in two more parts so that everyone else that knew my granny also can read about her but the english version will end after this part.

I can only say that my granny did plant a seed in me that grows within me and makes me stronger and helps me make the right decisions and I know this I just have to remember to listen to that inner voice.
Today I love talking ta others about my grandmother so that I can find out more about the women behind my grandmother. Cause when I was young I didn´t think about my grandmother as anything else then my grandmoter but the older I get the more interested I get to find out more about my granny.
She is always going to be a rolemodel to me and I wish I can live up to her and my expectations.
I always kep a part of her within me.