måndag 21 oktober 2013

21.10.1999 del 3

Jag kommer ihåg hur vi planterade blomsterlökar (försökte här skriva "blomlökar" men det verkar inte vara något riktigt ord på svenska svenska så jag antar att det bara är Ekenäsiskt slang). Jag kommer ihåg hur du om våren gillade tulpaner, speciellt de tvåfärgade, röd/gula tulpanerna. Jag köper varje vår tulpaner i mängder och tänker varje gång på dig!
På tal om blommor så kommer jag ihåg hur jag hos dig lagade "servettblommor". Jag använde olika servetter och och lagade blommor och du sparade dem i en vas högt uppe på ett skåp så att ingen annan skulle söndra dem.

Jag kommer ihåg en gång om det var till min födelsedag eller om det var till min namnsdag är jag inte säker men i alla fall så hade du önskat en låt för mig i radioprogrammet "En gåva i toner".
Du var med i ett syjunta gäng och varje gång ni skulle träffas hemma hos dig så bad jag om att få sova över hos dig så att jag kunde få vara med på syjuntan. Jag älskade att sitta med och pyssla lite men mest av allt älskade jag uppmärksamheten jag fick av er alla och den där ljuvliga känslan av att bara få vara med. I år slutade syjunta gruppen med sina träffar efter 47 år av träffar varje höst, vinter och vår. Allt har sitt slut, allt har sin tid. Jag kommer ihåg hur du lärde mig sticka sockor och hur du funderade på hur du skulle lära mig eftersom du var högerhänt och jag vänsterhänt. Jag lärde mig sticka som en högerhänt även om jag ofta stickade för löst.

Jag minns att jag upplevde att du var rädd för allting. Du var alltid rädd för att det skulle hända oss något. Om man var på stranden med dig skulle man vara försiktigt så att man inte halkade på berget då det blev vått, man fick inte hopa från berget med huvudet före. Helst av allt skulle man inte hoppa alls men måste man hoppa så var det med fötterna först som gällde. När vi var ut och cyklade så fick man inte köra för långt in på vägen ifall det skulle komma bilar och då jag cyklade långt ut på kanten, utanför den målade linjen då var du istället rädd för att man skulle vingla ner i diket. Det kan inte ha varit lätt att vara farmor. Jag kommer ihåg hur du och fafa tog med mig och brorsan på resor till Sverige och hälsade på era syskon. Jag älskade det men man skulle alltid vara försiktig så att inget farligt hände.

Hur många teckningar och handarbeten jag lagade till dig kan jag inte komma ihåg men många var det och du tog emot varje sak med samma glädje och värme även om du säkert hade minst hundra sedan tidigare.
Jag kommer ihåg dina bullar. Ingen bakade bullar som du; smörögon, kanelbullar eller vanliga runda bullar. Det var ingen skillnad alla sorter var lika goda och speciellt till din hemlagade vinbärssaft.
Jag älskade också speciellt din maletköttsås, (för er svenska svenskar köttfärssås, skulle jag tro) du gjorde såsen speciell för du räv ner morötter i såsen och såsen fick en sådan där speciell färg. Ingen kunde göra maletköttsås som du. Ännu idag är maletköttsås och spagetti min absoluta favorit bland husmanskost även om det är min mammas lagade sås och den är helt annorlunda.


Lasse Berghagen är en som får mig att tänka på fammo. Jag kommer ihåg att det fanns en cd i Österby hemma hos fammo & fafa och den lyssnade vi ofta på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar