Det är väldigt många människor som är oroliga för att jag jobbar för mycket och i vanliga fall jobbar jag nog väldigt mycket! Jag älskar att jobba och det hjälper mig att få ordning och stabilitet i livet.
Jag kan nog också definitivt ha ledigt och då kan jag slappa eller göra något annat men för att inte bli totalt förslappad eller galen så behöver jag ett jobb!
Just nu är jag inne i en period av mitt liv som jag har haft den längsta ledigheten sedan jag tog steget in i arbetslivet och det kan jag säga er att det är tur att jag vet att det är ett slut på denna ledighet också. Jag har under denna ledighet insett att det finns en mycket större risk att jag skulle braka och bli totalt galen om jag skulle bli långtidsarbetslös än om jag skulle fortsätta och jobba som en galning.
Nu har jag varit ledig sedan första september, har dock jobbat lite extra då och då och var två veckor i Finland också men efter att jag kom tillbaka till Örebro så har jag inte fått mycket gjort! Turligt nog så behövde de mig på jobbet under slutet av förra veckan så jag jobbade på.
Underligt nog så bara jag har ett jobb att ta mig till så är det ingen skillnad hur lite jag sover men jag orkar i alla fall upp och får mera gjort än då jag är ledig.
De lediga dagarna blir det ingenting gjort. Jag sover runt hela dygnet men kan vara vaken halva nätterna och sova lika väl på dagarna. Samtidigt med att jag sover väldigt oregelbundet så har jag dessutom gått med i Netflix (för de som inte vet vad det är så kan jag kort förklara att det är en sida på internet var man kan titta på en massa olika serier och filmer) och jag är fast. Jag tittar på det ena och på det andra närhelst jag inte sover.
Det första jag tittade på dock var Prime Suspect en kriminalserie med Helen Mirren i huvudrollen och hon är polis som utreder mordfall. Hon är totalt fokuserad på sitt jobb och serien pågår i många år och i sista avsnitten är Helen Mirrens rollfigur en ensam kvinna som gett sitt jobb och sin karriär allting och nu är hon snart tvungen att gå i pension och vad ska det då bli av hennes liv.
Medan jag tittade på det sista avsnittet så tänkte jag att om jag inte aktar mig så slutar jag väl upp som den rollfigurens karaktär. Halvt nedsupen och ensam.
Men samtidigt så jobbar jag just nu endast då jag själv vill jobba och nu i helgen var jag faktiskt erbjuden jobb men jag tackade nej. Jag hade faktiskt inget direkt inplanerat men för första gången under tiden här i Örebro så kände jag mig utnyttjad. Jag har fått så många erbjudanden om extra jobb den sista tiden och jag förstår det för det är många som är sjukskrivna och även om det ska vara tillräckligt anställda så finns det inte tillräckligt för att täcka sjukskrivningarna. Men nu tänkte jag att om de inte kan erbjuda mig något riktigt och då det inte kändes bra för mig att gå in och jobba denna helg så tackade jag nej. Så ni ser, jag kan säga nej när jag faktiskt inte vill något. Det är bara det att jag oftast inte vill säga nej. Jag tycker inte om att säga nej bara för att säga nej men jag kan säga nej när saker och ting inte känns rätt för mig. Jag är väl lite extra känslig just nu på grund av att jag har PMS och så kan det vara fullmånen som påverkar mig åtminstone kan jag säga att något är det som påverkar känslorna och sömnen just nu. Är det inte månen så är det något annat för förra natten sov jag knappt något alls och nu sitter jag här igen i natt men för att bevisa att det inte bara är jag som har galna idéer så kan jag säga att det var minst två andra av mina före detta kolleger som inte heller hade sovit förra natten.
Ha det gott kära ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar