Trehörningen

Den första Trehörning, tror vi!

 De finns en risk att ni som har facebook har sett dessa foton redan men det finns de som inte har facebook och som ändå läser min blogg, tror jag i alla fall! Dessutom så kan ni som har facebook få en liten story till bilderna här!

 Det var en kall dag i början av oktober som jag och fyra arbetskompisar och en arbetskompis hund. Vi är flera i gänget som inte alltid är så bra på att hålla tiden och ni vet ju att jag är en av dem som ibland är lite av en tidsoptimist men ni ska veta att jag var först på plats vid mötesplatsen. Dock var mina kolleger inte mycket senare där och vi kom iväg på vår resa. Vi skulle åka bil först en bra bit för att komma fram till stället där vi skulle vandra. Jag hade med mig kartor och den ena visste jag faktiskt att inte räckte ända fram men jag sa inget om det i början av resan. Mina kolleger tittade på en av kartorna och gav körbeskrivningar! Jag kan ju tillägga att jag är urusel på kartor så det var nog bättre att någon annan tittade på kartan!

Men även om det inte var jag som var kartläsare så körde vi lite vilse. Vi kom fram till en sjö som hette trehörningen, som den sjö vi också skulle gå i runt heter! Jag plockade fram den andra kartan jag hade och den sträckte sig längre än den första och då vi studerade den kartan lite mera så kom vi fram till att det finns tre sjöar som alla heter trehörningen. Plus att den sjö vi skulle gå runt där fanns det Stora Trehörningen och Lilla Trehörningen. Det som jag tyckte var ganska intressant var att alla de tre olika Trehörning sjöarna ligger i från varandra i en triangels form. Först tänkte jag "Vad har man tänkte, då man namnger tre sjöar så nära varandra med samma namn" men sedan tänkte jag " kanske det är någon idé med det". Tre sjöar i en triangel som alla heter Trehörningen. 

 I alla fall så var det på grund av att vi åkte lite vilse som jag kunde ta de fjorton första fotona här i detta inlägg. Det var en kall höstdag men med härlig sol och kombinationen gjorde att det ännu så pass tidigt på morgonen var dis på vattnet på en del ställen.

 Vädret var verkligen på vår sida den här dagen. Det var spegel lugnt och visst blev det fina foton (även om jag säger det själv).

 Efter att vi kört lite till och efter att vi kört efter rätt karta så kom vi fram till slut. Det var fortfarande lite på den kalla sidan när vi började vår vandring och jag bland annat var lite rädd för att jag tagit på mig för lite kläder men efter att vi gått en stund så blev det passligt varmt.

 VI tog de första stegen in i trollskogen och efter en stund när vi tittade ut över sjön så var det fortfarande vindstilla och spegel lugnt. Ja, det var så pass lugnt att man kunde se molnens spegelbild i vattnet.

 Vattnet verkade lite lågt, tydligen har det varit så på flera ställen både i Sverige och i Finland. Jag tror att det är vattnet som har färgat stenarna och bergen randiga.

 Vår vandring fortsatte och till att börja med så var vägen ganska enkel och rak ändå lyckades jag falla ett sådant där klassiskt "Jessica slow motion fall". Jag skulle sparka till en gren men så var den tyngre än vad jag trodde att den skulle vara och då jag sparkade till grenen fastnade foten i den och jag föll så där vackert i slow motion! Mina arbetskompisar skrattade och sa att hade de bara varit snabba nog så hade de kunnat fota fallet eftersom det gick så långsamt! Den föregående bilden visar ett ställe där vi fick hoppa för att komma över, turligt nog var det endast ett kort hopp så att jag inte hamnade i diket emellan.

 Vi hade verkligen en vacker dag med gott sällskap och luften var frisk och doftade av skog. Alla färger och vyer var väldigt fina. I skogen växte lingon- och blåbärsris. På vissa av risen fanns det fortfarande lingon och blåbär, vissa lite frysta men vissa blåbär smakade fortfarande gott. Utöver bären så hittade vi också trattkantareller och tydligen något som heter vit taggsvamp eller någo ditåt i alla fall.

Vi gick runt sjön hela tiden för att inte tappa bort oss men vissa sträckor gick vi inte på skogstigar utan korta sträckor fick vi ta oss ut på sandvägar.

Vår andra "fika" paus tog vi på något slags camping/äventyrsställe det var väldigt mysigt. Där fanns badtunnor och bastu och det stod också reklam om att man kunde gå på paintball, rida häst eller klättra på linor.
Nästa foto visar stranden där jag tog ett dopp. Det blev lite längre att sitta i sjön än vad jag hade planerat och det eftersom mina vandrar vänner skulle föreviga mitt dopp och de tog inte kort samtidigt utan alla lite efter varandra.

 Ju längre vi gick desto mera skog blev det att ta sig fram igenom. Stigarna var inte mera lika raka och självklara att följa och några gånger var vi tvungna att gå lite tillbaka och välja en annan väg för att komma framåt. På ett ställe hittade vi en stubbe som såg ut lite som en bäver, någon tyckte det kunde vara en björn och någon tyckte det såg ut som ett musansikte. Vi hittade också en sko mitt ute i skogen, se längre ner!

 Vid ett ställe på vandringen så föreslogs det att istället för att gå runt hela sjön så fanns det ett sund där det kunde vara möjligt att vada över och så bestämde vi oss för att göra det allihopa. Efter att vi tagit oss över sundet tog vi en liten paus på berget för att torka fötterna.

 Det här var delen av sjön som vi inte gick runt då vi istället vadade över sundet. Det ser kanske inte så långt ut men den sista biten innan sundet var väldigt mycket upp och ner och trädgrenar som låg i vägen.

 På slutsträckan visade det sig att om man tog en liten avstickare så kunde man komma till ett ställe kallat Stenkälla. Där fanns stora stenar som tillsammans formade en grotta och nere i grottan fanns en gästbok som vi förstås skrev våra namn i.

 Sista biten var det sedan en del upp och ner igen och det var en del av gruppen som tyckte att nu börjar det räcka med detta upp och ner klättras men vi klarade oss bra alla tillbaka till början igen och alla var glada och nöjda med dagen. Jag tog ett sista dopp och de andra fikade lite till innan vi sedan åkte hemåt igen. Detta var nog sista vandringen för denna höst och för detta år så det känns lite vemodigt att skriva om detta nu men samtidigt extra fint också.
Tack till ni härliga som var med och gjorde denna vandringsdag till den perfekta höstdag det var.