"The Best of The Best!"

The Best of The Best, har träffats än en gång!
Uttrycket "The Best of The Best" uppkom förra året vid den här tiden men gruppen det gäller har nog funnits långt innan dess!
Det gäller mina härliga "gamla" arbetskompisar. Den avdelning där jag dtartade min karriär inom vården. Jag började mitt sommarjobb där sommaren 2006 och sedan jobbade jag från och till på den avdelningen fram till hösten 2010.
Tack vare det jobbet har jag fått vänner för livet. Jag har fått en helt ny egen lite familj. Jag har mina extra mammor där. Jag har till och med en "svärmor" där och fram för allt har jag några så absolut super fina vänner där!
Nu träffades vi då i helgen. Jag var en kort sväng hem till Ekenäs och tillsammans skrattade och grät vi om vart annat.
Ni är helt super och jag är så glad att jag fått lära känna er. Tillsammans med er kan man dela med sig av alla tankar och funderingar man har och det är ingen som tycker att man är underlig eller knasig för det! Eller så tycker ni också det men ni har bara lärt er att inte alltid säga vad ni tycker!
Ni är suveräna och just nu saknar jag er så mycket.
Tack till Veka som alltid så hjärtansfullt öppnar sitt hem för oss alla och som fixar till något gott att äta.
Detta kommer jag att leva länge på! Tack till er alla som var där.

En anna sak som jag också tycker att är roligt är att få veta vem alla som läser min blogg. Jag kan ju se läsarstatistiken här men jag vet ju ändå inte vem det i verkligheten är som faktiskt läser dessa mina inlägg.
Nu efter denna helg vet jag igen lite fler som tittar till min blogg och som följer med vad som händer mig här i Örebro.
Ni ska veta att det är till er alla som jag skriver. Jag har era ansikten framför mig de gånger jag sätter mig ner och skriver ett inlägg.

Hemma i Finland var det massor att göra och jag kan bara låta er alla veta att jag alltid gör mina kalkyleringar angående vem jag ska försöka hinna träffa och så försöker jag hinna träffa så många som möjligt! Men jag har ju så otroligt många ljuvliga vänner där hemma att jag hinner ju på inga vänster träffa alla. Så de jag inte hann träffa denna gång hinner jag kanske träffa nästa gång och så vidare. Jag tänker dock på er alla väldigt ofta här!
Denna gång träffade jag i alla fall båda dröderna mina. Jag är nu officiellt minst i syskonskaran. Yngsta brodern som ändå är 10 år yngre än jag är nu huvudet längre än mig, så jag som inte är speciellt lite kännde mig ändå väldigt liten i jämförelse med mina bröder. Men äldst kommer jag ju ändå att vara tills jag går och dör. Och som den äldsta så kommer jag också alltid att vara den klokaste! ;) Det är ju självskrivet och är jag inte alltid klokast så är det väl i alla fall så att man ska höra på sin storasyster... :)

Jag träffade ju så många att jag inte kan räkna upp alla men solstrålen Oliver var nog en av de personer som var härligt att få träffa. Tänk att bara på två månader hade han ändrat otroligt mycket. Det är nog alla de små som det är mest synd att vara borta ifrån. De utvecklas så fort och det är så mycket som man missar men det får man ta om man vill pröva på utmaningar i livet. Jag träffade också min brors pojke, Elias, som faktiskt tyckte att det var roligt att träffa mig också! Vännen, är så otroligt omtänksam ibland och han kan vara så otroligt känslig och uppmärksam ibland!
Jag träffa en hel del andra också men det blir väl bara tråkigt att räkna upp alla en efter en så nu ska jag inte göra det men jag måste bara få nämna min gammel mormor, som också blev så väldigt glad av att se mig. Det var extra fint att få träffa även henne.

Nu är jag då tillbaka i Örebro och jobbar som bara den! Jag har jobbat så mycket den senaste tiden så man kan säga att jag vet vad jag gör med min tid här i alla fall.

Ni ska nu alla ha det så bra och sköt om er var än ni finns i världen. Ni ska veta att ni är viktiga för mig och att jag tycker om er!
Kram på er...

PS. Trött och så och på grund av att jag är som jag är så sitter jag nästan och gråter här medan jag skriver detta. Men alla ni som känner mig vet ju att det är sådan jag är. Jag gråter när jag är glad, ledsen, rörd, ordentligt trött och till och med då jag blir arg. Så det är inte mycket att ha av mig!
Jag försökte använda mig av detta mitt gråtande en gång inom vården. Jag sa till en patient att det är bra att gråta och släppa ut sina känslor. Jag fick som svar "du menar att du är en sån där lipsill, alltså!"
:) så kan man ju också se det!

Tack och hej för mig!