Jag kan inte komma ifrån att fundera på alla de kontraster som dyker upp i livet...
De senaste dagarna har det varit riktigt sommarväder här i Örebro och idag efter jobbet passade jag på att sätta mig vid vattnet inne i stan. Jag satt och kände solens varma strålar skina på mig och det glänste så härligt över vattnet och fontänen i närheten sprutade vatten med ett sådant där härligt porlande ljud...
Medan jag satt där på parkbänken ringde jag hem till Ekenäs! Min kusin hade födelsedag där hemma och det firades 6 -årsdag...
Paket hade jag lämnat redan då jag var hem senast och att prata med moster och få höra hur mina härligt ljuvliga pojkar hade det där hemma fick mig att känna lite hemlängtan! Sedan bidrar också det härliga sommarvädret till att man saknar Ekenäs lite extra, även om Örebro är en härlig sommarstad den med!
Det att det är midsommar för också med sig tankar och känslor! De senaste åren har jag firat midsommar tillsammans med mina vänner där hemma och även om jag varit tvungen att jobba då som då så har jag alltid träffat gamla gänget någon av dagarna under midsommaren!
De bästa midsomrarna har då väl ändå varit de som vi firade tillsammans nere i Jomalvik. Två midsomrar firades där och midsommardagarna bar det av till Sommarö på dans. Jag som tycker om att dansa så mer eller mindre hade en "tvingad" överenskommelse med mina manliga vänner att en dans var fick de lov att ställa upp på och det gjorde de också!
Första midsommaren vi firade i Jomalvik kommer jag ihåg att jag var kusk då vi midsommardagen skulle ta oss iväg till dansen.. Jag hade "Antikrundan" på den tiden... så kallade kompisgänget min mammas gamla Lada, som jag fick köra med första tiden efter det att jag fick mitt körkort! Det blev några svängar av och an innan vi hade allting med oss och vi körde "rally" på de små sandvägarna... det finns väl till och med en liten video från den sommaren och den midsommaren! Från den midsommaren och videon härstammar också ett gott skratt som sedermera till och med blivit en sång!
Andra året då midsommar firades nere på Jomalvik, då hade jag bestämt mig för att jag inte skulle vara kusk. Jag var dock tvungen att åka på jobb på midsommardagen och efter att morgonturen var jobbad och jag återvände till Jomalvik så fanns det ingen som var i körskick... men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle köra denna midsommar så vi fick skjuts till Sommarö av de vuxna som också befann sig i Jomalvik. Sedan mitt i natten gick vi tillbaka till Jomalvik igen... Jag vet inte hur långt det sist och slutligen var men jag skulle tippa på åtminstone cirka 10 kilometer... det hjälpte ju inte att min ena sandal gick sönder och att jag fick gå barfota! Dessutom så drack jag väl två cider under hela kvällen så egentligen hade jag ju kunnat låta bli dem och kört istället... men detta blev ett äventyr som ingen av oss glömmer i första taget... inte heller en av mina arbetskompisar. Följande natt skulle jag jobba med henne och då fick jag sitta halva natten med fötterna i bad för att jag hade ont och blåsor lite här och var! Men det var härliga minnen det!
För att komma tillbaka till att jag satt där i solskenet på parkbänken så satt jag och läste i tidningen PS personlig utveckling och psykologi. I detta nummer av tidningen fanns en artikel om maskrosbarn. Det finns en förening som heter Maskrosbarn och denna förening är startad av två tjejer som växt upp med föräldrar med beroenden och som var psykiskt sjuka. Föreningen Maskrosbarn satsar på att ge ungdomar en möjlighet att lära sig om sina föräldrars sjukdomar och beroenden. Den föreningen försöker ge möjlighet till barnen att vara barn och de kämpar för att dessa barn och ungdomar inte ska behöva ta ansvar för sina föräldrar och vara föräldrar till sina egna föräldrar.
Följande artikel handlar om självmord, vilket också för med sig starka känslor!
Medan jag sitter där i solen på parkbänken, med min känsla av hemlängtan och läser dessa artiklar så kan jag inte låta bli att bli så påverkad att jag till och med fäller en liten tår. I och för sig är det att jag gråter inte någon överraskning jag gråter ju för allt och inget. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker att det är starkt av människor som upplevt svårigheter att de växer ur det "jobbiga" och kan göra något gått för andra med hjälp av sina egna erfarenheter! Jag fylls av en härlig men sorglig känsla... Jag har också mina funderingar angående vad jag vill eller borde göra med mitt liv och jag kan bara hoppas att jag en dag får kapaciteten och modet att göra verklighet av mina drömmar...
Men nu har jag ju flyttat till en stad där jag inte känner någon... Börjat en total nystart på mitt liv och ska jag komma att klara av detta ska jag väl komma att klara av vad som helst! Nu bara jag kommit in i allting nytt här så kanske jag sedan kommer att kunna använda mig av all överlopps tid för att bestämma mig för vad jag ska göra med resten av mitt liv... Lägga upp delmål och se vart livet för mig.
I samband med flytten började jag med att göra en materiell "upprensning" av mitt liv. Jag har fortfarande allt för mycket saker men jag har i alla fall mycket mindre saker nu än vad jag hade innan flytten. Jag har dessutom gjort en deal med mig själv om att inte köpa några onödiga grejer och hittills har jag lyckats ganska bra. Efter den materiella utrensningen ska jag nu sedan satsa på en kropslig och själslig/mental utrensning.
Djupa och allvarsamma tankar för att vara så här pass sent på natten och dessutom ska jag på jobb till kl:7 så nu får det räcka för idag.
Trevlig midsommar till er alla!
Kom ihåg att även om vi ofta eller mera sällan har kontakt så har alla ni som någon gång funnits eller fortfarande finns i mitt liv, En speciell plats i mitt hjärta...
Sköt om er och ta vara på er!
Kram och go natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar