For English version scroll down:
Idag finns det inte så mycket att berätta om. Det var regn och blåst i natt och det kändes dubbelt att ligga hemma och njuta av att höra blåsten och regnet utanför när man samtidigt vet att det varit värsta ovädret på Filippinerna. Det är fruktansvärt och samtidigt fascinerade hur små vi människor är då vi ställs mot naturen.
Idag var det först skola för barnen då och sedan väl hemma gjordes det läxor som vanligt och sedan pysslade vi. Vi gjorde figurer som blev riktigt fina tyvärr har de nu i skrivande skede gått sönder och eftersom jag inte genast tog något foto på dem så går det inte att visa hur fina figurer vi gjorde. Jag gjorde en katt och en snögubbe och den äldre pojken gjorde en gubbe. Den yngre killen färglade min katt och så var han väldigt kreativ och gjorde något i typ Picasso stil fast en skulptur och inte en målning!
Jag har funderat lite fram och tillbaka på om de gillar mig eller inte. Den yngre killen har jag varit säkrar att gillar mig. Det är lättare att tyda honom för han är den kramiga typen och i något skede lär han ha sagt till mamman att han skrattar mycket med Jessica. Mamman och jag har en ganska öppen dialog så där känns det nog ganska bra också.
Idag sa hon faktiskt att: "Vi får tacka Birgitta för att hon fixade hit dig!" Så vi får väl tacka Birgitta C. då!
Idag sa också den äldre pojken att de gör mera roliga saker med mig än med den tidigare tjejen, vilket var första gången han inte sa att hon var bättre. Inte för att man ska jämföra men lite glad blir man ändå!
Inget mer att säga idag! Ha det bra ni alla!
Kram
Today there is not to much to tell. It was rainy and almost stormy last night. I felt a little guilty cause I enjoyed the bad weather when there is so much devastation over in the Pilipinas. It´s terrible and at the same time fascinating to realize how small we humans are agenst nature.
Today it was driving the kids to school, doing homeworks and then we had a little workshop. I made a snowman and the older boy a man. The younger one made a Picasso stylish sculpture. The things we made where beautiful and I should have taken a picture then cause now they are broken and throwen away.
I´ve ofcourse been wondering about if the like me or not. The younger one is easier to read he likes hugging you and at one point he had said that he laughs much with Jessica, so I am pritty sure he is okay with me. The mother and I have a good dialog and today she said that: "We have to thank Birgitta for fixing so that Jessica came here. So thank´s to my coworker Birgitta at home in Sweden.
Today was a winning day for me cause at one point the older boy told me that they do more fun things with me then with the girl before me. It´s not a competition but it´s nice to know the like me.
Nothing more to say now! Wish you all the best!
Love ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar