Idag är då dagen som jag ska åka med familjen till Napoli och träffa en del av släkten. Men först hade familjens mor och far lite att göra här hemma i Pontecagnano och de hade så pass mycket att göra så att de inte kom hem till lunch någondera. Detta var första gången jag åt lunch ensam med pojkarna och då förstås bestämde sig den yngre pojken för att busa så mycket som möjligt. Inget allt för farligt egentligen men han bara sprang runt och vägrade sitta stilla. Jag satte honom ut från köket men han hölls inte borta utan sprang in i alla fall. jag försökte prata med honom men då bara apade han sig och jag försökte hålla i honom och få honom att lugna sig men inget fungerade idag. Den äldre pojken åt bra men till slut blev han så uppspelt av lillebror så han också börja hålla på så till sist sa jag att nu får det vara nog och att om de inte beter sig så kommer jag inte att åka med till Napoli med dem och jag kommer inte att prata med dem tills de har lugnat sig och bett om förlåt! Gjorde jag rätt eller fel? Jag vet inte? Filomena var också i köket och hon försökte också hjälpa mig. Jag dukade bort pojkarnas lunch och åt klart min lunch. Gick och tog mitt ritblock och satte mig och ritade det jag själv ville rita. Hittills har jag mest ritat gevär och annats sådan som pojkarna har velat att jag ska rita till dem.
Mitt i allt hade jag två pojkar som svansade kring mig och som hängde och klängde på mig och som gjorde allt för att få mig att prata med dem igen. Jag fick dem att be om ursäkt till mig och sedan också till Filomena. Jag förklarade för pojkarna hur ofint det är att inte bete sig vid matsituationerna och att de ska tänka på att Filomena fem dagar i veckan står och lagar mat till oss alla och att de måste visa henne respekt.
Det roliga var att när pojkarna bad Filomena om ursäkt så (tror jag att jag förstår) att hon säger ni ska inte be mig om förlåtelse det är "signora Jessica" ni ska be om förlåtelse! Jag kan då säga att "SIGNORA JESSICA" förstod jag i alla fall! Jag kände mig så stolt och respekterad och samtidigt kunde jag inte fatta att hon kallade mig för signora. Man använder ju nog mera titlar och så här men ändå är det inte ofta jag får höra det sagt om mig!
Sen på kvällen bar det av till Napoli men först hamnade jag med på mässa i lokala kyrkan. Det var intressant. Allt gick på italienska förstås och mycket upp och ner stående och sittande. Som till allting annat så är inte alla italienare i tid så vi var också lite sena men sedan var det hur många som helst som droppa in efter oss. I något skede skakar man hand med alla som står omkring en. Jag tror det är typ just innan man ska ta nattvarden. I alla fall kunde jag hänga med i de stora svängarna av mässan och efter en timme ungefär var mässan över och vi körde vidare mot Napoli! Det först intrycket jag fick av Napoli var att det kryllade av bilar vart än jag såg. Jag såg också några statyer och mängder av hus.
Mamman försökte berätta lite om staden och satt och pekade lite hit och lite dit men jag kan säga att i mörkret och från den låga bilen såg jag inte speciellt mycket.
Vi skulle äta pizza i Napoli och jag nästan skäms för att säga att detta är första italienska pizzan som jag ätit sedan jag kom ner hit. Det var svårt att hitta parkeringsplats och till sist parkerade vi framför andra bilar. Detta gick eftersom en man stod och samlade upp alla bilnycklar så han kunde köra undan ens bil om den andra bilägaren kom tillbaka först. Pizzan var god och vi åt alla hur mycket som helst!
Sedan bar det av mot svärmoderns hem och det kan jag säga att jag har lite en känsla av att jag befinner mig lite tillbaka i tiden. Hos familjen eventuellt mitten av 1900-talet men så kom jag till svärmoderns hem och då fick jag känslan av att vi kom ännu längre bak i tiden.
Jag måste säga att på något vis får jag känslan av att vara på ranchen Southfork och när jag kom till svärmodern så kunde jag se lite av Dynastys fina hus i lägenhetsformat.
(För alla som inte råkar veta så är jag ett stort Dallas och Dynasty fan.) Hos svärmodern jobbar det också en "hushållerska" som fixar mat och hjälper till, i och för sig verkar de flesta som har råd ha en "hushållerska/matlagerska".
Svärmodern har början på demens men är en väldigt fräsch och stilig dam. Hushållerskan där hade varit tvungen att hålla svärmodern sysselsatt så de hade börjat med juldekorationer redan. Där stod en gran fullpyntad och julkrubban var också framplockad.
Jag blev visad till mitt rum och ena väggen av mitt rum var fullt med fina pokaler och mamman i familjen berättade att tidigare hade familjen även haft hästar på gården och det hade varit fina hästar, så pass fina att den hade ägt någon av hästarna som hade varit med i OS och tagit medaljer (jag tror detta var under 1950-talet). Inte illa!
Nu får detta vara nog för denna gång. Jag brukar få önskemål om att mina inlägg inte ska vara för långa och de senaste inläggen har jag klarat mig ganska bra tycker jag men denna gång blev det långt igen! Till detta inlägg finns det några tillhörande bilder men jag tror de får komma i ett skilt inlägg!
Ha det bra!
Kram
Today was the day when I had promised to go with the family to Napoli and meet part of the relatives but first I spent the begining of the day with the kids, the parents had to work. This was the first time I had lunch alone with the boys and it didn´t go that well. Of course the younger boy desided that he would start running around and what ever I did he did not calm down. At some point the older boy also started missbehaving so it all ended with that I cleared away the boys lunch sat myself down and eat and then told them that I would not talk to them again until they had apologize. During all of this Filomena had also been in the kitchen and she had tried to help me to calm down the boys. When I had finished my lunch I sat down and did my own thing and suddenly I had two boys "dancing" around me, after a while they apologized and then I mad them apologize to Filomena too. I told them that it was not okay to behave as they did cause Filomena makes food for them five days a week and they should be greatful for that. When the boys apologized to Filomena (I think I understood that she said). Don´t apologize to me, it´s "signora Jessica you should apologize to. I can say that the part " SIGNORA JESSICA" I at least did understand. I felt so important, so proud and so special. I know it´s more common to use titles her but nobody else has said so about me down her.
Later in the evening we first went to the local church for mass. As always italians are a bit late and we where a bit late but after us there came a lot of others. Of course the mass was in italian and it was a lot of standing up and sitting down. I didn´t understand to much of what was said at one point everybody started shaking hands (I think that was before the Sacrament). I understood the parts of the mass and after about an hour the mass was over and we drow of to Napoli. The first impression I got from Napoli was that there was a lot of cars and I saw some statues and a lot of houses.
The mother tried to tell me something about Napoli and she was pointing her and there but from the low car and in the dark I did not see to much.
We was going to eat a pizza. I´m ashamed to say but after two weeks her this is my first Italian pizza. We did have difficultys finding a parking space and at last we parked infront of some other cars and left our car key to a man standing there taking care of that everybody would get to their car when they came back. The pizza was tasteful and after we had eaten it we drove to the mother-in-lows place.
Since I came here I have had a feeling of traveling back in time. Somehow I think that I have arrived somewhere in the 1950:s but when I arrived at the mother-in-laws place it felt like I had traveled even further back in time, maybe to the begining of 1900. I have to say that somehow it feels like I´m at the Southfork ranch in Dallas and now when I arrived at the mother-in-laws place I felt like I came to a flat version of Dynastys house.
(For everyone who doesn´t know I´m a big Dallas and Dynasty fan!)
At the mother-in-laws place there where also a houskeeper, in fact everybody that can afford it seams to have one.
The mother-in-law has a beginning dementia but she is still looking very fit and fresh but the houskeeper had had to find something to do for the mother-in-law so they had allready decorated the Christmas tree and the Christmas creche was also on it´s place.
I was showed to my room and one part of the room was full of goblets, cups and plates and the mother of the family told me that earlier the family had had horses to and good horse that had been. Evedently some of the horses had participated in the Olympics (I think that was somtimes in the 1950:s). Not bad!
I often am told to keep my texts her short and that´s that is easier to read but the last ones has been short enough so noe this one was a little longer. I have some photos to this but I have unexpected difficultys right now getting them loaded here so they will maybe come an other time!
Wish all the best to all of you!
Love ya!
Mitt i allt hade jag två pojkar som svansade kring mig och som hängde och klängde på mig och som gjorde allt för att få mig att prata med dem igen. Jag fick dem att be om ursäkt till mig och sedan också till Filomena. Jag förklarade för pojkarna hur ofint det är att inte bete sig vid matsituationerna och att de ska tänka på att Filomena fem dagar i veckan står och lagar mat till oss alla och att de måste visa henne respekt.
Det roliga var att när pojkarna bad Filomena om ursäkt så (tror jag att jag förstår) att hon säger ni ska inte be mig om förlåtelse det är "signora Jessica" ni ska be om förlåtelse! Jag kan då säga att "SIGNORA JESSICA" förstod jag i alla fall! Jag kände mig så stolt och respekterad och samtidigt kunde jag inte fatta att hon kallade mig för signora. Man använder ju nog mera titlar och så här men ändå är det inte ofta jag får höra det sagt om mig!
Sen på kvällen bar det av till Napoli men först hamnade jag med på mässa i lokala kyrkan. Det var intressant. Allt gick på italienska förstås och mycket upp och ner stående och sittande. Som till allting annat så är inte alla italienare i tid så vi var också lite sena men sedan var det hur många som helst som droppa in efter oss. I något skede skakar man hand med alla som står omkring en. Jag tror det är typ just innan man ska ta nattvarden. I alla fall kunde jag hänga med i de stora svängarna av mässan och efter en timme ungefär var mässan över och vi körde vidare mot Napoli! Det först intrycket jag fick av Napoli var att det kryllade av bilar vart än jag såg. Jag såg också några statyer och mängder av hus.
Mamman försökte berätta lite om staden och satt och pekade lite hit och lite dit men jag kan säga att i mörkret och från den låga bilen såg jag inte speciellt mycket.
Vi skulle äta pizza i Napoli och jag nästan skäms för att säga att detta är första italienska pizzan som jag ätit sedan jag kom ner hit. Det var svårt att hitta parkeringsplats och till sist parkerade vi framför andra bilar. Detta gick eftersom en man stod och samlade upp alla bilnycklar så han kunde köra undan ens bil om den andra bilägaren kom tillbaka först. Pizzan var god och vi åt alla hur mycket som helst!
Sedan bar det av mot svärmoderns hem och det kan jag säga att jag har lite en känsla av att jag befinner mig lite tillbaka i tiden. Hos familjen eventuellt mitten av 1900-talet men så kom jag till svärmoderns hem och då fick jag känslan av att vi kom ännu längre bak i tiden.
Jag måste säga att på något vis får jag känslan av att vara på ranchen Southfork och när jag kom till svärmodern så kunde jag se lite av Dynastys fina hus i lägenhetsformat.
(För alla som inte råkar veta så är jag ett stort Dallas och Dynasty fan.) Hos svärmodern jobbar det också en "hushållerska" som fixar mat och hjälper till, i och för sig verkar de flesta som har råd ha en "hushållerska/matlagerska".
Svärmodern har början på demens men är en väldigt fräsch och stilig dam. Hushållerskan där hade varit tvungen att hålla svärmodern sysselsatt så de hade börjat med juldekorationer redan. Där stod en gran fullpyntad och julkrubban var också framplockad.
Jag blev visad till mitt rum och ena väggen av mitt rum var fullt med fina pokaler och mamman i familjen berättade att tidigare hade familjen även haft hästar på gården och det hade varit fina hästar, så pass fina att den hade ägt någon av hästarna som hade varit med i OS och tagit medaljer (jag tror detta var under 1950-talet). Inte illa!
Nu får detta vara nog för denna gång. Jag brukar få önskemål om att mina inlägg inte ska vara för långa och de senaste inläggen har jag klarat mig ganska bra tycker jag men denna gång blev det långt igen! Till detta inlägg finns det några tillhörande bilder men jag tror de får komma i ett skilt inlägg!
Ha det bra!
Kram
Today was the day when I had promised to go with the family to Napoli and meet part of the relatives but first I spent the begining of the day with the kids, the parents had to work. This was the first time I had lunch alone with the boys and it didn´t go that well. Of course the younger boy desided that he would start running around and what ever I did he did not calm down. At some point the older boy also started missbehaving so it all ended with that I cleared away the boys lunch sat myself down and eat and then told them that I would not talk to them again until they had apologize. During all of this Filomena had also been in the kitchen and she had tried to help me to calm down the boys. When I had finished my lunch I sat down and did my own thing and suddenly I had two boys "dancing" around me, after a while they apologized and then I mad them apologize to Filomena too. I told them that it was not okay to behave as they did cause Filomena makes food for them five days a week and they should be greatful for that. When the boys apologized to Filomena (I think I understood that she said). Don´t apologize to me, it´s "signora Jessica you should apologize to. I can say that the part " SIGNORA JESSICA" I at least did understand. I felt so important, so proud and so special. I know it´s more common to use titles her but nobody else has said so about me down her.
Later in the evening we first went to the local church for mass. As always italians are a bit late and we where a bit late but after us there came a lot of others. Of course the mass was in italian and it was a lot of standing up and sitting down. I didn´t understand to much of what was said at one point everybody started shaking hands (I think that was before the Sacrament). I understood the parts of the mass and after about an hour the mass was over and we drow of to Napoli. The first impression I got from Napoli was that there was a lot of cars and I saw some statues and a lot of houses.
The mother tried to tell me something about Napoli and she was pointing her and there but from the low car and in the dark I did not see to much.
We was going to eat a pizza. I´m ashamed to say but after two weeks her this is my first Italian pizza. We did have difficultys finding a parking space and at last we parked infront of some other cars and left our car key to a man standing there taking care of that everybody would get to their car when they came back. The pizza was tasteful and after we had eaten it we drove to the mother-in-lows place.
Since I came here I have had a feeling of traveling back in time. Somehow I think that I have arrived somewhere in the 1950:s but when I arrived at the mother-in-laws place it felt like I had traveled even further back in time, maybe to the begining of 1900. I have to say that somehow it feels like I´m at the Southfork ranch in Dallas and now when I arrived at the mother-in-laws place I felt like I came to a flat version of Dynastys house.
(For everyone who doesn´t know I´m a big Dallas and Dynasty fan!)
At the mother-in-laws place there where also a houskeeper, in fact everybody that can afford it seams to have one.
The mother-in-law has a beginning dementia but she is still looking very fit and fresh but the houskeeper had had to find something to do for the mother-in-law so they had allready decorated the Christmas tree and the Christmas creche was also on it´s place.
I was showed to my room and one part of the room was full of goblets, cups and plates and the mother of the family told me that earlier the family had had horses to and good horse that had been. Evedently some of the horses had participated in the Olympics (I think that was somtimes in the 1950:s). Not bad!
I often am told to keep my texts her short and that´s that is easier to read but the last ones has been short enough so noe this one was a little longer. I have some photos to this but I have unexpected difficultys right now getting them loaded here so they will maybe come an other time!
Wish all the best to all of you!
Love ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar